Vilse i Tampere

Efter en kaosdag i går med migrän landade jag i sängen vid sjusnåret så efter 10 timmars sömn var kroppen redo för en ny dag. Det var dock inte mina kollegor så jag drog iväg på en morgonjogg i stället för att plåga iväg dem till kontoret. Så skönt att få komma ut i friska luften. Jag är inte så hemmastadd i Tampere och brukar mest följa efter min kollega när vi springer här så i dag sprang jag bara vilse hela tiden. Det gjorde dock inget, vilsekilometrar är också kilometrar. Hittade min pappas gata. :)

I kväll hoppas jag hinna med några intervaller eller gymmet innan middagen. Men tills dess, här får ni som tycker att crossfit mest är halvnakna killar/tjejer i knästrumpor som slänger runt vikter vatten på era kvarnar. Enjoy!

Påskhelg

Vilken underbar helg! Så mycket kärlek, skratt och svett. Men vi tar det från början så ni inte missar något, vore ju hemskt....

Så på skärtorsdag jobbade jag som en galning för att hinna färdigt med allt, landade sedan i poolen med Simpis och Pojkvän, avverkade ännu ett katastrofpass. Alltså jag kan inte simma längre. Allt är bara tungt och jobbigt. Simpisen hade tagit fram ett långt pass men jag gav upp efter en sund, lyckades dock knåpa ihop 2200 meter. Bra där. Vidare till gymmet för att vara fröken på ett crossfit-pass. Trodde inte det skulle komma en människa men gissa om jag blev glad när det trillade in en efter annan. Hade dock ingen som helst ork så jag coachade bara, gänget körde järnet!

Vidare till fina Carola som fyllt år och hon bjöd på så mycket go'fika att jag nästan storknade....

Fredag, först sovmorgon, sedan kort jogg och slutligen träning med fina vänner. Vi hade bett Andreas sätta ihop ett mördarpass och det hade han....

Vi körde först en stege från 10-9-8....-8-9-10 med wallball och boxjump. Sedan en utmaning i form av 10 x (10 kb svingar + 10 burpee over box). Avslutade med badtunna och god mat. Sov som en stock.

Lördag bjöd också på sovmorgon och sen en sväng till Falun för att simma en sväng. Och tro det eller ej men det gick riktigt, riktigt bra. Äntligen!

Avslutade med en datenight med Pojkvännen i storstaden - middag på Pinchos och sedan en pubrunda. Dock är jag ingen partypingla så vi tog bussen hem vid 22.....

Söndagen började tidigt och har hunnit med att tvätta bilen, umgås med barnen, äta god mat och sen köra cyklistpasset på 90 minuter vilket toppades med crosslöp med Sara i solsken, våren är här! Och då tittar även tvättbjörnarna ut tydligen.

En dag kvar på ledigheten, den firas med löpning. Sen packar jag för jobbresa till Finland och semesterresa till London. Härlig vecka.

Helgen på Mornington i Bromma

Det började med kaos i Tyskland och flyg som var försenade till höger och vänster. Visste inte om jag skulle ta mig hem överhuvudtaget. Dock blev jag friad till på Düsseldorfs flygplats helt oväntat så det får jag väl lägga till som en plusgrej. Tackade dock nej trots att det var en fantastiskt snygg och rik tysk som stod för erbjudandet. :)

Landade på Arlanda 40 minuter efter utsatt tid och fångade upp Kicki, vi drog iväg mot Bromma. Eller nej, vi drog mot Enköping för i vår iver att prata igen allt vi missat så körde jag fel. Nåväl. Till slut hittade vi både hotellet, Citygross för att handla godis och parkeringen.

Mornington Hotell i Bromma är ett träningsmecka. Vilket fantastiskt ställe! De har verkligen lyckats med exakt allt, fått med alla de där härliga detaljerna som gör helheten. Vi möts av rullskidor, pjäxor, gåstavar mm redan i recpetionen.

Och utanför står värsta coola bilen.

Gymmet är en historia för sig - en stor del för gymträning och så en gruppträningslokal med crossfit-leksaker.

Och givetvis ingår handduk och vattenflaska i varje besök (gratis för alla hotellgäster att delta i gruppträning och träna på gym).

Och perfekt utbud i repan.

Vi börjar vår helg med ett glas vin och middag, sen drar vi till rummet för att hänga. Kicki är något ivrig så hon lyckas ha sönder hela sängen men den lagar vi efter en skrattattack som ger mig träningsvärk..... Får ligga ner för att kunna fota....

Lördag morgon, vi värmer upp med en skön morgonjogg, lite vilse men det gör inget.

Sen en rejäl frukost innan Sabina drar igång. Temat är egentligen viktkontroll för helgen men det är inte det som avhandlas utan mest handlar det faktiskt om att vara härvarande - acceptera ditt utgångsläge, gör det bästa av din situation och ge allt i varje intervall. Och så det viktigaste - träna din hjärna! Välj hur du vill tänka, vänd negativa tankar, använd din hjärna till att prestera ännu mer, ge dig tid för reflektion och mindfulness. Så viktigt. 

Vi kör ett träningspass innan lunch och ett som avslut. Svettigt och härligt, hon är grym på att peppa den där Sabina (får inte till bilderna ordentligt, hoppas ni har överseende).

Vi avslutar lördagen med en skön bastu, häng på rummet, middag och ännu mer häng på rummet. Avhandlar allt från träning till relationer och framtidsplaner. 

Och så bloggbilden av böckerna jag köpte.

Och sanningen.

Balans i livet.... :)

Söndag morgon har vi bokat in Bod Pod mätning (vilket ingår i helgen). Spännande att få kliva in i ägget och få sin kropp "värderad". Nu har jag ett utgångsvärde, vad jag gör med det vet jag inte riktigt nu men det visar sig. Intressant hur som helst. Intressant också att höra vissa deltagares reaktioner när de fick sin fettprocent - "nä det här kan inte stämma, det måste vara fel på instrumentet, både jag och min man anser att min fettprocent måste vara mycket lägre då jag har så kraftig benstomme".... Ja eller hur..... Acceptans var det va?

Jag och Kicki firade dock med en rejäl frukost, jag hittade våfflor - lycka!

Goodie bagen gick inte av för hackor den heller. Bra jobbat Mornington!

Så vad tar jag med från den här helgen? Förutom att jag verkligen fyllt mina energidepåer bara av att hänga med Kicki och älta alla glädje- och sorgeämnen i livet så tar jag med mig ordet acceptans. Acceptera vart jag är nu, hitta inte på en massa förklaringar till varför saker är si eller så. Jag tar också med mig tanken att det är viktigare att genomföra två riktigt, riktigt bra pass än sju halvdålig (att göra två riktiga reps hellre än 10 halvbra) och att mer leva i nuet. Sabina sa någon gång "att stå med ena benet i historien och det andra i framtiden leder till att du pissar på nuet". Mmmm så är det. Dessutom är jag expert på att måla upp saker som eventuellt kan komma att hända och som gör att min kropp drar igång med ett stresspåslag helt i onödan. 

Jag har laddat ner en Mindfulness-app och tänker att jag tre gånger i veckan ska avsätta 10 minuter för meditation. Jag behöver det och troligtvis du också. Och så tar jag med mig det Sabina skrev som hälsning i boken jag köpte. Så sant och något som jag behöver reflektera över. Livet är ju alla de där dagarna som är just nu, inte det som kommer sen.

Tack Kicki och tack Sabina!

Nu kör vi

Biergarten-runda

Veckorna tickar på så fort att jag knappt hinner blinka. Just nu häckar jag i Tyskland och i morse kom jag iväg på en tidig morgonjogg, det går så tungt med löpning nu men sightseeing-löpning är ju alltid trevligt. Fotade mitt favorithak så klart.

Skönt sätt att starta en dag som bara består av sittande, kaffe, mackor och flygresa. I går vaknade jag på Arlanda och då hade jag också tänkte en kort morgonjogg. När jag kom till gymmet var det enda bandet upptaget och det var ungefär 300 grader på gymmet. Ställde mig i crosstrainern i tio minuter, flyttade sen över till löpbandet och kände bara nej. Nej, nej, nej. Hade ingen som helst lust till träning så jag gick och duschade och ringde en vän i stället. Jo jag riggade en stång med marklyft men inte ens det var roligt.

Men på onsdagen hade jag en bra träningsdag - först ett hatpass i poolen med 12 x 100 m. Hade en plan B utifall hjärnan inte ville så snuttefilten i form av paddlar och dolme låg vid kanten och väntade men jag fixade faktiskt alla hundringarna utan att ta till snuttefilten. Så nöjd! Direkt vidare mot fysträning med triathleterna, filthy fifty på schemat. Så här körde vi:

50 knees to elbows
50 hand release pushups
50 utfallssteg
50 hopprepshopp
50 rygglyft
50 KB svingar
50 wallballs/thrusters med KB
50 boxjumps
50 burpees - görs sist

Som krydda på moset görs 50 jumping pull-ups när som helst under passet. Myyyyyyysigt. Avlutade förstås med finsk nedvarvning.

Träningsvärken är ett faktum...

Löpningen har fått stå tillbaka för skidåkning men nu är det dags att tagga igång igen. Fick faktiskt vårkänsla när jag sprang i början av veckan. Våren här här!

Japp, nu lite mer jobb innan jag landar på Arlanda i kväll. Och där väntar världens bästa Pingla på mig för vi ska dra på träningshelg. Så härligt!

Nu taggar jag i gång!

I går körde jag det första passet sedan Vasaloppet, fortfarande är kroppen inte helt hundra men lätt träning tycker den är OK. Sen vet jag inte om fyra timmar spinning kan räknas in i den kategorin direkt men så blev startskottet i alla fall.


Monster-Linda och jag hade använt lördag kväll till att rigga allt inför starten kl 08:00 en söndag morgon. Efter en kass natt tog jag mig upp och hade inte så mycket krav på kroppen egentligen. Tänkte att jag får gå runt lite, prata, peppa, dra igång videon och annat lull-lull. Tyvärr kände också Linda att kroppen inte var hundra så känslan på lördag kväll var lite avslagen....

Hur som helst så tuggade vi igång och allt gick över förväntan. Jag tog det lugnt och var aldrig över min tröskel men jag cyklade på hela tiden. Lugnt och relativt lätt. Tack kroppen!

Efter fika med fina vänner så hann jag och Pojkvännen med en promenad ute i solen också. Våren är här!

Det blev en bra helg - Dottern fick spela sin första match och jag satt på läktaren förstås.

Fina vänner på besök på fredag och planering av kommande utmaningar. Och så mellon på lördag förstås, ett måste!
Men nu är det måndag och dags att ta tag i triathlonträningen på riktigt. Kroppen har inte riktigt bestämt sig för om det blir träning i dag eller inte men i morgon tänker jag morgonsim i alla fall. Och på onsdag får jag äntligen åka till mina triathleter i Gävle för träning. Ser fram emot det! Torsdag och fredag tillbringar jag utomlands men på fredag kväll hämtar jag upp en fin pingla någonstans i Stockholm och vi drar på tjejhelg/träningshelg. Mer om det senare.
Hoppas ni får en fin vecka!

Fortfarande sjuk

En långdragen förkylning det här men jag antar att jag jobbat ihop till den alldeles själv. Natten mot måndagen bröt den ut med full kraft, jag kravlade mig till jobbet ändå men på tisdagen fanns det inte en chans att ta sig någonstans utanför sängen. På onsdagen fick jag ställa in fysträningen med mina fina triathleter i Gävle och i stället ägna mig åt två andra dejter som var mer stillsamma.

Dejt 1
Planera långpasset spinning med Monster-Linda.

Det blir ett riktigt roligt pass mellan 08:00 - 12:00 där vi bjuder på stor variation för att du inte ska tröttna helt på sadeln. Ta chansen och häng med oss! Känns det för långt så kliv av innan! Lovar att det är nyttig träning inför vårens långpass. Anmälan på ascocykel@gmail.com, mer information här.

Dejt 2
En skön snubbe och jag på en alldeles för läskig film - London has fallen. Men mysigt var det och lagom pulshöjande.

I går var jag crossfit-fröken men min ork räckte bara till att ropa heja, heja och korrigera teknik nu och då. Stationer var det och tydligen var den där magövningen i TRX den hemskaste av de alla. Se där.

I dag är det fredag och jag börjar känna att livet återvänder. Det är dock alldeles för tidigt för träning i dag men tydligen ska vi ha träningsläger i kväll. Men jag tror det handlar om annan typ av träning än den där pulshöjande. Något med Frankrike om jag inte minns fel.... Det där blev ju en skön cliffhanger eller hur?

Och sist men inte minst, simporr som Lantto Queen-of-f*cking-everything kallar det. Oh yeah. Rule yourself. Sir, yes sir.

Tjejernas Vasalopp

Ingen har väl missat debatten om damklassens slutstrid i Vasaloppet. Jag och Sara tittade på vår målgång men också den målgången i går när vi ältade loppet och fundera över om det fortfarande var en bra idé att bränna Saras skidor och mina tights (vi bestämde oss för att låta Saras skidor leva och köpa leopardtights till oss båda). Läs förresten Saras story här.

Debatten handlar alltså om tjejernas svårighet till en "rättvis" (finns det någon rättvisa?) slutstrid om pallen - som det är nu störs den av herrar som är elit/elitmotionärer och som vill slåss om topp 100. Jag förstår båda två - att komma topp 100 är kanske ett mål som de har jobbat hårt för i många, många år men för tjejerna kan hela kommande säsongs sponsoravtal hänga på att de kommer på pallen.

Jag tycker att RunnersWay sammanfattar det bra. Läs!

Vasaloppet 2016 - The Story

Vasaloppet 2016 - varning, kan innehålla spår av spår men troligtvis inte.

Ja alla spårallergiker kunde pusta ut, i alla fall de som startade i led 10. Inte spår att oroa sig för, mer frifräs. Jo 8 km innan Evertsberg kom någon snäll själ och spårade men det räckte i typ 500 meter och efter Oxberg hade vi lite spår också. Men annars var det så där skönt hippieaktigt gör som du vill, åk vart du vill, gå gärna ner i spagat. Men jag är inte bitter.... :)

Innan loppet
Väntan, väntan, väntan. Jag vill gärna vara på rätt plats i rätt tid för att ladda men just dagen innan Vasaloppet hängde vi fem timmar i Mora. Fel plats, för mycket tävlingsnerver, jobbigt. Till slut kom vi iväg mot Sälen, pizza, bastu och säng. Och helgen citat från Kalle "det måste vara jättejobbigt att göra spår hela vägen från Sälen till Mora". Mmmm jättejobbigt att åka skoter/pistmaskin så långt. Jättejobbigt.

Jo vallaren skulle göra sitt jobb också medan vi andra tittade på Mello en stund. Och vallarens mor gav många tips - både önskade och oönskade tydligen. :)

Söndag morgon lyckades jag peta i mig riktigt mycket frukost och vi var vid starten i bra tid. Jag och Sara stoppade ner skidorna i startled 10, gick och surrade lite med de andra åkarna och ställde oss sedan i toakö. Där stod vi typ 50 minuter och insåg att det bara var 10 minuter kvar till start. Gulp.

Sprang in i fållan och hittade som tur var skidorna ganska snabbt. Phjuuu. Sara berättade om någon som hittade sina skidor men där någon varit fiffig och snott hennes stavar. Ångest.....

Loppet

Japp, dags då. Jag börjar med att göra en snygg vurpa precis när startfältet börjar röra sig framåt. Kaoozzzz. 

Men sen rullar vi framåt i en dryg kilometer. Innan det blev tokstopp i den där backen. Ser nu på Garmin att det tog 44 minuter för oss att besegra kilometer nummer 2. Jomenvisstsörru. 1:10 till tre kilometer och 2 timmar till Smågan. Men sen var ju bara att köra på! Eller? Om det hade funnits spår. Tänkte att det nog bara är här pga kraftigt snöfall och motvind. Vi stakar på. Tänker lite på repen, första repet är 10:30 i Smågan och jag har ingen aning om hur lång tid det tar för oss att ta oss dit. Visar sig att vi är där 10:00. Så ja, första delen gjord.

Sara börjar tycka ungefär här är att det här med skidåkning inte är så himla roligt. Och det blir ju inte direkt roligare om vi säger så.... Ibland under loppet konstaterar jag högt att "åh det börjar kännas i höger knä" och då kontrar hon ALLTID med att "det finns inget ställe på min kropp där det inte gör ont". Japp, en sann optimist bakom min rygg i 9 mil. :)

Det är verkligen tungt, det stramar i vrister och ljumskar då man hela tiden får hålla emot i avsaknad av spår. Men mellan Smågan och Mångsbodarna får vi proffshjälp från Gästrikeservice där "gubbarna" från HAIF står. Vilka hjältar! De peppar oss och trycker i oss energi. En "gubbe" som jag känner lite extra för kommer fram och ger mig en kram och extra pepp. Han frågar hur det går och hur jag mår, jag muttrar något om att det är trökigt att vi inte har några spår och så. Han kontrar med att det här med att ha trökigt liksom ingår i startavgiften. Småler åt det hela vägen till Mångsbodarna. Älskade gubbe.

Vi krigar oss till Mångsbodarna och där någonstans kör vi också jämsides med Stephan, ni vet han från SVT (Stephan på glid). Han är supernervös och pratat hela tiden i telefon med någon som ska informera om nästa rep, hur terrängen ser ut mm. Men jag ser nu att han tog sig i mål, grattis Stephan! Bra krigat! 

Till Risberg går det verkligen mycket uppför. Det gick riktigt sakta för oss då vi fick saxa i varje liten uppförsbacke. Och nerför fick vi ploga för det fanns som sagt inga spår. Inget gratis här inte.... Men där står Kalle och hejar på oss så glatt. Vi är inte lika glada.

Men vi drar vidare mot Evertsberg och längtar efter varje blå skylt. Det känns som att det är väldigt långt kvar även om vi gjort halva. Började fundera på att kanske inte genomföra men jag säger inget högt. Kommer till Evertsberg och tar en gel. Tänker att livet kanske vänder. Även här står Kalle och tjoar på oss. En gubbe kliver över mina skidor så jag tror att spetsen går av men den höll. Tror jag. Det är bara att köra på. 

Oxberg nästa, det är långt dit närmare bestämt 15 km men Gästrikeservice här är ett riktigt glatt gäng som peppar järnet och som ger mig cola-nappar. Bästa cola-napparna jag någonsin ätit. Livet vänder för en stund. Och den där spårmaskinen kommer och gör spår i typ 500 meter. Alltid något! Men det är långt till Oxberg. Alldeles för långt. Vi bestämmer att vi ska valla om skidorna där.

Kalle står och hänger där också, nu är han lite försiktigt glad för han vet ju att han får skit för det hela tiden, stackars Kalle. Han kommer aldrig mer att vilja vara supporter. Vi går på toa, jag sms:ar pojkvännen följande "Oxberg, helt slut, det är inte kul någonstans, inget fäste, inga spår, ont". Positiva jag! Får ett peppande svar och tänker att det måste ju gå. Jag är ingen quitter. Har aldrig brutit ett lopp och det ska inte hända i dag heller. Vi klarar repen med 45 - 60 minuters marginal hela tiden.

Till Gopshus går det oväntat lätt trots att det är mycket uppför. Hökberg kommer fort och efter det börjar det bli mörkt. Hua. Att åka i de här nerförsbackarna utan spår är läskigt, att göra det i mörker är lite väl spännande. Men till slut är vi i Eldris och där har de tänt fina marshaller, jag blir glad. Och nu är det så nära! Vi tänker glada tankar och bestämmer oss för att det minsann inte blir någon spurt genom Mora Parken i dag (Sara tror dock jag säger att det inte blir någon dusch i Mora parken och säger OK då, då struntar vi väl i det även om det låter konstigt). 

Äntligen ser vi Mora, har aldrig varit så glad att se Mora som i dag. På slutspurten ser jag Dottern stå och heja och blir så glad så jag nästan börjar gråta. Lite längre bort stor Pojkvännen och hejar och sen svischar vi in i mål. 11:06 tog det men tiden var helt oväsentlig, jag trodde inte jag skulle orka hela vägen men är så nöjd över att jag gjorde det.

Efter loppet

Får några kramar av Dotter och Pojkvän innan vi drar mot dusch och mat. Är helt slut i kroppen men glad att det är över. 

I dag stramar det lite varstans, förkylningen som gjort sig påmind hela förra veckan har slagit ut i full kraft men mest är jag nöjd och glad. We did it! Tack Sara för sällskap, tack Dottern för att du hejade in mig i målet, tack Pojkvännen för pepp och bra skidor, tack vänner för alla sms/mess innan, under och efter loppet, tack Sonen för att du inte lät så himla missnöjd när du frågade om jag körde under sex timmar  - ni är bäst!

I mååååål

Uppladdning

Inte bara jag som är orolig

Blir lite full i skratt när jag kikar in på statistiken på min blogg i dag, det är inte bara jag som oroar mig för reptider ser jag....

I väntans tider

Inget är så hemskt som denna väntan. Kroppen känns konstig, jag känner inte igen den, ont i huvudet, halsen kliar, olustkänsla, en känsla av att jag gått upp 100 kg senaste veckan, vätska i fingrarna, hög puls av minsta lilla kroppsarbete. Ja, det är raceweek. Det är så här det ska kännas men det är lika jobbigt varje gång. Önskar det blir söndag kl 08:00 så jag kan dra iväg bara och göra det där jag ska göra. Skida 9 mil. Gulp.

I veckan har jag mest (o)roat mig, Stockholm några svängar och då fick också Dottern följa med. Vi laddade upp med kolhydratsdrinkar.

Sen var vi sociala på var sitt sätt.

Och åt nyttig frukost.

Några skidor har jag inte kört sedan i måndags och kommer inte att göra det heller. Dock var jag kettlebells-fröken i tisdags och då blev det väldigt många long cycles som känns som bly i armarna fortfarande. Och i går hann jag med ett kort spinningpass. I  morse tvingade jag ner Sara i poolen för ett lugnt simpass, mest för att lugna nerverna. Så, nu ska jag bara äta. Och så ska jag tänka på söta Annas fina teckning som jag hittade på tavlan i tisdags. Det är så jag ska tänka. Älska träning. Japp.