Medoc Marathon 2016 - The Story

En anonym läsare som börjar på "J" och slutar på "essica" skrev och undrade om jag nyktrat till tillräckligt för att skriva en race report. Träffade dessutom några läsare på lunchen i går som undrade när jag skulle släppa den rafflande historien om det däriga vinmarathonet i Frankrike. Jag har väntat in bilder men tänker att jag kan ju alltid skriva historien och sen krydda det hela med pinsamma bilder i nästa inlägg. Win, win.

Före loppet
Torsdag morgon ringer klockan tidigt och vi är ett taggat gäng som står på Bromma flygplats och kommer överens om vilka regler som ska gälla, vilket lockrop som ska användas om någon kommer bort osv. Eller komma överens - det var väl att ta i för det var vår reseledare som bestämde, styrde och ställde och vi fick helt enkelt bara säga ja och amen. Reseledaren är han som ser nöjdast ut.

Ingen tappades bort i Bromma, inte heller i Brüssel där vi mellanlandade och tryckte i oss frukost nummer två (viktigt med uppladdning). Vidare mot Bordeaux och vårt tjusiga hotell "Hotel California" - hotellet som gud glömde och vägglössen invaderade. Visade sig att jag och Pojkvännen hade fått annexet och Lars och Marie mutat sig in på sviten med både bokhylla och en bordsfläkt. I annexet fick vi klättra över skrivbordet för att ta oss till och från sängen, vattenkranen var som en vattenspridare som såg till att göra oss till byxvätare så fort kranen sattes på. Värmen låg på stadiga 40 grader i rummet, om fönstret öppnades fylldes rummet av ljud som inte gick att dämpa med dubbla öronpluttar med tillhörande öronkåpor gjorda för stålverk. Tack reseledaren!

På torsdagen gick vi runt och turistade i Bordeaux (och drack sjuhelvetes mycket vin/öl). Det är galet vackert i Bordeuax, byggnaderna är vackra och kyrkorna - jag dog lite för varje kyrka jag var in i.

Sen försökte vi sova i det där 40-gradiga rummet. Det gick så där. På morgonen blev det en morgonjogg och sen lyxfrukost. Deras croissanter, himmel vad gott.

Resten av fredagen ägnade vi åt att bråka om vilket sätt vi skulle transportera oss till Pauillac för att hämta ut nummerlappar och framför allt på race-dagen. Till slut blev det tåg till Pauillac och marathonbyn.

Lunch och sedan färd tillbaka, tidig middag och i säng. Just ja, någonstans där lyckades också någon som inte var reseledare fixa en perfekt transport till och från Pauillac på raceday, hurra! Nästa gång får hon vara reseledare.

Raceday

Klockan ringde tidigt även denna dag, frukost hade vi med oss i form av baguette, juice, snacks. Vi hade fått plats på Springtimes buss, perfekt!

 Förväntansfull Dracula som hittat sitt första offer för dagen.

Vi lämnade in väskor, drack kaffe, kissade och ställde oss i startledet bland 8000 andra löpare, de flesta utklädda. Här blev Dalton Dalton och Snövit Snövit.

Och Batman har hittat sin Catwoman. Busschauffören hade också bytt om. Tror jag.

Redo för start.

Själva loppet

Då gick startskottet, vi lunkade iväg. Det var varmt. Jag hade haft ångest innan för att det ändå fanns en maxtid på 6,5 timmar och min löpform var totalt under isen. Men där och då kunde jag ändå släppa det. Jag hade också tänkt att jag inte skulle dricka något vin förrän efter halva loppet eller kanske tidigast efter en mil. Det sprack efter en kilometer då första vinkontrollen uppenbarade sig. Karaktär? Nääää.

Efter två kilometer fick vi frukost och ungefär där tappade vi bort Snövit. Vi gjorde lockropet alla tre men nej, vi hittade henne inte. Det fanns väldigt många Snövit där, de flesta var dock män och ingen var så söt som Marie. Batman, Dalton och Catwoman joggade lite molokna iväg och hoppades kunna hitta vår Snövit längre fram.

Vid första vingården stannade Dalton för att detaljleta och jag och Batman sprang vidare. Jag tyckte att kilometrarna tickade iväg väldigt fort. Jag hade inga problem alls att springa trots att det var kuperat och ibland jobbig terräng att springa i (tänk mellan vinrankor, jord med massor av stora stenar). För varje kilometer börjar jag slappna av mer och mer (kan också bero på vinets inverkan). Jag börjar njuta av loppet, känna att WOW VAD HÄFTIGT - här springer jag mellan vingårdar i Bordeaux tillsammans med Pojkvännen och fina vänner samtidigt som jag får prova 22 olika sorters viner. Livskvalitet de lux. Och alla dessa utklädda människor. Jeeeeezus. Gillade speciellt tre Boratkillar. Eller gillade och gillade, sprang i alla fall djävligt fort när de var i närheten.

Vid 22 km konstaterade jag att jag var superpigg och Pojkvännen började tycka att värmen tog ut sin rätt. Vi valde att taktikgå i uppförsbackarna från och med nu. Vid 25 km blev det riktigt jobbigt för honom och för första gången ever kände jag att jag var den som var starkast. Jag försökte peppa och locka med att springa 500 meter i taget men vid 32 km så bestämde vi oss för att gå i mål. Även det var jobbigt för Batman, en slagen hjälte. Batmans mage var ur balans natten innan loppet, lägg därtill noll träning (enligt mig, inte enligt honom för han säger att "tänkte" träna ganska ofta under sommaren) och värmen så var det inte så konstigt. Här är vi vid ett vackert slott.

 Rödluvan i ny tappning.

Skål!

Batman började må illa så på slutet när jag ökade vinkonsumtionen så fick han fokusera på att överleva. Tråkigt för honom, livat för mig. Till slut kom vi till skylten 41 km. Hurra!

Och ÄNTLIGEN hittar vi Snövit igen! Vi blev så himla glada att vi fick springa in i mål tillsammans. Det visade sig att även Dalton fått problem så det var tydligen tjejernas dag i dag. Kolla tjejen med balklänning!

Dalton är trött.

Snövit är pigg.

 Batman är trött.

Summering
Min roligaste mara ever, också den längsta (6:17 tror jag det tog). Vi borde ha valt till busstransfer till allt men missade deadline på det. Det var sjukt varmt, jag borde tänkt till om min latexdräkt... Varför skriva 6:30 som maxtid när den sista som kom in gjorde det på 7:45? Vi låg i mitten av fältet med vår tid. Otroligt roligt och prisvärt lopp, själva loppet kostade mindre än ex Stockholm Marathon. I priset ingick tröja, medalj, ryggsäck och vinflaska. Coolt!

Jag och Pojkvännen åkte också på en utflykt dagen efter, dryga milens promenad genom sex andra vingårdar och på varje gård fick vi smaka på tre olika sorters vin. Bra återhämtning!