Det går bra nu

Jag har återgått till ett mer träningsplanerande liv. Förra veckan gick nästan enligt plan, det var det där söndagspasset som jag bytte ut till mys i soffan men Honom. Klart värt. Vi reser, flänger och far båda två vilket innebär att vi i perioder inte ses så ofta. Då får vi ta tillvara på de stunder vi har tillsammans. Som att ta en promenad i ett krispigt väder (sen behöver jag inte avslöja att jag "råkade" ta en powernap på 2 timmar och det enda sättet för honom att få mig ur soffan var att hälla ner kaffe i min strupe medan jag låg ner i sängen och sedan med våld dra mig ut i friska luften).

Just den här veckan har det hunnit bli onsdag och jag har hunnit med en dag i Finland och två dagar i Stockholm. Har precis landat i sängen i Nyköping och laddar för en ny dag. 

Träningen den här veckan 

Måndag: Löpning 1 mil runt Kungsholmen

Tisdag: 30 minuter på en kasst hotellgym (10 min löpband och 20 min styrka)

Onsdag: Morgonjogg i Stockholm och RPM 81 premiär i Nyköping

Torsdag: vila
Fredag: morgonsim + spinning
Lördag: styrka + sim
Söndag: Adventsloppet 10 km

När jag klev in på hotellet här i Nyköping såg jag världens finaste julgran, nu längtar jag efter julen! Ska adventspynta häcken av mig i helgen.

Perfect is boring och träningsplanering

I går samtalade jag länge med en god vän. Ni vet en sån där som man kan längta efter så hjärtat nästan gör ont och när vi ses så är världen lite mer komplett. Tiden rinner iväg och helt plötsligt är det dags att tänka på kvällsmat fast det där mötet började precis när lunchen var uppäten. Ni fattar. Sonen fick vara med och fika också, ja det är han fast man knappt ser det ty han är förtäckt.

Vi pratade skyltfönster. Ni vet det där som du och jag visar utåt i olika sammanhang. Det kan vara instagram, det kan vara i det personliga mötet, en blogg eller vad som helst. Jag var på en föreläsning för ett tag sedan och fick med mig "vad vill du att människor ska prata bakom ryggen om dig om". Det har gått och grott i mig, det och den tanken att jag numera lägger ut mycket mer på instagram än jag tidigare gjort. För vem? Och varför? Det finns inget rätt och fel, du gör som du vill, jag gör som jag vill men ibland tänker jag att skyltfönstret som läggs ut inte bottnar i det verkliga livet. Det är klart att varken du eller jag lägger ut det där kassaste fotot av de 23 som togs för att hitta den perfekta selfien. Eller på löpturen när världen var dimmig och regnig när det finns en solig bild att lägga ut. Men ibland känns det som att skyltfönstret bara är fejk, det bottnar ingenstans och det blir konstgjort. Kanske är det ännu mer så om du känner personen bakom skyltfönstret. Perfect is boring och mitt liv är långt ifrån perfekt (om du nu trodde det). Jag försöker tänka miljömedvetet men kör ändå en dieselbil många mil och allt i mitt kylskåp är inte eko-märkt trots att jag strävar efter det. Jag tränar och lever sunt men kan lika gärna sitta i soffan en hel söndagkväll tittandes på en serie (Bron, måste vara sist ut) och äter chips utan att ens tänka träning. Jag försöker leva i nuet men bläddrar förtvivlat i kalendern för att se vad som händer SEN när livet verkligen ska börja. Försöker vara den där moderliga mamman som är härvarande, lugn och pedagogisk men finner mig själv skrika på ungarna för att HALLEN ÄR SKRÄPIG OCH ÄR DET BARA JAG SOM KAN DAMMSUGA I DET HÄR HUSET. Fuck perfect, jag gör så gott jag kan och jag är nöjd med det.

Men så handlar ju denna blogg om träning och det pratade vi också om. Vi har båda en ultradröm som vi vill förverkliga nästa år och då bör vi börja planera. Jag älskar att planera (härvarande, ja eller hur), sätta upp mål, bocka av, genomföra. Så från första december kör vi på riktigt. Till dess är det lite manjana över min träning och det är OK. Jag är nöjd med min förra träningsvecka då jag tränade strukturerat och varierat, inte alls på den nivån jag har legat men utan att stressa och med en bra känsla. Jag gör så gott jag kan och jag är nöjd med det.

Nu tar jag tag i den här veckans träningsplanering som ser ut enligt nedan:
Måndag - styrketräning + RPM
Tisdag - vilodag
Onsdag - morgonjogg
Torsdag - löpning kvalitet + styrka
Fredag - morgonsim + spinning
Lördag - simning + styrka
Söndag - löpning

Marre testar - Jag AB 2.0

I går var jag och Sara på föreläsning med Kjell Enhager. Vi var båda trötta och sega när vi åt middag, vi hoppades i kör att det skulle vara en föreläsning där man lutade sig tillbaka, lyssnade och tog emot, gick sedan hem och fortsatte som om inget hade hänt. Så blev det inte. Du som inte har koll på Kjell Enhager, lyssna på sommarprat, vinterprat och Framgångspodden. Fantastiska avsnitt. Kjell är en ledare av rang, det lyser om honom, han ger energi, han är enormt underhållande och framför allt vet han vad han pratar om. Han har arbetat med toppledare och toppatleter över hela världen men han har också samtalat med den där 18-åriga pojken som inte ville leva längre. Han har ett spektra och ett djup som gör honom trovärdig men också erfarenhetsbredd som gör att oavsett vem du är så blir du träffad.

Kjell började föreläsa för 20 år sedan (därav namnet 2.0), då handlade det om Jag AB. Att jag skulle sig mig själv som ett företag som erbjöd tjänster. Vem skulle vilja köpa mig? Skulle jag vilja jobba med mig själv? Sett från ett utifrånperspektiv. Komma hemsläntrande efter jobbet och sucka "fyyyy tusan vilket jobbig dag, jag är helt slut" två månader i följd och tänka WOW, jag är den bästa flickvännen på hela jorden! Han kommer aldrig att vilja ha någon annan! Eller kanske är det så att det finns någon annan flickvän som erbjuder bättre tjänster än så....

Kjell slår an en sträng hos mig handlar om att rycka av sig offerkoftan. Att inte tänka "men det är ju så här jag är" för nej, det är ju inte sant. Jag kan vara den jag vill vara men det är förstår ett jobb dit. I den här föreläsningen får vi ett gäng verktyg för att ta oss från nuläge till önskat läge. Vi får lära oss att se bortom hinder, se vad vi behöver för resurser, hur vi ska agera och framför allt - hur och när ska vi följa upp att det vi önskat verkligen är uppnått? Men det handlar också om att förstå sig själv, att veta vilka mina drivkrafter är, hur jag agerar och tänker, om jag tänker i helheter eller delar/detaljer. Allt för att säkerställa att min väg mot önskat läge blir så lyckad som möjligt.

Vi fick göra ett livshjul för att se vart just min sko klämmer, vilken del av mitt liv vill jag ändra på (hälsa, relationer, ekonomi, arbete), borra ner där och hitta enskilda mål. Men också lära mig att utvärdera mina mål på olika sätt - inte bara med frågan "hur gick det" (resultat) utan också "hur kändes det" (upplevelse) och "vad lärde jag mig" (utveckling).

Och så det där viktiga - fake it till you make it. Du kan lura hjärnan till stordåd, du kan tänka dig till det tillstånd du vill ha. Vill du vara glad i dag? Se till att fyll din tanke, din känsla och din kroppshållning/röst med just det tillståndet. Flummigt? Kanske, men det finns faktiskt forskning på området som bekräftar detta.

Så vad tar jag med mig? Tre timmars föreläsning en måndagkväll är något mastigt, sista halvtimmen sjönk jag ner i någon dvala trots att det var väldigt spännande. Men det jag tar med mig är att sätta nya mål igen. Sedan förra höstens mörker har jag lite tappat det men nu är jag taggad igen. Jag vet precis vad jag vill, jag har formulerat dem, nu ska jag fundera över mina drivkrafter, eliminera hinder och sedan sätta datum. För att jag vill.

Jag ska också tänka på vad mitt företag Maarit AB levererar - på jobbet, till barnen, i relationen, till vänner osv, är det kvalitet, är det leveranssäkerhet, är det med hjärta?

Jag rekommenderar verkligen att gå på den här föreläsningen, den var magiskt. Jag rekommenderar också att gå med någon som är en total motpol till dig själv, det är otroligt lärorikt. Sara och jag är sådana motpoler så det nästan är skrattretande. Jag utåtagerande, hon inåt, jag hatar detaljer, hon älskar dem, jag känsloknarkar, hon resultatknarkar, jag beskriver saker svävande och som helheter, hon precist och detaljerat. Också intressant att se hur väl vi känner varandra, vi kunde genast gissa rätt på de andras drivkrafter, på hur vi är och hur vi tänker. Så även om tesen "great minds thinks alike" stämmer ofta så tror jag ändå att olikheter gör så att 1 + 1 blir 3. "Great minds thinks opposite".

Drömmar

Hur har du det med dina drömmar? Har du en bucket-list med saker du vill uppleva? Eller tar du det som det kommer, när du hör om plats, ett äventyr eller vad det nu är så bara gör du det?

Jag har tidigare haft en lång bucket-lista med många saker jag vill uppleva. Många saker har jag bockat av, några är kvar, det har tillkommit nya med åren. Några exempel är träningsrelaterade såsom att genomföra ett marathon, en klassiker, ett triathlon, en Ironman. Andra är en blandning mellan upplevelse och träning - New York Marathon (som fortfarande är kvar trots tappert försök 2012), Medoc marathon som jag gjort 2016 och 2017, bestiga Kebnekaise som jag nog kanske inte tänkt själv från början men blev taggad som bara den när det väl började planeras, cykelresa till Mallis (dock har jag den där backen kvar). Många är resor som att glam-packa i Thailand under många veckor, strosa i Paris, se vackra byggnader i Prag, kyrkorna i Barcelona, sköldpaddorna på Zakynthos, kulturen på Kap Verde, uppleva Island, New York, Dominikanska Republiken mm. Jag älskar själva planerandet innan resan lika mycket som själva resan. Älskar pirret när jag räknar ner, älskar känslan att sitta på flyget mot det nya äventyret. Just nu har jag två resor planerade och jag ser fram emot dem båda lika mycket men på olika sätt.

Jag tänker att drömmar är till för att uppfyllas (om det går), skjut inte upp på saker, tänk inte "sen", bara gört. Kanske kommer dessa filosofiska tankar upp då jag i helgen var på begravning som fick min värld att vändas upp och ner för en stund. Mattan ryckte bort under mig och jag föll handlöst. Jag hade inte förberett mig på det alls men kanske var det dags för mig att ramla en stund, att släppa taget, att gråta och sörja för att sedan gå vidare i mitt liv. Fundera på mina val och vad jag vill. Renande men jobbigt.

Drömmar kan också vara jobbiga. I natt hade jag en fruktansvärd dröm som gjorde att jag vaknade kallsvettig och skrikande. Kan inte minnas att jag någonsin varit så rädd och ensam som när jag vaknade ur den där drömmen. Tyvärr var jag också helt ensam hemma så det tog länge innan jag kunde lägga mig ner och sova igen. Fortfarande när jag tänker på den mår jag fysiskt dåligt. Det handlar om svek och känslan av vanmakt. Att vara ensam och inte kunna påverka det. Jag vill aldrig uppleva det i verkliga livet.

Uppdatering från livet

Har ni sett? Det är tydligen november nu! Hur hände det och varför har jag inte märkt något? Jag ska dock guida er igenom de senaste veckornas äventyr. I bakvänd ordning som vanligt eftersom bilderna råkade hamna så.

Förra veckan startade här kl 05:45. Galet ändå, att gå upp mitt i natten för att cykla. Men så blev det och bra blev det.

Sen åkte jag till Raahe (Brahestad), en stad i norra Finland. Jag hade packat med badkläder, gymkläder samt löpkläder. Tisdag kväll tog jag mig till deras badhus där det fanns hela TVÅ 25-metersbassänger. så himla fint. Jag fick också erfara att i Finland är vattenlöpning stort, två dubbelbanor var avsedda för detta och det var säkert ett 20-tal personer som sprang fram och tillbaka i intervaller och annat. Det ska jag prova nästa gång. Ville också prova vanlig löpning på onsdag morgon men vädret slog om och det blev blixthalka, kunde knappt stå på benen.

Efter en heldags möten i min chefs ledningsgrupp på onsdagen, tyckte hon att jag skulle hänga med till gymmet innan middagen. Vågade inte göra annat än att säga JA då det chefen säger är lag. Det var mycket trevligt. Hon ville avsluta passet med en massa bicepscurl och jag gjorde givetvis som hon sa. Dagen efter kunde jag inte sträcka ut armarna....

Det är mycket fikande också, alltid är det något att fira och är det inte något att fira så hittar man på något att fira.

Sen fick jag åka hem igen. Först flyg från Oulu till Helsinki och sedan vidare till Arlanda där mina barn väntade på mig. Myyyyyysigt.

Jag har också hunnit springa med den här Pinglan. Sköna samtal och härligt solsken.

 Vilka vyer!

Jag var på konsert med Honom, en artist som jag aldrig hört talas om och det kanske inte var den musik jag hade valt men vad gör man.... Nästa gång får jag bestämma.

Och så några roligheter från internet som avslutning.

Den här veckan är ingen vanlig vecka för det är Dotterns födelsedagsvecka! Hon skickar önskemål om både det ena och det andra mest hela tiden. På söndag smäller det! Men innan det ska jag köra en vecka på hemmaplan men avsluta den i Finland för att begrava en farbror. Sorgligt förstås men han blev 88 år och fick ett fint liv och ett fint avslut. Krama om dem du älskar!