Vi åkte ner till Stockholm redan på fredagen för att äta mysig middag och gå på musikal (Häxorna i Eastwick). Mysig uppladdning. Dock fick jag rejält ont i huvudet på kvällen och mådde dåligt. Somnade men sov oroligt.
Jag startade först av oss fyra, hittade nervösa Angelica (hon som cyklade Vätternrundan med oss) i startledet så vi pratade lite innan startskottet gick. Regnet öste ner då och under hela loppet
Jag startade långsamt, hängde med i rytmen, hetsade inte. Kändes lite tungt men inte omöjligt. Vid fem km bröt en kille foten i en nerförsbacke (han skulle prompt om alla och snubblade till), vid typ åtta km hade en kille fått hjärtstopp så en ambulans stod där (kom även en helikopter senare). Jag började få mörka tankar, tankar om mitt hjärta, mina ambulansfärder, dystert. Men vid 12 km kom min pojkvän ikapp mig, jag fick pepp, pussar och kramar. Bättre känsla igen. Jag pinnade på.
Vid 15 km tittade på klockan och blev besviken över att det gått så långsamt (typ 1:54 där). Deppade ihop, det var tungt. Vid 20 km dök tanken upp om att bryta men jag sköt tillbaka den, stoppade i stället in lurarna och lyssnade på bok. Struntade i tider, tog det lugnt, försökte njuta. Till slut hittade jag en bra rytm och bra tankar och kunde rulla in i mål på 4:01. Nöjd över att jag inte bröt, nöjd över att jag inte hade ont någonstans.
Mådde väldigt dåligt efter loppet, frös så jag skallrade tänder. La mig i ett varmt bad i en halvtimme och drack gul dricka. Efter det kändes det bättre. Vi åt mat och humöret på oss alla blev sakta men säkert bättre. Kvällen avslutades i Sky Bar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar