Marres Marathon

På förekommen anledning* skriver jag några rader om min blogg, varför den finns till och vad som finns i den.


Att skriva är att leva
Min blogg är ett sätt för mig att få skriva, jag älskar att skriva. Vissa perioder skriver jag långa romaner, andra gånger korta små historier. Speciellt när jag är nere så blir det inga Pulitzerpris-vinnande inlägg direkt men andra gånger längtar jag efter smattrandet av tangenterna. Kanske var det tänkt att jag skulle bli författare trots allt. Eller inte.


Privat/personlig
Jag har valt något mitt-emellan, ibland skriver jag väldigt privata saker som jag kanske inte ens berättat för andra men för det mesta håller jag bloggen hyfsat netural. Jag lämnar inte ut alla mina känslor, alla mina tankar eller för den delen mina näras och käras tankar eller hur de mår. Jag skriver ibland om hur jag mår på riktigt men väldigt sällan egentligen. Bloggen ska inte bli en trist och tråkigt historia utan något som muntrar upp både mig och dig som läser. Det är inte tänkt att bloggen ska vara ett ställe där du kan komma mig nära, förstå hur jag är, hur jag tänker och hur jag mår. Det lämnar jag till mina nära vänner och familj.

Bara träning?
Nä, det är inte bara träning på min blogg men det är ju ändå en träningsblogg i grunden så 80 % är träning om inte mer. Ibland sticker jag in med en bokrecension, ett "Marre testar" eller något helt annat men det är ju träning jag vill skriva om och det är därför många av er läser, för att ni gillar träning. Jag skulle ju kunna ha en mer vardagsnära blogg men det intresserar mig inte alls.

Smygreklam
Ärligt talat, jag har en väldigt liten blogg. Är det så att jag blir sponsrad av något så skriver jag det. Jag får ganska ofta förslag på samarbeten men då min blogg inte är något jag lever på så tackar jag oftast nej. Jag orkar liksom inte. Men ibland säger jag ja och då skriver jag att jag får saker gratis.


Träffa nya vänner
Bloggen är också ett sätt att träffa nya vänner, som Greg till exempel, honom hade jag aldrig lärt känna utan bloggen. Och vad tråkigt det livet hade varit!


Är det sant det som står?
Kan man lita på att det som står är sant i bloggen? Har allt jag skrivit om verkligen hänt, har det varit så där som jag beskriver? Oftast är det så. Ibland vill jag lägga till en knorr i berättelsen och därför överdriver jag saker, eller skriver om dem (han kissade inte alls så där många gånger, jag använde samma bild om och om igen om ni inte förstod det). Jag tror det är ganska uppenbart när jag gör det.... Här är ett av mina mest kommenterade blogginlägg (både kommentarer, sms, mail haglade in efter detta inlägg).

Så bloggen är mitt andningshål, ett ställe där jag kan reflektera över saker som varit, älta saker, se framåt, planera, checka statistik, ta upp saker som jag tycker är viktiga i träningen eller något helt annat. Men min blogg är inte mitt liv. Det som står på bloggen händer oftast i verkliga livet också (jag skriver inte att jag sprang två mil i går, jag sprang bara en och nu när jag tänker efter har jag inte ens skrivit det).


Men jag utesluter också en massa saker och då menar jag en massa saker. Det kan vara triviala, vardagliga saker eller så kan det vara stora saker. Det kan vara saker som jag inte vill dela med mig av eller som jag kanske glömmer att skriva om eller så råkar jag inte ha någon bild på det som hänt eller så skriver jag bara inte. För den skull är de saker jag INTE skriver om mindre viktiga. De kanske är de mest viktiga sakerna som händer i mitt liv; kanske är det ett uppbrott, kanske är det en ny kärlek, kanske är det ett bråk, kanske är det en fest, kanske är det en pappa som ligger på sjukhus, kanske är det en Dotter som gjort något extra-ordinärt. Det finns liksom inte en regel för vad jag skriver och vad jag inte skriver. Det beror helt på sammanhanget och vilket humör jag råkar vara på.


Jag började med min blogg 2009, hittills har jag skrivit 2 569 inlägg, det blir nästan en om dagen även om jag ser på statistiken att jag var mer aktiv 2012/2013. Det är många inlägg men det är inte hela mitt liv. Det är ingen dagbok och jag väljer vad jag skriver och vad jag inte skriver. Nu vet ni som tvivlade.


*Denna förekommande anledning till att jag skriver detta inlägg är att det kommit till min kännedom att någon som läser tycker att jag ljuger i min blogg när jag inte skriver alla saker som händer i mitt liv. Som tycker att jag dissar människor/kompisar/tillfällen för att jag väljer att utesluta dessa ur bloggen på ett slumpvis sätt. Att jag kanske skriver om min lördag men utelämnar att jag träffat X eller fikat med Y eller varit på fest hos Z. Vad tycker du? Maila mig eller kommentera, jag vill veta!

Uppdatering

Tillbaka igen! Livet snurrar på och bloggen glöms bort men plötsligt händer det och skrivsuget återvänder. Regnet öser ner just men vi har haft några helt fantastiska dagar med sol och värme.


Lite bilder från tiden som varit. I torsdag när Christer Fuglesang skulle firas så tog jag med den här bruden på sightseeing och fika. Fick ihop 10 mil härlig cykel bara så där. Vi kvittrade båda två. Och även cykeln kvittrade för nu har en duktig mek fått bort all knarr från den. Nu kvittrar den i stället för knarrar, mycket bättre.

På fredag morgon tänkte jag en solskensjogg mellan jobb och jobb. Det blev det inte. Benen var tunga som bara den men vädret var helt fantastiskt i min barndomsskog.

 Avbröt löppasset och inledde blompass i stället. Trevligt.

Sen drog jag och Sonen iväg till storstaden för shopping och mat. Trevligt sällskap. Hann också med RPM-release med trött och icke samarbetsvillig kropp.

Hem igen och byta om till sommarklänningen, på med selfie-minen och fota.

Och söndag då, tårta hos mamma förstås och sen ett cykelpass också. Lyckades pricka in regnet tyvärr men annars var det pigga och glada ben i backarna.

Så, det var väl ungefär det som har hänt. Då vet ni.

Göteborgsvarvet 2017 - The Story

Länge sedan jag skrev en tävlingsberättelse, minns knappt hur man gjorde....


Innan loppet
Tidigare i år har jag deklarerat detta som löpningens år, jag skulle springa som en liten hare, upp och ner och hit och dit. Det har jag gjort men någonstans dök de där extra hjärtslagen upp. Läkaren sa att det bara var att köra vidare med träningen men inte stressa och pressa, det var ändå svårt att lägga det åt sidan när hjärtat började bulta vid ansträngning. Nog med ursäkter.


Vi tog bilen till Göteborg, det är långt till Göteborg. Gick på mässan och chillade lite.

Åt middag och fick till slut ge mig när Malin tjatade om att få vara med på bild med mig. Tjatmoster. Vi har ju träffats förut hon och jag, på ett Blogger event där hon skulle lära mig springa fort (gick ju så där Malin med facit i hand, du kunde ha försökt mer tycker jag).

Tidigt i säng i vår lånade lägenhet alldeles vid Lisebeg. Sov som en stock och vaknade utvilad. Dags för löpning då! Till slut var alla påklädda och laddade. Jag och Marie försökte hänga av oss killarna - den ena i kalsonger som han kallade springtights och den andra hade på sig shorts som hade slits upp till midjan och sedan vintertights över det. Herregud.

Vi kom i god tid till Slottsskogen trots inhandlande av följande artikalr på vägen - tandkräm, rosevine, solkräm och öl. Vad mer kan man behöva på ett varv liksom?


Stod i evighetslånga toaköer. Temperaturen gick från typ 30 grader till 15 grader på några timmar, jag höll på att frysa ihjäl när jag väntade på min start.

Till slut fick jag då springa i alla fall.


Loppet
Jag hade ingen som helst plan. Jag ville helst under 2:20 men visste inte alls hur det skulle kännas. Började lite för snabbt, det kändes lite tungt så jag tänkte att jag skulle sakta ner. Men så gick det någon kilometer till och jag hade fortfarande inte saktat ner. Vid 3 - 4 km satte jag min strategi (som så många gånger förr). Jag bestämde mig för att hålla mig strax ovanför komfort-zonen och se hur länge det skulle hålla.


Tuffade vidare och fick kämpa upp för första bron men inte så farligt ändå. Tog sportdryck på andra sidan och bestämde då att jag bara ska stanna vid 10 och 15 km, för övrigt håller jag så högt tempo jag kan.


Några dippar hade jag nog på andra sidan men det gick förvånansvärt lätt. Första milen på 1:01 trots vätskestopp och trängsel i början. Lite segt uppför andra bron, piriformis började bråka något så jag stretchade vid 15 km. Fick en sten i skon vid 17 men brydde mig inte. Uppför avenyn och sedan den evighetslånga uppförsbacken efter Lilla London. Nu började jag bli riktigt trött. Hade svårt att hålla motivationen uppe men jag stretade på. Steg för steg. Ingen känsel i höger ben men snart skulle jag ju vara i mål.


Vid 2 km kvar var jag helt slut, länge sedan jag har känt en sån känsla (jag är ju alltid på safe side och tar sällan i mer än vad som krävs för stunden). Hade också bestämt där vid 3 - 4 km att jag skulle ta ut mig så att jag inte skulle kunna spurta. Det hade jag. Sannerligen. Efter sista backen, när det var ca 500 meter kvar, hade illamåendet blivit hemskt, fick kräkas lite på en farbrors sko. Hoppsan. Fick gå några steg för att återhämta mig men ville ju springa in i mål och också springa när jag passerar Pojkvännen som stod vid upploppet. Och det gjorde jag. Helt blek i ansiktet så tog jag mig i mål på 2:13 och så nöjd, så nöjd. Pojkvännen persade big time - från 1:52 förra året till 1:42 i år. Bra gjort!

Efter loppet
2:13 är inget personbästa, har sprungit på 2:03, 2:06 och 2:09 förut. Men har också sprungit på 2:13, 2:14, 2:16, 2:22, 2:24 och 2:27. Ser att jag förra året också sprang på 2:13, jag är en maskin. :)


Jag är hursom helst mycket nöjd över mitt lopp. Jag gjorde verkligen mitt bästa och "lallade" inte bort tid utan försökte sprinag på. Sen är jag ingen gasell utan mer som en traktor, det vet jag ju sedan förut.

Marre testar - Island

Jag har länge haft Island på min bucket list över länder jag vill besöka så när det kom ett mail i december om en re-union som skulle ske just på Island då en del tjejer bor i Sverige, andra i USA och Island råkar ligga typ mitt emellan. Dessutom har vi turen att ha en tjej som kommer från Island med i gänget. Win, win!


Jag valde att åka med Iceland Air vilket fungerade kanon. Flygresan var väldigt billig (1500 kr tur och retur för mig) men det var ungefär det som var billigt... Till Island åker man inte på budgetresa direkt utan för den exotiska naturen och kulturen.


Jag landade torsdag kväll, tog en sightseeingjogg i Reykjavik till bland annat Hallgrimskikja. Det var blåsigt och stormigt men ack så vackert. Sen anlände resten av tjejgänget.

 Hittade ett punkmuseum (och penismuseum också för den delen) men hann inte in där.

Fredag morgon tog vi vår hyrbil till Blå Lagunen. Vilket ställe! Vi hade tur då det var väldigt lite folk där just den dagen så vi flöt runt, gjorde ansiktsmask, drack juice, bastade och hade det bra. Åk dit, det ligger mellan flygplatsen och Reykjavik.

På eftermiddagen shoppade vi lite och tog det lugnt innan trevlig middag.


Lördagen ägnade vi åt att åka the Golden Circle. Bra tips är att hyra egen bil så att du själv kan välja hur länge du vill stanna på varje ställe.


Först ut var Thingvellir (eller hur man nu skriver det med vanliga bokstäver). Det är en plats där lagarna reciterades en gång per år och även diverse tvister skulle lösas. Ibland med dödlig utgång - herrarna halshöggs och kvinnorna dränktes i forsen. En fin kyrka fanns där också och premiärministerns sommarbostad (precis brevid kyrkan och kyrkogården).

Vi stannade här väldigt länge, så länge att vi alla blev alldeles hangry och fick stanna på första bästa ställe för lunch.


Vidare mot Geysir - också coolt. Den största gejsran är inte längre aktiv (den sprutade vatten upp till 80 meters höjd) men lillebrorn sprutade 30 meter och det räckte gott och väl. Flera källor med kokande vatten fanns här.

Vidare mot Gullfoss, ett gigantiskt vattenfall i två nivåer. Så häftigt!

Såg också flera klungor med landsvägscyklister, vilka vikingar! Det regnade på tvären och vinden var inte att leka med. Jag kommer aldrig mer att klaga på vinden här hemma.

Men nu började vi få bråttom då vi bokat bord på ett fancy ställe för avsmakningsmeny. Kan vara den bästa maten jag någonsin ätit.

 
Val fick jag testa, se nedan.

Söndag delade vi upp oss, vissa shoppade, andra hälsade på sin mamma och jag sprang en mil i storm.


Efter lunch drog vi oss mot flygplatsen och det var dags att lämna ön för denna gång men jag ska absolut åka tillbaka.


Så summering:
* Ta med mycket pengar
* Hyr egen bil (kolla dock villkoren noga för du får betala väldigt hög deposition på vissa hyrbilsfirmor)
* Fråga om tips för att hitta smultronställen

Gästinlägg - Hög tid att börja träna på riktigt

52 dagar kvar

Jag ska köra ett riktigt triathlon, ett riktigt långt triathlon!!! Häftigt! Fast egentligen tycker jag att det borde få räknas som mitt tredje för jag har ju supportat Maarit under hennes två senaste Ironman och det är inte det lättaste. Kommer ihåg hur slut jag och medsupportern var efter hon hade kört IM i Köpenhamn för två år sedan. Hade det inte varit för att Maarit tog hand om oss efteråt den gången så vet jag inte hur det hade gått med oss. Så vi säger att det är mitt tredje för det låter ju bra.

52 dagar kvar till första långdistans triathlonet (Laponiatriathlon), det betyder att det är hög tid att börja träna på riktigt. Inte för att jag är helt otränad nu, men Maarit hävdar att träningen jag gjorde inför ett maraton för två år sedan inte på något sätt kan räknas in i dagens träning.

Ska sanningen fram så har det inte blivit riktigt så mycket träning som jag tänkte att det skulle bli när jag anmälde mig i slutet av januari, men jag är inte orolig, inte än i alla fall. Cykeln har kommit ut tre gånger och simbassängen har besökts sporadisk men löpningen är på ok nivå, fast för att kunna löpa 42km efter 4km simning och 18 mil cykling måste troligen de två första grenarna slipas på aningen mer.

Men en sak jag är bra på nu är att ha koll på vad jag tränat för jag fick en super duper träningsklocka i present när jag fyllde år! Jättemånga funktioner J Och bortsett från hjälp av klockan så gjorde jag även ett träningsprogram för ett antal veckor sedan och det sitter uppsatt på väggen utifall jag vill påminna mig om hur jag borde träna. I kylen har jag kött och öl utifall jag vill påminna mig själv om att jag borde grilla, jag kollar väldigt mycket oftare i kylen än på väggen. Det tycker jag är bra för det är viktigt att äta om man ska orka träna.

Summeringen av träning från 4 april till 16 maj och utgångsläget för de kommande 52 dagarna är (blå staplar i km och orangea är antal pass):

20 pass på 6 veckor är kanske lite i underkant för att klara kommande utmaning, men samtidigt mycket bättre än 0. Totalt har jag under dessa 6 veckor inte ens kommit upp i det dubbla av vad jag ska göra på en dag om 52 dagar, det ger lite perspektiv på det hela. Det känns bra att veta att det finns så mycket förbättringspotential i träningen.
Nu är det bara att köra på!

Fortsätter resan mot triathlonet med att beta av Göteborgsvarvet i helgen. Dock var senaste löppasset ingen positiv upplevelse, 12km där tanken var att försöka höja tempot mot de tidigare passen. Men det gick inte alls som jag tänkt och känslan efteråt kanske framgår av bilden.

Men imorgon blir det ny löpning på lunchen och då kommer det att kännas super duper!

Återkommer med ny rapport innan loppet!

Jag älskar triathleter

Vart annars kan man hitta ett sånt här inlägg på Facebook? Kärlek. Och någons kommentar "jag har nu börjat arbeta halvtid, min cykel flyttade in för två år sedan".

Helgens bravader

Jo det var visst en helg också här någonstans. Konflikthanterade en kris som uppstod i New York, åt en massa mat och drack lite vin. Bilder på det (dock inte på allt). Vi tar det i bakvänd ordning ty bilderna blev så.


Cykeltur i söndags, så kallt så hjärnan frös till is. Cyklade de där backarna from hell dvs till Långshyttan och sedan till Stjärnsund. Där ville Pojkvännen stanna och köpa en stjärnburgare. Jag hakade på men tog en rulle med korv. Sen behövde Pojkvännen tröst då han hade trötta ben så han ringde sin mamma och blev sedermera glad igen. Pojkvännen måste prata med sin mamma ofta.

De hade varor från orten! Wow! Stjärnburgaren till exempel var en helt vanlig burgare men hette så ty den gjordes i Stjärnsund. Så fiffigt och fint. Och man vet också att man är i Stjärnsund för alla andra som skulle äta lunch valde veggoburgare. #fördomar

Lördagen såg vi en show med Wrecking Ball i en ny tappning. Mycket underhållande. Efter showen gick vi till ett ställe med coverband och drack vin/öl. Vi bråkade också om vilka låtar som egentligen var bra och vilka som inte är det. Min och Pojkvännens musiksmak krockar ganska rejält, han har ingen smak och jag har. Hans bästaste band (?) i världen är Nationalteatern, när han får lyssna på dem blir han ungefär lika glad som när han får prata med mamma. Jag blir glad när jag får lyssna på Thåström, Charta 77 eller helt vanlig nutidspop. Alla är vi olika.

Tidigare på dagen var jag och firade att min tjejklubb fyllt 50 år (ja inte tjejerna i den utan själva klubben, vi tjejer är typ 25 eller så).

Fin tårta hade de gjort också.

Och innan tårtan och det sprang jag mitt jobbigaste långpass. När klockan stannade på 15 km kändes det som att jag sprungit till månen och tillbaka. Usch.


På fredagen ville jag unna mig lite solsken så jag drog iväg med ett snabbcyklister en bit, vände och fick kämpa mig hem i motvinden direkt in till spinningen där jag levererade 80-talslåtar skrålandes väldigt högt. Blev trött även denna dag och avslutade den i soffan med en bra film som jag hyrde för 49 kr från ViaPlay. Inferno tror jag den hette.

Vi har köpt den

Hela djävla poolen har vi köpt. Det kostade alla veckopengar vi hade men det var såååå värt det. Nu får vi simma när vi vill, t ex i fredags morse och i morse. Vi simmar som små delfiner i den där poolen, bara hon och jag. Vi kan crawla på tvärsen, vi kan hänga på linorna, vi kan dyka ner till botten (fast det får hon bara göra på den grunda delen för annars kan jag inte rädda henne, jag själv dyker aldrig), jag kan använda sex banor när jag simmar rygg för det behöver jag på grund av krokigt ryggsim. VÄRT!

Långhelg

Långhelgen avslutades med sol och ett cykelpass som var helt underbart. Vi hade bestämt innan att det skulle bli en njutarrunda och inget hets och det var precis så det blev. Taggade cyklister mekade det sista (och det sista är ALLTID Monster-Lindas vänstra clips).

Fem mil och sedan fika.

Ytterligare tre mil och så fikade jag med Pojkvännen igen. Och solsken, sa jag att det var solsken?


För övrigt har jag återigen haft en lugn helg, spinning som fredagmys, långpass löpning som lördagsfys, discodans som lördagsgodis, Valborgsfirande med fina vänner som söndagsmys och så cykel och mys med Pojkvännen på måndagen. Återigen är batterierna fulla inför kortvecka.


Och på tal om cykel, försökte leta efter en bild med cykeltecken och hittade det här. Kanske inte det jag letade efter men kul ändå...

Men här är en bra beskrivning för dig som är ny i klunga.