lördag 30 maj 2015

Nadja Casadei - soldier girl

Jag vet inte vart jag ska börja. Kanske med morgonpasset då jag på konferensen valt att börja dagen klockan 07:00 i stället för att göra som de flesta andra - sova ruset av sig (och det skall också tilläggas att jag nog var först i säng så inget partajande heller). Jag möts av en människa som sprudlar av energi, som tar alla i hand och presenterar sig. Det bubblar av henne och det bubblar över till oss deltagare. Vi tar emot all energi och så använder vi det i ett benmördarpass á la mångkamp.
Jag har också valt att lyssna på Nadjas resa, en föreläsning på en timme som tar en fullproppad sal med storm. Jag kan lova att ingen i salen lyckades hålla tårarna borta. Nadjas berättelse griper tag, den ruskar om, den tränger sig igenom det hårdaste skal och den försvinner inte.

Vi får börja med att blunda, hon läser högt om en händelse som inträffade när hon var 14 år och på julafton ska öppna sitt paket. Hon hoppas så mycket på ett par Adidasbyxor som alla andra på skolan har men i stället får hon en dikt om att hennes framtid kommer att bli ljus och ett tiopack kollegieblock. Vi öppnar ögonen och får se en mäktig bild på Nadja med rakat huvud och starka ögon. Jag glömmer aldrig den bilden.
Nadja Casadei är en lovande mångkampare som tyvärr dragit på sig mycket skador genom åren. 2012 skulle bli hennes år, äntligen! Men då, när hon äntligen känner att hon är på G, drar hon av hälsenan. Mörker. Orkar hon komma tillbaka en gång till? Hon bestämmer sig för att hon ska göra det. Hon har energin och motivationen, nu jäklar ska det rehabbas!

2013 jobbar hon på att komma tillbaka men känner sig så trött, sover mycket, orkar inte lika mycket som hon brukar. Hon börjar se fram emot att få ta av sig "stödskon" och börja träna på rikigt, äntligen! Tänker att hon ändå borde kolla upp det där magsåret som hon haft en längre tid, får en tid hos läkaren och tar prover.

En förmiddag ringer telefonen när hon sitter på ett kafé - "du har cancer, Nadja". Aggresiv cancer i lymfkörtel och magsäcken. 50 % chans att överleva. Mörker. Kaos. Vad händer nu?
Bara några dagar efter beskedet får hon sin första cellgiftbehandling. Vi får följa med på hela resan, från det att hon väljer att berätta för hela världen för att hela världen ska få möjlighet att hjälpa henne till hennes orubbliga vilja att bli frisk. Något annat finns inte.
Men hon delar också med sig av de svåra stunderna, dödsångest, om att vara ensam.
Nadja gråter, vi gråter. Nadja skrattar, vi skrattar. Hela registret hinner vi gå igenom tillsammans med henne på en timme. Hon delar med sig av många citat och speciellt ett fastnar i mitt huvud, som själva sinnesbilden av Nadja "God gives his hardest battles to his strongest soldiers".
Ja Nadja, du är en soldier girl och du är tamejtusan den starkaste soldier girl jag känner till. Och så är du fantastisk. Tack för att du delar din berättelse med oss.

Vill du läsa mer? Gå in på Nadjas blogg och passa också på att köpa den fotobok som fotografen Peter Holgersson gjort om Nadjas resa.

Inga kommentarer: