Jag heter Marre och jag har hälsporre

Jag har levt i förnekelse. Jag har tänkt att jag kanske inbillar mig, att jag känner efter för mycket, att jag kanske bara är lat. Nu vet jag. Här är min historia fram till i dag.

Bakgrund
Löpningen har varit trög, speciellt 2016 hade jag ett tufft löparår. Hade ingen riktig motivation till löpning (eller till någon träning alls för den delen). Men våren 2017 kom glädjen tillbaka, jag sprang mer, jag längtade till långpassen med vänner eller själv. Jag trappade upp löpningen till Göteborgsvarvet på ett bra sätt och gjorde också ett mycket bra lopp med bra känsla.

Det roliga med min känsla av att ha sprungit så lite under 2017 är att det inte stämmer så bra.... Jag kikade in på Funbeat och gjorde en snabb rapport. Fram till dags dato har jag sprungit 782 km i år, förra året (helår) 640 km och 2015 sprang jag 859 km på ett helår. Alltså måste jag ha legat på ungefär samma nivå 2015 och i år. Märkligt.

Tappade lite av löpning fram till Vansbro Tri och efter det blev jag rädd för löpning. Jag blev rädd för min puls men jag sprang ändå. Kanske inte lika många långpass som jag önskade men jag sprang.

Vad jag minns så kom smärtan i somras någon gång. Lite smygande. Ibland hade jag ont, ibland inte. Det började värka i fötterna på nätterna, en brännande känsla som flyttade på sig. För några veckor sedan (?) började det göra ont när jag gick upp på natten eller första stegen på morgonen.

På fem veckor körde jag sedan tre långa tävlingar - Ultravasan 45, Medoc Marathon, Lidingöloppet. Det var bara under Medoc som jag hade riktigt ont i fötterna, så ont att jag inte ville springa (men det gjorde ju ont att gå också).

På slutet har jag också upptäckt att jag får ont dagen efter om jag så bara springer 10 minuter på löpband.

Sedan Lidingöloppet har jag valt att inte springa alls (förutom faktiskt i går morse då jag inte kunde hålla mig), så här vackert var det i Västerås, på mitt sista löppass på länge...

Jag valde till slut att söka hjälp, att se om det verkligen var hälsporre eller kanske något annat. Förnekelse.....

The moment of truth
15:45 hade jag tid hos Idrottskadespecialisten i Stockholm. Att det blev dem berodde på en slump och att Marie hade varit till dem med gott resultat. Satt där i väntrummet med ångest.

Jag fick en väldigt duktig, ung kille som heter Michael och som är naprapat. Vi började med att prata, han ställde frågor om vad som hänt, vart jag hade ont, hur det kändes osv. Sen fick jag lägga mig ner så han kunde gå igenom vaderna, hälsenorna och fötterna.

Domen - jo, du har hälsporre. Tydligen är det ganska vanligt att smärtan börjar framför hälen mot insidan och sedan flyttar den till mitten av hälen. Jag har mest ont framför hälen än så länge.

Behandling
En lätt form av hälsporre tar ungefär 6 månader att bli av med, en "mellanmodell" upp till ett år. Det beror mycket på hur långt det gott sedan symptom och hur duktig du är på rehab. Michaels värsta fall tog fyra år....

Jag påbörjade min behandling direkt i går - stötvågsbehandling, laser och tejpning. Stötvågsbehandlingen var hemsk.... Det gjorde så fruktansvärt ont på vissa ställen att jag grät. Jag vet inte hur länge han höll på men kanske 5 minuter per fot. Höger var mycket värre än vänster. Michael konstaterade också att jag måste ha extremt hög smärttröskel vid idrottsutövande om jag kunnat genomföra alla dessa lopp trots hälsporre med den graden jag har.... Ooooops.

Stötvågsbehandlingen var hemsk men smärtan försvann direkt när han slutade "skjuta". Efter det körde han laser och det kändes inte alls. Lasern ska stimulera celldelning vilket ska bidra till läkningsprocessen. Sen tejpade han mina fötter för att avlasta hälen ännu mer. Tejpen ska helst sitta i fram till dagen innan nästa behandling.

Innan jag gick från Michael gick vi också igenom mitt rehabprogram - övningar jag ska göra varje dag. Jag är osäker på om jag får lägga ut den men jag hittade liknande på nätet.

Nu då?
Jo, jag ska göra 3 - 5 behandlingar med stötvåg och laser (ungefär en gång i veckan). Och så rehabövningarna varje dag. Även om jag blir bättre. Jag har köpt hälkilar på Apoteket som jag ska ha i hårda skor. Helst ska jag inte ha hårda skor utan bara mjuka och gärna undvika höga klackar. Jag ska helst inte gå barfota alls utan alltid ha skor på mig. Jag får inte springa eller promenera långt. Däremot får jag simma, cykla/spinning, styrketräna så länge jag inte lägger alltför stor tyngd på hälen (kanske har en viktplatta under hälen när jag kör knäböj).