Marre testar - Corantän

Hallå kompisar! Hur är det med er? Hur mår ni? Jag går in på min tredje vecka i corantän. Eller det är ju inte karantän på riktigt då jag inte är sjuk men företaget jag arbetar på har beslutat att alla som kan ska arbeta hemifrån. Hela min avdelning jobbar från olika ställen i Sverige, Finland, Tyskland och några andra länder.

Så hur känns det då? Det känns tråkigt. Jag är så uttråkad så jag snart klättrar på väggarna. Visst - i vanliga fall sitter jag ju också bara i Skype/Teams-möten hela dagarna så på det sättet är det ingen skillnad men just det här att inte få träffa kollegorna över en fika/lunch! Och jag saknar resandet. Ja, det gör jag. Nog för att jag gnällde rejält över det i början av året när jag var ute måndag till fredag i sex veckor i sträck men jisses vad jag önskar jag kunde damma av min resväska och dra iväg någonstans. Uppleva och se något annat än hemmakontoret.

Men det är inte synd om mig. Jag har ett jobb att gå till, jag är frisk, de som är nära mig är friska och glada och vi har det bra.

Det jag har lärt mig är att skapa rutiner i det här är viktigt. Första veckan gick jag runt i mjukisar och såsade hela dagen. Jag jobbade från det att jag vaknade tills jag gick och la mig igen. Inga direkt avbrott, inga pauser, inga luncher (intogs framför datorn). Nu har jag bestämt att varje dag ska se ut som en jobbdag - ut och träna på morgonen (en morgonjogg som ovan, Måndagsklubben, styrka eller vad som helst), dusch, på med riktiga jobbkläder (kanske inte den där businessklänningen men ändå), smink, fixa hår och "gå till jobbet" vid mitt skrivbord. Sen lägger jag in pauser som om jag jobbar - går och brygger kaffe och samtidigt som det bryggs så kanske jag går ut och kollar posten eller bara går upp på övervåningen för att röra på mig. Jag tar en lunchpaus som ibland bara är just att äta mat men ibland också inslag av träning/ut och promenera. Jag bestämmer redan på morgonen när jag ska avsluta dagen (beroende på möten och uppgifter) och så stänger jag av datorn och öppnar den inte igen.

Det som är svårt är maten - det blir gärna ett himla skåpätande, jag är sugen på något konstant. Det slinker en bulle (som ungdomarna bakat), någon extra kaka, frukt - ja egentligen vad som helst i tristessen. Inte bra för min mage har jag upptäckt.... Den protesterar hejvilt mot allt det konstiga som helt plötsligt kommer ner.

Och så har vi den där osäkerheten - vad händer med jobben, sparande i fonder, vänner med egna företag inom branscher som drabbas, mina föräldrar, kommande semester, hur länge ska det här vara osv. På jobbet är det krisplaner, alterantivplaner, sparandeplaner och tusen andra planer. Och inga beslut kan tas för vi vet inget. Det är tråkigt.

Jag har bestämt mig för att fortsätta att hålla i min spinningklass, att gå på gym och också att gå på klasser på Måndagsklubben. Jag vet inte om det är rätt eller fel men jag gör det och tänker mig noga för innan och efter med att tvätta både mig och utrustning både före och efter. Jag mår så bra av allt det där och jag är inte sjuk.

Men hej! I dag skiner solen och det är måndag! Positiva tankar, snart möte och sen på lunchen ska jag ta mig en promenad. Det kommer att bli bra. Det kommer det.

Och tills dess - var smarta nu, tänk efter och framför allt tänk efter för andras skull också, inte bara egoistiskt. Kram från hemmakontoret!

Marre testar - Ultraintervaller

I "10 månader mot 10 mils" träningsprogram (av Pace on Earth) var det dags för den andra omgången av Ultraintervalchallenge. Den första var i november (tror jag) och då skulle jag springa 3 st á 60 minuter. Jag fick av olika anledningar lägga dessa på en fredag = jobbdag vilket innebar en enorm stress. Ut och spring, direkt in på möte, ät lite, möte, spring igen osv. Den här gången kunde jag göra det på "rätt" dag tillsammans med massor av andra över hela världen. Alla sprang exakt samtidigt vilket kändes coolt.

Om man kör den "riktiga" skulle start vara 00:00 natten mellan fredag och lördag och du skulle köra hela dygnet dvs 8 st. De "riktiga" ska också vara 10 km långa. Vi i Pace on Earth kör efter tid i allt vi gör och så även i denna challenge. Målet var upp till 6 st max 60 minuter.

Intervall 1 - kl 06:00
Lite segt att sätta klockan på 05:20 en lördag morgon men jag ville hinna äta gröt och få kaffe innan den första intervallen. Hade ingen direkt plan utan sprang iväg och sprang lite här och var till jag fått ihop 1:00:04 i tid och 8,87 km i distans. Bok i lurarna, skön känsla, ingen stress.

Intervall 2 - kl 09:00
Nu kom Sara och gjorde mig sällskap. Vi (läs jag) valde en runda som innehöll många backar och också ultratrail i form av is och snö. Sara hade det tungt med pulsen och mitt val av runda men vi var båda nöjda när vi kom hem igen och prickade återigen tiden på ett föredömligt sätt. Två klara, bara fyra kvar! 1:00:17 och 8,79 km.

Intervall 3 - kl 12:00
Efter en stooooor lunch begav jag mig mot Torsåker för att springa med Sara igen. Vi trippade på fina, fina skogsvägar, ängar, ett toabesök på en mack, inga kossor men annars ljuvligt. Gick oväntat bra! Pigga ben och solsken. 57:53 och 8,8 km (min snabbaste!).

Intervall 4 - kl 15:00
Efter påfyllning av både det ena och andra hos Sara körde jag mot Gävle och nästa intervall. Markus hade bestämt rutt och jag hade det lite gnissligt i början men sedan släppte det och jag kunde njuta av turen. Dock irriterad på honom för jag trodde att han räknat fel på tiden och att vi skulle få springa för länge. Litar inte riktigt på honom när han ska räkna ut rutter.... 1:00:08 och 9,02 km.

Intervall 5 - kl 18:00
Mellan fyran och femman skulle jag klämma in lite för mycket saker att fixa på stan så det blev ingen direkt vila. Dessutom började jag bli rejält hungrig och grinig. Försökte trycka i mig allt jag såg men jag blev ändå inte nöjd. Men vi hade bestämt att det skulle bli kebab/pizza efter den här intervallen så både jag och Markus tänkte nog mest på mat på denna sväng. Ännu en Markus-runda men den här gillade jag bättre. Lyssnade på bok och såg ett rådjur. 1:00:30 och 8,71 km.

Intervall 6 - kl 21:00
Mat i magen, en kort tupplur på soffan och sedan försöka ruska liv i sig själv för att ta sig ut. Inte lätt och jag var nog ganska trulig. Ibland får Markus liksom lirka med mig, som ett litet barn som sätter sig på tvären. Nu fick jag välja rutt så det blev ju såklart väldigt bra. :) Vi sprang i Villastaden, i Bolougnern (undrar hur det stavas egentligen) och sen konfererade vi lite - ska vi nöja oss med 45 minuter som vi sa tidigare eller ska vi få ihop en timme. Klart vi ska få ihop en timme! Vi sprang genom ett öde Gävle, in på Time för att köpa med oss glass och fortsatte genom Gamla Gefle och andra öde gator innan vi för sista gången stoppade klockan på 1:00:22 och 8,23 km (inkl snabbt köpa glass stopp).

Hur kändes detta?
Hade sett fram emot den här utmaningen länge, hur länge skulle jag orka, hur skulle det kännas, vad skulle vara jobbigt? Så här i efterhand kan jag konstatera att det gick mycket bättre än vad jag någonsin hade trott. Kroppen gjorde inte ont, visst var det drygt några gånger att ge sig iväg (speciellt de sista) men det gick! Och också veta att andra var ute och sprang gjorde det lättare. Jag hade satt som mål att springa minst 4 st så jag är sjukt nöjd över att jag klarade alla 6, jag hade lätt klarat 2 till. Skön känsla.

Dagen efter var mina hälsenor lite knarriga men annars var kroppen pigg och glad. Gjorde faktiskt min runstreak på kvällen utan några som helst problem.

Det här var kul!

High on life!

Det har hänt så sjuuuuukt många saker sedan sist! Jag är high on life! Jag börjar från det som hände senast för det är så overkligt.

MK WinterCamp
Overkligt. Träningshelg med mig, Sonen och 203 andra personer. Och SARA. Inte vilken Sara som helst utan Sara Sigmunsdottir. Coolaste och starkaste tjejen på jorden. När man tittar på Sara börjar det bubbla i magen av skratt, ett leende dyker upp utan att du reflekterar det och energinivån höjs med flera hundra procent.

Att bli coachad av henne är gudomligt. Hon inspirerar verkligen.

Vi blev indelade i fyra grupper och sen var det då fyra olika stationer att ta sig igenom. Sara höll sig till weightlifting-delen:
Weightlifting - dag 1 snatch, dag 2 clean and jerk
Gymnastics - dag 1 kipping/butterfly, seal row och push-ups, dag 2 handstand
Endurance - dag 1 två asjobbiga wod där det flimrade för ögonen, dag 2 längdhopp, boxjump och wod
Kondition - dag 1 löpning inkl beep-test, dag 2 rodd med Lassi Karonen

Något mör i kroppen på söndag kväll men bestämde ändå dejt med Marie på MK för det är tydligen testvecka! Så front squat och sen en testwod med böj och drag.

Sportlov
Några härliga dagar med kidsen i Stockholm - middagar, träning, shopping och prat. Mysigt.

Saras födelsedagskalas!
Hon har fyllt 30 år den lilla snärtan! Vi firade och firade och firade. Så roligt!

Dagen efter sprang jag och Sonen dit för att hämta bilen. 20 km kvalitetstid med honom i solsken och fågelkvitter.

Kärlekshelg i Tällberg
Pojkvännen har fyllt år och jag firade honom genom att hyra bröllopssviten på Åkerblads. Gudomligt dygn med underbar mat, slapp och mys.

Mammas kalas
Ja just ja, mamma har fyllt 70 år också. Det firades stort!

Spin of Hope
Givetvis cyklade vi för Camilla även i år även om hon inte längre finns med oss. 3 härliga timmar med ett starkt gäng på cykel.