Crossfit
Ja visst! Jag har ju blivit en sån där crossfitta (öööh, kanske borde böjt ordet på annat sätt)! I fem veckor har jag stigit upp mycket tidigt på tisdagar, stannat kvar extra länge på jobbet på torsdagar och besökt Falun på söndagar bara för att få hänga med mina trevliga vänner på Måndagsklubben. Jag har stånkat och stönat, pressat och lyft, dragit och svingat. Provat så många saker och haft träningsvärk på de mest besynnerliga ställena. Som just nu till exempel - jag har träningsvärk på utsida arm, typ vid biceps fast på utsidan liksom. Jag misstänker de där handstående vi gjorde i söndags. Nu ska vi vara väldigt ärliga här och säga att jag inte direkt svingade mig upp på några handstående men jag stod en kort stund och jag stod ännu längre stund med en låda till hjälp.
Det som är kul med crossfit är just det oväntade. Vi börjar med uppvärmning en sisådär 8 - 10 minuter. Sedan vanligtvis en styrkedel 8 - 12 minuter. Avslutar med en konditionsdel 10 - 15 minuter. Eller så kör vi 30 minuter i sträck på något himla jobbigt som aldrig tar slut. Man vet aldrig. Sista veckan av ovetskap nu.
Och så har jag träffat en gullig och stark Marie också. Vi är bäst hela tiden. Ungefär som den där andra gulliga Marien som jag känner. Vi är också bäst hela tiden. Det kanske är så att kombon Marre+Marie=bäst?
I morse drog jag rep väldigt länge. Repet tog aldrig slut. Åh hej, åh hå. Notera sjömansfrisyren. Nöjd.
Luciaformen
Eller Luciapokalen som Dottern kallar det. Fyra träningspass per vecka och så sex måltider på en och samma dag. Hur går det? Jomantackarsomfrågar, alldeles ypperligt. Ett himla planerande och kanske är jag inte helt 100 % men en gör så gott en kan och så blir det ändå så bra. Känner mig stark som en oxe och de där jeansen jag ville komma i slinker jag ner i nu. Halva tiden gjord, halva tiden kvar. Lovar dock att inte ställa mig på någon scen med blingblingbikini. Även om både Sara och jag nog är kvalificerade vid det här laget.
10 månader mot 10 mil
Men skoja inte med mig! Säg inte att du har ytterligare ett träningsprogram rullande! Jomenvisst! Lagom är inget för mig. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Jag är alltid lite för mycket, på alla tänkbara sätt. Så visst drog jag igång med ett löpprogram för att kunna springa 10 mil om 10 månader också. Och det kanske är här jag fuskar som mest för jag gör inte de där dagliga styrkeövningarna så värst bra. När Han tittar strängt på mig så gör jag dem förstås men inte annars. Det handlar inte om några jätteavancerade saker - armhävningar, knäböj, enbenshopp och enbensbalans. Men ändå. Löpningen gör jag däremot och den passar mig finfint. Låååååååångsamt ska det gå och det är jag världsmästare på. Kommer att vinna det här programmet i långsamhet. Det här gör jag med Marie (inte crossfittan utan den andra) och Markus. Team MMM.
Livet
Tankade sjukt mycket energi i helgen då jag hängde med en kär vän. Inga måsten, inga krav, så många samtal och orden tog aldrig slut.
Och den där fantastiska vännen som just nu har det så tufft så hela jag går sönder bara jag tänker på det. Ni vet hon, världsmästaren.
Och så Sonen som är så långt borta, alldeles för långt borta. 5 långa veckor dessutom. Är det ens tillåtet? Och även Dottern som flyttat så långt bort. Inte heller det är tillåtet. Saknar dem båda så det gör ont. Hjälper inte ens att tänka på hur dryga de var på vår semester, när de bara skulle bråka hela tiden. Oavbrutet. Fast jag sa till dem på skarpen. Oavbrutet.
Men nästa vecka landar de båda två hemma och jag kommer att krama ihjäl dem. Oavsett vad de säger.
Så, i korta drag vad som händer i Marres fantastiska liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar