The Vasaloppsvecka!

Herregud! Det är dags! Konstigt nog har jag inga fjärilar i magen alls. Kan bero på att fokus den senaste veckan har flyttats från skidåkning till husvagnar. Ja, vi ska bli med husvagn. En riktig Svenssonfamilj alltså. Jag ser framför mig likadana overaller, spektakel när eländet ska in på campingen, grillning, mellanöl, barn som skriker, mamman som blir hysterisk, pappan som tar en till öl. Starköl. Eller så ser jag framför mig camping vid Lidingöloppet, Göteborgsvarvet, en vecka på Åland med vänner, i Rullsand med vänner, på Öland vid den långa sandstranden, i fjällen över vintern. Ja, kanske inte så dumt. Hela dagen tillbringade vi alltså på Kista-mässan i går och tittade på husvagnar så ögonen stod i kors. Hur många husvagnar kan få plats på en mässa egentligen? Oändligt många tydligen. Därför blev det inga skidor i går som planerat, därför finns det inte skidor just nu i huvudet utan bara husvagnar. Kanske bra så.

Däremot följer jag Marathon-Mia i Öppets spår, spännande! Hon har tagit sig förbi Smågan för en stund sedan. Heja, heja!

Min uppladdning går så där, förra veckan skulle jag åkt lite extra skidor men det blev inte så. Två pass fick jag till i alla fall, det tredje ströks till förmån för husvagnar. I dag ska jag och maken ut på ett kortare pass, hinner kanske med ytterligare ett kort pass framåt torsdag. Annars blir det vila, äta och annan träning. I går smällde jag till med både Functional Moves och BodyCombat. Det kändes kan jag säga! Framåt slutet på BodyCombat var även jag helt slut, inte bara passet. Märks att jag lagt all annan träning åt sidan. Längtar efter att Vasaloppet är över så jag kan lägga upp min träning på ett annorlunda sätt. Och så börjar jag få vårkänslor, maken hade köpt en underbar bukett i lördags. Mmmmmm. Och ja, det är husvagnsbroschyer i bakgrunden, inte träningstidningar som sig bör....

Uppladdning pågår

Nästa helg är det dags. Kroppen börjar fatta det sakta men säkert. Den bli jobbig. Hjärnan går i högvarv och funderar över eventuella baciller och virus som kan ha tänkts hoppat på mig under senaste tiden. Kroppen känner efter och känner sig så svag, så svag. Magen åker karusell mest hela tiden. Tankarna flyter iväg. Ja, det är uppladdning när det är som bäst (eller?). Tur att jag lunchade med peppande kompis häromdagen också, de e bare å åk!

Gjorde ett kort uppehåll på brottsplatsen i går. Samma plats där jag erövrade 52 nya kilometrar i söndags. I går skulle jag erövra 15 + 2,5. Planen var den i alla fall. Redan efter 5 km var kroppen helt slut, det gick bara inte. Det var inte roligt överhuvudtaget. Kämpade mig igenom 15 km slingan (som visade sig vara 13,66 km) och åkte hem med hängande huvud. Nä, nu är det dags att börja vila och rusta sig. Klart jag fixar det här om jag bara vill!

I dag är det vila igen, ingen fredagsspinning alltså. Hur ska jag då få helgkänsla tro? Får väl försöka på något sätt. I morgon är det kvartalsutbildning i BodyCombat, jihaaa!!!! Eftersom jag redan kört programmet på Nike så vet jag att det är grymt!

Outside

Minus 17 grader...

... men sonen skulle träna inför sitt Vasalopp så jag kunde inte vara sämre. Jag körde 7,2 km själv och sen böt jag av mannen för att köra 1,5 km till med den lilla kämpen. Han körde och körde, helt svettig. Hela 4,5 km kämpade han med sina små skidor. Nästa Hellner tror jag. På torsdag smäller det för honom, håll tummarna!

Har också förbeställt världens bästa tidning, Outside. Inspiration!

Mätningar

Innan jag anmälde mig till Bessemerloppet hade jag tagit kontakt med en ny PT. Min gamla PT håller till i Afrika en stund så därför bestämde vi att avbryta då hon inte kan/har tid att stötta mig. Råkade av "misstag" hitta en annan som faktiskt finns så nära så jag skulle kunna ha henne som riktig PT. Men eftersom jag alltid är så snabb med sådana här beslut, bestämde vi att först träffas för att se om vi "klickar", samtidigt passa på att göra tester och hon får föreslå träningsprogram. Efter det får vi se hur vi går vidare. Så idag, sämsta tänkbara av dagar då jag körde 52 km skidor i går, infann jag mig på gymmet.

Började med att väga mig på en våg som kan urskilja skelett, muskler och fett i min kropp. Hon gjorde också en underhudsfettmätning med kalipermätare (kanske det inte heter, en sorts tång i alla fall). Mätning av midja och höft, min längd och in med ålder också (25 forever).

Nu var det dags att få upp pulsen! Fick på mig ett pulsbälte och hon klickade i gång en "beepare" som pep typ varje sekund. Vid varje pip skulle jag kliva upp och ner på en låda som var 30 cm hög. I tre minuter. Efter dessa tre minuter läste jag av min puls, satte mig ner snabbt och försökte fokusera på att få ner pulsen samtidigt som PT'n räknade antalet pulsslag under en minut. Hon såg nöjd ut efter den mätningen men jag förstod inte riktigt varför det gjordes. Något med syresättning av blodet?

Ut i gymmet (vi hade som tur var hållit till i tjejernas omklädningsrum än så länge, inte så kul att göra fettmätning mitt ute på gymmet), djupa benböj så många som jag orkade med 20 kg på stången, bänkpress så många som jag orkade efter pipmojängen igen och plankan så länge jag orkade (vilket inte alls var länge för låren tog slut).

Nu ska hon stoppa in alla mina värden i ett coolt PT-program och ut kommer sanningen om Marre. Typ. Hon ska också börja fnula på hur jag gör mitt bästa Göteborgsvarv och Vätternrunda. Det kan hon ju fundera på en stund. Jag själv tar det lugnt och fokuserar på Vasaloppet. Rättvis fördelning tycker jag.

345,36

Antalet skidkilometrar december, januari och februari. Bra jobbat med tanke på skador efter vägen! Nu återstår inte mycket innan det är dags att spänna på sig skidorna i Fädernes Spår. Hualigen! Men formbeskedet i går var verkligen posititvt, 52 km utan alltför stora problem och med 3 tuffa mil söndagen innan och 1,8 tuffa mil på fredagen i kroppen. Nu ska här vilas i form!

Update: Hmmmm, undrar varför jag tog 3 milsbanan på bilden? Önsketänkande?

Minnen

Helgen är över, det gick alldeles för snabbt i vanlig ordning. I går var det tävling igen, Bessemerloppet. Det bestämdes hastigt och lustigt i veckan att vi skulle delta och jag är så glad att vi gjorde det. Här kommer en tävlingsberättelse:

Morgonen började tidigt, kunde inte sova (tantvarning?). Satt i lugn och ro, åt frukost, läste tidningen och fick springa på toaletten hundra gånger. Min mage var helt trasig, trodde allvarligt att den helt gett upp. Men till slut gav den med sig och blev snäll. Blev hämtad av Carina, iväg till Högbo för att hämta nummerlappar. Lyxigt med en tävling bara en halvtimme bort. Nummerlapparna hämtade, en extra frukost i magen och iväg till start.

Det känns märkligt att vara med i ett loppet med så få deltagare, alla blir synliga, något jag hatar. Vi ställde oss längst bak och drog sakta igång. Första kilometrarna var otroligt jobbiga för mig, det gick tungt, hög puls, trött kropp. Men vid fem kilometer så började kroppen fatta vad det handlade om. Bessemerloppet går i tre varv, ca 17 km per varv (totalt 52 km). Första vätskan är vid dryga 5 km, dit är det bara flackt, stakning och stakning med frånskjut. Perfekt träning inför Vasaloppet! Efter det är det ytterligare 7 km till nästa vätska, det börjar bli lite backar vilket är ganska skön variation. Det är bara två spår att åka på men det var ingen större trängsel för vår del eftersom vi var sist hela tiden. :-)

Efter 12 km vätskekontrollen är det 5 väldigt backiga kilometrar in på stadion. Det gällde att hålla i sig i nerförsbackarna, som tur var var det inga riktigt skarpa svängar i nerförsluten och spåren var så pass bra att det bara var att hålla i sig. Vid 13 km blev vi varvade av eliten. Jisses. Då hade de alltså redan åkt 30 km...

Första varvningen var hemsk, de flesta i publiken trodde att vi bara skulle köra korta tävlingen, dvs ett varv, så de hejade och hejade. Det blev alldeles tyst när de insåg att vi, amatörerna, skulle ge oss ut på två varv till. Usch, pinsamt värre.

Vid andra varvet fick vi lite dåliga vibbar, vi var slitna och vid några vätskekontroller fick vi höra onödiga gliringar om pannlampor om vi skulle fortsätta i den här takten. De trodde nog inte på allvar att vi skulle kunna köra tre varv. Jag var helt knäckt 10 km in på andra varvet, tur att Carina peppade upp mig igen att strunta i de där gringubbarna. Finns det inget rep får de skylla sig själva! Och så många underbara killar som körde om oss på sitt tredje varv som hejade på oss, hur kul som helst! Dessutom fanns det en tjej som verkligen ska ha en guldmedalj för sitt hejande, hon stod längst upp på en jättebacke och hejade på oss för allt hon var värd. Flera varv. Lycka.

2 km kvar på andra varvet, vi är riktigt trötta, mest mentalt. Dags att börja fundera över fortsättningen. Vi bestämde oss för att inte åka in i mål utan in på varvning och sedan i vätskekontrollen bestämma oss. Där hörde vi oss för om det var OK att vi drog iväg på ett tredje varv och om vi eventuellt kunde bryta vid någon vätskekontroll vid behov. De peppade och peppade, sa att vi absolut skulle dra vidare och då bestämde vi oss. Sista varvet påbörjat.

Mitt sista varv var ganska bra, jag fick extra energi, kanske när vi visade gubbarna att vi visst kom en tredje gång! Och de andra vätskekontrollerna var också kvar bara för oss, vi blev så glada!

Vid ungefär fem kilometer kvar gjorde jag en rejäl vurpa. Skidan hamnade åt fel håll, tårna höll på att gå av och smalbenet ömmade rejält. I dag har jag ett blåmärke över hela smalbenet.... Även Carina gjorde en "Anna", rätt ner i en snöhög efter en brant backe. Gudskelov klarade hon sig också utan skador. Men det märks att benen börjar bli ostadiga efter en sisådär 47 km.

Allt som allt kände jag mig inte alls lika sliten som efter Engelbrekt, det var en bra bana då vi både fick träna stakning men det också fanns rejäla backar. Bra med vätska efter vägen, dock ingen blåbärssoppa bara halväckliga bullar. Gladare gubbar vid vätskan skulle jag önska (speciellt vätskebordet vid 5 km), INGEN MEDALJ (skandal). I dag har jag ett stort blåmärke och min nummerlapp kvar som minnen. Men kroppen är relativt pigg, inga skavanker och ingen träningsvärk än så länge. Bra genomkörare inför Vasaloppet, nu är det bara finliret kvar.

Kan också konstatera att SÅ långt efter var vi faktiskt inte som vi trodde. Vi hade en känsla av att när vi drog iväg på sista varvet var alla i mål men så var det inte. Vi fick en tid på 5:54, killen som var sist hade en tid på 5:32 och tjejen innan oss kom in på 5:35. En tjej hade de dessutom lyckats tappa bort.... Kanske hade vi kunnat putsa på tiden lite till om jag inte skulle göra blogginlägg mitt i tävlingen. :-)

Mannen gjorde också ett bra lopp, kom in på 3:48:52 (plats 36 av 94 i hans klass). Vann gjorde Jimmie Johnsson på tiden 2:22:10, samma kille som vann Engelbrektsloppet (bild från hans websida).

9 km kvar

Tävlingsdags!

Thank god it's friday!

Vilken dag! Upp i ottan, jobba, jobba. Snön vräker ner så där fint utanför fönstret. Men är det inte lite väl mycket snö som faller? Jobba, jobba. Tar en långlunch för att hinna ut på långpass med Klassikerkompisen. Spåren är fulla av nysnö, solen försöker klämma sig igenom molntäcket. Vi försöker oss på att glida, skidorna fastnar. Känns som att både glidet och fästet är borta på samma gång. Och spåren fulla med snö som sagt. Men vad tusan, det är sådana här dagar man plockar fram sitt tjocka pannben. De e bare å åk!

I går körde jag 11 km på ungefär 1 timme, i dag tog det typ 1:45. Men som vi fick kämpa och därigenom använda en massa bra benmuskler och annat. Ingen stakning här inte. Fick till och med diagonala i nedförsbackarna. Men humöret var ändå på topp! Och vädret växlade om lagom till vi hade några kilometer kvar. Underbar sol och gnistrande nysnö! Och då hade några farbröder också spårat lite åt oss, de såg väl att de här arma bruttorna inte hade någon ork kvar att ta sig hem annars.

Nu har jag kommit hem, snabbdusch, mat framför datorn, hunnit med några möten till, snart dags att summera veckan med - ett spinningpass. Där finns det inga dåliga spår, inget dåligt glid, bara att köra på. Hurra!

Trevlig helg! Och så håller vi tummarna för att Andreas bäbis känner för att komma ut i helgen. Hoppas, hoppas!

Trygg i min instruktörsroll

Aldrig är man väl så vacker när man tar i och kniiiiiiiiper i höftlyft..... Nästan inte alls röd i ansiktet och jag ser helt avslappnad och nöjd ut. Oh herregud vilken bild.

Nya Runners

Ser ni längst ner, artikel om "En Svensk Klassiker" i Runners, hur bra som helst! Efter yogan bäddade jag ner mig och började läsa. Intressanta artiklar som vanligt men just den jag var mest intresserad var ju helt värdelös. Det stod inget vettigt där överhuvudtaget. Besviken. Nåväl, de andra artiklarna var ju bra i alla fall....

Jag går i väntans tider. En kollega har precis fått magsjuka här på jobbet, helt plötsligt och utan förvarning så "rann det till" så att säga (fräsch blogg det här). Som vanligt när jag hör talas om magsjuka, börjar magen mullra, illamåendet kommer i vågor, jag känner efter lite extra. Fy tusan!

I dag ska jag gå på lunchträning - core är det. Otroligt härligt! Hoppas på en skidtur utan varulvar och kanske yoga i dag också. Yoga två dagar i rad, är det möjligt i Marres värld? Kanske.

Och i dag fyller min mamma år (inte för att hon läser min blogg men ändå), GRATTIS mamsen!

Fullmåne

Jag tror jag blir galen! Så fort jag ska åka skidor ensam och det är mörkt, ska det vara fullmåne. Som om jag inte vore rädd ändå! Tog inte med pannlampan för jag visste att jag inte skulle våga mig ut utanför elljusspåren. Mannen skulle ha följt med men envisades med att städa, spela hockey med sonen på gatan och handla. Jobbigt.... :-)

Ensam i spåret, inte en människa så långt ögat kan nå. Och varulvar bakom varje buske. Det blev inte många kilometrar. Beror också på att ungefär en kilometer av spåret var bra, resten var mjukt och det var nästan omöjligt att staka då staven sjönk ner en halvmeter i drivan på grund av all snö som fallit. Men det var ändå en härlig känsla på något sätt. Jag kom iväg och jag älskar att åka skidor! Lite tungt var det i axlarna då jag hann med mitt Functional Moves pass innan.

Hemma igen drog jag fram yoga-mattan och körde igång.

Först några solhälsningar (som jag tror gick alldeles för fort).

Sedan Krigaren.

Sen en annan övning som jag inte vet vad den heter. Man börjar som i en höjftböjsstrecht, handflatorna mot varandra, armbågen på knät och vrid upp. Sen kan man ställa sig på tå med det bakre benet om man vill (och det gjorde jag för första gången i dag!).

Sist övningen som jag är världsmästare på, ingen kan göra den lika bra som jag.

Enda funderingen jag har - jag blev otorligt yr i dag av yogan. Var det för att jag druckit för dåligt under dagen? Gjorde jag övningarna fel? Stod jag för mycket i hunden? Hyperventilerade när jag andades? Skön avslutning på dagen var det i alla fall. Nöjd. Bilder från sajten Din Träning - test den, makalöst bra!

Snö igen?

Jag trodde för en vecka sedan att snön höll på att ta slut. Ingen mer snö = ingen skidåkning. Våren var på antågande. Nu inser jag ett jag hade fel. Big time. I slutet av förra veckan kom det drygt en halvmeter snö, både i går och i dag har snöflingorna envist fallit. Temperaturen håller sig envist kvar vid minus tio grader. Men det gör inget! Jag vill ju åka skidor!

I måndag skulle jag vila, det gjorde jag inte. Jag drog iväg på ett helt underbart pass BodyCombat. Det var ett leende från början till slut. Dock slutade leendet tvärt när jag kom hem för jag fick faktiskt lite ont under foten. Inte i hälsenan men någonstans där någon sena fäster under foten. Hade ont hela natten och förbannade min egen dumhet. Jag skulle ju vila och inte skutta fram som en krigare.

Som straff vilade jag i går i stället. Skönt med tanke på att klockan hunnit blir åtta innan jag kom hem från tjänsteresan, termometern visade på minus femton och soffan lockade (eller barnen däri rättare sagt). Myskväll.

I dag ska jag göra Functional Moves och kanske hinner jag också kolla om skidorna är snabba. Kanske. Med Mannen och pannlampan i sällskap. Och vargarna som står bakom varje buske och vill äta upp mig. Gulp!

Nytt lopp hux flux

Hej vad det går här. Blev precis bestämt att vi klämmer in ett ytterligare lopp när vi ändå är i farten. Jag var ju tidigare anmäld till Gävleloppet men hälen stoppade effektfull det. Nu kör vi på Bessermerloppet i stället, jag, Carina och Mannen. Finns inget bättre sätt att tillbringa söndagen på än 52 km på skidor. Skidnörd....