30 saker i september

Träningsglädje hade en sån härlig lista så den snor jag rätt av (men med mina punkter förstås). Jag som älskar listar, jag som älskar att planera, jag som älskar att bocka av.

1. Härvarande - inte rusa utan stanna upp i både det goda och det jobbiga.

2. Vakna med Hans armar om mig, Hans varma andedräkt mot min nacke, Hans värme som sprider sig till mig. Oftare än nu.

3. Yoga! Två gånger på sex dagar har gett mig mersmak. Kan september ge mig yoga en gång i veckan så blir jag och min kropp glada. Yoga kan också vara meditation. Yoga kan också vara hemma på min matta.

4. Skratt. Jag har så många roliga saker inplanerade i mitt september! Men inte bara de inplanerade sakerna ska ge skratt utan ta tillvara på varje-dags-skrattet. Låta det bubbla fram.

5. Träningshelg med en fin vän i Sälen. Puls, andetag och champagne. Hur låter det?

6. Styrketräning - välkommen in i mitt liv! Sedan i söndags har jag styrketränat på något sätt VARJE DAG. Kroppen är chockad men vill mer. Så mycket mer.

7. Struktur. Väljer mellan två upplägg som båda startar i mitten av september. Vilket det än blir blir det superbra. Det handlar om styrka det också. Vill bygga, bygga, bygga.

8. Springa. Det fortsätter jag med, Lidingöloppet väntar i slutet av månaden och jag börjar september med ett långpass löpning.

9. Dricka champagne. Mer champagne. Jag älskar champagne. Till gröt exempelvis.

10. Balans. Att ge och ta. Att styra sin egen tid. Att vara snäll mot mig själv.

11. Mod! Våga utmana mig själv även om det känns läskigt, svårt, jobbigt.

12. En skogspromenad med någon jag tycker om.

13. Saknad. Ja, Dottern har flygit sin kos, i slutet av september försvinner också Sonen i fem veckor. Men jag är glad för att de vågar, att de är modiga och jag kämpar med mina egna känslor så de inte spiller över deras glädje. Jag är glad för dem, det är jag, men jag vill också ha dem nära. Svårt.

14. Att bara vara, sitta i soffan med en bok/serie/ingenting. Andas.

15. Rensa - välja några skåp/lådor och bara göra det. Hur svårt kan det vara?

16. Njuta.

17. Inte planera varje minut av mitt liv.

18. Träffa en vän som jag inte sett på länge och som jag länge tänkt att jag vill se.

19. Boka in den där helgen med studievännen som jag längtar sååååå efter.

20. Ta hand om mina fötter. Behövs.

21. Struktur på maten - mer bra saker, mindre av det dåliga.

22. Gå på bio!

23. Ta en kaffe utomhus.

24. Gå på en konsert eller föreställning eller teater eller annat.

25. Skriva mer. Jag älskar att skriva men tar mig inte tid till det.

26. Fortsätta med att mala böcker. Ljudböcker eller pappersböcker.

27. Inte älta. Släpp taget, gå vidare. Ibland hamnar jag i en ond spiral där backspegeln är större än vindrutan. Vill inte vara där.

28. Gå till kiropraktor, ryggen bråkar och jag vet att den behöver en knäck.

29. Gå till tandläkaren (har tandläkarskräck så jag skjuter upp det hela tiden och ideligen).

30. Resa grönare. Ta tåget mer, plocka fram en cykel, promenera. Har kommit in i en bekvämlighetsrutin där jag alltid väljer bilen.

Hur blir din september?

Dagens träning

Morgonjogg runt dammen med ovanligt lätta ben och skönt flow. Ingen bild pga bråttom hem till dusch, frukost och möten.

Lunchpass med Sara som var dödligt jobbigt, här kommer en bild på när Sara hänger samt lunchens upplägg. Enjoy!

Uppvärmning
5 min på stakmaskin

Superset
1. Breda latsdrag + sittande rodd (smalt grepp) - 4 set
2. Smala latsdrag + stångrodd - 4 set
3. Chins + rygglyft - 3 set

Magcirkel - 30 sek/övning och 4 varv
1. Crunches på bosuboll (2 raka, 2 sneda omgångar)
2. Russian twist med boll
3. Liggande på golvet, håll i ribbstol (eller annat), raka ben, fötterna mot ribbstolen och sedan nästan ner i golvet

Nedvarvning
Snack om livet

Här hänger Sara!

Högt och lågt - att reflektera

Ena stunden full av energi och studs, nästa trött och less. Upp och ner, högt och lågt, allt superfort och superföränderligt. Reflektera. Andas. Landa. Låt det ske. Omfamna det. Njut.

"Ett stort hjärta är lätt att bära, enkelt att ge bort och tacksamt att ta emot. Ett lättsamt hjärta har plats för mycket sorg och saknad, men kan inte tyngas ned. Det omfamnar och hittar lätthet i varje tyngd.

Lättsamhet och ytlighet är näst intill motsatser, för lättsamheten har djupet som ytligheten saknar. Lättsamheten vågar under ytan och skräms inte av svårigheter och lidande. Det seriösa kan bäras utan allvar och svärta. Att vara sorglös är att bearbeta det svåra, snarare än att gå runt eller stänga in det.

I dag, ge mig ett lättsamt hjärta, ett stort hjärta, ett hjärta som omfamnar både ytlighet och svärta med samma värme. Hjälp mig att bära mina egna sorger i viktlöshet och att respektera varje sår jag möter. Hjälp mig att se det ljusa och att sammanföra det seriösa med det lättsamma."

Lättsamhet ur Strimmor av ljus, Sofia Sivertsdotter

Ultravasan 45 - The story

Det har gått över en vecka sen jag sprang i Dalaskogarna men bättre sent än aldrig.

Innan loppet
Stressig vecka, kass träning, kass sömn men vi kom iväg i bra tid på fredag eftermiddag. Skönt att vara på plats. Hämtade ut nummer lappen och åt sedan en riktigt god middag innan våra kompisar anlände (de åt också fin middag ute).

Sov bra och var taggad. Till start! Givetvis skogen direkt när vi kom fram.

Men sen var vi laddade och klara! Coachen missade starten då han tydligen skulle kissa exakt just då.

Loppet
Bra väder, bra tankar, kilometrarna försvann en efter en. Det var inte förrän vid 30 - 32 km som både jag och Marie fick mörka tankar. Men annars joggade vi hela sträckan, kontrollerna gick vi igenom. Många vackra ställen där det var instagram-vänligt.

Matkontrollen med nya, kulinariska smaker - testa att blanda pannkaka, falukorv och chips (match made in heaven).

Efter den där svackan var vi plötsligt i Eldris och enbart 9 km återstod! Pojkvännen ser skeptisk ut men jag tror det beror på att han alltid måste anstränga sig för att inte blunda. Annars var han stark och snäll och gullig och allt det där.

 Ultragänget!

Och i mål (och ja han blundar)! Sista kilometrarna regnade det, därav den snygga looken.

 Queen. Nöjd, varm, mätt på väg till duschen.

 Sannerligen en drottning, gled in i duschen.

 Och medaljen.

Efter loppet
Efter en liten, kort, yppepytte bitch-attack pga trött och hungrig så mådde jag bra (även han som fick motta attacken lever i dag). Dagen efter gick jag upp tidigt för att hjälpa Dottern att flytta och visst, när jag satt på golvet och skulle skruva möbler så krampade det både här och var men annars en bra känsla. Tack teamet för en bra resa (inkluderat vår underbara coach Lars, utan honom skulle vi inte vara någonting alls).

Nu återstår ett lopp - Lidingöloppet. Har kommit igång med löpningen lite lätt, ett pass på 12 km och några kortare och det känns helt OK. Det enda som är oroande nu är min vänstra sida om är helt stram och orörlig. Gick på yoga i går och fnissade när jag insåg att jag ta mig tusan inte kan böja vänstersidan på något sätt alls. Skärpning!

Raceweek!

Söndag kväll började jag må dåligt. Tänkte att det var för att jag och Dottern ränt runt på IKEA hela tiden (förutom den här underbara pausen då vi unnade oss spa och behandling).

I säng tidigt men sov oroligt hela natten, på måndagen vaknade jag med en konstig känsla i kroppen så jag bestämde mig för att stanna hemma. Jobbade dock lite nu och då men satt mest i soffan och kände mig ynklig. Som tur var skickade Sara roliga bilder till mig hela tiden. Vilken vän va? Här är en sådan, den kallar vi Lex Bälinge. Det var där jag hade blivit lovad glass i typ två timmar, var soptorsk på energi och när vi äntligen kom fram till en affär i Bälinge stod några snorungar i vägen för glassen. Jag sätter mig trotsigt i gräset och utbrister till Sara "du är inte vidare social i dag va". Hrmpf. Notera att jag köpt inte EN utan TVÅ gula drickor och att jag valt en KALL glass.

Eller den här när jag lycklig i själen cyklat upp för den första av många uppförsbackar. Ren och skär lycka.

Det om det. I lördags var jag och Sonen på Summercamp. Först löpskolning, sen däckpass och slutligen fabrikspass. Jag var död som en mört men så glad och tacksam över att få göra detta tillsammans med Sonen.

På kvällen blev det re-union med vänner från gymnasietiden. Som jag skrattade! Kommer att leva länge på det mötet. *hjärtemoji här*

Men tillbaka till ämnet - RACEWEEK! På lördag ska jag och Marie ta oss an Ultravasan 45. Ja, det blev inget 90 km i år på grund av anledning men då har vi ju det kvar till senare. Ser så fram emot att få tassa runt i skogen och prata om diverse saker, lösa några kriser som finns i världen just nu och sånt där som vi brukar göra på våra löpturer. Längtar!

Men innan det - heldag i Stockholm, två dagar i Helsinki och sen vinka hej då till Dottern som fyller bilen på fredag morgon och drar mot Karlstad (fast jag åker ju dit på söndag för att hjälpa henne förstås).

Jag är laddad! Känns också lite konstigt att se alla Kalmar bilder, hade också velat vara där minus träningen jag hade behövt göra innan.....

Höstens planering

Hade en underbar kväll med en underbar vän förra veckan. Vi tränade, hade hemmaspa och pratade om livet i stort. Vi pratade om mål bland annat.

För mig är det viktigt med mål i livet. Jag har svårt att leva mitt liv planlöst, jag vill planera, jag vill bocka av, jag vill bestämma vägen och framför allt vart jag vill att vägen ska ta vägen. Detta framför allt i perioder då jag mår bra, där livet är i balans, när jag mår bra och har energi.

Förra året vid den här tidpunkten valde jag att byta jobb. Jag visste vad jag gav mig in på (i stort sett) och visste att jag skulle ge 110 %. Jag känner mig själv och mitt karriärsjag. Alldeles strax har det året gått och jag kan se att jag jobbat sjukt mycket. Jag har rest och rest och rest. Jag valde då samtidigt att inte ha någon Ironman 2019, ingen träningsstress utan fullt fokus på jobbet och familjen. Visserligen blev det ändå en halv Ironman, en Vätternrunda och en Siljan Runt men det är för mig hanterbart.

Nu är det nytt år och nya tankar. Jobbet kommer fortfarande att ta tid men jag har bestämt mig att resorna ska bli färre. Jag ska hålla mig mer hemma, jag ska ha mer tid över till att umgås med mina nära och kära, att ha egentid, att träna. Men fortfarande är hälsan i fokus.

I höst återstår fortfarande två lopp - Ultravasan 45 och Lidingöloppet. Jag hade kanske velat få till ett triathlon också men vi får se.

För övrigt kommer hösten att ägnas åt styrka och laga kroppen. Jag vill få in rörlighet och gärna yoga. Jag vill fortsätta vara mångsidig men prioritera styrkan.

År 2020 är fortfarande ganska vag - Sonen vill göra en halv IM så jag hänger nog på där. Jag cyklar gärna men kanske inte Vätternrundan. Jag åker gärna till Mallis igen som försäsongsträning. Kanske ska jag göra den där Ultravasan 90 då? Åtminstone skulle jag vilja springa ett marathon igen. Eller kanske någon annan ultra?

Just nu njuter jag av att få hänga med Sonen och hans resa mot Stockholm Triathlon 25/8. I går bestämde vi hux flux att simma och det var magiskt. Spegelblank, varm, inbjudande sjö. Älskart!

Typ jobb

Från inlägget "Typ semester" till inlägget "Typ jobb". Så kort tid men samtidigt en evighet. Jag har suttit ytterst lite vid datorn men här kommer en kort summering av semestern så som jag minns den.

Första veckan jobbade jag från vår sköna stuga i Finland. Ingen stress, inga måsten bara härligt. Här var vi från tisdag förmiddag till söndag kväll. Även Dottern kom över och vi hade några fantastiska, soliga dagar med mycket vila och träning. Trots jobbande. Vi firade att det nu var klart med studieplats för Dottern.

Backen upp till stugan ger ett lugn i själen så fort jag ser den.

Och min mammas plättar med grädde och jordgubbar. Det finns inget som slår det.

Alla tre, får säkert inte lägga ut den här bilden men gör det ändå.

Sen åkte vi hem och packade om, i alla fall Sonen och jag. Dags för Åland med Honom och hans barn. Två nätter i mysig stuga, träning, god mat, solnedgång, bad och allt det där.

Morgonjogg medan ungdomarna sover. När solen precis gått upp. Magiskt.

Hem igen och sen dags för ett par veckor hemester med Honom, men först skulle vi fira in att även Marie fått semester. Det gjorde vi med långpass löpning i våra matchande ryggsäckar.

Och så en morgonsimning av det bästa slaget med Simpis. Hon hade med sig FIKA! Hjärtemoji här.

Han och jag har cyklat långt, sprungit långt, simmat, solat, badat, varit på utflykter, ätit middagar med härliga vänner, lyssnat/läst böcker och bara fyllt på energin. Här den fantastiska lyxsmörgåsen som finns på Laxön. Dock fick vi cykla typ 95 km för att förtjäna den men ändå. Så värt!

Vi har som sagt sprungit men mest sån där härlig löpning som innebär att upptäcka nya platser, prata om livet och så.

Och så har vi druckit champagne på mysiga uteställen.

Just nu är jag i Karlstad med Dottern. Det är här hon kommer att spendera många år framöver för att utbilda sig. Väldigt mysigt ställe så det kommer att bli bra även om jag kommer att sakna henne förstås. Hur ska hon klara sig utan mig?

I morgon väntar jobb igen. Jag är mycket nöjd med min semester och även om jobbet börjar så är ju äventyren inte slut. Massor med roliga saker väntar under hela hösten.

Typ semester

Direkt efter tävlingen i söndags packade vi ihop oss i bilen och körde hem (läs Han packade ihop oss och Han körde hem). Stupade i säng för att sedan på måndagen varva jobb med att tvätta illaluktande träningssaker och packa på nytt. Destination vår stuga i Finland.

Sonen erbjöd sig att övningsköra hela vägen till färjan, lite nervöst när vi skulle tråckla oss igenom stan med avspärrningar och vägarbeten här och var men jag skötte mig ganska bra. Sonen skötte sig ypperligt bra. Lugn och fin hela vägen.

Tidigt tisdag morgon var vi framme i Åbo, jag satte mig direkt i ett möte medan vi rullade norrut typ 22 mil och till detta paradis mitt ute i ingenstans.

Hela tisdagen jobbade jag och sen drog vi ut på en skön före-bastun-jogg jag och Sonen. Eller rättare sagt, jag försökte jaga honom men det gick inte. Fick släppa honom där över åkrarna. Ser ni den röda pricken på grusvägen? Snart syns han inte mer.

Lätt i hjärtat och själen.

På onsdagen jobbade jag hela förmiddagen och sen skulle vi cykla fem mil, jag och Sonen. Jag var lite tvekis ty benen är något slitna efter helgen men vad tusan. Vi drog. Fem mil i motvind men ändå hyfsat bra känsla.

När vi kom fram så kom den där parveln på att vi också skulle cykla hem i stället för att åka med mina föräldrar som planen var. YOU SAY WHAT???? Men jag kunde ju inte släppa hem honom alldeles själv ute i stora vida finska världen så jag hängde på. Och hängde på är rätt ord för han fick dra mig exakt hela vägen hem. Exakt hela vägen. Jag kunde med nöd och näppe få fram "LUUUUUCKA" precis när han fått igång sitt tåg.

9 mil blev det och mycket trött mamma. Tog rätt på cyklar, in i bastun och sen grillade han mat till mig. *hjärtemoji här*

Senare på kvällen tog vi en magisk kvällspromenad och pratade om livet.

Det är de här stunderna som fastnar i själen, som betyder. Att leva här och nu. Ta tillvara på stunden när den kommer. I morgon kommer också Dottern hit, jag längtar så det gör ont.

Nu är det en ny dag med jobb på förmiddagen och säkert någon sport på eftermiddagen om Sonen får bestämma. Vilket han får.

Ironman 70.3 Jönköping - The Story

Äntligen dags för en race report!

Innan loppet

Träningen inför det här loppet har varit.... låt oss vara ärliga... obefintlig. Visst har jag cyklat då jag ändå genomfört Siljan Runt och Vätternrundan. Simningen har varit obefintlig, simmat ute en gång med våtdräkt, lyckades få till 2 km då och det kändes ändå OK. Simmade en gång i 50-metersbassäng samma vecka (hela en km) men det kändes också OK. Löpningen har varit bra fram till midsommar då jag skadade vaden. Inga långpass på ett tag men helt OK. Det som stört mest är stress och resor med jobbet. Jag har dock fått påminna mig många gånger om att det ju var exakt därför som jag valde den här tävlingen och inte en full IM och att jobbet skulle komma före träningen. Vilket det gjort. Bra så.

Han och jag åkte ner på fredag förmiddag, båda körde möten i bilen hela vägen fram till Jönköping. Väl där drog vi direkt iväg till incheckning, snabb runda i tältet och sen pre-race möte. Fick en massa energi och kände mig så glad, så glad över att få vara på plats och att få vara där med Honom.

Vi sprang en sväng på fredag em/kväll och det var magiskt. Benen var lätt, huvudet likaså. Bara härligt pirr och en massa glädje. Precis som det ska vara.

Finmiddag och tidigt i säng. Lördagen startades med frukost och sen provsimning. Vattentemperaturen var då 16,5 grader och helt OK. Platt simning.

Fix med cykel och påsar, in med grejerna och sen var vi klara.

Resten av dagen en massa mys, vila och laddning.

Sov hyfsat bra natten till söndagen, laddade med ganska mycket frukost och sedan ut i regnet (ja, alla väderappar hade fel).

Loppet

Lång väntan för att få kliva i, regnet smattrade, det var ca 12 grader i luften och 15,6 grader i vattnet. Nervös. Proffsen startade 08:45, age groups 09:00 men eftersom jag är rädd för slagsmål i vattnet startade jag bland de sista vilket innebar 09:40.

Första metrarna var hemska, det var kallt och det var trängsel. Men sedan kunde jag börja simma i min egen takt. Lugnt och fint. Vid ett par tillfällen kom det några hetshögar som förstörde min rytm men det var ändå en bra simning. Typ 54 minuter (har inte så bra koll).

Det var ungefär 500 meter från vattnet till transition area och jag strulade extremt mycket med kläder i T1 så här stannade jag i 15 minuter. Har aldrig varit känd för snabba transitions men det här var ju löjligt...

Cyklingen började tungt, hög puls, sega ben. Hade valt Getingen mot bättre vetande, borde tagit min Cervelo i stället som jag kört alla mil på (det var tredje gången jag rört Getingen i år). Och som man kan se nedan på höjdkurvan så var det sjukt mycket stigning i början. Men ändå fin cykling.

Roligaste var nakenfamiljen som stod och hejade på cyklingen, jisses vad jag skrattade!

Jag visste att det borde ju bli nerför också vilket det blev. Och jisses vilket landskap! Jag njöt av åkrar, kossor, publik - ja allt var magiskt! Inte en endaste gång var det jobbigt eller tungt. Jag älskade varje meter trots att det inte gick alltför fort. Min cykeltid blev dryga 3,5 timme.

Tillbaka i Jönköping, bra känsla och en lite snabbare T2 (10 minuter tror jag). Iväg på löpning. Tre varv skulle avverkas och jag bestämde mig för att springa första varvet (utan att stanna), springa/gå andra varvet och tredje fick jag göra som jag ville. Men det gick så sjukt bra så jag kunde springa ända fram till 16-17 km innan jag ens började fundera på att gågga. Kunde inte få i mig energi då jag mådde illa men vatten gick ner. Vid typ 19 km kräktes jag men det tror jag beror på att jag drack en klunk cola. Joggade mig in i mål på typ 2:39. Inte dåligt för att vara jag.

Totaltid blev ca 7:35. Min allra sämsta tid (har 6:12 som bästa tid på Vansbro men det är å andra sidan en platt bana) men bästa känsla. I mål väntade Han med kramar och pussar. *hjärtemoji*

Efter loppet

Jag mådde riktigt illa när jag kom i mål, kunde varken äta eller dricka. Vi tog oss till transition men sen tog det stopp, Han fick hämta bilen medan jag satt och hulkade på trottoaren. Lite senare kunde jag äta och dricka och då kändes livet på topp igen.

Så vad har jag lärt mig? Jag borde tagit min andra cykel. Dessa speakers - de borde få rosor båda två. Vilket jobb de gör! Att inte lägga så mycket press på något som är kul, njuta mer och vara nöjd över att jag deltar. Och sist men inte minst - jag älskar fan triathlon! Men nu ska jag snart ha semester. Hörs! Hej! Puss!