Jag har tidigare skrivit några rader om hur jag tycker ett bra spinningpass ska vara. Som "utecyklist" eftersträvar jag att passen inomhus ska efterliknas riktiga cykelpass så långt som möjligt, dvs så lite konstigheter som möjligt. Med konstigheter menar jag "still med överkroppen och mjölksyretrampa med bara benen", korta upp och ner (sitt/stå), överdrivet mycket stående (det går ju att skaffa sig hög puls även sittande och på ett pass ute står jag sällan upp), trampa med 3000 i kadens, luta dig fram över styret så du nästan trillar över det (bak däremot är bra för det används ju ex i MTB-cykling). Ja, listan kan säkert göras lång. Men framför allt gillar jag struktur, syfte och mål - hur är passet uppbyggt, varför gör vi si eller så, hur långa intervaller är det, hur många, hur tuffa, hur ska det kännas.
Lofsan har skrivit några rader här om cykelpass som jag tycker är bra.
måndag 9 september 2013
Hofors Adventure Race 2013 - The Story och historik
2009
2011 valde vi kort klass för att hinna i mål innan solnedgång. Gjorde några rejäla orienteringsmissar, gick vilse bland en miljard stigar, fick energipåfyllning av Fröken Simfena exakt vid rätt tillfällen, lång paddling där vi hann avhandla allt och alla. Ca 36 km avverkade på tiden 5:40. Fick pris så jag tror vi kom på tredje plats (det kanske bara var tre damlag....). Race story.
2012
Marie köper sig en MTB. Dagen innan racet. Hon hinner knappt fatta hur man växlar upp och ner på den och jag skriker mig igenom hela loppet "Cykla Marie, CYYYYYKLAAAAAA"! Vi kämpar och kämpar, det året vi tog ut oss mest tror jag. Rolig löpning i en grotta och en massa annat hinner hända under dagen. 46 km och dryga fem timmar blev det i år. Fick kämpa men kom på en tredjeplats i damklassen. Race story.
2013
Årets race. 89 lag anmälda, helt galet. Innan racet är vi ganska coola. Vi har som mål att inte gå så vilse så vi gråter och att ta oss i mål. Marie har tre löptävlingar kvar den här säsongen och vill inte riskera dem, jag har en Ironman i båda benen och en stukning i ena foten. Bra målsättning tycker vi båda. Energi som ska räcka hela dagen.
Knäckehäxorna smider planer och planerar för hur de ska få stå på pallen (vilket de lyckades med, plats två blev det, härligt tjejer!).
En av arrangörerna, ser nöjd ut och försöker dölja de mörka påsarna under ögonen med brillor. Det har nog blivit många sena nätter och tidiga morgnar för dessa killar.
Pre race
Det är något hetsigt. Jag och Mannen är på plats tidigt, installerar oss i TC och hämtar ut kartorna. Jag studerar kartor och börjar hetsringa Marie som ännu inte dykt upp. Börjar bli orolig när klockan tickar iväg men till slut är hon äntligen på plats. Vi studerar och markerar vart vi ska springa/cykla/paddla. Kartorna ser OK ut, det känns som att vi vet vart vi ska och hur vi snabbast tar oss dit utan att göra dåliga vägval som kostar oss tid. Det känns tryggt. Pre race möte med 89 lag, mäktigt.
Prolog
Första delen är en paddlingsprolog där alla lagen startar från vattnet och ska runda två båtar innan vi tar oss på land igen. Det går oväntat bra för Marie och mig, vi är absolut inte sist utan hanterar det hela väl.
MTB
Första cyklingen, trist cykling på asfalt och grusväg till en början men sen in i skogen där jag numera trivs bra. Hittar kontrollerna direkt men i slutet av cyklingen skriker Marie "Nu är det kört!", jag bromsar och tänker att hon fått punktering. Hon skriker "Nu är det kört, min kedja har hoppat". Aha, jag känner lättnat och vi fixar till cykeln innan vi drar vidare.
Löpning/äventyr
I år skulle den ena i laget springa den andra paddla luftmadrass en bit. Jag paddlar först och det går riktigt bra men är oväntat jobbigt. Sen byter vi och Marie paddlar medan jag springer. Märker redan här att foten inte riktigt vill springa men jag tassar på. Springer tillsammans och tar en till kontroll. Vi känner oss starka och snygga med ankbajs i håret. Och så mycket folk som hejar på oss, underbart!
MTB
En liten tur på cykeln innan vi lämnar den på växling för löpning.
Löpning
En kort löpning men ute i obanad terräng vilket får min fot att skrika igen. Vissa genar över vatten men vi väljer att gå runt (var nog dumt så här i efterhand). Hittar kontrollerna ganska lätt och vi är sedan tillbaka vid TC igen.
Paddling
Nu väntar en paddling, vår sämsta gren. Men faktiskt går det bra även nu. Det är ett fåtal kontroller och inte alls långt i år. Skönt. Vi hinner avverka på det ena och det andra även i år. Saknar Fröken Simfena som är i Storstaden. Synd.
Löpning
Nu börjar den tuffaste löpningen. Obanad terräng första delen, vi ska följa en sjökant och leta efter en sten. Hmmmm. Det finns några stenar. Vi tror att vi missat den och överväger att gå tillbaka men fortsätter och hittar till slut kontrollen som är väl synlig bara man letar på rätt ställe. Jag klarar inte att springa alls här utan får gå. Sen använder kompass för första gången i Team Koskenkorvas historia. TVÅ gånger. Vi känner oss mycket stola över detta faktum. Tror igen att vi gått för långt men vågar fortsätta och går rätt på kontrollen. Här kan vi äntligen springa vilket känns skönt. Vi har ett damlag nosandes alldeles bakom oss men väljer att inte få panik utan vill de gå om så får de göra det (vilket de inte gör för de gör en orienteringsmiss på slutet). Vi håller oss till vår plan att ta oss i mål hyfsat pigga och glada.
MTB
Nu är det bara yttepyttelite cykling kvar. Jag vet exakt vart vi ska då MTB-räven visat oss denna cykling några dagar tidigare. Hon visste förstås inte att cyklingen skulle gå här så det var ju bara himla tur. Ni vet turen med älglopporna. Vi kämpar på och Marie cyklar bättre än någonsin. In i måååål!
I mål
Vi är glada men det känns som att vi är toksist. Knappt några människor eller cyklar kvar i TC. Vi köper kaffe och chit-chattar. Tills vi hör några ropa på oss. Va? Vi har tydligen kommit trea i damklassen. I år igen. Galet. Får ett fint pris, en väska och en Craft jacka.
Tar oss hem, trycker en pizza, landar i soffan, försöker sova men det går inte. Vrider och vänder på mig hela natten. Grrrrr. Synd att det är måndag dagen efter....
Summering
Vi kan bli snabbare på både löpning och cykel, kanot borde vi väl träna på lite innan kanske. Orienteringen fixar vi numera galant, humöret håller vi på topp och i år lyckades vi med vätskebalansen också. Ingen av oss var helt slut i mål utan vi hade krafter kvar. Ett bra år!
Hofors Adventure Race började 2009 på en liten fotbollsplan med 16 tvåmannalag. Team Koskenkorva var en av lagen, då i konstellationen Marre och Fröken Simfena. Vi slet och kämpade i 5 timmar och 43 minuter, tog oss 38 kilometer via löpning, MTB och paddling. Var båda förvånade hur jobbig tävlingen var (då fanns bara en klass, inte lång och kort som i dag). Fick ett fint pris (tror vi var två damlag). Race story.
2010
Året efter blev Fröken Simfena sjuk dagen innan race så Marie fick blixtinkallas. Vi kämpade i 7:52, ca 6 mil och minns paddlingen som den drygaste någonsin. Fram och tillbaka i Hammardammen plus lyft. Jag var helt slut på löpningen där ett tag men vi tog oss i mål. Så sist man någonsin kan vara men nöjda förstås. Och Fröken Simfena var med oss hela dagen och hejade. Via SMS till slut när rösten började ge vika. Pris igen (fortfarande lite dåligt med damlag). Race story.
2011
2012
Marie köper sig en MTB. Dagen innan racet. Hon hinner knappt fatta hur man växlar upp och ner på den och jag skriker mig igenom hela loppet "Cykla Marie, CYYYYYKLAAAAAA"! Vi kämpar och kämpar, det året vi tog ut oss mest tror jag. Rolig löpning i en grotta och en massa annat hinner hända under dagen. 46 km och dryga fem timmar blev det i år. Fick kämpa men kom på en tredjeplats i damklassen. Race story.
2013
Årets race. 89 lag anmälda, helt galet. Innan racet är vi ganska coola. Vi har som mål att inte gå så vilse så vi gråter och att ta oss i mål. Marie har tre löptävlingar kvar den här säsongen och vill inte riskera dem, jag har en Ironman i båda benen och en stukning i ena foten. Bra målsättning tycker vi båda. Energi som ska räcka hela dagen.
Det är något hetsigt. Jag och Mannen är på plats tidigt, installerar oss i TC och hämtar ut kartorna. Jag studerar kartor och börjar hetsringa Marie som ännu inte dykt upp. Börjar bli orolig när klockan tickar iväg men till slut är hon äntligen på plats. Vi studerar och markerar vart vi ska springa/cykla/paddla. Kartorna ser OK ut, det känns som att vi vet vart vi ska och hur vi snabbast tar oss dit utan att göra dåliga vägval som kostar oss tid. Det känns tryggt. Pre race möte med 89 lag, mäktigt.
Första delen är en paddlingsprolog där alla lagen startar från vattnet och ska runda två båtar innan vi tar oss på land igen. Det går oväntat bra för Marie och mig, vi är absolut inte sist utan hanterar det hela väl.
Första cyklingen, trist cykling på asfalt och grusväg till en början men sen in i skogen där jag numera trivs bra. Hittar kontrollerna direkt men i slutet av cyklingen skriker Marie "Nu är det kört!", jag bromsar och tänker att hon fått punktering. Hon skriker "Nu är det kört, min kedja har hoppat". Aha, jag känner lättnat och vi fixar till cykeln innan vi drar vidare.
Löpning/äventyr
I år skulle den ena i laget springa den andra paddla luftmadrass en bit. Jag paddlar först och det går riktigt bra men är oväntat jobbigt. Sen byter vi och Marie paddlar medan jag springer. Märker redan här att foten inte riktigt vill springa men jag tassar på. Springer tillsammans och tar en till kontroll. Vi känner oss starka och snygga med ankbajs i håret. Och så mycket folk som hejar på oss, underbart!
En liten tur på cykeln innan vi lämnar den på växling för löpning.
Löpning
En kort löpning men ute i obanad terräng vilket får min fot att skrika igen. Vissa genar över vatten men vi väljer att gå runt (var nog dumt så här i efterhand). Hittar kontrollerna ganska lätt och vi är sedan tillbaka vid TC igen.
Paddling
Nu väntar en paddling, vår sämsta gren. Men faktiskt går det bra även nu. Det är ett fåtal kontroller och inte alls långt i år. Skönt. Vi hinner avverka på det ena och det andra även i år. Saknar Fröken Simfena som är i Storstaden. Synd.
Löpning
Nu börjar den tuffaste löpningen. Obanad terräng första delen, vi ska följa en sjökant och leta efter en sten. Hmmmm. Det finns några stenar. Vi tror att vi missat den och överväger att gå tillbaka men fortsätter och hittar till slut kontrollen som är väl synlig bara man letar på rätt ställe. Jag klarar inte att springa alls här utan får gå. Sen använder kompass för första gången i Team Koskenkorvas historia. TVÅ gånger. Vi känner oss mycket stola över detta faktum. Tror igen att vi gått för långt men vågar fortsätta och går rätt på kontrollen. Här kan vi äntligen springa vilket känns skönt. Vi har ett damlag nosandes alldeles bakom oss men väljer att inte få panik utan vill de gå om så får de göra det (vilket de inte gör för de gör en orienteringsmiss på slutet). Vi håller oss till vår plan att ta oss i mål hyfsat pigga och glada.
MTB
Nu är det bara yttepyttelite cykling kvar. Jag vet exakt vart vi ska då MTB-räven visat oss denna cykling några dagar tidigare. Hon visste förstås inte att cyklingen skulle gå här så det var ju bara himla tur. Ni vet turen med älglopporna. Vi kämpar på och Marie cyklar bättre än någonsin. In i måååål!
Vi är glada men det känns som att vi är toksist. Knappt några människor eller cyklar kvar i TC. Vi köper kaffe och chit-chattar. Tills vi hör några ropa på oss. Va? Vi har tydligen kommit trea i damklassen. I år igen. Galet. Får ett fint pris, en väska och en Craft jacka.
Summering
Vi kan bli snabbare på både löpning och cykel, kanot borde vi väl träna på lite innan kanske. Orienteringen fixar vi numera galant, humöret håller vi på topp och i år lyckades vi med vätskebalansen också. Ingen av oss var helt slut i mål utan vi hade krafter kvar. Ett bra år!
söndag 8 september 2013
fredag 6 september 2013
Trisäsongen 2014 startad
Visst var det svårt att hitta tekniken, visst var det onödigt flåsigt men så var det också magiskt. Jag kommer ihåg hur man gör, drog några kallsupar i början för att benen inte längre förstår att de ska vara med i matchen (de har mest bara fått flyta med i sjön/havet) men helt OK känsla. Däremot var teknikövningarna helt kassa. Provade superman, catch-up, benspark och lite annat men med en stor drukningskänsla hängande över mig gav jag upp. Vill ju hinna med lite mer saker i livet.
Tillbaka till jobbet med konstiga blickar från kollegorna. Funderar om gylfen är öppen eller om jag glömt BH'n i väskan men nej, det är de där runda ringarna runt ögonen som ser ut som märken efter ett rejält knytnävsslagsmål. Får förklara att det är simglasögonen och inget annat.
Ät som en råtta
Jessica sätter huvudet på spiken (igen). Exakt så tänker jag också. Läs. Livet är för kort för att inte levas fullt ut.
torsdag 5 september 2013
Triathlon för dig med små, korta, knubbiga ben
Min dröm om en tricykel verkar gå i stöpet. Tydligen finns det inga cyklar kvar för såna här pyttesmå dvärg-triathleter med små, korta, knubbiga ben. Får satsa på någon annan idrott där det är bra med små, korta, knubbiga ben - sumobrottning? Träningsläger på Åland bör bokas in omedelbart.
I brist på det har jag klickat hem en ny baddräkt och ser att baddräkten från Speedo mycket väl skulle kunna matchas med dessa snygga tri-skor från Asics. Fast då ser jag en ganska hemsk syn framför mig - blek triathlet med små, korta, knubbiga ben springer runt i en spräcklig baddräkt med spräckliga skor på fötterna med syfte att ta placeringar i löpningen. Den synen känns inte så.... atletisk. Nä, googla sumobrottningsgrejer i stället.
I brist på det har jag klickat hem en ny baddräkt och ser att baddräkten från Speedo mycket väl skulle kunna matchas med dessa snygga tri-skor från Asics. Fast då ser jag en ganska hemsk syn framför mig - blek triathlet med små, korta, knubbiga ben springer runt i en spräcklig baddräkt med spräckliga skor på fötterna med syfte att ta placeringar i löpningen. Den synen känns inte så.... atletisk. Nä, googla sumobrottningsgrejer i stället.
onsdag 4 september 2013
Dagens roligaste läsning
Från Lanttos Ö-till-Ö-berättelse:
Det är det idag också, men vi tillåter oss inte tänka på det utan hejar på andra lag som ser starka ut. Vi hör ett lag komma pratande efter oss med härlig dialekt. Hofors är dom från. Vi säger att det är åt rätt håll i alla fall. Gällivaretjejer här.
Det är det idag också, men vi tillåter oss inte tänka på det utan hejar på andra lag som ser starka ut. Vi hör ett lag komma pratande efter oss med härlig dialekt. Hofors är dom från. Vi säger att det är åt rätt håll i alla fall. Gällivaretjejer här.
Några ord om Ö till Ö
Från Jogg, Marathon samt Lantto/Fitness Lifestyle. Otroligt inspirerande läsning!
Foton: Jakob Edholm/ÖTILLÖ eller Nadja Odenhage/ÖTILLÖ
Foton: Jakob Edholm/ÖTILLÖ eller Nadja Odenhage/ÖTILLÖ
tisdag 3 september 2013
Lär dig simma!
Snart startar världens bästa Fröken Simfena crawl-kurs igen. Den äger rum i Hoforshallen på torsdagar 19:00 - 20:00 med start vecka 38. Så bor du i krokarna så rekommenderar jag verkligen att du anmäler dig!
Du behöver verkligen inte kunna simma en endaste liten centimeter innan du kommer, ni minns väl mina första gånger som spenderades i lilla bassängen med en simpuff på ryggen. Och nu simmar jag faktiskt fyra kilomer i stormande hav på typ en och en halv timme. Och min kurskompis fixade hela ö till ö i går på en fantastisk tid (10 km simning i bråkigt hav).
Så våga du också! Det är kul att lära sig saker när man blivit lite.... hrrrmmmm... äldre. :)
Du behöver verkligen inte kunna simma en endaste liten centimeter innan du kommer, ni minns väl mina första gånger som spenderades i lilla bassängen med en simpuff på ryggen. Och nu simmar jag faktiskt fyra kilomer i stormande hav på typ en och en halv timme. Och min kurskompis fixade hela ö till ö i går på en fantastisk tid (10 km simning i bråkigt hav).
Så våga du också! Det är kul att lära sig saker när man blivit lite.... hrrrmmmm... äldre. :)
Anmäl dig till Fröken Simfena (och låt dig inte luras av det försiktiga namnet babysim, så skriver hon bara för att vagga in oss i falsk trygghet).
Piffa naglar och sånt
Ja, jag behöver definitivt inte fundera över att gå i käcka i sandaletter med härliga färger på tånaglarna på ett tag. Den ena foten är för det mesta a) täckt av tejp, b) täckt av lim efter tejp eller c) intar den sexiga storleken XL och på den andra foten har en tjusig stortånagel som just nu skiftar mellan blå och svart. Kanske höstens nya färg?
Hur som så lunkade jag mig igenom dryga fyra kilometrar på lunchen och höll på att dö på riktigt. Vart försvann mitt flås? Hallå, allt är förlåtet, kom tillbaka!
Stum av beundran
måndag 2 september 2013
Ö till ö
Team Happy Homes/Hofors Adventure Group
Lanttosisters
Bild ovan från Lanttos sida
Konstig helg
Har ingen träningsvärk i dag, känner mig helt pigg i kroppen, vilken konstig helg! Fast det var nog välbehövligt att knapp träna något alls under några dagar.
På lördagen skulle jag varit med och sprungit 12 km i terräng men jag vågade inte riktigt för min stukade fot. Känns onödigt att riskera något. I stället cyklade jag och Multisport-kompisen en liten sväng efter att hon kommit i mål. Efter det gick jag och sov i ett par timmar innan det var dags för kräftskiva. Sonen försökte fiska upp några kräftor till den men det gick så där. Fyra kräftor blir man inte mätt på....
På söndagen skulle jag och dottern traditionsenligt cykla Pråmledstrampet på ca 4 mil men tyvärr satte hennes förkylning käppar i hjulen (ha, ha) redan efter en mil så jag fick hitta nya kompisar de resterande tre och hon fick åka bil hem. En kul dag som avslutades med att jag körde crossfit från sidan. Och vilket pass de fick köra! De var grymma hela gänget när de stånkade sig igenom en styrkedel med marklyft, benböj, push press och over head squat för att avsluta med en konditionsdel med 2 minuters jobb och 30 sekunders vila i fem stationer. Riktigt tuffa stationer med bland annat idioten, jägarvila, wallballs, och sista två minuterna bara burpees..... Jag är imponerad! Nu väntar en ny vecka som börjar med tandläkarbesök. Aj.
På lördagen skulle jag varit med och sprungit 12 km i terräng men jag vågade inte riktigt för min stukade fot. Känns onödigt att riskera något. I stället cyklade jag och Multisport-kompisen en liten sväng efter att hon kommit i mål. Efter det gick jag och sov i ett par timmar innan det var dags för kräftskiva. Sonen försökte fiska upp några kräftor till den men det gick så där. Fyra kräftor blir man inte mätt på....
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)