Att bete sig naket

Jag hade helt glömt mitt och Saras motto för resan, tur att hon påminde mig i sin reseberättelse.

Vi har ju delat rum lite nu och då på träningsläger, tävlingar och annat men aldrig så här lång tid i samma rum, umgås 24/7 så vi behövde göra upp lite regler för veckan. Jag bad om ursäkt i förväg kring mitt "plockande" av saker, att jag går runt och småstädar mest hela tiden och det kan innebära att jag plockar runt på hennes saker så till den milda grad att hon aldrig mer hittar dem igen. Tråkigt för henne. Hon å andra sidan är van att droppa saker överallt så hon lovade att skärpa sig en aning för att hålla sig på sin sida. Fint så. Bra plan och den höll hela veckan så vitt jag vet.

Men så kom vi till det här med nakenhet. För jag tänker inte så mycket på att jag går omkring naken både på lämpliga och olämpliga ställen (är det därför som min granne alltid har nerdraget hos sig för att slippa se en 40+ kropp i tid och otid?) och därför kände jag att jag var tvungen att berätta det för Sara (även om hon är mycket medveten om det sedan tidigare erfarenheter). Så då kläckte jag ur mig citatet att jag verkligen KAN bete mig naket, mest för att hon skulle hejda mig om hon tyckte det blev besvärligt. Eller om resten av Palma tyckte det blev besvärligt, vilket då hände redan första dagen då jag helt ogenerat gick ut från duschen direkt ut på balkongen. Spritt språngande. Hon utförde sitt uppdrag med bravur och det hände inte mer. Vad jag vet i alla fall. Inga bilder kring detta kommer att visas på bloggen så ni pervon som brukar skicka mail till mig om nakna kroppsdelar kan sluta fantisera och hoppas nu.

Träningen denna vecka har varit bristfällig pga massor med resor hit och dit. Har morgonjoggat två dagar, korta och jobbiga historier det där.

Har simmat ett par gånger, kört spinning ett par gånger och varit på gymmet en gång, men det är väl typ det jag åstadkommit.

Nu laddar jag för cykel i alla fall. Utomhus. I Sverige. Kallt. Grusigt. Läskigt. Men längtar ändå. I går cyklade jag med Micke. Bästa starten på helgen.

Och fick blommor levererade till mig. Älskar att få blommor.

Nu ska jag sätta på mig alla kläder jag har för att inte frysa rumpan av mig. Hörs. Hej.

Jetlag

Måndag morgon och det känns som att jag har en gigantisk jetlag. Det är nog träningstimmarna från förra veckan som gör sig påminda för jag är både trött och hungrig. Höll på att döda minst fem personer i går när vi stod vid pizza-stället och väntade på leverans. Dödade dock ingen. Vad jag minns. Sprang en timme och tjugo minuter innan pizza-incidenten. Underbar löpning i solsken i dag. Ser ni panda-looken? Det är den nya, heta trenden i sommar, minns var ni såg det först.

I dag sätter jag mig på sadeln igen och kör mitt RPM-pass. Kan inte minnas när jag körde det sist pga resor och annat som kommit i vägen. Men i dag! Jag längtar efter mitt härliga måndagsgäng. Kom och cykla med mig 18:15!

Några fler bilder från telefonen, härliga minnen. Busig Dotter, busigt hår (hur är det ens möjligt att mitt hår kan se ut så där?).

 Party, party, party.

 Och så de här små söta gullefjunen, Finnen och Camilla. Puss på er!

Cykelgänget som jag hängde med mest hela veckan. Vi cyklade klunga och var riktigt duktiga på det. Om ni vill lära er mer om tecken och annat, kolla här. Mycket viktigt inför kompiscykelhäng.

Något som också är viktigt på Mallis är sangria. Jag älskar sangria och jag älskar after-bike-häng med mina polare. I bakgrunden Simon (som jag för övrigt döpte om till Glenn en mycket trött dag), Philip (som fixade med min cykel när den krånglade) och Sanna (som jag hängde med en hel dag i Sa Calobra).

Så, nu har jag landat ordentligt, dags att börja beta av mailhögen. Undrar hur många höjdmetrar den är nu?

Marre testar - träning på Mallorca

En underbar vecka är över. Jag hade kanske inte alltför stora förväntningar på veckan då livet rusat på i 110 hur länge som helst men veckan blev helt fantastisk. Här kommer berättelsen om min vecka.

Lördag
Resdag, tidigt till Arlanda där delar av gänget samlades, kramades och var allmänt uppspelta. När vi kom fram gick jag och Sara till cykeluthyraren och plockade ut våra cyklar. Min var galet snygg, kärlek vid första ögonkastet.

Vi tvekade en stund om det skulle bli en premiärtur eller inte då molnen såg väldigt regntunga ut, till slut gav vi oss ut på strandpromenaden i alla fall för en mils provcykling. Underbart.

Avslutade med att möta upp alla för middag och tidigt i säng.

Söndag
Första turen. Jag var nervös så in i bomben. Sara däremot lugn som en filbunke. Ombytta roller alltså... Vi hade blivit lovade en lugn första dag och det blev det. Vi cyklade Orient-turen tillsammans med ett härlig gäng. Redan efter 15 km kom den första stigningen i Sa Cabaneta (154 meter över havet) och jag tyckte den backen var jäääättelååååång. Visst. Kaptenen Rolf (i gult) hade bestämt att vi skulle ha fri fart uppför och nerför alla backar. Det var skönt. Jag höll koll på min puls och trampade upp.

Sen vidare mot Santa Maria, fika i Bunyola innan vi skulle bestiga Orient (ca 560 meter över havet). Det tog en evighet för mig att ta mig upp, sakta, sakta uppför serpentinen. Men härligt. Och härlig pepp från gänget. Glad!

Vidare till lunch i Santa Maria och sen hem igen. En heldagsutflykt med många stopp. 3:45 på sadeln, 944 höjdmeter tagna, 77,8 km cyklade.

Måndag
Kortare cykeltur då vi skulle "vila oss" inför tisdagens mastodontetapp. En tur till Cala Pi och sedan Turtle-vägarna tillbaka till Palma. 63,31 km, 2:42 och 336 höjdmeter. Avslutade dagen med en löptur som var tung.

Tisdag
Dagen D. Dagen då vi skulle ta oss till Sa Calobra. Via Sa Cabaneta vidare till Santa Maria, Binissalem och sen minns jag inget mer. Hela dagen var som en dimma. Vi cyklade till en bensinmack där vi fikade, det var ungefär 655 meter över havet. Stigningen tog en halv evighet för mig i värme, serpentiner och trötta ben. Efter fikat var det 22 km kvar till toppen där Sa Calobra börjar (dvs längst upp, sen kör man ner till havsnivån och tar 700 höjdmetrar på en mil upp igen). Vid toppen är man alltså på 700 meter över havet. Men från macken är det lite nerför och sen ska man alltså upp igen. Jag och Sanna cyklade dit men valde sedan att stanna där i stället för att susa nerför serpentinen och upp igen. Kanske ångrar jag det lite men jag tänker också att Sa Calobra finns kvar nästa år och då ska jag ta den.

Uffe cyklade uppför och var så här glad när han kom till oss.

Ner och upp igen till macken och sedan hem. Vi hade lämnat hotellet vid nio på morgonen och var hemma igen vid strax innan åtta. 6 timmar cyklade, 122 km, 1454 höjdmetrar. Galen dag. Var helt slut när jag kom tillbaka till hotellet.

Onsdag
Så kallad vilodag. Började med simning i havet.

Chillade vid poolen, turistade i Palma (såg katedralen och åt lunch).

Sprang vid havet. Åt middag. Bra dag.

Torsdag
Dags för en höjdmeterdag igen - tur till Valldemossa (stigning till ca 400 m), vidare till Soller och Port de Soller för magisk lunch. Sen dags för stigning igen, den här gången till den s k Soller-passagen (490 m över havet). Samlade 5:11, 107 km och 1366 höjdmeter. Behöver jag säga att jag var trött igen när jag kom hem?

Fredag
Fikacykling till Petra skulle det bli men jag avbröt så det blev "bara" 53 km och 2:11 den här dagen (398 höjdmetrar). Tog en dag vid poolen och sedan kort löpning med Sara. Avskedsmiddag med gänget och sedan i säng alldeles för sent.

Lördag
Dags att åka hem. Och på Arlanda väntade den bästa överraskningen av alla - Dottern!!!!! Hon hade lurat mig till månen och tillbaka och hade landat några timmar tidigare. Jag grät och grät och grät. Så glad! Vilken perfekt vecka!

Summering
Mallorca är fantastiskt och fantastiskt backigt. Titta ALDRIG på antal kilometer du ska cykla, titta i stället på antal höjdmetrar. Det kan ta över en timme att cykla uppför en backe på en mil och då sitter du och trampar på lättaste växeln hela tiden samtidigt som du hett önskar att det fanns fler och lägre växlar.... Nerförsbackarna kan vara läskiga, speciellt när det är serpentiner (vilket det nästan alltid finns). Och alla dessa cyklister! De är överallt! Det är så inspirerande och härligt! Jag kommer absolut att åka dit igen. Gärna nästa vecka. Eller vänta, måste låta rumpan vila lite först, sen åker jag.

Summering i siffror
Cykel - 422,53 km
Löpning - 15 km
Simning - 478 meter
Antal sangria - jättemånga

Fredagen den 13:e

Så här glad är jag i dag, direkt uppkommen ur bassängen och skickligt gömmer jag glasögonringarna med solglajjor.

Men för att inte förvilla och att ni ska tro att jag är snyggare än jag är en tidig fredag morgon så kommer här en verklighetsbild också på mig och Simpisen. Hon är stylish med rand i pannan också. Hon tvingade mig att köra max-femtior i dag trots att jag inte hade det på schemat. Busunge.

I veckan hade jag ett samtal med coachen om fötterna som är besvärliga. Han tror inte att det har så mycket att göra med löpning utan med mina high heels. WHAT? Han vill med andra ord att jag ska sluta gå i högklackat. Herregud människa. Det är som att ta ifrån mig min jobbidentitet helt och hållet. Då måste jag byta jobb. Människa. Jag funderar hårt på detta i en sekund.

Nu har jag funderat. Will not happen! Jag ska fortsätta med mina high heels. Däremot ska jag vara extremt duktig och köra rehab varje dag. Lovar coachen.

Jag har varit i Tjockholm mest hela veckan. I måndag åt jag finmiddag med en kollega. På Stureplan faktiskt.

 Och våfflor till frukost. Älskar våfflor.

Den viktigaste anteckningen jag har i mitt anteckningsblock från förra veckan är denna. Ett citat som min kollegas härliga dotter Märta kläckte ur sig mitt i natten, mitt i magsjukan som härjade, blöja full med skit. Älskar Märta och hennes glädje, att se fram emot en resa dagen efter trots att livet är besvärligt.

I morgon drar jag till Mallis och kolla vad som står i kalendern för just den dagen! Det är som menat! Mitt liv just nu alltså. Det är crazy. På ett bra sätt.

 Nu ska jag snart stampa igen min alldeles för stora resväska, krama mina killar och sen drar jag. Hej då!

Hofors sämsta influencer

Jag är en sån urusel bloggerska just nu. Hur ska jag någonsin kunna bli Hofors största influencer om jag inte skriver inspirerande och trendbrytande inlägg som ger mig massor med pengar? Och fotar också för den delen. Jag har tydligen tagit ETT foto under hela helgen. ETT. Och det är detta.

Med det fotot vill jag ha sagt att jag hade en mysig fredagkväll med bubbel, mat, vin, skratt och spel. Jag vann två omgångar av tre förresten. Viktigt. Och med fotot vill jag också ha sagt att han med ficklampan tydligen inte såg texten utan denna ficklampa (trots läsglasögon på) och hon där fick inte läsa frågor ty hennes röst är knäpp. Men trots dessa små skavanker älskar jag dem till månen och tillbaka.

Tränat har jag (väl) också. På fredag morgon simmade jag och på kvällen gick jag på Saras 90-talsspinning. KUL! På lördag åkte jag skidor i Kungsberget men ärligt talat glassade jag mest omkring i solen. Körde RPM och lite magstyrka, ny middag i en annan stad och sen kom söndagen som hade med sig sovmorgon och frukost på sängen. Kan vänja mig vid det faktiskt.

Men efter en hel förmiddag i sängen så kom vi iväg på simning i alla fall. Det var bra. Och lite senare samma dag körde jag slut på rumpa och ben på gymmet. Mellan dessa två pass fikade jag med två sköna triathleter och fick inspo (som ungdomarna säger).

På lördag åker jag till Mallis! Hurra!

Sa Calobra

Den där jäkla backen har varit så länge på min bucket list att jag inte ens minns när och hur den kom dit. Men om exakt två veckor har jag tänkt att jag ska bocka av den. Grejen är ju bara att jag är sjukt rädd för att cykla nerför och jag hatar uppförsbackar. Hur tänkte jag? 9,5 km med 7% lutning, typ 700 höjdmeter. Gulp.

Min påskhelg

Påsken är tydligen officiellt över nu. Det förväntas av en att återvända till jobbet som om ingenting hänt och knappra på datorn, se viktig ut på möten, klappra med klackarna i korridorerna och dricka kaffe som om det inte fanns en morgondag. Oh yes, det kommer jag att göra. Med glädje för jag har haft en helt fantastisk påskhelg.

Torsdagen började med lunchspinning med helt omöjliga ben. Heeeeelt omöjliga. Pulsen snittade på 135 (!!!!). Helt kasst. Hon den här bönan påstod att hon också hade kassa ben men jag tror hon sa så mest för att jag inte skulle vara så ledsen.

Valde att lägga det där passet åt sidan fort som tusan och fokusera på andra saker. Såsom lite mer jobb och sedan fika men Zingelvän.

Hem för att göra viktig saker. Viktiga saker som jag suger på. Valde en snabb bil men Sonen tyckte jag inte riktigt behärskade den så jag fick en tantbil i stället som jag faktiskt behärskade mycket bättre. Han känner mig bättre än jag känner mig själv.

Sonen var supporter.

Sen roddade jag ihop en finmiddag med kött och potatis och vin och skagenröra och två killar jag gillar. Kvällen pågick till småtimmarna för det anslöt en skön böna och vi spelade spel medan vi drack bubbel och pratade om livet.

Fredag morgon och en tur till Storstaden. Shopping och show. Typiskt bra.

Finfrukost på fina hotellet fick starta lördagen.

PLÄTTAR! JAG ÄLSKAR PLÄTTAR!

Mer shopping och sen hem till ett skönt och soligt löppass. Älskar solen!

Resten av lördagen tillbringade jag i soffan samt med Sonen. Påskmiddag åt vi också.

Söndag och dags för löpning och gym. Var sedan husmoderlig och gjorde husmoderliga saker mest hela dagen innan jag blev partybrud med Zingelvännen.

Vi var på konsert och skulle avsluta kvällen med skräpmat. Hört på vägen till Max:

Jag - jag dödar dig om de har stängt på Max nu när vi går hela vägen dit
Hon - jag dödar dig om jag inte får mat

Win win eller vad man nu säger. Det var stängt på Max och hon fick inte mat men vi lever båda två. Tomma löften så att säga.

Måndag, spinning på schemat. Trögstartad men sen fick jag upp pulsen rejält. Varför måste jag alltid kolla snett uppåt på alla mina selfies? Kan någon lära mig att ta vettiga kort eller?

Promenad i solen.

Mat på Max (inklusive efterrätt).

Och innebandy (IBF Falun förlorade tyvärr).

Och sen var den påsken över. Skön känsla i kroppen och själen. Ett simpass är avklarat, senare i dag väntar ett löppass. Nu tar jag mig an denna tisdag!