Bonk, bonk

Det tjongade till rejält i dag när jag bonkade/väggade på löppasset. Jag borde ha räknat ut det innan. Redan i morse när jag som vanligt tar en minut och funderar över min dag, kom på att det står långpass på schemat och benen bara skrek NEEEEEJ och som att förstärka skriket passade de på att krampa lite också. Bara lite.

Jag kan min yr.no utan och innan men i dag hade den fel. Den hade lovat mig lite regn på förmiddagen och en sval och skön eftermiddag. Det blev det inte. Den svala, sköna eftermiddagen blev i stället 30 grader i skuggan och vindstilla. Nåväl, det är ju ändå bra att träna i varma förhållanden tänkte jag. Benen sa fortfarande nej men det struntade jag i.

Drog iväg strax innan två, när det var som varmast. Fem små ynka vattenflaskor á 2 dl med vatten och sportdryck fick hänga med. Redan vid 5 km fick jag ta första promenaden uppför en backe. Helt slut. Och så fortsatte det. Så fort en backe dök upp så fick jag gå. Och värmen var helt övermäktig. Det gick bra i de partier det var skugga men annars var det tack och god natt.

Kämpade på, ringde till Mannen vid 15 km och rådgjorde, han var inte hemma så det var bara att fortsätta. Kämpa, kämpa. Hjärnan spelade mig spratt, hade svårt att minnas var jag var och vart jag var på väg. Till slut fick jag nog. Hade i stort sett slut på dricka och hur jag än vred och vände på det hade jag minst 8 km hem. Satte mig i dikeskanten, grät en skvätt, blev bromsbiten och började ringa kompisar som typ alla var på semester eller på annat håll. Fick till slut tag på MTB-räven som jag valde att ringa sist då de är få på sitt jobb nu och har fullt upp. Men hon kom som en räddande ängel i sin SAAB och plockade upp disktrasan med låt oss säga vacklande humör för att uttrycka det milt.

Det här var första gången jag avbryter ett pass och desperat ringer efter skjuts. Det känns inge vidare. Men så här i efterhand vet jag att jag gjorde rätt. Jag hade kunnat fortsätta småjogga/gå hem men då fått dras med ännu större vätskebrist i flera timmar. Nu kom jag hem, drack allt jag kom åt, en massa salt, drack ännu mer, åt isglassar och nu känner jag mig OK igen. Men besviken att ännu ett långpass gick åt skogen. Surt sa räven. Nä, undrar om jag ska ta och öppna en chipspåse och fixa till salthalterna i kroppen? :)