Marre testar - Corantän

Hallå kompisar! Hur är det med er? Hur mår ni? Jag går in på min tredje vecka i corantän. Eller det är ju inte karantän på riktigt då jag inte är sjuk men företaget jag arbetar på har beslutat att alla som kan ska arbeta hemifrån. Hela min avdelning jobbar från olika ställen i Sverige, Finland, Tyskland och några andra länder.

Så hur känns det då? Det känns tråkigt. Jag är så uttråkad så jag snart klättrar på väggarna. Visst - i vanliga fall sitter jag ju också bara i Skype/Teams-möten hela dagarna så på det sättet är det ingen skillnad men just det här att inte få träffa kollegorna över en fika/lunch! Och jag saknar resandet. Ja, det gör jag. Nog för att jag gnällde rejält över det i början av året när jag var ute måndag till fredag i sex veckor i sträck men jisses vad jag önskar jag kunde damma av min resväska och dra iväg någonstans. Uppleva och se något annat än hemmakontoret.

Men det är inte synd om mig. Jag har ett jobb att gå till, jag är frisk, de som är nära mig är friska och glada och vi har det bra.

Det jag har lärt mig är att skapa rutiner i det här är viktigt. Första veckan gick jag runt i mjukisar och såsade hela dagen. Jag jobbade från det att jag vaknade tills jag gick och la mig igen. Inga direkt avbrott, inga pauser, inga luncher (intogs framför datorn). Nu har jag bestämt att varje dag ska se ut som en jobbdag - ut och träna på morgonen (en morgonjogg som ovan, Måndagsklubben, styrka eller vad som helst), dusch, på med riktiga jobbkläder (kanske inte den där businessklänningen men ändå), smink, fixa hår och "gå till jobbet" vid mitt skrivbord. Sen lägger jag in pauser som om jag jobbar - går och brygger kaffe och samtidigt som det bryggs så kanske jag går ut och kollar posten eller bara går upp på övervåningen för att röra på mig. Jag tar en lunchpaus som ibland bara är just att äta mat men ibland också inslag av träning/ut och promenera. Jag bestämmer redan på morgonen när jag ska avsluta dagen (beroende på möten och uppgifter) och så stänger jag av datorn och öppnar den inte igen.

Det som är svårt är maten - det blir gärna ett himla skåpätande, jag är sugen på något konstant. Det slinker en bulle (som ungdomarna bakat), någon extra kaka, frukt - ja egentligen vad som helst i tristessen. Inte bra för min mage har jag upptäckt.... Den protesterar hejvilt mot allt det konstiga som helt plötsligt kommer ner.

Och så har vi den där osäkerheten - vad händer med jobben, sparande i fonder, vänner med egna företag inom branscher som drabbas, mina föräldrar, kommande semester, hur länge ska det här vara osv. På jobbet är det krisplaner, alterantivplaner, sparandeplaner och tusen andra planer. Och inga beslut kan tas för vi vet inget. Det är tråkigt.

Jag har bestämt mig för att fortsätta att hålla i min spinningklass, att gå på gym och också att gå på klasser på Måndagsklubben. Jag vet inte om det är rätt eller fel men jag gör det och tänker mig noga för innan och efter med att tvätta både mig och utrustning både före och efter. Jag mår så bra av allt det där och jag är inte sjuk.

Men hej! I dag skiner solen och det är måndag! Positiva tankar, snart möte och sen på lunchen ska jag ta mig en promenad. Det kommer att bli bra. Det kommer det.

Och tills dess - var smarta nu, tänk efter och framför allt tänk efter för andras skull också, inte bara egoistiskt. Kram från hemmakontoret!