Gjorde ett tappert försök att springa i går. Tänk att jag nästan hade glömt bort hur man gör. Och tänk att jag helt glömt bort hur underbart det är. Planen var en kort check över hur lungorna reagerade då de varit lite jobbiga sedan helgen. Och lungorna var det då inga problem med, inte pulsen heller som höll sig lugn och fin, även återhämningspulsen var riktigt bra. Men vaderna! Jisses vad det kändes i dem i går och i morse. Kanske berodde det på att jag laddade med en överjordiskt stor bulle innan löpningen?
I morgon bitti är det tidig avfärd mot Lidingö, start för mig klockan 13:20. Förhoppningen är att om jag kommer till start, kör jag väldigt, väldigt lugnt första milen och pejlar läget. Klarar jag första milen utan problem, kör jag bara vidare som om inget har hänt. I värsta fall får jag väl krypa i mål. Bara jag går i mål. För OM jag fixar det är jag faktiskt en Svensk Klassiker. Undrar hur man blir en Finsk Klassiker?
2 kommentarer:
En finsk klassiker är du redan!
Håller tummarna i morgon!
kram anna
Lycka till imorgon!!!!
/ Linda
Skicka en kommentar