Måndag igen. När min helg kickade igång vid 18-tiden i fredags fick jag en mental break-down. Satte mig i soffan och dog. Helt tom inombords och samtidigt kokande i hjärnan. Inte bra. Inte bra alls. Men så blir det ibland. Till slut satt jag där ensam i soffan då hela världen var upptagna med roliga saker så som läskig bio (Sonen), återträff med bästis (Dottern), kräftfiske (Pojkvän med kids). Tyckte synd om mig själv en stund men hällde sen upp chips och ostbågar, plockade upp datorn och körde igång skift nummer 17 för dagen. Typ. Somnade sedan till i soffan. Oh that glory.
Vaknade pigg som en mört på lördag morgon så det blev ett skift jobb och sedan en helt underbar höstjogg. Har inte sprungit sedan Medoc men faktiskt kändes det bra. Inte speciellt ont i fötterna, pulsen var under kontroll, huvudet var glatt. Lyssnade på en ny podd - En mörk historia. Hua. Fick dåndimpen och fick paranoia en stund men som tur var mötte jag en fd polis precis då som lugnade nerverna. Lyssnade på
fallet Lotta Rudholm och dog lite inombords. Vad är det för fel på vårt system egentligen? Hur många kvinnor ska dödas?
Sen väntade en eftermiddag i Stockholm med Sonen. Mysigt som vanligt.
RPM-kvartalsutbildning på söndag morgon och sedan hem till soffan där jag stannade hela eftermiddagen.
Men nu är det måndag och dags för race på lördag. Har inga som helst tankar om lördagen förutom att jag ska jogga tre mil och se det som en skogspromenad. Typ. Gör det ont bryter jag. Funkar det, joggar jag i mål. Men först en galen jobbvecka med ytterst lite träning. Och uppdaterade väderleksprognoser förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar