När man råkar flirta i bassägen...

Seg, segare, Marre. En massa negativa tankar om både det ena och det andra i går kväll + längtan efter Dottern som fått ryggskott + kass sömn (eller nja, inte någon sömn alls är nog mer sant)-> ingen direkt simlust på morgonen (fördel - klockan behövde inte ens ringa för att jag skulle gå upp).


Kom till simhallen fast besluten om att skolka hela passet. Här skulle inte simmas efter något jäkla program, hon fick säga vad hon vill. I dag skulle det tjuras, obstrueras och negativiseras. Tittade inte ens på det där pappret hon släpat med sig, vägrade, trotsade. Gjorde mitt insim och teknik. Sedan stod det något om 300 meter och det kunde jag väl simma men jag tänkte minsann INTE tajma något med henne. Det sa jag väldigt tydligt och högt. Hon sa inget utan lät mig tjura. Nästa var 150 meter och det kunde jag väl också simma då. Sen 75 meter och det är ju nästan ingenting. Hade redan bestämt på min 25'a tillbaka att nu skulle jag inte göra något mer på hennes papper. Nu skulle jag leka med fenor eller annat. Men så hade den där luringen lagt just fenor som nästa grej. Faaaaan. 8 x 100 med fenor och paddlar på varannan och benspark på varannan. Äsch, det tycker ju jag är jättekul. Ja ja ja. Men några starttider tänker jag då inte hålla. Här stressas inget. Men hur det än var så bara simmade och jag erkänner (berätta INTE för henne) att det faktiskt var kul. Med starttider och allt.


Men flirtandet då? Jo, sedan lång tid tillbaka har Simpis lokaliserat en triathlet från vår klubb (Gävle) som ibland tränar här på orten. Det hela är märkligt och vi fattar inte riktigt hur och varför men hur som helst, nu befann sig en kille på banan brevid som simmade superfort och superbra, var mörk och hade skägg - alla de där attributen som den där Ironman-triathleten från klubben har. Simpis trodde det var han och jag också. Så när han klev upp och jag var mellan två hundringar så ropar jag högt och tydligt att vi kör spinning på AeroStep i dag kl 18:30 - 10-minuters intervaller och du är välkommen. Sen simmar jag vidare.


När vi avslutat så står han där på bassängkanten igen och säger några ord. Både jag och Simpis inser att det inte alls är den där triathleten utan någon helt annan, random snubbe som råkar se ut som en triathlet och råkar simma på banan brevid. Han vill fortsätta dialogen om den där spinningen och intervallerna medan jag väldigt gärna vill sjunka genom kakelplattorna till källarplanet. Så kan det gå en helt vanlig tisdagmorgon i Hofors.


Med vänlig hälsning
Flirt-Marre

Överraskning!

Tydligen har jag också en blogg, vilken överraskning! Det är faktiskt fördelen med att vara tankspridd och glömma saker, varje dag och varje grej blir som julafton! :)


Nu tänker jag att jag återgår både till träningslivet och blogglivet. Jag älskar ju att skriva och jag älskar att träna. Så hold on vänner, nu blir det en vändning!


I helgen har jag och Sonen varit i storstaden och ätit och shoppat (han har shoppat, jag har betalat och druckit vin).

Jag har också varit på kvartalsutbildning i RPM 74. En sån boost! Ännu roligare var att jag träffade två kamrater från min utbildning där. Ida levererade som alltid, vilken energi! Och jag ser fram emot att få plugga in RPM 74, det blir ös från början till slut.

Har varit på tjänsteresa till Muminland.

Ätit fantastisk efterrätt på en fantastisk restaurang där kocken faktiskt varit med i programmet "The Chef".

Jag har varit uppklädd till tänderna och gått på gala.

Och så försökte jag springa långpass med mina brudar förra helgen men fick avbryta pga ont i vaden. Trist. Brudarna trippade på och jag fick åka bil hem.

I går ställde jag mig på löpbandet igen efter en veckas vila, vaden känns fortfarande men inte lika mycket. Jag hoppas på lätt comeback i veckan om det inte blir värre.

Då så - dags att kicka igång den här veckan! Go for it!

Helgens bloggargrej

Jag skulle aldrig…

Äta? Allt som är konstigt, speciellt sådan där invärtes mat såsom tarmar, lever, njure, hjärta mm. Går. Inte. Har också svårt med sniglar, kackerlackor och andra läskiga djur. Jag är väldigt konventionell med mat. Äter heller inte kött från "konstiga" länder där det besprutats med konstiga medel. Betalar hellre mer för svensk/krav kött än ett till halva priset där jag inte är säker på vad det egentligen är jag äter.

Dricka? Grogg. Jag börjar slåss när jag dricker sprit, ibland tar jag en god drink men väldigt sällan, aldrig några mänger.

Skoja om? Olyckor, tragedier, människor i nöd.

Ha på kroppen? Oj, svårt! Kläder som ser "sjaviga" ut, taskig passform, billiga tyger som sladdrar/blir noppiga/elektriska, smutsiga/sunkiga kläder. Annars är jag nog ganska ombytlig - från business strikt till nike skor och mjukisbyxor.

Vilja uppleva? Att någon i min närhet blir riktigt sjuk, dock händer det ändå...

Kunna arbeta med? Ett jobb som innebär att varje dag är exakt den andra lik.

Säga nej till? Ett äventyr eller om en vän behöver stöd.

Googla? Jag googlar allt! Livrädd för att någon ska kolla min historik.... ;)

Göra offentligt? Ja, det har funnits massor med saker som att stå på en scen, hålla tal, sjunga, dansa men på något sätt har det ändå hänt och det var inte så svårt. Vet inte.

Blogga om? Privata saker, något som vänner sagt/gjort i förtroende, för utlämnande saker om mig själv, detaljer om mina nära och kära (utan tillåtelse).

 

Vad hittar man ofta....

 

På ditt skrivbord? En kaffekopp, odiskade skedar, papper, anteckningsblock, pennor.

Under din säng? Inget, jag har förvaringslådor där och i dessa lådor har jag mest böcker och tidningar.

I din jackficka? Kvitton, nycklar, kort, mobiltelefon. Ibland något läppgrejs.

Bakom din kylskåpsdörr? Kaos, så mycket som möjligt nertryckt. Buljong, paremsanost, soja, smör och säkert något oidentifierbart mögligt.

Vid sidan av ditt handfat? Två tandborstar (min och Sonens), en tvål, kanske sminkväskan. I handfatet massor med sminkrester efter snabbtvättar och tandkrämskluttar.

Högst upp i din bokhylla? En kandelaber och en trälåda som vinet från Medoc fick färdas hem i.

Längst ner i din tvättkorg? Väldigt länge en röd klänning som inte kunde tvättas på vanligt vis. Till slut struntade jag i det och tvättade i alla fall. Har inte kollat resultatet utan hängde snabbt in den i garderoben. Längst in.

Framför näsan på dej? Skärmen, utsikt ut från mitt jobbfönster och lunchsalladen som jag trycker i mig snabbt mellan mina möten.

I dina tankar? Mycket. Livet börjar återvända tillsammans med ljuset, kroppen spritter av energi och jag måste hejda mig för att inte dra iväg på tusen och åter tusen saker. Jag drömmer om löpning i solen, cykelturer på fina vägar, tunga marklyft, strandslapp med en bra bok. Jag önskar också lite mer lycka men vet samtidigt att min lycka måste skapas av mig själv.

Min helg

Åkte till storstaden redan på torsdag för att jobba där resten av veckan. Efter en megatung presentation på fredag eftermiddag var orken helt slut, kroppen kändes som gelé och enda sättet att bota det var en kort jogg. Och vin. Vi checkade nämligen in på The Winery Hotel i Solna för lyxhelg.

Efter joggen fick vi en genomgång av hur de tillverkar vin på hotellet och lite tankar kring deras vinfilosofi. Spännande!

Middag, test av Vinoteket (ladda ett kort med pengar, provsmaka viner, coolt) och tidigt i säng.

Jag hade lovat Marie att jag minsann skulle göra veckans långpass trots att jag var på galej så jag drog med Pojkvännen ut på en tur. Vi såg att just Hälsans Stig skulle ta oss runt Brunnsviken och ge oss exakt 12 km. Som hittat!

Vi trippade iväg. Lite stelt och jobbigt först men ganska snabbt hittade vi ett skönt tempo. Underbar runda men ibland hamnade vi lite snett då det inte var överdrivet många skyltar (eller så såg vi dem inte för vi spanade på svanar eller skridskoåkare). Vi tog vänstervarv och hamnade först vid Tivoli, glömde att vi skulle gena över och tog en runda på udden. Fick vänta in någon som skulle studera naturen.

Trippade vidare och hamnde vid Naturhistoriska museet, mötte en miljard barnfamiljer som skulle tillbringa dagen där. Vidare förbi en massa fina träd som jag glömde fota men ett träd hann jag med.

Vi sprang förbi en massa fina hus, till slut Haga slott också. Otroligt vackert!

Förbi några småbåtshamnar, Hagaparken och sen var det dags att kika på ett träd igen.

Ibland var det väldigt isigt, ibland helt bart, mycket variation med små och stora backar här och var och alldeles underbart och vackert. Fin utsikt.

Det saknades 100 meter när vi kom till hotellet så det blev en liten runda utanför. Vågar inte annat.

Snabb dusch, en sväng till Mall of Scandinavia (hittade INGENTING) och sedan tillbaka för champagne provning. Exklusivt, lärorikt och riktigt bra.

Fantastisk middag där hotellet väljer viner först och sedan funderar ut vilken mat som passar till. Desserten var magisk.

På söndag morgon var det något segt men att få Amarone-ägg piggar upp. Så också de sjuttiotusen croissanterna jag åt med nutella.

Avslutade helgen med att intervallstäda lägenheten, packa upp, gym, handla, jobba, fika med vän, yoga och fika med fler vänner. Somnade ovaggat....

Medicin mot simvägran?

Nämnde för simpisen i duschen att de bra simpassen är sällsynta nuförtiden. Det är mest motigt, tungt och jobbigt i poolen. Jag kan verkligen längta till nästa pass men när jag väl är där hittar jag inte riktigt tekniken eller farten. Men jag tänker att det ger med sig på ett eller annat sätt och fortsätter att nöta.


Pojkvännen däremot, han kan sitta kvällen innan och verkligen peppa för passet. I går sa han att han minsann skulle köra 2000 meter oavbrutet i poolen, när han sagt det såg han oändligt nöjd ut. Oändligt. Sen gick det en stund och jag nämnde att badhuset stänger morgonsimmet kl 8 och när tänkte han i så fall vara där för att simma sina 2 km. Och då kommer han på att det är ju morgonsim och han HATAR ju morgonträning. Såg att han skruvade på sig men nog såg han bestämd ut när det var sovdags.


I morse var han ovanligt pigg tyckte jag (betyder att han med nöd och näppe lyckas släpa sig ur sängen inte mer än 15 minuter efter mig, att han dricker minst en klunk kaffe och äter en sked fil och en flinga, allt är ju relativt här i världen). Det var ju inte så att studsade till bilen eller från bilen till badhuset men han kändes ändå ovanligt stabil med tanke på att morgonen var tidig.


Började ana oråd när jag både hunnit med insimmet, tekniken och lite till innan jag såg honom svaja fram till bassängkanten. Efter min nästa intervall var han borta och jag kunde inte se hans snabba badbyxor någonstans i bassängen. Simpisen spanade också och fann ett huvud som väldigt mycket liknade hans i bubbelpoolen. Mmmm vatten som vatten.


Efter några intervaller till dyker (ha, ha) han upp och sitter vid bassängenkanten med tårna dinglandes i vattnet. Se där! Snart så! Men ack vad jag bedrog mig för efter min nästa intervall var han borta igen och vi såg tydligt de blöta spåren leda mot herrbastun.


Till slut kommer han tillbaka bara för att meddela att det nu är slutsimmat för honom. Hittar honom sedan skvallrandes och ätandes en andra frukost i cafeterian.


Jag skulle kalla det ett klassiskt exempel på simvägran. Någon som har något botemedel?

* ps. Det har hänt många gånger tidigare också. En gång låg han t ex på en brygga i sin våtdräkt och simvägrade hela passet. Han påstod dock att han spanade in mig för att lägga in en flörtattack då jag är helt oändligt snygg i min våtdräkt enligt honom. Han kom undan med den förklaringen. ds.