Alltså hon till höger. Jag kanske har sovit totalt 30 minuter i natt eller så, ramlar ur sängen, gråter en skvätt av trötthet och försöker sminka på ett ansikte på det där konstiga, plufsiga, påsiga ansiktet som stirrar på mig i spegeln. Det går så där. En kollega kommer in på rummet, stänger dörren och undrar försiktigt hur det är. Stackaren trodde nog att jag skulle bryta ihop där och då (han hade helt rätt). Han backade långsamt ut och hoppades på det bästa. Gulligt.
I går var jag tillbaka till min söta torterare Michael. Hua. Så fort jag hörde stötvågsmanicken smattra i ett av rummen frös jag till is. Men faktiskt, det kändes lite bättre den här gången! Grät nästan inte ens! Nästan.
Förra veckan var en riktigt bra träningsvecka - tre pass spinning, tre pass simning, två pass styrka och en vilodag. Jag försöker låta bli att tänka på att jag inte kan springa, jag försöker tänka på att jag ska fokusera på annat just nu. Bland annat tänker jag på att jag och Sonen bokat en solresa. Det lever jag på nu när mörkret är både ute och inne.
Tyvärr verkar det som att paradisön kommer att drabbas av orkanen Maria på torsdag. Håller tummarna för att alla som är där tar sig igenom det på ett bra sätt.
Vänta bara tills de får uppleva Orkanen Marre....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar