Var sur, grinig, trött, sliten, arg (ja, en bild säger mer än tusen ord). Funderade på allvar att bryta. Och då hade inte regnet startat än....När vi kom vidare in på de mindre vägarna, blev humöret lite bättre. Mysiga vägar som ringlade sig mellan små byar och vinden fick inte fart på samma sätt. Stannade efter 25 km för första energistoppet, kändes helt OK.
Konstaterade att vi kört halva sträckan utan regn och precis då började regnet att falla. Första små, söta regndroppar men vid 50 km var de inte längre söta utan arga regndroppar. Tårna hade jag tappat känseln i för länge sedan men det blev inte direkt bättre av att de var tokblöta....
Vi tog ett stopp vid 50 km, tankade mer energi, Mannen tog som vanligt en kisspaus och sedan segade vi oss hemåt. När vi passerat 60 km var det inte kul längre. Blöt precis överallt och regnet bara ökade i styrka. Men vi trampade på och till slut kunde vi sladda in på gården. 70,75 km avklarade på tre timmar ganska precis.
Ställde mig direkt i duschen och det var riktigt obehagligt. Det kliade och brände precis överallt. Tårna var helt röda och bortdomnade. Usch. Men nu, efter att ha suttit under filten en lång stund med fleecetröja, mat i magen och ett par koppar kaffe, är jag så NÖJD för att jag ändå gav mig ut. Det är så här man bygger pannben!
1 kommentar:
Bra jobbat!
anna
Skicka en kommentar