Simcoachens motto är "#ingenvanligcrawlkurs. Nä, det ska gudarna veta. Det var inget vanligt över den här kursen, snarare var allt extraordinärt. Guldkant liksom. Vet inte vart jag ska börja men kanske från början?
Vi anländer i god tid innan start, Sara och jag. Förväntansfulla får vi varsin mapp med viktig information från coach Anna. Från första stund visste jag att jag skulle gilla Anna. Av en ren händelse visade det sig att "Greg the stallkers" fru också skulle vara med, jag anar en helt ny nivå av stallking här Greg. Snyyyyygggggttttt.
Första passet var insim och teknikövningar, jag minns knappt vad vi gjorde men vi blev filmade i alla fall. Vi blev uppdelade i två banor, fyra i varje och det fungerade riktigt bra. Vi fick testa att simma efter vår CSS; femtior, hundringar och tvåhundringar. Efter det lunch och sedan filmanalys och föreläsning.
Coach Anna är så sjukt kunnig. Jag vill ha henne runt mig hela tiden. Hon sprider energi, glädje och kunskap runt sig som konfetti. Alla får ta till sig av denna härliga konfetti, ingen blir glömd
På föreläsningen berätta hon saker som att det inte lönar sig att försöka simma snabbt på korta sträckor om du ska fokusera på långa sträckor. Tvärtom kan det försämra din långa tid att fokusera på att sprinta. Hon pratade mycket om CSS-värdet och hur vi skulle förhålla oss till det - typ "stay with the fucking beep". Det sa hon många gånger. Det är alltså ett CSS-värde du får efter du simmat testet på 400 meter och 200 meter, det berättar för dig hur fort du ska simma 25 meter. Varje gång det piper ska du ha kommit till vändning. Om du är tidig, simma långsammare, om du är sen, simma snabbare. Det vi är ute efter är jämnheten i simningen, att vi simmar på vår tröskel och att vi hela tiden kan höja den genom att just simma på den. Smart. Smart Anna.
Vi vill heller inte gå ut för hårt i början, vi vill vara smarta. Att gå ut för hårt kan aldrig löna sig och du kan aldrig ta igen den tid och kraft du bränt. Annas slogan "vi vill ha negativ split motherfuckers" satt som ett smäck helgen igenom.
OK, dags att titta på filmerna. Det var hemskt roligt, jag hade magknip av skratt under hela timmen. Anna kan konsten att se allt med glimten i ögat och har roliga kommentarer till ta mig tusan allt. Att se sin egen film var väl så där.... I korthet observationerna (eller det hon valde att säga):
Bra saker
* Bra timing i catch/andning
* Bra horisontell balans
* Bra recovery, leder med armbågen på h men på vänster hamnar armbågen "bakom ryggen"
Förbättra
* Huvudets position, det guppar hit och dit, lite "I just called to say I love you"-gung liksom
* Vänster arm, say no more. Korsar mittlinjen, får till ett bröstsimtag istf en catch, fastnar längst bak med handen.
* Raka ben i kicken! Tänk uppåt i stället för neråt.
Japp, huvudet kokade på oss alla när vi drog ner till poolen för en andra omgång. Nu med tydliga instruktioner som var individuellt anpassade. Jag med min jädra vänsterhand, tänk, tänk, dra handen under kroppen, korsa inte, håll huvudet stilla. Någon gång lyckades jag och då skrek Anna - HELA FYRISHOV JUBLAR, MARRE MARÄNG HAR EN CATCH PÅ VÄNSTER! Så kul. Och så teknikövningar också som skulle ta bort "bananarmen" som vi hade dvs att när vi satt i handen så pekade fingrarna uppåt plus att armen var lite för hög för att kunna göra en bra catch (fattar du så fattar du, googla annars).
Vi fick också göra ett RAMP-test baserat på vårt CSS-test. Vi skulle simma 50 meter på tid med olika armfrekvens, vi utgick från det vi hade på CSS (tror jag) och sen skulle det ökas med 3 takter för varje 50 meter. Jag började med 48 och avslutade på 69 (men Anna ville att jag skulle ta ut mig så jag fick avsluta på 72). För varje femtia räknade också en kompis mina armtag. Syftet var alltså att hitta den frekvens som gav bäst tid för just mig med rimlig ansträngning. Min landade på 54.
Hem till hotellet, middag på en mysig italienare och sen typ dog vi på hotellrummet. Sov kasst (huvudet var väl fullt av simtankar gissar jag).
Pass nummer tre hade fokus catch och jisses vad vi körde catch. Nu och då fattade jag faktiskt... Vi gjorde hela tiden helt fantastiska övningar, så himla bra!
Lunch och sedan tillbaka till poolen med ångest i magen ty nu var det dags för tester igen. 400 meter och 200 meter. Hua! Innan det skulle vi göra några prov-hundringar och det var superjobbigt för mig. Kroppen skrek nej och hjärnan skrek ännu mer nej. Men faktiskt, Anna coachade oss fantastisk bra från början till slut. Hon räknade längder, hon tog mellantider, hon peppade. Helt otroligt! Och vet ni vad? Jag slog båda mina tider trots att det blev lite krockar på min bana och att min kropp var helt seg. Hurra för mig!
400 m hemma - 9;10
400 m läger - 8:47:9
200 m hemma - 4:32
200 m läger - 4:16:9
CSS innan - 2:19:00
CSS nu - 2:15:48
Vi avlutade med andningsövningar och kick-övningar men ärligt talat brydde jag mig inte ett dugg om kick-övningarna. Orkade inte ladda om. Däremot gjorde andningsövningarna susen för helt plötsligt kunde jag andas åt vänster! Utan att ens tänka på det! Så sista filmningen körde jag tre-takt med en skön feeling.
Nu har jag landat i soffan hemma, mycket nöjd och mycket glad. Jag har verkligen utvecklat min simning och jag är så glad att jag fått hänga den här helgen med härliga simpisar och så underbara coach Anna. Henne skulle jag kunna gifta mig med. Love till dig Anna!!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar