Svänger in i skogen på en skogsväg. Löven är färgglada och sprakande. Funderar över Lidingölopp, jobb, helgens instrukötrsträff på gymmet, mysiga middagen med kompisarna på fredagen, avundas andra kompisar som drar till fjällen och vandrar i helgen. Helt plötsligt piper klockan för 5 km. Jisses! Och det är inte jobbigt någonstans alls. Fortsätter att pinna på, hinner precis tänka att där kommer en jobbig uppförsbacke så är jag redan uppe på den. Helt magiskt.
När jag börjar närma mig 8 km inser jag att jag måste gena en del för att inte få ihop för många kilometrar. Det blir en genväg som är en senväg - över ett berg. Men det är bra att träna backe inför Lidingö har jag hört. Nemas problemas.
En timme och tio minuer senare är jag tillbaka igen i omklädningsrummet. Garmin säger 10,8 km. Minen säger glädje, rosiga kinder, löpning när det är som bäst.

Nu jobbar jag järnet igen, sen väntar en tur ut i skogen med MTB-räven. Bäst att ta med ficklampa och nödproviant. Jag är ganska ängslig av mig och vill inte cykla vilse. Nu och då frågar jag henne om hon vet var vi är och vart vi ska. Ja svarar hon alltid självsäkert, vid nästa korsning ska vi svänga höger. Kanske. Eller var det vänster? Ni fattar vad jag behöver ficklampan och provianten till va?
3 kommentarer:
den är ju jättefin nu
Håller med dig - den var bättre förr (=tantvarning) ;)
Skönt att allt känns bra! Tyckte du såg harmonisk ut på yogan, hade rätt alltså......
/anna
Håller med dig och Anna, den är lite dryg när man är van med den andra ;) /Ida
Skicka en kommentar