Tillbaka!

Va? Har jag en blogg? Tydligen. Har fotat så mycket och tänkt att det här ska jag lägga på bloggen och berätta om just den här dagen men så har dagen försvunnit och gårdagens story är ju inte alls lika rolig som dagens. Men kanske, kanske är nu tiden inne att fortsätta med bloggandet. Och tränandet också för den delen.

Jag har bytt jobb och ni som bytt jobb vet vad det innebär. En massa nya människor att lära känna, en organisation att förstå och framför allt förstå hur jag ska bidra i detta. För mig har det också inneburit att jag rest 12 dagar av 24 möjliga dagar. Och de andra dagarna har jag befunnit mig på annan ort än min hemort ska tilläggas. Roligt men det tar givetvis en massa energi.

Men lite har jag tränat också, här kommer att axplock.

Hämeenlinna kommer att vara en av mina hemvister framöver, därför blev jag glad när jag upptäckte en strand och precis brevid stranden ett helt nybyggt badhus! Hurra!

Och den vanliga rundan runt vattnet (dock sprang jag fel så det blev inte den) går förbi ett slott.

Och kanoner.

Gillar stället redan nu.

Hade avtackning med mitt gamla gäng på ett mysigt ställe.

Och försvann sedan in på mitt nya ställe dit jag ibland åker tåg. Äventyrligt....

Äter dock exakt samma frukost som alltid trots nytt jobb och så. Inte så äventyrligt.

Har simmat några gånger, sprungit några gånger och styrketränat några gånger. Här lyfte jag stång på Fyshuset.

Cool vägg.

Har ätit bästa frukosten som finns i hela världen (näst efter havregrynsgröt).

Men varvat det med champagne och ostbågar.

Balans i livet kallar jag det.

Just i går simmade jag med bästa Simpisen och sen var jag vikarier på ett RPM-pass. I dag kanske jag hinner springa en sväng innan jag ska ta hand om Sonen som är sjuk (och ni vet män som är sjuka....). Jag hoppas jag är tillbaka här nu så häng kvar! Puss på er!

Bubbel!

Att få hänga med vänner och dricka bubbel en helt vanlig onsdagskväll, det är en lyx det. Speciellt när det är vänner som jag inte träffar så ofta men orden ändå liksom bubblar ur munnen, ögonen tåras av både skratt och starka känslor, kärleken går att ta på och gästfriheten når ända upp till rymden. Det är livet det!

Jag är så stolt över min fina vän Greg (aka Stalker-Greg) som uppfyllde sin dröm i Kalmar och körde sub 13. You rock man! Och hans fantastiska fru som också numera är triathlet och tillika världens bästa supporter. Hurra för er!

Septembertankar

Just nu inne i en tänka-efter period. Jag gissar att det gick att läsa mellan raderna (kanske också på raderna) förra hösten att jag var nere i ett mörker, både lysknappen och stegen upp hade gömt sig ganska rejält. Till slut fick jag hjälp att hitta de båda och även om det var en väldigt jobbig resa att göra så lärde jag mig oerhört mycket om mig själv.

Nu är det höst igen och vissa saker, dofter, händelser påminner mig om förra hösten. De kommer som ett sting i magen, en knuff i ryggen, en dimma som helt plötsligt är där men som lättar en stund efter. Och kanske hänger hela Ironman-post-race känslan som en del av detta.

Men jag är inte ledsen, jag är förväntansfull, jag är noga med mina val, jag ser till att saker inte "bara händer" utan att att de har ett mål och ett syfte. Jag är rädd om min energi för jag vet vad som händer när energibägaren är tom.

Jag vill skicka med dig några fina ord sån Sofia Sivertsson - saker att tänka på i september:

1. Det viktigaste i livet är att äga sina ja och nej.
2. Ju modigare ja och nej, ett desto ståtligare liv.
3. Ett avslut innebär en ny början.
4. Om vi riktar in oss på att växa har vi mindre tid att känna oss små.
5. Vi måste inte vara starka för att påbörja något, men vi måste påbörja något för att bli starka.
6. När det regnar häller naturen kärlek över oss.
7. Spill inte över ett livsområde som haltar på ett som prunkar.
8. Vita utrymmen i kalendern är vardagens motsvarighet till kroppens lungor.
9. Många hjärtan fortsätter att slå långt efter att de lämnat jorden.
10. I dag, låt oss bygga ett liv som dunkar för oss.