Men hur sugen blir man inte nu då???

Vi har bokat vårt boende via Nirvana Europe, det var enklast så då vi inte har så stor koll på Kalmar och framför allt inte Ironman Kalmar. :) Jag måste bara säga att de är helt underbara där! Snabba svar på allt, vad jag än har frågat om, och nu när jag inte vet hur det blir med mitt deltagande är de så himla bra att göra med, aldrig några problem överhuvudtaget. Jag rekommenderar alla att boka paket via dem!

Hur som helst så är Brendan från Nirvana Europe på plats i Kalmar nu (där de dessutom har en egen desk för frågor mm i samband med registrering) och har skickat några bilder från Kalmar. Det ser helt underbart ut! Önskar så att jag kan starta! I hemlighet sitter jag och räknar på tider, kan jag gå hela maran (nej det går inte), hur snabbt måste jag springa, hur mycket tid kan jag hämta in från cyklingen osv. Vill, vill, vill.

Här simmar triathleterna, bojarna är inte utlagda ännu.

Här avslutas simningen och med vingliga ben ska alla ta sig upp för rampen. 

Här startar simningen och här ska det också passeras inför andra varvet och sluttarmen (starten sker ute på bryggan där segelbåtarna står invid nu och vi ska passera i den lilla öppningen som syns direkt till höger).

Transition area - på fredag kväll kommer det att hänga 2000 cyklar här.....

Kläm ur dig då, hur går det med allt?

Om jag förra veckan blev lite less av alla "hur känns det" så kan jag säga att den här veckan gråter jag nästan när jag för sjuttioelftegången får frågan "hur är det med foten, blir det någon start". Jag blir vid varje fråga påmind om eländet men får också en klump i halsen när jag känner att personen som frågar menar det på riktigt och vill mig väl. Det finns så många hållna tummar där ute i vida världen just nu och jag hoppas verkligen att de hjälper.

Lördag kväll satt jag i soffan med foten i högläge och hårt lindad. Tänkte hemska tankar och var allmän svart i sinnet ända tills jag fick sällskap vid soffkanten av en kär vän, då kunde jag äntligen släppa de mörkaste tankarna.

Söndag morgon kunde jag inte stödja på foten alls, trapporna ner var helt omöjliga att besegra. Ringde sjukvårdsupplysningen, fick en läkartid som resulterade i en röntgentid som visade no-f*cking-spricka i alla fall. Från den stunden började jag på allvar vicka igång foten, belasta den lätt, jobba med den. Fortsatte så hela kvällen. Fick även denna dag några trevliga besök på soffkanten. Puss på er!

Måndag morgon, dags för tjänsteresa, åkte iväg och hoppades på det bästa. Smärtan började ge sig lätt, svullen och blå fortfarande men kunde börja gå ganska obehindrat. Testar att plaska en kvart i hotellets lilla, snuskiga pool (skrämde iväg ett ungdomligt par som jag misstänker lekte parningslekar och inte simmade) där jag gjorde allt för att undvika kallsupar. Gick ganska bra.

Tisdag, foten något bättre, går ganska mycket hela dagen. Fixar läkarintyg så jag kan ställa in tävlingen på lördag. På kvällen lindar jag hårt och testar racern, gick fint att cykla 3 mil.

Onsdag är det i dag, det bultar lite i foten och visst känns stukningen men jag tycker att jag går bättre och bättre hela tiden. Men jag får inte förivra mig, försöker ta det lugnt och stilla.

Nu då? Ja, inte vet jag. Har googlat mig halvt medvetslös på andra i samma situation. Det finns fall där foten sett betydligt hemskare ut efter en stukning på tisdag och hen ändå sprungit en mara på lördag. Miranda stukade sin fot en vecka innan ett bergs/terränglopp på 45 km men körde ändå, tejpad. Andra fall har de skadade fått vila i veckor och veckor innan de ens har kunnat börja fundera på att springa.

Jag har inte bestämt något än, jag kommer att packa för glatta livet i kväll. Jag packar som om jag ska starta. Samtidigt kollar jag upp försäkringar - när kan jag senast avboka för att få tillbaka startavgiften (som är saftig på en Ironman). I morgon bitti drar vi till Kalmar, sen får vi se om jag startar på lördag morgon eller inte. OM jag startar, kan det bli så att jag kör simning och cykel för att sedan kliva av när det är dags att springa. Eller så står jag brevid banan tillsammans med våra supportrar Marie och Lars och bara hejar som en galning. Varken vill eller kan bestämma något nu. Over and out.

Fasta - något för dig?

På jobbet är det några som kör 5:2, jag är som bekant ingen gillare av fasta eller diverse bananmetoder utan gillar rejäl mat. Däremot verkar den här fastan vara något för mig och kanske också för dig?

Tips vid stukad fot

Jag har gått många utbildningar när det gäller idrottsskador, framför allt hur man bör ta hand om skadan i akutfasen. Jag har dock ingen utbildning inom sjukvård vilket du bör ha i åtanke när du läser mina tips. Nu när jag själv har råkat ut för en stukning har jag fått anledning att påminna mig själv om vad som gäller och vad som är smart att göra så då delar jag med mig av tipsen här.

När skadan inträffar
När skadan är ett faktum, se till att linda HÅRT med vad du har till hands. Jag hade inget med mig utan slet av mig tröjan och lindade den hårt kring "fotknölarna". Det ska vara riktigt, riktigt hårt, nästan så tårna blir blåa och bibehåll detta i minst 20 minuter. Sätt foten direkt i högläge dvs minst 20 cm ovanför hjärtat. När du väl kommer hem (alternativt får hjälp), linda med elastisk linda. Börja nerifrån och jobba enligt skissen.

 

Det spelar också roll från vilket håll du lindar, du ska sträva efter att dra lindan åt det håll som motverkar din stukning. I exemplet ovan har hen stukat utåt (om jag kan tolka bilderna rätt) och då vill man dra foten åt motsatt håll. Jag har stukat min inåt (dvs skadan är på utsidan där skadan sitter i de allra flesta fall) så jag drar min linda åt andra hållet. Det där ser man ganska snabbt när man börjar linda.

 

Varför gör man detta? Det är givetvis för att förhindra svullnad och blödning, som vilket sår som helst där man lägger förband. Ju snabbare du kan sätta hårt tryck och högläge, desto kortare rehabtid. Tänk på att blodgenomströmningen är ca 10 gånger högre vid fysisk aktivitet jämfört med vila! Det råder delade meningar om hur länge du ska ha hårt förband, min coach säger 24 timmar vilket jag också hade, dock lossade jag något efter några timmar men hade fortsatt hårt. Han tvingar sina fotbollsspelare att duscha med förbandet för att förhindra att blodet "rinner till" under den tiden. Sov också med foten i högläge, ex en kudde under natten, så gott det går.

 

Om du inte kan stödja på foten alls och du inte märker någon förbättring efter ett dygn eller så, kan det vara bra att kontrollera att det inte uppstått någon skelettskada. Jag kände mig lite osäker på söndag morgon då jag upplevde väldig smärta men röntgen visade att det inte var någon fraktur i mitt fall.

 

Kyla då? Visst, det är ganska skönt att kyla ner foten för smärtan minskar men det kan också innebära att blodtillförseln blir segare under kylning men när du tar bort kylningen så svischar blodet till och kan skada. Men här råder delade meningar, jag har valt att inte kyla för min smärta har varit hanterbar.

 

Vad händer sen?

I början gör det förstås väldigt ont men så fort som möjligt ska du försöka börja röra på foten. Vicka på tårna, vicka på foten, rita åttor i luften, håll igång helt enkelt. Ju längre du vilar och skyddar foten, desto längre rehab. När det inte gör %###¤%%### ont längre, börja gå försiktigt på foten, öka belastningen lite i taget. Jobba med att stretcha vaden. Det är också bra att ta till alternativ träning för att öka blodgenomströmningen, cykla är väldigt bra då du inte belastar foten med hela din kroppstyngd.

Blåmärken är vanliga, ofta som en rand längst ner på foten, dessa jobbar man med fördel bort med kyla. Kyl i 15 minuter i taget, gärna med ex en handduk mellan ispåse och hud. Vid eventuella "bulor" kan dessa behandlas likadant.

 

Rehab

Efter en stukning får du räkna med minst 12 veckors rehab för att stärka upp musklerna för att förhindra återfall. Den skada du fått innebär att dina mjukdelar är uttänjda och därför behöver du stärka upp muskulaturen kring mjukdelarna för att förhindra ytterligare en stukning. Exempel på övningar är tåhävningar, träning av pronationsmusklerna med gummiband (enkelt uttryckt, sätt gummiband bakom foten och "gasa" med foten, gör också åt andra hållet då du får motstånd med att vicka tårna mot dig), tyngdpunktsöverföringar (stå på den skadade foten och försök nå så långt som möjligt åt olika håll med andra foten), enbensbenböj samt övningar på balansplatta. När foten är ännu mer stabil kan du börja med hoppövningar.

 

Återgå till träning

Det är individuellt när du kan återgå till din träning, ex löpning. För att förhindra att skada slås upp igen är tejpning ett bra verktyg. Se nedan hur du ska tejpa på bästa sätt.

Kom ihåg att fortsätta med din rehabträning även om du känner dig bättre!

Wild Water Challenge

I oktober ska jag åka på Bollnäs Ess tillsammans med mina kollegor från gymmet. Där har jag kryssat in en massa triathlonträning (och föreläsning) med coola Pasi Salonen men också föreläsning samt workshop med Anders Olsson. Anders Olsson är killen som är förlamad från midjan och neråt, har 50 % lungkapacitet och är elitsimmare.

Det senaste projektet Anders har sysslat med är Wild Water Challenge - att simma hela Klarälven. Han startade en måndag i juli i Långflon, 28 mil och 12 dagar senare simmade han i land i Karlstad. Kylan var det största bekymret, det var temperaturer kring 14 grader vissa sträckor. Projektet genomför han för att samla in pengar till Camp Järnmannen - ett läger där funktionshindrade kan mötas, prova på nya utmaningar, aktiviteter och upplevelser. Imponerande och beundrandsvärt. Här kan du läsa/se mer.

Ironman extra allt

Ibland när jag tänker på Kalmar Ironman så ser jag bara en massa hinder, en massa kilometrar som ska bekämpas, gnäller när prognosen visar regn, hur ska jag hinna innan alla rep dras, och så min fot då.... Då är det skönt att få perspektiv. Att tänka att Kalmar faktiskt är en ganska "lätt" Ironman, platt, mysig, bra support, härliga människor, många människor. I alla fall i jämförelse med THE IRONMAN, nämligen Norseman Xtreme Triathlon. Läs Alex berättelse, så coolt! Om du är sugen på att läsa en supporters berättelse, läs Beas (som agerade som Alex support). Perspektiv var det ja.

Måndag morgon

Dagens första problem på väg till Storstaden - Volvon eller rullstolen? Det blev Volvon. Tur jag har automat och inte behöver använda vänsterfoten.

Dagens andra problem - vilka skor ska jag ha? Fick prova tre par innan jag hittade ett par som kändes OK. Inte de vanliga high heelsen jag brukar studsa i. Men det är snyggt med Nike till kjol också....

I går morse kändes foten helt overkligt jobbig, ingen rörlighet bara en blå klump. Dock inte riktigt lika hemsk som jag hade räknat med. Är så glad att jag direkt lade på tryck och hade foten i högläge. Känns skönt att jag har utbildninge inom idrottsskador vid ett sånt här tillfälle (och inte bara kyler så som man trodde tidigare).

Bestämde mig för att ringa sjukvårdsupplysningen för att tjata mig till en läkartid för att utesluta fraktur. Satt i telefonkö från 09:00 - 11:55 (plats fyra från början), fick direkt en tid 12:20 tre mil bort.... Mannen körde rally, kom in till doktorn som inte ens kände på foten utan skickade remiss till röntgen två mil bort. Ny väntan, bilder, vänta och så fick jag åka hem (vilket jag antar betyder att det inte var en fraktur). Skönt.

Så hela dagen i går jobbade jag med att vicka på foten, belasta lätt, sträcka ut, lätta tåhävningar.

I natt fick jag ta av lindan, det bultade och kändes obehagligt. I morse kändes dock foten något bättre och jag kunde linka ner för trappan. Än så länge är det för tidigt att sia om Kalmar Ironman men jag jobbar mentalt med att det blir start. Hur det än blir så kommer jag att åka ner till Kalmar och bestämma mig på fredag kväll hur jag gör. Kanske kör jag bara simning och cykel? Ska testa cykla kort i morgon för att se hur det känns (jag tror att det fungerar finfint).

Ovansjö Triathlon 2013 - The Story

Vi hämtade upp Anna vid niosnåret och åkte de få milen till Hammarby där tävlingen skulle hållas. När vi kom fram efter nio var vi först på plats. Fick för första gången en bodymark, sjukt stolta var vi! Något bekymrad var jag dock för jag fick nummer 13 och vi skojade lite om det.....

Eftersom vi hade gått om tid tog vi cyklarna och spanade in simsträckan (700 meter i en kanal) samt första (och sista) delen av löpningen runt dammen. Hann också kolla in kartorna och dricka kaffe. Perfekt uppladdning.

Ungdomarna drog iväg klockan 11:00 och vid 12.00 skulle vår start gå. Vi gick iväg till simstarten en bit bort, krängde på våtdräkten, hann hoppa i sjön och simma bara för att konstatera att simglasögonen läcker på ena sidan. Inte mycket att göra åt. Helt plötsligt hör jag "starten har gått" och ser simmare dra iväg. Hoppsan, jag är en bra bit bort från starten men börjar simma ändå.

Simningen går riktigt bra, simmar sick-sack som vanligt men kommer om många och känner mig stark. Hamnar mitt emellan klungorna så jag simmar det mesta ensam och har svårt att orientera mig, vart går man egentligen upp? Bannar mig själv för att jag inte checkat av simbanan bättre. Hittar till slut rätt öppning och är andra dam upp ur vattnet.

Krånglar en del vid T1 men kommer iväg på cykel som tredje dam. Skönt! Trycker på, det känns riktigt bra. Har dock inte satt fast Garmin-klockan så jag får sakta in och strula med det. Första biten är asfalt, sedan dålig traktorväg och sista biten grusväg. Bra och lätt cykling som går superfort. Kommer in på växling och en tjej passerar mig precis när jag är på väg in i växlingsområdet.

Växlar snabbt, tar med mig en gel i farten och är fjärde tjej ut på löpningen. Känns som vanligt stappligt de första stegen men hittar ganska snabbt rytmen. Första kilometern på 5:30 utan att trycka på för hårt. Mysig stig att följa, uppför en del men inte så farligt. Slappnar av för att kika på klockan vid två km och då hör jag KRAAAAS, tittar ner och ser att foten är i en konstig vinkel. Jahapp. Provar att gå några steg, det funkar inte alls. Blir gråtfärdig, ser stjärnor av smärta. Lägger mig ner brevid stigen, tar av mig tröjan och lindar hårt kring foten, håller högläge. Flera löpare passerar och lovar att skicka hjälp.

Ligger kvar säkert en halvtimme och hejar på löpare som springer förbi. Sen dundrar en bil in på stigen (fattar inte hur han fick plats) och plockar upp mig. För skjuts till målet och får ett förband om foten. Surt. Det var den tävlingen det. Första tävlingen i hela mitt liv där jag får DNF. Hoppas det inte blir fler sådana....

Tack Anna och Boel för hjälp och stöttning under tävlingen och efteråt! Tack Mannen för att du orkade lyssna på allt klagande. Tack alla ni andra för alla sms och meddelanden, ert stöd betyder otroligt mycket! Tack för spontanbesök i sjukstugan! Tack alla sötnötter!

Dagens prestation stod Anna för, hurra vad du är bra!

Dags för jobb

DNF

Tävling

Bodymark för första gången! Coolt!

Hur känns det?

Vanligaste frågan på jobbet nu. Och så kommer frågan om när var det nu igen du skulle göra det där galna, hur långt var det nu igen och så alltid VARFÖR. Ja, varför. Därför. Just Astrid Lindgren poppar upp i min hjärna med många citat ur favoritböckerna:

1. "Men då sa Jonatan att det fanns saker som man måste göra, även om det var farligt. ’Varför då’, undrade jag. ’Annars är man ingen människa utan bara en liten lort’, sa Jonatan." Från Bröderna Lejonhjärta.

2. "Du är inte klok, du är apselut inte klok." Lisabeth till Madicken.

3. "Denna dagen ett liv." Malker i Saltkråkan.

4. "Allt stort som skedde i världen skedde först i någon människas fantasi." Astrid Lindgren herself.

5. "Jag är en vacker och genomklok och lagom tjock man i mina bästa år." Karlsson på taket.

Så varför? För att utmana mig själv, för att på riktigt jobba mot ett riktigt stort mål som känns ouppnåeligt och för att jag kanske just nu är en vacker och genomklok och lagom tjock kvinna i mina bästa år. Vad vet jag. För det är nu eller aldrig. Du vet inte vad morgondagen har med sig.

Så hur känns det? Just i detta nu känner jag mig less, jag vill inte träna en meter till av något överhuvudtaget, jag vill lägga mig i en soffa och sova en vecka, jag orkar inte planera allt som behöver planeras till Dotterns flytt samma helg som jag gör en Ironman, jag har ont i huvudet, jag är nervös, jag ältar banan om och om igen, jag läser reglerna en miljon gånger om dagen, jag kollar tidsschemat, jag tänker "vad händer om jag simmar på en tid som är si och så, cyklar si och så" och är allmänt omöjlig att umgås med, jag ber till vädergudarna om makalöst bra väder (kring 20 grader, sol/moln och INGEN blåst) och så längtar jag till att stå på startlinjen (och allra helst att korsa mållinjen). Så känns det. Frågor på det?

Triathlonträning

En spontan sådan blev det igår. Har lite hastigt och lustigt bestämt att vara med på den lokala triathlon-tävlingen på lördag och lyckats övertala Anna att delta. Så i går skulle vi träna växlingar och sånt.

Började med simning i en riktigt varm sjö, det blev ungefär en kilometer. Sedan en växling som innebar väldigt mycket barr, kottar och sand innan vi kunde sätta oss på MTB-hojarna och köra dryga milen. Snabb växling och en löptur på knappa 3 km. Härlig sommarkväll som avslutades med go'fika. Bra känsla i kroppen trots något trötta ben.

Och nu börjar det dra ihop sig. Athlete Guide kom i går. Där står vad jag får göra och inte får göra. Också en massa tidsgränser, hualigen. Och så kom mina biljetter från Nirvana i dag så jag vet var jag ska bo. Hade tydligen också anmält mig till Bike Course Tour, dvs en busstur som tar oss genom hela cykelbanan. Tyckte den tog lång tid, tre och en halv timme, men så tänkte jag att nästa vecka ska jag ju faktiskt CYKLA hel den sträckan så jag kanske orkar åka med på hela bussturen.....

Styrketräning för Vasaloppet

Jag kommer troligtvis inte ens röra min skidor i vinter för jag är ganska less på skidåkning. Kanske mest less för att jag la ner så många timmar i vintras utan att kunna köra Öppet Spår. Hur som så sneglar jag ofta på hur skidåkare tränar då de ofta tränar hårt, målfokuserat och hittar nya övningar som kan vara användbara för oss vanliga dödliga också. En video nedan där Sandra Hansson (bilden ovan från hennes blogg) delar med sig av sin träning. Hon tränar tungt, mycket tungt och ibland får tekniken stå tillbaka i allt svajande och "nu-tar-jag-i-så-jag-dånar" men för övrigt inspirerande och kul med några nya övningar. Som brutalbänk i TRX, jisses, bara komma på idéen...

Och här är videon.



Delad andraplats!

Så nöjd med dagens tävling! Delad andraplats i hård konkurrens. Tävlingsrapport kommer senare.