Simning FTW!

Tre pass i veckan behöver jag för att göra simningen hanterbar och icke ångestframkallande. Låter som ett recept. Ett framgångsrecept.

De senaste passen har dessutom varit snudd på magiska. Det började i fredags när Simpis i smyg hade bestämt att vi skulle göra 60 tjugofemmor. 60!!!!! Hon är inte klok på en fläck. Och inte vet jag vad som hände med min motståndskraft men jag typ bara gjorde. Till och med tiggde och bad om kortare starttider på de sista för att hinna med mitt jobbmöte. What???? Har jag blivit en vekling???? Måste börja käka taggtråd till frukost igen.

På söndagen hade vi också dejt i poolen. Något stökig dejt då det pågick förberedelser inför en tävling (varför hade ingen bjudit in oss till tävlingen kan man ju undra).

Då hade Simpisen hittat inspiration från någon jäkla mardrömstavla.

Och inte vet jag, jag bara mesade med och gjort allt hon sa. 2850 meter senare klev jag upp ur poolen, helt urlakad och klorluktande och med spretigt hår.

I dag fick jag kriga ensam då Simpis är sjuk. Eller nja, Pojkvännen följde med på morgonsim vilket ALDRIG händer då han är morgontrött. Eller jag vet inte, jag hann simma 400 meter innan han ens hittade ut till bassängen och jag hade 500 meter kvar när han klev ur så det var ju inte så att hans fingrar hann bli russin direkt... Men jag, jag krigade på och körde mitt favoritpass som jag alltid väljer när Simpis inte bestämmer - 5x100 fr, 5x100 m paddlar och dolme, 5 x 100 m med fenor. Alltid. Så bäst.

Så, nu ska jag ladda för att köra Simpis spinningpass också. Hon är hemma och kräks och bajsar tror jag. Eller fick jag inte berätta det kanske? Hur som helst så blir det 80-talsfest med hyfsat jobbiga intervaller. He, he, he.

I lördags dog jag sötdöden. En blivande simmare som mor sin kanske? Dopad och klar är han i alla fall. De stora blev dopade för länge sedan.