I går samtalade jag länge med en god vän. Ni vet en sån där som man kan längta efter så hjärtat nästan gör ont och när vi ses så är världen lite mer komplett. Tiden rinner iväg och helt plötsligt är det dags att tänka på kvällsmat fast det där mötet började precis när lunchen var uppäten. Ni fattar. Sonen fick vara med och fika också, ja det är han fast man knappt ser det ty han är förtäckt.
Vi pratade skyltfönster. Ni vet det där som du och jag visar utåt i olika sammanhang. Det kan vara instagram, det kan vara i det personliga mötet, en blogg eller vad som helst. Jag var på en föreläsning för ett tag sedan och fick med mig "vad vill du att människor ska prata bakom ryggen om dig om". Det har gått och grott i mig, det och den tanken att jag numera lägger ut mycket mer på instagram än jag tidigare gjort. För vem? Och varför? Det finns inget rätt och fel, du gör som du vill, jag gör som jag vill men ibland tänker jag att skyltfönstret som läggs ut inte bottnar i det verkliga livet. Det är klart att varken du eller jag lägger ut det där kassaste fotot av de 23 som togs för att hitta den perfekta selfien. Eller på löpturen när världen var dimmig och regnig när det finns en solig bild att lägga ut. Men ibland känns det som att skyltfönstret bara är fejk, det bottnar ingenstans och det blir konstgjort. Kanske är det ännu mer så om du känner personen bakom skyltfönstret. Perfect is boring och mitt liv är långt ifrån perfekt (om du nu trodde det). Jag försöker tänka miljömedvetet men kör ändå en dieselbil många mil och allt i mitt kylskåp är inte eko-märkt trots att jag strävar efter det. Jag tränar och lever sunt men kan lika gärna sitta i soffan en hel söndagkväll tittandes på en serie (Bron, måste vara sist ut) och äter chips utan att ens tänka träning. Jag försöker leva i nuet men bläddrar förtvivlat i kalendern för att se vad som händer SEN när livet verkligen ska börja. Försöker vara den där moderliga mamman som är härvarande, lugn och pedagogisk men finner mig själv skrika på ungarna för att HALLEN ÄR SKRÄPIG OCH ÄR DET BARA JAG SOM KAN DAMMSUGA I DET HÄR HUSET. Fuck perfect, jag gör så gott jag kan och jag är nöjd med det.
Men så handlar ju denna blogg om träning och det pratade vi också om. Vi har båda en ultradröm som vi vill förverkliga nästa år och då bör vi börja planera. Jag älskar att planera (härvarande, ja eller hur), sätta upp mål, bocka av, genomföra. Så från första december kör vi på riktigt. Till dess är det lite manjana över min träning och det är OK. Jag är nöjd med min förra träningsvecka då jag tränade strukturerat och varierat, inte alls på den nivån jag har legat men utan att stressa och med en bra känsla. Jag gör så gott jag kan och jag är nöjd med det.
Nu tar jag tag i den här veckans träningsplanering som ser ut enligt nedan:
Måndag - styrketräning + RPM
Tisdag - vilodag
Onsdag - morgonjogg
Torsdag - löpning kvalitet + styrka
Fredag - morgonsim + spinning
Lördag - simning + styrka
Söndag - löpning
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar