Min måndag

Efter första jobbdagen (som jag lät vara kortare än vanligt, lite som inskolning) drog jag till min favoritsjö och simmade 10 x 200 meter plus insim och avsim. Totalt 3000 meter. Men det höll på att skita sig totalt. Jag såg nämligen ett öga som stirrade på mig under bryggan. Jag blev livrädd, tog en bild på avstånd för att dokumentera för mina efterlevande vilket monster som dödat mig utifall jag inte skulle överleva simningen.

När jag kom hem förstorade jag bilden och jag fattar inte att jag vågade simma. Vad är det här? Orm? Gädda? Eller kanske monstret från filmen som jag såg i helgen (note to myself - sluta titta på konstiga vattenfilmer under OW-perioden).

Eftersom jag hittade lap-funktionen på klockan kunde jag se att jag
a) är väldigt ojämn, 4:57 minuter - 5:48 minuter på 200 meter
b) jag simmar krokigt, mina 200'ingar ligger på 210 - 240 meter (och det är 200 meter mellan bojarna jag simmar mellan men jag simmar liksom från boj 1 i första raden till boj 4 i sista raden, snett alltså)

Mest nöjd med att jag överlevde, näst mest nöjd med själva passet.

Hem, Dottern hade fixat mat och vidare till nästa pass som jag nästan glömt bort. Eller ja, jag hade glömt bort det men fick en påminnelse som tur var. Vi blev bara två på passet men båda två var sjukt RPM-sugna så vi körde ändå. I en bastu. Vi var helt enkelt bäst, Ida och jag.

Sen åt jag två isglassar och drack Fanta och livet återvände.

Hur går det då?

Och då ska vi se hur Marre skött sig efter den förra delårsrapporten. Nu har coachen också fyllt i hela träningsprogrammet fram till IM. Hua, ångest, hjälp osv.

Cykel

2015 (perioden 1/5 - 8/8) 1599 km - 5 pass över 10 mil

2016 (perioden 1/5 - 8/8) 2289 km - 8 pass över 10 mil (inkl Siljan Runt och Vätternrundan)

2018 (perioden 1/5 - 5/7) 1328 km - 5 pass över 10 mil (ytterligare 4 pass mellan 9 och 10 mil)

2018 (april månad) 681,7 km med ett pass över 10 mil

Löpning

2015 (perioden 1/5 - 8/8) 354 km - 7 pass över 15 km varav längsta 25 km (2 gånger)

2016 (perioden 1/5 - 8/8) 237 km - 6 pass över 15 km varav längsta 21 km

2018 (perioden 1/5 - 5/7) 227 km - 5 pass över 15 km varav längsta är 17,1 km

Simning

2015 (perioden 1/5 - 8/8) 51 km

2016 (perioden 1/5 - 8/8) 48 km

2018 (perioden 1/5 - 5/7)  23 km

Cykel - jag lovade mig själv att få till två pass över 15 mil varav ett är fixat (även kallat dödsrundan) och det återstår ett som skall utföras denna vecka. Troligtvis fredag om allt går som det ska. Mål nummer två att cykla 2000 km. Totalt uppe i 1 968 km (perioden 1/5 - 22/7) dvs 640 nya kilometer på 17 dagar. Inte illa pinkat. Så totalt 265 mil på landsväg i år. Hurra!

Löpning - jag ville köra ett på 20 km (check), ett på 23 (ej check, blev "bara" 20 km i går) och två på 25 km (återstår att göra dessa två veckor som är kvar). 290 km löpta, känns som att förra veckan blev det lite väl lite löpning men den här veckan har coachen lagt in mer. Det ordnar sig.

Simning - ja, det var ju här det klämde liksom. Fixade vecka 27's mål (2 + 3 km), vecka 28 godkänt (tre simpass, ett på tävling 1500 m och två på 2300 meter), vecka 29 absolut inte godkänt (1100 m, 3400 m). Coachen har lagt in två simningar per vecka fram till IM men jag ska försöka få till tre simningar per vecka. Totalt 38 km simmade, tyvärr inget å-sim på onsdag men ska försöka få till några längre simningar på egen hand ändå.

Summering - jo men det går framåt. Jag känner att jag är i form men värmen är hård på mig. Jag börjar oroa mig för att det blir våtdräktsförbud i Kalmar, jag oroar mig för att cyklingen kommer att kännas väldigt lång, jag oroar mig för att inte kunna springa på maran pga mage som bråkar. Men jag tar en dag i taget och ska försöka genomföra så många pass som möjligt enligt coachens plan och framför allt tänka att jag ska göra passen bra. Inte hafsa till dem bara för att de ska göras.

Plan denna vecka:

Måndag: sim + löp (ev byts löp ut mot RPM då jag insåg att jag är fröken i dag)

Tisdag: löp + styrka

Onsdag: vila

Torsdag: kort cykel + bricklöp

Fredag: cykel distans 5 timmar

Lördag: löp 40 minuter

Söndag: sim distans 3500 m + löpning 40 minuter

Och som extra notering nu när jag lagt in allt i Funbeat - jag har totalt 3786 minuters träning de 30 senaste dagarna. Det är helt galet, inte undra på att jag känner mig trött och less på att träna. I snitt mer än 2 timmars träning varje dag. I 30 dagar. Jisses.

Back to work

Nu är det dags att återvända till rutiner igen. Jag har haft en härlig semester trots att den var något kort. Först en vecka med Sonen i Finland, vecka två blev cykelsemester med Sara, tävling med Camilla och mysigt häng med några ur triathlongänget på söndagen. Vi simmade, söta Hjelmen med hjälm på förstås.

Hann supporta dessa powerkvinnor också när de var ute på långpass i värmen.

Men sen var jag helt slut när jag blivit bjuden på mat i Valbo lite så där spontant. Sova.

Vaknade tusen gånger natten till måndagen av att jag var genomförkyld. Jäkla skit. Det rann ur näsan, jag var helt täppt och kände mig sänkt när bilen rullade iväg på sista delen av semestern - den med min M. Vi hade bokat några dagar i Sigtuna och det var fantastiskt! Första dagen mest bara slappande vi stranden som låg hundra (inte ens det) meter ner från huset.

Mysig middag med mysiga gäster.

Varmt, väldigt varmt. Avslutade med kvällsdopp.

Vet inte riktigt varför jag ser så rädd ut....

Dag två cyklade vi en liten sväng förmiddagen mest för att få fika.

Chillade vid stranden och drog sen ut till ett slott för en visning. Inte en sån där visning där man funderar på att köpa det utan en annan visning.

Hem igen, middag och sen försök till simning. Det gick dock inte bra alls då jag efter några hundra meter fastnade i ett nät och kom inte loss. Så rädd. Ni vet ju att jag är rädd för vatten egentligen och minsta lilla sak som händer i vattnet blir superstort. Grät en skvätt, hängde på min boj och bestämde mig för att gå upp igen. Innan det hade jag tragglat säkert 30 minuter med att få på våtdräkten. Varför är det så svårt????? Ledsen. Drack rosé i stället.

Dag tre skulle vi cykla längre. M hade sett ut en runda vi skulle cykla som var 9 mil. Min förkylning gick lite fram och tillbaka men vi bestämde oss för att försöka i alla fall. Det gick hyfsat de 6 första milen men sen var det tungt. Hua. Jag fixar inte värmen, det går inte.

Fick gul dricka och fick fika lite senare. Sen gick det något lättare. Kunde inte riktigt bestämma vad jag var sugen på så gick all in.

Resten av dagen blev det slapp och mysig middag.

 Sigtuna rådhus, så gulligt!

Sen skulle vi åka hem men ville dra det sista ur Sigtuna så vi besökte café RC. Åk dit! Utanför finns det en bokkiosk, så gulligt.

Dags att åka hem, träna lite och sova.

På fredagen skulle vi cykla med Sara, Camilla och Ulrica. En superhärlig runda och mina ben var fantastiska. Hade kunnat cykla hur länge som helst. Underbart! Världens godaste laxmacka åt jag också.

Mysigt häng med kompisar fick avsluta fredagen.

På lördagen simmade jag nästan 3,5 km. Så nöjd!

Och på söndagen sprang jag de långsammaste två mil jag någonsin sprungit. Enorm värme och jag fick be Dottern om assistans efter vägen, hon ilade till mig i skogen med två flaskor Fanta och då kändes det yttepyttelite bättre. Men jag gjorde det! Avslutade söndagen med häng med coola vännen.

Nöjd över min semester, det känns OK att vara tillbaka till jobbet och det är 3,5 veckor kvar till Ironman. Oj då. Men det återkommer jag till i nästa inlägg.

Marre testar - Cykelsemester

Eller Tour de Uppsala som vi kallar det för att vara coola. Det är alltså inte en sån här cykelsemester vi talar om för det skulle jag ALDRIG någonsin vilja uppleva.

Ja det kom sig att att SuperSnabbaSilverSara hade ett par veckors semester utan sin Mekis (som numera får döpa om sig till CyklistenSomMörkatSinFormAllaDessaÅr). Jag hade också några dagar utan barn så vi bestämde oss för att cykla. Jag drog till Finland och hon gjorde en plan (bra arbetsfördelning tycker jag). Jag sa mest ja till allt och att hon fick fria tyglar. Hon är ju sådan där blå människa så jag vet att inget lämnas åt slumpen, skönt för mitt kontrollbehov att släppa och skönt för min röda själ att veta att målet kommer att nås.

Så jag skickade hetsiga mess till henne om vilken tid jag skulle befinna mig var och vad jag skulle packa. På den nivån var det. Jag kom till Torsåker i rätt tid och hade också rätt saker med mig. Vi skulle ta tåget till Uppsala. Nervöst tyckte Getingen och Pantern. Nervöst tyckte Marre och Sara.

Men till Uppsala kom vi, hon hade bokat värsta fina hotellet och vi drog direkt iväg på en liten provrunda bland fälten. Det var magiskt vackert. Fotade en vacker kyrka.

Och efter den där kurvan där framme dök det upp lamor. Ja lamor. Trodde jag hallucinerade.

Chockade och glada brudar.

Sen bytte vi om, drack drinkar (jag skulle lära henne allt jag kan om Aperol Spritz). Tydligen lärde jag henne så mycket om Aperol Spritz att hon upplevde att hennes ben inte satt fast på hennes kropp på vägen till restaurangen.

Åt mat på ett mysigt ställe som hon tog mig till. Har jag sagt att hon är expert på att planera?

Ähum, sen tog vi en drink till. Ähum.

Och under den här första dagen haussade jag upp den där cyklingen dag två så till den milda grad att vi började kalla den för dödsrundan. Och tyvärr blev det just det, en dödsrunda. Hua. Det finns inga bilder, det finns typ inga citat, det finns ingenting dokumenterat från denna dag ty det var en dödsrunda. Eller OK, lite finns det. När vi letade efter rätt väg (det gjorde vi ganska ofta, mest för att vi ville skita i allt och bara stå stilla och tjura).

Eller när vi åt mat på en pizzeria mitt ute i ingenstans efter 75 km cyklade kilometrar som tagit typ hundra år. Här står jag för övrigt och jobbar lite. Lite arg också om jag ska vara ärlig.

Men god gul dricka i alla fall.

Vi cyklade vidare och efter lunchen kändes det yttepyttelite bättre. Men Sara hade lovat mig glass efter 3 mil dvs vid 10 mil sisådär. Men hur vi än cyklade, hur vi än spanade fanns det inget som helst glass-ställe någonstans att uppbringa. Jag hade slut på vatten, slut på ork, slut på pannben och gnällde mest då jag sa något överhuvudtaget. Så less på allt! Till slut kom vi till ett ställe som hette Bälinge där det finns en affär. Sara började helt plötsligt att öppna en snickers mitt i korsningen och då brast det för mig. Jag mumlade något och lämnade henne illa kvickt till förmån för affären som låg några hundra meter bort. Slängde ifrån mig cykeln, klapprade in fel väg genom affären för att hitta drickakylen snabbt som blixten. De jävlarna hade dock satt drickakylen på fel ställe, inte alls vid kassorna som jag trodde så jag fick fräsa mig igenom hela affären i alla fall. Drog åt mig två gula läsk, vidare till glasskylen där tre rövungar stod i vägen, mellan mig och glassen. De höll på att få allvarliga skador. Sara såg dock en glugg och vi ryckte åt oss en varsin glass. Ut och sen satte vi oss lite charmigt på en gräsplätt.

Där satt jag och tjurade tills en dricka var urdrucken. Tittade då på Sara och såg att hon tagit en Magnum, tillade lite fräsigt:
"Jag var också sugen på en Magnum men valde en kall glass i stället"

Hon svarar lite försiktigt:
"Jag trodde kylen höll lika temperatur för alla glassar"

Jag svarar:
"Fnys"

Jag säger:
"Du är inte speciellt social i dag"

Hon säger:
Ingenting alls ty hon är rädd om sitt liv och vill fylla fler år än 28.

Sen blev jag lite snäll igen och vi cyklade den sista milen hem. Totalt 15 mil och misär. Denna dödsrunda går nu under namnet Lex Bälinge.

Till sista dagen gjorde Sara exemplarisk research. Hela kvällen satt hon och fingeråkte alla vägar vi skulle ta på vägen hem. Fingeråkte kommer att bli ett nytt ord i SAOL nästa år. Detta innebär att man går in på Google Maps, trycker hårt på en väg och får då upp vägen som en bild. Då kan man se om det är grus eller asfalt. Fiffigt!

Dag tre fick vi förstärkning när vi skulle cykla hem. Då kan jag lova att det gick undan. Vi cyklade som små drottningar hon och jag. Vid ett tillfälle skulle han dra oss och vi struntade fullständigt i det då vi småpratandes cyklade om honom i överljudsfart trots att han låg ner i bocken och försökte trycka allt han hade. Ungefär då gav han upp. Fy fan vad vi är bra! Åt mat i Gysinge.

Cyklade som gudinnor.

 Bloggmoment.

Häng.

Och hemma igen.

Tack fina Sara för att du fixade värsta bästa cykelsemestern, älskar att hänga med dig!

Säter Triathlon 2018 - The Story

Oj, oj, så mycket som hänt och så lite som jag skrivit om det. Har det då hänt på riktigt eller inte?

Jag börjar med att berätta om vad som hände förra lördagen. Då bestämde jag och Camilla att dra till Säter för att genomföra en olympisk distans. Jag har inte tävlat triathlon sedan förra årets Vansbro Triathlon då den sista grenen blev ambulansåkning till Mora på grund av krånglande hjärta. Det sätter igång en massa konstiga tankar i hjärnan kan jag lova.

Innan loppet
Jag och Sara hade cyklat en massa från tisdag till torsdag (blogginlägg kommer men vill du så läs hennes så länge). I värme. Jag vilade på fredagen men var väl inte helt utvilad direkt inför loppet men hade tillsammans med coachen att loppet mest skulle vara träning samt för att bli av med spöken i huvudet så det gjorde inget. Började som vanligt titta på gamla resultatlistor och blev nervös. Det är ju ett superlitet lopp ju! Jag hade trott att det var väldigt många deltagare men se det stämde ju inte alls.... Jag hade definitivt inte kollat in banan innan och tur var väl det för då hade jag inte åkt.

Även Camilla var nervös så vi var inte alltför sociala i bilen på väg till Säter. Det var ganska tyst och sammanbitet kan man säga. När vi kom fram till Säter och checkade in så läser jag lite nonchalant i PM'et och ser något om att våtdräkt ej är tillåtet om vattentemperaturen överskrider 22 grader. Slänger ut en fråga till en funktionär om hur varmt det är i vattnet och han svarar 23. 23??!!!??? Allvarligt!  Blir det våtdräktsförbud????? Ångesten ökade. Vet inte hur många gånger jag gick in här....

Vi var där i god tid och fick hänga vid den vackra sjön.

 Vi försöker se lite glada ut. Fejk. Bara fejk.

Till slut fick vi checka in cykeln och jag fick platsen brevid Emma Graaf! Coolt. Starstruck.

OK, dags att starta.

Loppet

Simning 1500 meter - 38:06
Fyra varv, riktigt bra start men ty jag är långsammare än en finlandsfärja så blev jag ensam väldigt fort. Det var lite jobbigt att se de andra dra iväg men jag fixade det ändå. Simningen fungerar inte riktigt just nu, jag hoppas verkligen det släpper men förstår inte heller hur det ska kunna göra det ty jag simmar aldrig....

T1 - 3:21
Min snabbaste växling i T1 ever (min coach brukar fråga om jag har kaffekorgen med mig). Första gången jag hade triathlondräkt under och slet bara av mig våtdräkten och hoppade på cykeln. Min Geting var för övrigt väldigt ensam i växlingsområdet....

Cykling 40 km - 1:31:51 (snitt 26,1 km/h)
Hoppade på cykeln och drog iväg, pulsen skenade och det blev jobbigt. Det blev ännu jobbigare när jag såg den första backen. Hua. Och den skulle tas FYRA gånger. What? Skämtar de med mig? Ska jag avbryta eller? Nej, klart jag inte ska. Det är bara att cykla på. Jobbig känsla att vara sist igen men försöker låta bli att tänka på det. En kille som jag cyklar med en stund frågar hur många varv vi ska cykla. Någon som har ännu mindre koll än jag alltså. Så här såg höjdkurvan ut, hade jag vetat att mentalvårdsmuseet låg så nära banan hade jag åkt dit i stället....

Sjukt jobbigt var det, långsamt gick det, varmt var det men det bästa var ändå när jag på sista varvet såg Camilla. Jag var säker på att hon hade brutit då jag såg aldrig henne. Det visade sig att jag letade efter fel dräkt och att hon hade hejat på mig varje gång men trott att jag var sur då jag aldrig hejade tillbaka.... Vänner för livet eller? ;)

T2 - 1:34
Bytte skor och gick bort mot löpningen. Långsamt. Söta Hjelmen trodde att jag skulle bryta, så sakta gick jag. Men nej då, mest bara varm.

Löpning 10 km - 1:16:03 (snitt 7:41 min/km)
Hade ingen aning om hur löpbanan såg ut heller och det var tur det. Jisses. Varje varv (fyra varv även här) började med en backe. Förstås. Herregud. Den backen fick jag gå varje gång. Sen gick jag lite till på något ställe varje varv utom de två sista då jag faktiskt sprang allt utom backen.

Totala tiden blev 3:30:59 enligt resultatlistan, sist av tjejerna, näst sist totalt. Men om man vänder på resultatlistan så kom jag ju nästan först.

Efter loppet
Jag är glad att jag åkte till Säter, jag är glad att jag vågade, jag är glad att Camilla följde med. Det var jobbigt att tävla. Simningen gick så där, jag försökte pressa på cykeln, löpningen funkade i alla fall trots värmen. Ja, vi gjorde det bra. Vi firade på McDonalds i Hedemora. Flott ska det vara.