Och på den sjutusenfemhundrade dagen sprang hon

Den 11:e oktober sprang jag typ 4 kilometer en morgon i Västerås. Samma dag besökte jag Michael och fick löpförbud. I dag, 28:e november fick jag springa hela TVÅ kilometer igen. På test. Jag busade och blev så till mig så det blev i stället 2,92 km men då men något hopp och gång över och genom hemska slaskpölar. Men jag älskade varje steg och jag är så GLAAAAD!

Min helg

Och han var magisk, vad annars. Älskar den där gossen (gubben?). Trevligt häng med trevliga polare, alldeles för mycket bubbeldricka men vad jag njöt av varje minut. Varje. Minut.

Lördagen var dock en dystrare historia men den historien passar inte in här. Förgylldes dock av häng med kidzen i soffan, fixa lite hemma och sedan härlig middag och bio. Mina barn alltså. Jisses så fina. De tycker dock att jag är kass på att fota, förstår inte vad de menar. Måste de vara så suddiga hela tiden då?

Mycket mat.

Och barnens kusin överraskade Sonen (snart födelsedag så det var ju bara en vecka i förtid), han blev.... glad. Mycket glad. Och så generad att jag trodde han skulle sjunka genom bänken.

Och en bio på det innan jag slocknade som en stock.

Söndag är simdag, det är sen gammalt, och en trög sådan just den här söndagen. Vi satt på kanten och dinglade med benen länge och väl innan vi hoppade i, jag och Simpis. Inga mirakel men ibland är det så. Insim, teknik och 6 x 200 meter blev det i alla fall.

Sen var det äntligen dags för adventspynt med Dottern. Hon skulle baka men det slutade med att jag bakade och hon typ "coachade". Hade som vanligt ingen kavel men det gick ju bra med en vinflaska den här gången också.

Sen fika med en härlig vän, mat och Netflix med barnen och så var den helgen över.

Men nu är det måndag och jag laddar för RPM, du kommer väl? 18:15 sitter jag på sadeln på AeroStep och längtar efter att få köra skiten ur mig och kanske dig!

Är man så är man. En jävla prinsessa.

Min känsla i dag.

Kung i poolen. Hoppade i med mina tejpade fötter, körde insim och teknik. In på en serie 9 x 150 meter med pip i badmössan, frekvenspip i dag. Så jälva skönt köttande.

Tillbaka till jobbet, drar av hundra möten på två timmar isch. Så jävla kung. Igen.

Dra iväg på lunchpass spinning där sköna bönan Sara drar av ett discopass som bokstavligen tar andan ur mig. Svettattack och blodsmak i munnen. Jag. Gav. Allt. 

Och i kväll väntar min största idol här i världen, alla kategorier. Mr Thåström himself. Min gud. Alltså, den här dagen.

kan du inte byta ut ditt namn så byt planet
du kan bli en stjärna som dom aldrig kan ta ner
tänk att hänga högst där uppe, titta ner på folk å le
ja vill du vill

en lycklig människa vet aldrig om på vem han slår
han vet att spegeln är den bästa vän han nånsin får
han tittar en gång till å john wayne har blivit 2
ja vill du vill
alla vill till himlen å åka limousine förstås alla vill till himlen till himlen

Min tanke:

Over and out.

Vi vill ha negativ split motherfuckers!

Simcoachens motto är "#ingenvanligcrawlkurs. Nä, det ska gudarna veta. Det var inget vanligt över den här kursen, snarare var allt extraordinärt. Guldkant liksom. Vet inte vart jag ska börja men kanske från början?

Vi anländer i god tid innan start, Sara och jag. Förväntansfulla får vi varsin mapp med viktig information från coach Anna. Från första stund visste jag att jag skulle gilla Anna. Av en ren händelse visade det sig att "Greg the stallkers" fru också skulle vara med, jag anar en helt ny nivå av stallking här Greg. Snyyyyygggggttttt.

Första passet var insim och teknikövningar, jag minns knappt vad vi gjorde men vi blev filmade i alla fall. Vi blev uppdelade i två banor, fyra i varje och det fungerade riktigt bra. Vi fick testa att simma efter vår CSS; femtior, hundringar och tvåhundringar. Efter det lunch och sedan filmanalys och föreläsning.

Coach Anna är så sjukt kunnig. Jag vill ha henne runt mig hela tiden. Hon sprider energi, glädje och kunskap runt sig som konfetti. Alla får ta till sig av denna härliga konfetti, ingen blir glömd

På föreläsningen berätta hon saker som att det inte lönar sig att försöka simma snabbt på korta sträckor om du ska fokusera på långa sträckor. Tvärtom kan det försämra din långa tid att fokusera på att sprinta. Hon pratade mycket om CSS-värdet och hur vi skulle förhålla oss till det - typ "stay with the fucking beep". Det sa hon många gånger. Det är alltså ett CSS-värde du får efter du simmat testet på 400 meter och 200 meter, det berättar för dig hur fort du ska simma 25 meter. Varje gång det piper ska du ha kommit till vändning. Om du är tidig, simma långsammare, om du är sen, simma snabbare. Det vi är ute efter är jämnheten i simningen, att vi simmar på vår tröskel och att vi hela tiden kan höja den genom att just simma på den. Smart. Smart Anna.

Vi vill heller inte gå ut för hårt i början, vi vill vara smarta. Att gå ut för hårt kan aldrig löna sig och du kan aldrig ta igen den tid och kraft du bränt. Annas slogan "vi vill ha negativ split motherfuckers" satt som ett smäck helgen igenom.

OK, dags att titta på filmerna. Det var hemskt roligt, jag hade magknip av skratt under hela timmen. Anna kan konsten att se allt med glimten i ögat och har roliga kommentarer till ta mig tusan allt. Att se sin egen film var väl så där.... I korthet observationerna (eller det hon valde att säga):

Bra saker
* Bra timing i catch/andning
* Bra horisontell balans
* Bra recovery, leder med armbågen på h men på vänster hamnar armbågen "bakom ryggen"

Förbättra
* Huvudets position, det guppar hit och dit, lite "I just called to say I love you"-gung liksom
* Vänster arm, say no more. Korsar mittlinjen, får till ett bröstsimtag istf en catch, fastnar längst bak med handen.
* Raka ben i kicken! Tänk uppåt i stället för neråt.

Japp, huvudet kokade på oss alla när vi drog ner till poolen för en andra omgång. Nu med tydliga instruktioner som var individuellt anpassade. Jag med min jädra vänsterhand, tänk, tänk, dra handen under kroppen, korsa inte, håll huvudet stilla. Någon gång lyckades jag och då skrek Anna - HELA FYRISHOV JUBLAR, MARRE MARÄNG HAR EN CATCH PÅ VÄNSTER! Så kul. Och så teknikövningar också som skulle ta bort "bananarmen" som vi hade dvs att när vi satt i handen så pekade fingrarna uppåt plus att armen var lite för hög för att kunna göra en bra catch (fattar du så fattar du, googla annars).

Vi fick också göra ett RAMP-test baserat på vårt CSS-test. Vi skulle simma 50 meter på tid med olika armfrekvens, vi utgick från det vi hade på CSS (tror jag) och sen skulle det ökas med 3 takter för varje 50 meter. Jag började med 48 och avslutade på 69 (men Anna ville att jag skulle ta ut mig så jag fick avsluta på 72). För varje femtia räknade också en kompis mina armtag. Syftet var alltså att hitta den frekvens som gav bäst tid för just mig med rimlig ansträngning. Min landade på 54.

Hem till hotellet, middag på en mysig italienare och sen typ dog vi på hotellrummet. Sov kasst (huvudet var väl fullt av simtankar gissar jag).

Pass nummer tre hade fokus catch och jisses vad vi körde catch. Nu och då fattade jag faktiskt... Vi gjorde hela tiden helt fantastiska övningar, så himla bra!

Lunch och sedan tillbaka till poolen med ångest i magen ty nu var det dags för tester igen. 400 meter och 200 meter. Hua! Innan det skulle vi göra några prov-hundringar och det var superjobbigt för mig. Kroppen skrek nej och hjärnan skrek ännu mer nej. Men faktiskt, Anna coachade oss fantastisk bra från början till slut. Hon räknade längder, hon tog mellantider, hon peppade. Helt otroligt! Och vet ni vad? Jag slog båda mina tider trots att det blev lite krockar på min bana och att min kropp var helt seg. Hurra för mig!

400 m hemma - 9;10
400 m läger - 8:47:9
200 m hemma - 4:32
200 m läger - 4:16:9
CSS innan - 2:19:00
CSS nu - 2:15:48

Vi avlutade med andningsövningar och kick-övningar men ärligt talat brydde jag mig inte ett dugg om kick-övningarna. Orkade inte ladda om. Däremot gjorde andningsövningarna susen för helt plötsligt kunde jag andas åt vänster! Utan att ens tänka på det! Så sista filmningen körde jag tre-takt med en skön feeling.

Nu har jag landat i soffan hemma, mycket nöjd och mycket glad. Jag har verkligen utvecklat min simning och jag är så glad att jag fått hänga den här helgen med härliga simpisar och så underbara coach Anna. Henne skulle jag kunna gifta mig med. Love till dig Anna!!!!!

Tester och prestation

Ordet test. Bara smaka på det. För mig är det inget trevligt ord. Det smakar krav, prestation, du duger inte, men kämpa då människa. Jag är inte gjord för tester, inte när det gäller idrottande i alla fall.


En parallell till det kan dras i mitt arbetsliv där jag är en riktigt presterare. Jag älskar kniviga utmaningar, hårt satta deadlines, press, test och allt det där. I alla analyser som görs är jag helt klart en resultatorienterad person som motiveras av tävling och mål gärna tillsammans med ett team. I min fritid hatar jag att känna press och lagidrott är så långt ifrån mig man kan komma....


I söndags skulle jag och Sara göra våra tester inför kommande simläger med Simcoachen. Läskigt. Givetvis skulle vi göra CSS test så 400 meter så fort man bara kan, vila 8 - 10 minuter och simma sedan 200 meter så fort du kan. Hatar det. Grejen är att jag simmar 400 meter och 200 meter i nästan samma tempo. Jag verkar bara ha ett tempo. Mellanmjölkstempo kallas det.... Bjuder på statistik. Har dock dragit bort 2 sekunder på tiderna när jag redovisade till fröken pga långsamt klickfinger på Garmin.

Men nu är det gjort och nu längtar jag efter helgen. Längtar efter att få utveckla min simning, nörda ner mig i detaljer, hitta saker att fixa, nya övningar att leka med. Och att få hänga med Simpis en hel helg förstås. Firade med skinkmacka förstås.

Helgen som gick var det kalas för 20-åringen. Som hon kalasade! Mina fina barn. *hjärta*

Umpa-pumpa-musik

Förra veckan häckade jag i Finland, den här veckan i Tyskland.

Roligaste händelsen i Tyskland var när vi satt på en finrestaurang och en i mitt sällskap försökte konversera med den högdragna kyparen. Han frågade efter ett superpoppis ölställe med lederhosen, stora öl och mycket folk. Kyparen förstod inte riktigt vilket ställe han menade så då passade frågeställaren att lägga till "men du vet med umpa-pumpa"? Kyparen blev helt kall och meddelade kyligt att det minsann inte fanns sådana ställen här i München. Skämmes. Mitt sällskap ville sjunka genom jorden när han insåg vidden av frågan.... Kul tyckte jag och höll på att skratta ihjäl mig.

För övrigt har det varit lite deppigt överlag. Någon konstig bacill som eventuellt härjar i kroppen, lite feberkänsla emellanåt, lite konstig puls. Energinivån är inte riktigt där och den där positiva oövervinnerliga känslan är som bortblåst. Jag hoppas att den kommer tillbaka snart för jag behöver den.

I morse simmade jag en kort sväng, det var skönt även om det inte gick så vidare bra. I helgen ska jag simma mer och kanske blir det någon annan träning också. Och så bli Dottern 20 år! Vad hände?