Insimmet var tungt, träningsvärk från gårdagens gymvisit. Tekniken var tråkig, körde bara 200 meter i stället för 300. Sen hängde hon där vi poolkanten och följande samtal utspelade sig tydligen (läst på hennes blogg, jag har inga tydliga minnen kvar från vad som hände mellan 06:50 och 07:55):
"Du tänker väl inte göra det där?".
"Jag anar att du har en annan åsikt?"
"Njaaaae alltså vi kan försöka men AAAAALDRIG att jag gör 40 + 20 + 10".
"Vi kör start 35s"
"Det är svårt ju. Du får hålla koll. Och jag tänker IIIIIINTE räkna".
"Vi börjar kvart i....."
Och så simmade jag. Och simmade. Och simmade. Och försökte höra vad hon sa för starttid. Ibland försökte jag till och med räkna ut själv vad det var för starttid men innan jag hunnit klart min längd hade jag trasslat till det i huvudet. Hade ingen som helst aning om vilken längd jag var på, hon hade kunnat lura mig till månen om hon hade velat det (och det vill hon). Men på något konstigt sätt hade vi väl trasslat igenom de där 40 längderna med starttid 35 sekunder, jag med fenor och hon ofenad. Drog av 50 meter lugnt där jag mest försökte få andningen att återhämta sig ty den blev så häftig att tuttarna riskerade att ramla ur den där nya snygga baddräkten ni vet. #urringatvardetja
Och då säger hon att vi kör 20 till!!!! Galen, det är vad hon är. Tänkte att jag hakar på och kör 10 i alla fall men då jag inte räknar så vet jag inte när 10 har gått och följdaktligen simmade jag övertid. Men SEN skulle vi gå hem i alla fall. Men neeeeeej då, på något sätt lyckades hon få mig till de där sista 10 också då hon mumlade något om att det bara är ensiffrigt nu och jag var i en total dimma och fattade ingenting.
Så, det var min morgon det. Och så här vackert var det när jag sladdade in på jobbet alldeles för sent...
Nu är det lunch och jag har återfått min frisyr. Och mina ögonbryn. Halleluja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar