Hur känns det?

Vanligaste frågan på jobbet nu. Och så kommer frågan om när var det nu igen du skulle göra det där galna, hur långt var det nu igen och så alltid VARFÖR. Ja, varför. Därför. Just Astrid Lindgren poppar upp i min hjärna med många citat ur favoritböckerna:

1. "Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan." Från Bröderna Lejonhjärta.

2. "Du är inte klok, du är apselut inte klok." Lisabeth till Madicken.

3. "Denna dagen ett liv." Malker i Saltkråkan.

4. "Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi." Astrid Lindgren herself.

5. "Jag är en vacker och genomklok och lagom tjock man i mina bästa år." Karlsson på taket.

Så varför? För att utmana mig själv, för att på riktigt jobba mot ett riktigt stort mål som känns ouppnåeligt och för att jag kanske just nu är en vacker och genomklok och lagom tjock kvinna i mina bästa år. Vad vet jag. För det är nu eller aldrig. Du vet inte vad morgondagen har med sig.

Så hur känns det? Just i detta nu känner jag mig less, jag vill inte träna en meter till av något överhuvudtaget, jag vill lägga mig i en soffa och sova en vecka, jag orkar inte planera allt som behöver planeras till Dotterns flytt samma helg som jag gör en Ironman, jag har ont i huvudet, jag är nervös, jag ältar banan om och om igen, jag läser reglerna en miljon gånger om dagen, jag kollar tidsschemat, jag tänker "vad händer om jag simmar på en tid som är si och så, cyklar si och så" och är allmänt omöjlig att umgås med, jag ber till vädergudarna om makalöst bra väder (kring 20 grader, sol/moln och INGEN blåst) och så längtar jag till att stå på startlinjen (och allra helst att korsa mållinjen). Så känns det. Frågor på det?

Triathlonträning

En spontan sådan blev det igår. Har lite hastigt och lustigt bestämt att vara med på den lokala triathlon-tävlingen på lördag och lyckats övertala Anna att delta. Så i går skulle vi träna växlingar och sånt.

Började med simning i en riktigt varm sjö, det blev ungefär en kilometer. Sedan en växling som innebar väldigt mycket barr, kottar och sand innan vi kunde sätta oss på MTB-hojarna och köra dryga milen. Snabb växling och en löptur på knappa 3 km. Härlig sommarkväll som avslutades med go'fika. Bra känsla i kroppen trots något trötta ben.

Och nu börjar det dra ihop sig. Athlete Guide kom i går. Där står vad jag får göra och inte får göra. Också en massa tidsgränser, hualigen. Och så kom mina biljetter från Nirvana i dag så jag vet var jag ska bo. Hade tydligen också anmält mig till Bike Course Tour, dvs en busstur som tar oss genom hela cykelbanan. Tyckte den tog lång tid, tre och en halv timme, men så tänkte jag att nästa vecka ska jag ju faktiskt CYKLA hel den sträckan så jag kanske orkar åka med på hela bussturen.....

Styrketräning för Vasaloppet

Jag kommer troligtvis inte ens röra min skidor i vinter för jag är ganska less på skidåkning. Kanske mest less för att jag la ner så många timmar i vintras utan att kunna köra Öppet Spår. Hur som så sneglar jag ofta på hur skidåkare tränar då de ofta tränar hårt, målfokuserat och hittar nya övningar som kan vara användbara för oss vanliga dödliga också. En video nedan där Sandra Hansson (bilden ovan från hennes blogg) delar med sig av sin träning. Hon tränar tungt, mycket tungt och ibland får tekniken stå tillbaka i allt svajande och "nu-tar-jag-i-så-jag-dånar" men för övrigt inspirerande och kul med några nya övningar. Som brutalbänk i TRX, jisses, bara komma på idéen...

Och här är videon.



Delad andraplats!

Så nöjd med dagens tävling! Delad andraplats i hård konkurrens. Tävlingsrapport kommer senare.

Styrketräning - ja tack

Det har blivit dåligt med styrka under sommaren, något pass här och var bara. I söndags var jag på Functional Moves för första gången på länge. Har gått som en anka i flera dagar efter det. I går kväll spädde jag på det hela med att svinga ryska kulor så det är bara att vänta in ny ankgång. Varmt och svettigt var det också, höll på att tappa kulan en gång på grund av allt handsvett.

Gårdagens pass:

Uppvärmning - springa runt, hoppa lite, värma upp leder

Svinglek - med några nybörjare med bestämde jag mig för att hålla det basic, enbart tvåhandssvingar och enhandssvingar men desto fler.....

Stege - två gånger och jag kan lova att det brände både här och var.

Mage - tabata ett med crossfit situps, tabata två med sidoplanka och "vila" i vanlig planka.

Stretch - där jag mest gled omkring i mitt svett.

Innan passet drog jag, något motvilligt, iväg på racern och cyklade i exakt en timme. Försökte bränna på ordentligt - de korta passen nu ska vara riktigt hårda och tuffa nu. Blev osams med Mannen någonstans i mitten och fick köra själv. Lika bra det för det gav ju bränsle till benen att trycka på extra hårt.

Nyttan med kon - off topic (nähä.....)

Kon är ett husdjur. Men den finns också utanför huset. Och den lever ofta  på landet, men den kommer också in till staden, men bara när den skall dö. Men det bestämmer den inte själv.

Kon har sju sidor. Den översta sidan - Den nedersta sidan - Den främre  sidan - Den bakre sidan - Den ena sidan - Den andra sidan- Och den invändiga sidan.

På den främsta sidan sitter huvudet. Och det är för att hornen skall ha  något att sitta fast på. Hornen är av horn och dom är bara till prydnad. Dom  kan inte röra på sig, men det kan öronen. Dom sitter på sidan av hornen. Kon har två hål framme i huvudet. Dom kallas ko-ögon. Kons mun kalles mule. Det är nog för att den säger mu.

På den bakersta sidan sitter svansen. Den använder den för att jaga bort  flugor med, så att dom inte ramlar ned i mjölken och drunknar.

På den översta sidan - Och den ena sidan - Och den andra sidan, är det bara  hår. Det heter ko-hår och har alltid samma färg som kon. Färgen på kon heter kulör.

Den nedersta sidan är den viktigaste för där hänger mjölken. Och när  mjölkerskan öppnar kranarna så rinner mjölken ut. När det åskar så blir  mjölken sur... men hur den blir det har jag inte lärt mig ännu.

Kon har fyra ben. Dom heter ko-ben. Dom kan också användas till att dra ut spikar med. Kon äter inte så mycket, men när den gör det äter den alltid två gånger. Dom feta korna ger helmjölk. När kon är dålig i magen ger den ost. I osten är  det hål. Men hur den gör hålen har jag inte heller lärt mig ännu.

Kon har gott luktsinne. Vi kan känna lukten av den på långt håll. Kons valpar heter kalvar. Kalvens pappa heter tjur, och det gör kons man också. Tjuren ger inte mjölk och är därför inte ett däggdjur.

Den som kommer och hämtar kon när den blir gammal heter ko-fångare. Den sitter ofta framme på bilar. Så blir kon slaktad, man häller mjölken i tetror som vi kan köpa i affären. Kons fyra ben skickas till snickaren. Det kallas återanvändning.

Som man kan se är kon ett nyttigt djur. Och därför gillar jag kon väldigt mycket.

Kan man springa när man gråter?

I går var det dags för långpass. Lite oroligt, lite gruvande då de senaste långpassen har gått käpprätt åt pipsvängen. Milt uttryckt. Hade ätit bra under dagen men det är alltid trixigt att få till ett långt pass efter jobbet och framför allt innan middagen. Men, men. Man tager vad man haver.

Drog iväg vid fem och bestämde att jag skulle hålla mig ganska nära hemmet om jag skulle behöva fylla på vätska, tänkter INTE gå tom den här gången. Lunkade på. Bestämde mig för att lyssna på några sommarpratare i stället för musik den här gången. Väljer en pod på måfå och hamnar på Kristian Gidlund. Efter några få minuter funderar jag på att stänga av för att återuppta lyssnandet vid en mer "värdig" tidpunkt men kan inte. Fortsätter och fortsätter. Har inte en aning om vilka vägar jag väljer, vet bara att bilarna stör Kristians röst och väljer därför skogen framför asfalt. Benen bara går av sig själv, jag är helt inne i Kristians värld, den värld som snart kommer att ta slut.

Till er som inte lyssnat på eller följt Kristian - Kristian fick beskedet att han har cancer i magsäcken i mars 2011, han fick då göra en omfattande operation och repade sig trots att flera viktiga organ i hans mage var borta. I oktober 2011 lägger han ner sin blogg där han skrivit om sin resa, han är ju frisk. Bloggen återupptas i augusti 2012 då cancern återigen är tillbaka i hans kropp, den här gången värre än tidigare. Det går inte längre att stoppa sjukdomen utan Kristian behandlas med palliativ vård, dvs den för livets slutskede.

Kristian är just nu inlagd på Falu lasarett, han har fått gulsot. Också. 29 år gammal författare, journalist och trummis från Kvarnsveden i Borlänge med drömmar som han inte längre orkar drömma. Som förberett sin begravning in i minsta detalj. Som skrivit ett brev till det barn han aldrig kommer att få. Som skriver på ett sätt som trollbinder. Livet är orättvist.

Läs Kristians blogg här, köp hans bok här, lyssna på sommarpratet här och för Guds skull - sätt in en slant här.

Och ja, det gick bra att springa trots att man gråter, det blev 25 km. Som om det betyddet något.

Min semester

Nästan fyra veckors semester är över i dag. Det känns helt OK att vara tillbaka på jobbet, att under lunchen skriva ett inlägg om semestern känns extra bra. Vilken sommar! Vilket väder! Vilken träning! En snabb översikt över min semester:

Började i Vansbro med att köra halva Vansbrosimningen på fredag och sedan Vansbro Triathlon på lördag. Härligt!

Fortsatte med sonen till en underbar camping med mycket sol och bad.

Vidare till vår stuga i Finland där träningen fortsatte med mycket löping men även kortspel, bastu, lata dagar och mat. Ni ser nedan vem som kammade hem alla vinster, lagom ödmjuk.... :)

Hem, träna mer, umgås med vänner torsdag, fredag och lördag innan vi drog till Åland med kompisarna. Veckan började blåsigt men blev bättre och bättre, cyklade till Mariehamn en dag (landsvägscykling på Åland rekommenderar jag varmt!), ett lite längre pass löpning men framför allt ladda batterierna och skratta så tårarna sprutade.

Hem igen, träna, träna, träna, packa om, tvätta, iväg till Sälen där det varvades solande på altanen, ha hjärtat i halsgropen när de andra åker downhill och så tävling förstås.

 

Totalt har jag i träningstimmar/distanser sedan 5/7 till 4/8 knåpat ihop:

Simning: 23,87 km
Landsvägscykel: 633,24 km
Löpning: 150,1 km
Totalt träningstid (inkl styrka och annat): 3851 min (fem vilodagar av totalt 31 dagar)

Sälen AIM Challenge 2013 - the story

Innan
Sälens solen sken magiskt under alla dagar vi var där. Lördagen skulle bli årets varmaste dag och jag har som bekant ingen bra erfarenhet av värme. Vi vaknade på lördag morgon till sol men en del vind också, hade sovit oroligt under natten så huvudet var inte riktigt med förrän jag fått i mig en två-tre koppar kaffe. Men sen!

Hade pysslat med våra saker redan dagen innan vilket var skönt, bara cyklarna som skulle kittas med energi, vätska och nummerlappar. När vi kommer ner till cykelförrådet inser vi att en cykel är borta. Den dyraste förstås. Vem gör sånt här? Senare får vi höra att det är sex cyklar som är borta från förrådet, alla var ordentligt fastlåsta i gallret och alla spår av uppklippta lås är som bortblåsta. Helt galet. Den numera cykellösa ägaren ändrar fokus, hittar en lånecykel och kör racet som en galning. Bara för att. Så imponerande att kunna byta fokus så lätt!

För vår del blir det också lite svårare att byta fokus, att fokusera på loppet och inte vara arg över oärliga människor. Men vi lyckas. Totalt fokus när det börjar dra ihop sig. Nedan hela gänget från vår håla, sponsrade med tröjor från Hofors Adventure Group (det är INTE försent att anmäla sig till världens roligaste tävling 8:e september, gört!).

Själva racet
Starten går 10:00, Hellan rycker en karta och vi är igång. ser direkt på kartan att det är ganska likt förra årets race, skönt. Vi har en strategi att cykla många mil i år, att våga oss långt bort först och sedan ta kontrollerna nära om vi hinner. Och gärna plocka 100 poäng (mot förra årets 90). Vi ger kartan 10 minuter av vår tid, bestämmer oss för en rutt och kör ner mot byn.

 

 

Innan älven viker vi av höger för att ta en kontroll i vattenfallet (det lilla). Plättlätt. Cyklar sedan ner mot Transtrand för att ta bron över, tillbaka till Berga by och plockar en lätt kontroll till. Sedan börjar stigningen på vägen där Cykelvasa-deltagarna börjar sin resa mot Mora. Där gör vi en avstickare för att ta en 9-poängare men precis som alla de andra (säkert 10 lag) får vi ge oss efter 30 minuters sökande. Vi hittar inte kontrollen helt enkelt. Surt, fortsättare mot kraftstationen och jag simmar för första gången. Blipp.

Vidare mot dagens första Slackline, tar den lätt. In på en stig (lämnar cyklarna vid vägen) och tar ytterligare en lätt kontroll innan vi drar oss till SUP-kontrollen. Vi har pratat om den här en stund - om den ser lätt ut tar vi den, annars skippar vi den. Hellan är duktig på att paddla så jag VET att hon kan ta den men hon bangar. Vill inte. Mycket publik, rädsla för en ny grej och också för att göra bort sig. Vet precis hur hon känner sig. Men jag vet också att om jag lyckas peppa henne att göra det här kommer hon att växa 10 cm direkt och jag VET att hon fixar det. Ger henne i stort sett inget val, ställer ifrån mig min cykel och puttar ut henne mot bryggan. Hon gör det. Och som hon gör det! Snyggt! 15 härliga poäng och en Hellan som är mallig som en tupp!

Här bestämmer vi oss för att ändra rutt, vi väljer att inte ta Vasaloppsleden ner med cykel som vi bestämt utan ta en längre väg men lättare cykelmässigt. Vi vågar. Tar kontrollerna som är på stickvägarna, skippar dock två stycken (totalt 25 poäng vilket känns surt så här i eferhand för de var lätta). Lite osäker på en väg ner mot byn men det visar sig vara lätt och vi tar ytterligare poäng. Tar någon avstickare till på en märklig barkväg som är jobbig att cykla på. Kommer ner till Sälen igen och jag simmar ut på en till kontroll. Härligt!

Nu ger vi oss av uppåt mot Lindvallen igen, kör en till Slackline, en myrlöpning och en enkel vattenfallskontroll till innan vi rullar mot mål, 20 minuter innan deadline och med 20 kontroller tagna och 65 km cyklade

.

Efteråt
Vi skrapade ihop 160 poäng! Helt galet! Det gav oss en 19:e plats av totalt 44 lag. Och hade vi tagit de där 25 poängen också så hade vi kommit på 11:e plats. Inte alls omöjligt och vi hade hunnit. Lätt. men vi är så nöjda och stolta över vår prestation! Det känns helt underbart och vi har redan satt upp en hög målsättning inför nästa års race....

I mål

Plats 20 av 45! Så nöjda! Race report kommer!

Utegym

Jag älskar verkligen konceptet utegym! Så enkelt och genialt! Önskar vår kommun också hade vett att satsa på ett sånt. I dag körde Mannen och jag MTB, kort löpning och sedan besökte vi gymmet. Det blev marklyft, axelpress, benböj, bodyrow, situps, armhävningar och dips. Tre varv i solskenet. Härligt!

Registrering klar

Upp & Hoppa's tips för Sälen AIM

Här kan du läsa vad kloka Sofia tipsar om inför lördagens tävling. Ser också att Team MILF smygit sig in på förra årets foto, vi ser djupt koncentrerade ut (längst ner till höger).... :)

Gårdagens triathlon

I går stod ett minitriathlon på schemat. Eller mini och mini - 2 km simning, 10 mil cykel och 12 km löpning är väl inte riktigt mini. På grund av viktiga möten (läs jag var till frissan) på förmiddagen kom vi inte igång förrän vid 12. Simningen gick bra trots ganska bråkig sjö. Men när vi satte oss på cyklarna öste regnet ner, asfalten var knölig och gropig, motvinden hemsk, Mannen grinig - ja, allt var bara jobbigt. Men sen kom vi till slut till Stjärnsund, fick kaffe och gofika som gjorde att allt vände. Det var nerförsbacke, medvind och solsken.

Tiden började lite lätt springa ifrån mig (skulle ju packa, ta reda på 11 liter hallon och jobba som fredsmäklare mellan barnen) så det blev ungefär en mil som kändes väldigt bra. Nöjd och glad!

Hade helt glömt bort...

... att det faktiskt är tävlingshelg även denna helg. Det är dags för Sälen AIM Challenge och jag har precis kommit på plats i Sälen, checkat in i en svit på Ski Logde och njuter av livet. Men ett litet kli i halsen som sig bör några dagar innan tävling. Tidig uppstigning i morse vilket gör att ögonen redan känns grusiga fast klockan bara passerat 17. Sonen och Mannen har kört nerför backarna i en hastighet som fått mig att få hjärtsnörp alldeles för många gånger innan jag och Dottern bestämde oss för att gå i affärer, packa upp och chilla på vår balkong i stället. Mycket lugnare.

Därifrån kan vi också följa förberedelserna för tävlingen som startar 10:00 på lördag. 60 kontroller på 6 timmar. Team MILF, det är vi det. Bild från förra året då vi typ vann. Typ.