Så här glad är jag i dag, direkt uppkommen ur bassängen och skickligt gömmer jag glasögonringarna med solglajjor.
Men för att inte förvilla och att ni ska tro att jag är snyggare än jag är en tidig fredag morgon så kommer här en verklighetsbild också på mig och Simpisen. Hon är stylish med rand i pannan också. Hon tvingade mig att köra max-femtior i dag trots att jag inte hade det på schemat. Busunge.
I veckan hade jag ett samtal med coachen om fötterna som är besvärliga. Han tror inte att det har så mycket att göra med löpning utan med mina high heels. WHAT? Han vill med andra ord att jag ska sluta gå i högklackat. Herregud människa. Det är som att ta ifrån mig min jobbidentitet helt och hållet. Då måste jag byta jobb. Människa. Jag funderar hårt på detta i en sekund.
Nu har jag funderat. Will not happen! Jag ska fortsätta med mina high heels. Däremot ska jag vara extremt duktig och köra rehab varje dag. Lovar coachen.
Jag har varit i Tjockholm mest hela veckan. I måndag åt jag finmiddag med en kollega. På Stureplan faktiskt.
Och våfflor till frukost. Älskar våfflor.
Den viktigaste anteckningen jag har i mitt anteckningsblock från förra veckan är denna. Ett citat som min kollegas härliga dotter Märta kläckte ur sig mitt i natten, mitt i magsjukan som härjade, blöja full med skit. Älskar Märta och hennes glädje, att se fram emot en resa dagen efter trots att livet är besvärligt.
I morgon drar jag till Mallis och kolla vad som står i kalendern för just den dagen! Det är som menat! Mitt liv just nu alltså. Det är crazy. På ett bra sätt.
Nu ska jag snart stampa igen min alldeles för stora resväska, krama mina killar och sen drar jag. Hej då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar