Helgen

Måndag morgon och jag är helt slut... Tur att Lisa ska ge mig en omgång massage som kanske kan få igång mig igen. Lisas massage är av sådan typ att det är mer aj, aj än åh vad skönt men exakt det som trötta muskler behöver.


Men helgen då? Jag har varit sjuk i en och en halv vecka men i torsdags bestämde jag mig för att jag inte längre skulle vara sjuk. Dels för att jag var trött på att vara sjuk men också för att jag kände att jag behövde köra igenom mina låtar inför helgens RPM-utbildning. Och så skulle Johanna köra ett kettlebells-pass och jag har längtat så efter att få svinga kulor. Så så fick det bli.


Och eftersom jag då bestämde att jag var frisk så bestämde jag också att jag kunde simma på fredag morgon med min Simpis. Ett ganska tungt pass då kroppen blev totalt nermejad av de där rackarns kulorna men ack så roligt.

Så en tokfredag men tusen möten innan vi kom iväg mot Stockholm. RPM-utbildning som startade kl 09:00 med masterklass med vår härliga tränare Ida. Vilken tjej! Vilken energi!

Vi drillades i teknik, coachning, koreografi och en miljard andra saker.

Väldigt många timmar på cykeln blev det. Och väldigt många nervösa presentationer av våra låtar som vi fått träna in innan. Här min kollega Lena som genrepar sin låt á la Stevie Wonder.

Och när vi presenterat våra låtar en massa gånger blev det till slut den där VIKTIGA gången då allt skulle sitta - all feedback vi fått, saker som skulle ändras, saker vi skulle tänka på, de olika lagren i coachning, teknik. Ja en miljard saker. Det var där och då som det skulle levereras och beslutas om vi blev godkända på utbildningen eller inte. Jag var helt slut inför min sista presentation, visste knappt vad jag hette och ännu mindre vad jag skulle säga och vad jag INTE skulle säga. Men det gick bra och jag är så glad.

Fick också fin feedback, bl a "din styrka är din organiserade coachningsstruktur och att du använder rösten på ett bra och behagligt sätt". Glad!


Så nästa torsdag kör jag min allra första RPM-klass. Jag har som mål att filma innan jul (måste filma en hel klass, filmen utvärderas och kanske får jag min certifiering då eller så får jag komplettera med något). Nervöst! Nu måste jag plugga in hela releasen....


Hemma slängde jag mig i soffan med ett kilo godis och bara var. Och förkylningen då? Jo, den tog givetvis om så här sitter jag med täppta bihålor igen....

Hemma igen

Då var resan över för denna gång. Jag passade på att bli sjuk ungefär 3 timmar efter den där härliga morgonjoggen, inte så bra tajmat direkt. Snörvlade mig igenom hela veckan, hade feber några dagar men bet tappert ihop. I natt har jag sovit 12 timmar i min egna säng och jobbar från soffan i dag för att slippa förpesta omgivningen och för att om möjligt kurera mig själv snabbare. Jag MÅSTE bli frisk till helgen för då ska jag nämligen gå på RPM-utbildning. Det ser jag verkligen fram emot.


Men tills jag får träna igen så bjuder jag på några till Amerika-bilder. Jag och Sonen stannade hos Dottern fram till torsdag morgon, på onsdagen passade vi på att ge henne presenter för hon fyller nämligen år nu på fredag.

På torsdag morgon skjutsade hon oss till city. Hon är så jäkla modig som vågar köra på dessa motorvägar med tusen filer och en miljard bilar....

Torsdagen ägnade vi åt sightseeing, först 9/11 Memorial.

Sen Battery Park och Brooklyn Bridge.

På kvällen hockey i Madison Square Guarden, magiskt!

På fredagen Top of the rock, magisk utsikt och vacker väder.

Promenad i Central Park.

Besök på Times Square.

Dottern anslöt på fredag kväll och på lördag kväll firade vi hennes födelsedag på the Black Tap - en hajpad restaurang på Soho där man får köa över en timme för att ens få komma in. Men vilka efterräter!

På söndag åt vi brunch i flera timmar.

Sen var det dags för mig och Sonen att krama Dottern hej då. Det var hemskt.....

När jag landade i snöstormen här hemma kände jag mig ynklig och ledsen och ensam. Tröståt därför skinka som en galning.

Så nu väntar jag på att bli frisk och på att få träna igen. Det är jag som är fröken på e-fit i dag, får se om jag coachar från sidan eller är med. Ha en bra dag och var rädda om varandra!

Amerikatt

Då är jag i staden som aldrig sover igen. Senaste gången var 2012 då det skulle springas ett marathon som aldrig sprangs. Nu för att hälsa på Dottern.

Hittills har det varit mest en matresa. Vi började direkt när vi kom till Livingston med att äta på Cheesecake Factory. Oh my vilka efterrätter.

Jetlaggad till tusen på måndag morgon så jag drog iväg på morgonjogg när Dottern skulle dra iväg barnen till skolan. Det är höst i Amerikatt.

 Och Halloween, jisses vilka utsmyckningar husen har.

Här är familjens hus, mycket fint.

Sonen chillar i den mycket dyra soffan.

Dags för frukost! Länge sen vi år ju.... Den här gången på Pancake House.

Chillade lite och gick sedan på barnens skolas barad. Bajskorven är Dotterns ena barn.

När barnen var klara för trick or treat så åkte vi in till city för att kika på den stora Halloween paraden. Allt är verkligen stort här i Amerikatt...

Dagen efter kollade vi in kidsens fångst. Ja eller delar av den i alla fall.

Och så till skolan igen.

Innan det var dags att äga bagels med creme chesse. Mmmmmm. Matresan var det ja.

Sen shoppade vi på outlet och avslutade kvällen med att gå till en minnesplats för 9/11 offer. Mycket fint och med magisk utsikt över Manhattan.

De nyförälskade paren åker till det här stället för att hångla, Sonen ville fota ett par som var brevid oss. Med blixt. Men Dottern sa nej. Trökmåns.

Sim sim sim

Alltså simmet nu, jag är som en delfin (inuti mitt huvud i alla fall och det är det som räknas säger kloka yogafröken). Dejt med snabbsara i går och hon hade fått välja program. Lite långt varvat med snabba tjugofemmor. Asjobbigt. Avslutades med undervattenkickar med fenor, jag brukar typ drunkna efter 2 meter men numera är jag en delfin och kan kicka halva bassängen under vattnet. Galet. Undrar om det finns en tanttävling med lagom motstånd i just den grenen? I så fall ska jag tävla. Snygga, skrynkliga tant+hot chick.

Det snöar!

Just nu är jag i Finland, närmare besämt i Imatra som ligger vid ryska gränsen. Tittar jag riktigt noga ut genom fönstret kan jag se det ryska pappersbruket en bit bort. Och jag behöver inte alls titta noga för att se att snön seglar ner, det är oerhört vackert.

Tidigare i dag var jag ute på en kort morgonjogg. Vet ett perfekt ställe för lyktstolpsintervaller precis brevid vattnet. Lite mörkt men ändå härligt. Så först 10 minuters uppvärmning, sedan 2 stolpar fort, 1 stolpe lugnt x 12. Hittade sedan en bänk och körde 3 x (10 step-up per ben, 10 armhävningar, 10 dips och 10 crunch). Underbar morgon med andra ord.

I kväll åker jag hem igen för att sedan åka till Finland en gång till den här veckan. Och sen är det faktiskt dags att hälsa på dottern i Amerikatt. Längtar! Men först några bilder från helgens höstjogg/bloggposering.

Tycker det är jobbigare att posera än att springa faktiskt.

Helgen

Fredag - dagen går oändligt fort. Hittar tid för en jogg i dagsljus vilket känns lyxigt. En timme in i energibanken PANG. Resten av dagen är fylld av att-göra-listor och möten. Lämnar jobbet lite för sent och har lite för bråttom in på styrelsemöte i Sandviken. Efter det innebandymatch, damderby och jag älskar varje minut. Som jag saknar att ha Dottern där på planen. Eller brevid mig för den delen. Somnar tidigt men ingen bra sömn.

Lördag - varknar übertidigt, vankar av och an och drar till slut iväg till badhuset för att simma långpass. 75 minuter senare är jag mör i hela kroppen. Tar med mig Sonen till IKEA för att piffa till hemma. Vi piffar hela eftermiddagen och resultatet är bland annat den här hyllan och en bokhylla som han fixade medan jag fikade med fina vännen.

Han frågade om vin, marathon och mina barn är det bästa i livet och ja, lite så är det (dock inte i den ordningen även om han hävdade att det är så). Plus kärleken och fina snittblommor. Jag ÄLSKAR blommor i vas. Blir glad ända in i själen av dem.

Söndag - backintervaller, våffellunch, innebandymatch, slapp/plugg i soffan med Sonen, yoga, middag som Sonen fixat och sen sängen. Dags för ny vecka, puss på er!

Saker jag funderar på

1. Livet

Börjar med den minsta och enklaste. :) Men ärligt talat, det här med att omge sig med människor som ger energi, det är ju faktiskt a och o. Människor som accepterar dig för den du är, delar din glädje när du är glad och finns där när du är nere. Borde vara så enkelt men är ändå så svårt. Rensa i rabatten som en klok vän till mig säger.

2. Villfarelser

Bara älskar den Facebook-sidan, nördar ner mig totalt i den.

3. Min framtid på 3 minuter

En bok för reflektion, eftertanke, framåtanda och att ta tag i sitt liv (släng offerkoftan och släng dig ut). Jag har börjat skriva och blir förvånad över hur mina tankar skapar min framtid och min framtidstro. 3 minuter om dagen, det har du tid för.


4. Lägenhetspriser
Ja, högt och lågt. Råkade få upp en sån där länk på någon blogg eller var det var och häpnade över priser på boende i Tjockholm. Men herregud! Betala 10 miljoner för ett GARAGE!

Eller 30 miljoner för en lägenhet + 10 000 kr/månad i hyra.

What! Börjar uppskatta det vi har i vår lilla håla där man kan få 60 hus för 30 miljoner, ett helt bostadsområde och lite till... Funderar däremot på min egen framtid, vart vill jag bo, hur vill jag bo, hur vill jag ha det. Egentligen.

5. Träning

Ja men träningen då? Jo jag tuffar på. Älskar simning nu och prioriterar det så mycket jag bara kan. Har också följt min regel om att inte pressa in mer träning på bekostnad av en massa stresshormoner. I går simmade jag ett favoritpass som Sara satt ihop för länge sedan, kortade dock ner det för att slippa stressa till jobbmiddagen.

Insim 300 m

Serie

200 fr lätt @ 5:00 + 4 x 50 fr hårt @ 1:15

150 fr lätt @ 3:45 + 3 x 50 fr hårt @ 1:15

100 fr lätt @ 2:30 + 2 x 50 fr hårt @ 1:15

50 fr lätt @ 1:15 + 50 fr hårt @ 1:15

Fenor (skulle ha körts två gånger men körde bara en gång)

75 fr + 25 fjäril

50 fr + 50 fjäril

25 fr + 75 fjäril

Avsim 200 m


Slut på meddelande.

Run of Hope

Vilket fantastiskt initativ Run of Hope är! För första gången kunde även jag delta här hemma i Hofors där två underbara tjejer gjorde det här för sin bror Anton som insjuknade i leukemi tidigare i år. Eventet började med ett fint tal.

 Och här är båda tjejerna efter "loppet".

Jag själv hade ganska tunga ben i dag men värme i hjärtat.

Sen väntade shopping med en vän och slutligen middag med triathlongänget. Vi följde förstås VM på Hawaii (även om jag blev så trött att jag inte orkade se slutet).

Så frrån den här dagen tar jag med mig tacksamhet, kärlek, gemenskap men också en känsla av att vara otillräcklig. Att finnas för någon vars liv inte längre innehåller "det där kan jag göra senare", när varje minut måste värderas och beslutas, att leva i ovisshet om hur länge till, att inte få se sina barn växa upp. Ofattbart. Varför? #fuckcancer