Vad gör du 19:e september 2021?

Dags att boka upp den dagen, eller hur? Ingen kan ju gnälla över att det är för lite tid kvar för träning.... Anmäl dig här.

New York - en vecka i bilder

En vecka går så fort. Även om man inte får springa sitt dröm-marathon. Hade en liten dipp i söndags och grät en skvätt men vad tusan, det finns tusentals människor i New York som har det mycket värre än jag. Nu fick jag i stället uppleva New York som turist utan att behöva spara på benen eller vara stel efter en mara. Och som vi har promenerat! Över 100 000 steg fick jag till så nu ligger kollegorna pyrt till i vår stegtävling på jobbet.

Men jag fick ändå en medalj - den mest lättförtjänta medaljen ever.

Hittade en enorm NHL-butik också, hockeymatchen blev inställd den också förstås.

 Morgonjogg nästan varje dag, här i sällskap med Rocky.

Poserar en tidig morgon vid Hudson River.

Frukost på hotellet, en riktig kolhydratbomb. Bagel med Creme Cheese. Varje dag. Jeansen har på något sätt krympt ett par storlekar. Mjukisbyxor på!

Var och hämtade ut nummerlappen och tröjan på mässan. Mäktig känsla. Halva priset på alla NYCM-kläder så det blev lite shopping. Men inte så mycket. Inte riktigt lika kul att ha kläderna när loppet inte blev av.

 Kom precis förbi Central Park när de monterade ner skyltarna för NYCM. Snyft.

Utsikt från rummet, bästa läget precis vid Central Park, Broadway och så skymtar man Hudson River i bakgrunden. Hotellet The Milburn var verkligen bra på alla sätt.

Uppe på Rockefeller Center (70 våningar upp), magnifik utsikt över bland annat Central Park, löparnas mecka. Fast också racercyklisternas. Kan tycka det är lite trist att cykla runt, runt i parken, typ 10 km per varv och sick-sacka mellan löpare.

 Utryckningar hela tiden. Coola brandbilar och snygga brandmän. :)

Och så den alternativa maran som vi sprang tidigt på söndag. Otrolig känsla att springa med alla svenska deltagare, vi var flera hundra där. Plus alla andra nationaliteter som också sprang.

High Line - en gammal järnväg som numera är en turistattraktion högt över bullriga trafiken. Massor med växter, bänkar och härlig lounge-känsla. Mitt i New York.

Vi besökte givetvis Ground Zero, själva monumentet var avstängt då det var drabbat av Sandy men vi passade på att gå in i kyrkan som mirakulöst klarade sig när alla andra byggnader runt omkring rasade.

Sprang förbi målet också, hade varit mäktigt att få springa in där.

Central Park, så underbart och underligt.

Bajamajorna var uppställda och klara inför maran, använde dock ingen så det blev ingen "hälsningar-från-en-baja-maja-i-New-York".

Och så värsta upplevelsen. Dottern skickade in oss i världens mest hypade affär, Hollister. Så här såg vi medelålders tanter och gubbar ut bland alla coola ungdomar/modeller som flanerade runt där.

Spåren av Sandy märktes här och var, militärbilar med vatten och mat på väg till härbärgen.

Och så Central Park igen. New York är värt att besöka bara på grund av en jogg i parken, jag lovar.

Vi var till ett gym också. Som vanligt stod amerikanerna och ryckte lite lätt i maskiner här och var. Jag och Mannen bad om att låna kettlebells som de hade gömda bakom disken. Han tittade på oss länge, värderade och sa sen "You know it's dangerous, ma'am?". Jag svarade "Yes but I'm an instructor" och då gav han väl med sig och gav oss två. Med noga förhållningsregler om var vi fick vara med dessa hemska redskap. Så det blev en timmes tabataträning med världens träningsvärk som tack.

 Kulturella hann vi också vara, tillbringade många timmar på "En natt på museet"-museet.

Harlem var en läskig upplevelse men vi var till Samuelssons restaurang Red Rooster i alla fall. Otroligt god mat. Köttbullar. :)

I Harlem blev i överraskade av storm nummer två. Otroliga vindar och snö. Hela New York var i chocktillstånd och flyg ställdes in förstås. Fast vi tyckte nog att det mest liknade en helt vanlig snöig dag i Sverige.

Hittade dock en öppen sylta och åt en amerikansk middag - kyckling och pommes. Gott? Njaaaa.

Och eftersom vi inte sprang en mara så hann vi med ganska många pubar. Trevligt.

 Godisaffär värt namnet. Jisses vad godis men vilka priser sen. Tur att jag inte bor här.

Sista dagen kände jag att jag bara måste till Nike Town, fyra våningar med bara Nike-kläder, skor, grejer. Häftigt men jag hittade INGENTING jag ville ha. Kan bero på att vi redan shoppat loss rejält på en outlet tidigare i veckan som också hade en stor Nike Factory med massor med kläder till bra priser. Där köpte jag mig ett par Nike Free.

 Även i New York har de NTC-klasser (bland annat löpning).

Det var det det. Nu väntar vi på efterdyningar, får vi och vill vi ha en ersättningsplats eller inte? Och kommer Springtime att ersätta oss löpare på något sätt eller är det i så fall bara att hala upp stora plånboken en gång till för att få springa ett marathon i New York? Det kommer nog att ta tid innan vi får något svar.

Vad hände?

40 dagar kvar

Jubileumsmarathon 1912 - 2012

Börjar med att säga - vilken grej! Jag är så otroligt glad över att fått möjligheten att delta i detta fantastiska lopp. Ett stycke historia, en del av löpar-Sverige, så mycket arbete bakom för att få till den rätta känslan genom hela evenemanget. Och sen vill jag säga - fy f*n vilket j##### lopp. Men kanske ska jag ta det från början.

Min uppladdning var inte den bästa som jag nämnt tidigare och värre skulle det bli. Vi tog nämligen färjan från Åbo till Stockholm på fredag kväll, anlände Stockholm 06.10. Utan att fått en blund i ögonen. Helt omöjligt att sova. Båten ruskade som besatt, jag var nervös inför maran och... ja, det funkade helt enkelt inte. Jagade rätt på ett frukostöppet McDonalds där vi stod i kön tillsammans med gänget som var på väg hem från krogen och var för fulla för att kunna läsa menyn och bad om det fetaste de hade.

Vi tog vår McDonalds-frukost och åkte till Strandvägen där vi satt i solen, åt frukost och tittade på båtarna. Försökte slumra en stund i bilen innan nummerlappsuthämtningen öppnade. Gick inte.

Härlig känsla att komma in på den marknad som man hade gjort nummerlappsutdelningen till. Mysigt! Vi gick runt en stund och bara insöp atmosfären, försökte bli taggade trots grusiga ögon. Vidare mot hotellet i Värtahamnen för att lämna av packning och barn.

Nu började det närma sig! Vi tog med oss en varsin sallad till lunch, satt på Stadion och tittade på alla löpare som kom in och fotograferades, magiskt! Även på Östermalms IP var stämningen hög, upplevde den dock mest från bajamaja-kön. Mannen, som är toksnabb och startade i grupp 1, drog iväg och ensam blev jag kvar med en italienare som flirtade järnet med söta-snälla-lilla-svenska-flicka-som-väl-inte-ska-springa-marathon-för-det-vara-inget-för-flickor. Pyttsan gubbe.

Stod nervös och väntade utanför Stadion på att min startgrupp skulle få gå in. Mäktigt att glida in på Stadion till publikens jubel, höra "gevären" dundra och sedan iväg. Otroligt mycket folk som hejade och ropade, så kul!

Loppet då. Hade redan innan start känningar i vänster höftböjare, troligtvis efter simingen i söndags. Detta gav inte med sig utan spred sig på ett obehagligt sätt till vänster utsida höft. Tror att jag överkompenserade så det dessutom spred sig till höger utsida höft. Fram till en mil gick det ganska bra (en timme ungefär), vid femton km började smärtan öka något men det gick fortfarande bra. Jag stannade första gången vid 7,5 km och drack, sedan vid varannan vätskestation fram till vändningen vid 2 mil. Gick hur bra som helst. Men vid vändningen började smärtan tillta. Från 25 km provade jag att stretcha varannan km men kom inte åt stället riktigt. Vid 3 mil tänkte jag kliva av. Vid 33 km hade jag så ont så jag nästan grät. Kände att det gjorde något mindre ont att småjogga, att gå var vidrigt för höften. Försökte hitta ställen i vägen där det lutade åt höger för då var det något bättre. Hoppades på uppförsbackar för då var smärtan mindre än i nerförsbackarna då den också strålade ut i knä och benhinnor. Nä, inte var det kul. Och här snackar vi en bana som bara innehöll upp- och nerförsbackar, inga släta partier alls. Vissa delar var dessutom genom ganska tråkiga delar av Stockholm, utan publik, men ex i Sollentuna var det helt otroligt med alla människor, gamla bilar, musik och folkfest.

Fortfarande vid 35 km var jag osäker på om jag skulle uthärda smärtan in i mål, bestämde mig vid 25 km att det definitivt "bara" skulle bli den gamla mara-distansen 40 075 km så när jag kom in på Valhallavägen och in på Stadion, var valet enkelt. In i mål och en kamp för att gå till Östermalms IP för att hämta ut Finisher-tröjan och min väska. Som tur var hade Mannen tagit sig tillbaka till Stadion med bilen så jag fick skjuts till hotellet. Vet inte hur jag hade fixat det annars.

Lyckades äta, dricka en öl, ta några Alvedon och sedan försöka sova. Ont, ont, ont.

I dag känns höften fortfarande öm men när jag väl kommer igång och rör på mig så går det bättre. Så vi rörde oss mot Stadion i dag också för att delta i den stora festen. Vilken grej! Mat, underhållning, bilder från loppet, så häftigt! Och ännu mer stolt över att ha genomfört detta historiska lopp. Och vinnaren i utklädningstävlingen får pris av självaste Evy Palm.

Känner mig fortfarande stel och har ont när jag sitter still. Passade därför på att återhämtningsdammsuga nu när jag kom hem. Förena nytta med nöje. :) Och fundera över hur jag ska lägga upp träningen inför nästa mara..... Ingen simning innan (ingen risk, den är i november) och betydligt mer löpning på asfalt. Amen.

Uppladdning Jubileumsmarathon

Hela 2011 var ett marathonfritt år för mig efter att ha sprungit Stockholm Marathon fem år i rad innan det. Konstigt år, tomt på något sätt. Men i år ska jag slå till med två marathon, bara för att. Det första av dem är på lördag. Oooops. Det är inte helt ultimat att ha en mara så här på semestern, uppladdning blir.... annorlunda. Träningen är gjord i och med mitt sista långpass på 25 km för en vecka sedan. Efter det är det finlir som gäller, några snabba pass, några håll-igång-benen-pass. Vila, äta, ladda mentalt.

Just i år har jag inte haft någon vettig plan för uppladdningen, det har blivit lite hoppsan-hejsan över det hela. Ta dagen som den kommer. Simmade ett Vansbrosim t ex. Inte helt optimalt känner jag av träningsvärken. Och när jag är i Finland på semester älskar jag att springa på alla barndomsstigar och underbara grusvägar, nu måste jag avväga om det är värt det eller inte. Trist.

Och en kolhydratuppladdning på vinegum från båten och finsk korv med finsk senap vet jag inte heller om det är det bästa. Eller så springer jag racerfort på det. Eller blir nya bajsmannen (ni vet han från Göteborgsvarvet med vita shorts och en..... olycka där i).

Några generella tips jag kan ge för er som springer er första mara på lördag:

1. Gör upp en plan, oavsett hur planen ser ut. Titta på banprofilen, se efter vart vätskekontrollerna är, hur lägger jag upp mitt lopp, har jag tidsmål eller ska jag bara genomföra, var ska jag börja öka om jag har krafter kvar osv. Otroligt värdefullt att veta innan för hjärnan samarbetar inte jättebra när du sprungit långt.

2. Dela upp loppet i delmål, kanske första milen, till vändningen osv. Tänk INTE hela loppet. Nu har du dessutom chansen att gå i mål efter 40 075 meter eller ta en extra slinga för att få ihop 42 195 meter. Och det bästa av allt - du behöver inte bestämma innan vilken sträcka du tar.

3. Sov och vila mycket veckan innan loppet. Kanske kan du inte sova ordentligt sista natten men då kan du trösta dig med att du har vilat rejält innan.

4. Om du inte testat att göra en kolhydrattömning innan, gör det inte nu. Lita på att du känner din kropp och gör som du brukar inför långpass. Ät extra kolhydrater, bra mat som din kropp behöver men inget överdrivet. Inte kul att stå på startlinjen med ballongkänsla. Tro mig, jag har testat.

5. Förbered kläder, grejer och allt du kan dagen innan. Se till att undanröja så många stressmoment som möjligt. Onödigt att slösa energi på en oladdad Garmin-klocka....

6. NJUT! Det här är egentligen den bästa veckan i en marathonträning, all träning är gjord, du kan ligga och pilla dig i naveln och bara invänta loppet, festen. Och vilken grej att vara med om, once-in-a-life-time-grej!

Själv fortsätter jag äta korv (och tårta), surfa, ladda mentalt, basta, ta någon kortare löpturer till, tar sedan båten på fredag kväll mot Stockholm, kliver av båten tiiiiidigt lördag morgon, äter frukost, softar, hämtar nummerlapp, äter lunch och sedan - njutspringer en jubileumsmara.

Min målbild - bilden efter förra maran då jag satte PB och var sjukt stolt.