tisdag 30 maj 2017

Marres Marathon

På förekommen anledning* skriver jag några rader om min blogg, varför den finns till och vad som finns i den.


Att skriva är att leva
Min blogg är ett sätt för mig att få skriva, jag älskar att skriva. Vissa perioder skriver jag långa romaner, andra gånger korta små historier. Speciellt när jag är nere så blir det inga Pulitzerpris-vinnande inlägg direkt men andra gånger längtar jag efter smattrandet av tangenterna. Kanske var det tänkt att jag skulle bli författare trots allt. Eller inte.


Privat/personlig
Jag har valt något mitt-emellan, ibland skriver jag väldigt privata saker som jag kanske inte ens berättat för andra men för det mesta håller jag bloggen hyfsat netural. Jag lämnar inte ut alla mina känslor, alla mina tankar eller för den delen mina näras och käras tankar eller hur de mår. Jag skriver ibland om hur jag mår på riktigt men väldigt sällan egentligen. Bloggen ska inte bli en trist och tråkigt historia utan något som muntrar upp både mig och dig som läser. Det är inte tänkt att bloggen ska vara ett ställe där du kan komma mig nära, förstå hur jag är, hur jag tänker och hur jag mår. Det lämnar jag till mina nära vänner och familj.


Bara träning?
Nä, det är inte bara träning på min blogg men det är ju ändå en träningsblogg i grunden så 80 % är träning om inte mer. Ibland sticker jag in med en bokrecension, ett "Marre testar" eller något helt annat men det är ju träning jag vill skriva om och det är därför många av er läser, för att ni gillar träning. Jag skulle ju kunna ha en mer vardagsnära blogg men det intresserar mig inte alls.


Smygreklam
Ärligt talat, jag har en väldigt liten blogg. Är det så att jag blir sponsrad av något så skriver jag det. Jag får ganska ofta förslag på samarbeten men då min blogg inte är något jag lever på så tackar jag oftast nej. Jag orkar liksom inte. Men ibland säger jag ja och då skriver jag att jag får saker gratis.


Träffa nya vänner
Bloggen är också ett sätt att träffa nya vänner, som Greg till exempel, honom hade jag aldrig lärt känna utan bloggen. Och vad tråkigt det livet hade varit!


Är det sant det som står?
Kan man lita på att det som står är sant i bloggen? Har allt jag skrivit om verkligen hänt, har det varit så där som jag beskriver? Oftast är det så. Ibland vill jag lägga till en knorr i berättelsen och därför överdriver jag saker, eller skriver om dem (han kissade inte alls så där många gånger, jag använde samma bild om och om igen om ni inte förstod det). Jag tror det är ganska uppenbart när jag gör det.... Här är ett av mina mest kommenterade blogginlägg (både kommentarer, sms, mail haglade in efter detta inlägg).
Så bloggen är mitt andningshål, ett ställe där jag kan reflektera över saker som varit, älta saker, se framåt, planera, checka statistik, ta upp saker som jag tycker är viktiga i träningen eller något helt annat. Men min blogg är inte mitt liv. Det som står på bloggen händer oftast i verkliga livet också (jag skriver inte att jag sprang två mil i går, jag sprang bara en och nu när jag tänker efter har jag inte ens skrivit det).


Men jag utesluter också en massa saker och då menar jag en massa saker. Det kan vara triviala, vardagliga saker eller så kan det vara stora saker. Det kan vara saker som jag inte vill dela med mig av eller som jag kanske glömmer att skriva om eller så råkar jag inte ha någon bild på det som hänt eller så skriver jag bara inte. För den skull är de saker jag INTE skriver om mindre viktiga. De kanske är de mest viktiga sakerna som händer i mitt liv; kanske är det ett uppbrott, kanske är det en ny kärlek, kanske är det ett bråk, kanske är det en fest, kanske är det en pappa som ligger på sjukhus, kanske är det en Dotter som gjort något extra-ordinärt. Det finns liksom inte en regel för vad jag skriver och vad jag inte skriver. Det beror helt på sammanhanget och vilket humör jag råkar vara på.


Jag började med min blogg 2009, hittills har jag skrivit 2 569 inlägg, det blir nästan en om dagen även om jag ser på statistiken att jag var mer aktiv 2012/2013. Det är många inlägg men det är inte hela mitt liv. Det är ingen dagbok och jag väljer vad jag skriver och vad jag inte skriver. Nu vet ni som tvivlade.


*Denna förekommande anledning till att jag skriver detta inlägg är att det kommit till min kännedom att någon som läser tycker att jag ljuger i min blogg när jag inte skriver alla saker som händer i mitt liv. Som tycker att jag dissar människor/kompisar/tillfällen för att jag väljer att utesluta dessa ur bloggen på ett slumpvis sätt. Att jag kanske skriver om min lördag men utelämnar att jag träffat X eller fikat med Y eller varit på fest hos Z. Vad tycker du? Maila mig eller kommentera, jag vill veta!

1 kommentar:

Lise-Lott sa...

Jag är helt med på hur du resonerar och hur en kan sortera vad man skriver om eller inte. För mig utgår det från vad jag vill minnas.
Jag gillar att läsa dina inlägg och tycker mig uppfatta glimt i ögat, självdistans och humor. Kör bara kör!