Simning och personlig utveckling

Just nu är jag grymt sugen på två saker (gällande träning alltså, annars måste listan utökas) - simning och riktigt hård styrka. De senaste gångerna har jag hittat inspiration till simpass hos bästa Sofia, hennes pass är suveräna (även om jag får skala en del i dem för hon är monstersimmerska).


I går längtade jag till poolen hela dagen och väl där hade Sofia bestämt att jag skulle köra:


200 insim
8 x 25 teknik
Serie
4 x 50 fr 1 - 4 (dvs fortare och fortare, på sista jagade Sara på mig så jag höll på att dö, notera dock att hon simmade BRÖSTSIM och jag kunde ändå inte simma ifrån henne)
5 x 200 fr f2 (fart 2, ganska lugnt)
100 löst
5 x 200 fr med fenor (asjobbigt!)
200 avsim


Så 2900 meter in på kontot och känlan av död säl efteråt.


I tisdags simmade jag ett kort morgonpass med Sara, då fick Emma Igelström stå för inspirationen.

Dock tyckte vi att 6900 meter på 45 minuter var väl mastigt så simpis skalade åt mig. Bra pass det också! Tyckte framför allt bensparken gick fantastiskt bra, kollade sen på simplattan jag lånat och upptäckte att det var Dotterns gamla simplatta. Naaaaaaaw. Är det hon som tuggat på den också?

På tal om inspirerad var jag och lyssnade på Pamela von Sabljar i söndags med ett gäng sköningar.

Temat var personlig utveckling och det är väldigt svårt att återberätta vad som egentligen hände där i salen. Det var som en resa inuti mig själv, en märklig upplevelse och jag kan inte ens förklara vad som hände. Det jag kan berätta är att Pamela har ett väldigt smittande skratt och hon skrattar typ hela tiden. Hon delade med sig av sitt liv, både utmaningar och glada stunder. Hon fick oss att göra experiment med oss själva och varandra för att upptäcka att vi har många invanda mönster och vanor som vi inte vet om.

Hon pratade om vikten av att dra av sig den där offerkoftan och faktiskt ta ansvar för mitt eget liv. Det är bara jag som kan välja hur jag vill skapa mig mitt liv, hur jag ska välja att tänka.


En sak som jag verkligen tog med sig var det här - föreställ dig den där människan i din umgängeskrets som du verkligen retar upp dig på, som beter sig så där konstigt och onödigt och du blir såååå trött av att vara i hens närhet. Föreställ dig också att du skull utmana dig själv genom att faktiskt utforska vad det är som är så hemskt med den där människan, vad som egentligen retar upp dig. Fundera en stund på om inte just de där egenskaperna som personen har faktiskt är små taggar som är en spegelbild av dig själv, något som du har svårt att hantera inom dig. Och fundera också på hos vem det här agget sitter och vilken som är den enda personen som kan göra något åt DIN känsla. Jobbigt? Mmmmm. Det är jobbigt att ta ansvar för sina känslor och handlingar alldeles själv.


Pamela berättade också att vi visar ungefär 1/16 av oss själva till andra. Vi gömmer oss dagarna i ända. I detta fick vi göra en övning där vi fick stå helt stilla och avslappnade, se en annan person i ögonen under en väldigt lång tid och bara släppa in den personen. Det låter flummigt men jag kan lova att hela åhörarskaran gick igenom något magiskt, från att tycka det var pinsamt och jobbigt till att känna sån samhörighet med personen att det blev känslosamt vidare till en ren lyckokänsla av kärlek. Det blev lika för alla i lokalen i stort sett samtidigt. Magiskt. Under de där fem (?) minutrarna upptäckte jag saker om mig själv som jag aldrig anat. Lovar. Får du tillfälle att lyssna till Pamela - gör det!


Och på tal om inspiration, det kom ett paket....