fredag 4 oktober 2019

On top of the world

Oktober, jag såg de första snöflingorna dala ner utanför fönstret nyss, härligt! Jag är redo.

Det har nu gått nästan tre veckor sedan jag började på Luciaformen. Jag hade bestämt mig, jag skulle ge det en riktig chans, jag skulle ge allt. Men samtidigt gnagde tvivlet i mig, jag har haft svårt att släppa taget om de där myskvällarna med Honom och en stor påse ostbågar, de där glasen vin på jobbmiddagarna, chipsen i loungen. Varför skulle jag lyckas nu?

Jag jobbade väldigt mycket med mitt varför (tack Carola!). Vad är det jag vill åstadkomma, vad får det kosta, hur ska jag tänka när tvivlet smyger sig på, hur tacklar jag de svåra stunderna.

Efter tre veckor kan jag konstatera - det har gått superbra! Långt över förväntan. Jag har levt efter principen sex mål mat om dagen, jag har använt mig av pulvershakes när jag inte haft "riktig" mellis till hands, jag har planerat mina måltider till punkt och pricka men också gjort avsteg då när jag själv valt att göra det inte för att tillfället "tvingade" mig att göra det. Och jag mår så bra. Det här passar mig (vilket jag också vet sedan tidigare).

Tips till dig som också vill förändra:
1. Jobba på ditt varför, se till att det är starkt, att du alltid kan gå tillbaka dit när det känns motigt.
2. Planera, fundera på hur du får ihop dina dagar, se till att så få överraskningar som möjligt kan få dig ur kursen.
3. Lita på din plan - det kanske inte händer något över en natt, låt det ta tid.
4. Se till att göra det med någon/några andra (tack Sara!), få pepp, stöd när det känns motigt.

Det jag trodde skulle vara svårt:
1. Jobbmiddagar - men det var ju bara att säga nej till vinet och kanske krångla lite med maten (be om att få utan sås, ris istf pommes eller vad det nu kan vara.
2. Ensamma hemmakvällar - just det här har inte hänt så många gånger än men de två gånger jag minns har inte varit några som helst problem. Jag har inte ränt iväg till skåpet, jag har inte funderat på något att äta och det är nog tack vare att jag sällan är hungrig (jag äter enorma mängder).
3. Oförstående personer - människor som ifrågasätter mitt val, som tycker jag beter mig konstigt, nog ska du väl "unna" dig en kanelbulle på kanelbullens dag osv. Jo, visst har jag hört kommentarer, visst har jag hört människor som tycker det är märkligt att jag som tränar som jag gör behöver gå på "diet", jag är ju inte tjock mm mm. Men det handlar inte om det, det handlar om något annat, en förändring men jag orkar inte alltid förklara.

Jag tänker inte redovisa kilon eller centimeter, det är inte viktigt. Det jag vill förmedla är känslan av balans, att kroppen mår bra, att jag är stark och glad. Exakt så här känns det nu (tack Marie S för fotot) - on the top of the world:

Inga kommentarer: