Den här helgen har innehållit så många skratt, tårar, tankar, kärlek och allt annat däremellan. Jag är inne i en ganska grå lunk, jag längtar efter något roligt, något som kan färga upp livet en aning. Kanske är det en novemberdimma som lagt sig lite över Marres fantastiska liv, kanske är det en återhämningsperiod som är bra.
I fredags körde jag min variant av Ultraintervalchallenge - den "riktiga" var på lördagen och innebar 8 intervaller var tredje timme med start midnatt. Jag körde tre stycken en-timmesintervaller var tredje timme. Däremellan körde jag jobbintervaller. Lite stressigt men en skön känsla i kroppen. På den första hade jag finfint sällskap.
Sen körde jag de två andra av bara farten.
Lördagen var lugn och fin, hade vilodag från träningen och städade därför hela lägenheten, tvättade, chillade och hade det allmänt bra. Kvällen avslutades med middag med mina Ironmantjejer.
Söndag - träningsdejt och hon är så snabb framme med kameran också! Däremot har hon blivit väldigt dålig på att räkna, hon ska få utvecklade feedback om det. Jag vet ju aldrig hur många set jag har kvar! Tänk om jag råkar göra några för många?
Söndag eftermiddag skulle ägnas åt Sonen och hans bilinköp. Nervöst men till slut klev han ut med nycklarna i byxfickan. Nöjd och stolt. Nu ska han bara få till det där körkortet också....
Kvällmys i soffan fick avsluta den här helgen.
Och fina ord från Kristian Gidlund får avsluta det här inlägget:
Kanske får vi bara den tid som tilldelats oss på jorden.
Jobba inte för mycket.
Låt inte känslorna stanna i bröstet.
Prata.
Bråka aldrig om pengar.
Våga säga nej. Våga säga ja.
Paradiset kan vara en plats på jorden.
Äventyret väntar, om ni bara vill.
Var rädda om varandra och våga älska. På riktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar