Här händer inte mycket

Märklig känsla att inte kunna träna som vanligt. Jag får en massa dötid hela tiden över som jag inte vet vart jag ska göra av. Jag blir hälften så effektiv som vanligt så mycket dötid äts upp här. Jag är tröttare än vanligt, mycket tröttare Jag vräker i mig en massa godis och onyttigheter bara för att jag inte tränar (och så tycker jag förstås synd om mig själv också). Men nu får det faktiskt vara nog! Från och med i dag ska jag anse mig vara frisk! I dag går jag till sjukgymnasten igen, har beställt tid hos en kiropraktor och ska sluta med medicinen (bereonde på sjukgymnasten säger i dag). Och från och med i dag ska jag träna igen. Inte i de doser jag är van vid, inte samma träning kanske (för nog hoppa över BodyPump i alla fall) men baske mig så ska jag träna. I kväll börjar jag med promenad.

Har också testat det nya sushi-stället i vår byhåla, dock inte sushi i dag för det ska jag äta i kväll. Hann som vanligt inte knäppa något tjusigt före-kort innan jag slängde mig på maten. Konstigt att aptiten inte minskar trots minskad träningsdos....

Smider också planer för julen, vår familj har en tradition av att vara hemma varannan jul och åka till ett skidställe varannat. Nu är det dags för skidor och valet var svårt. Idre och Åre har vi varit i ganska mycket, något annat men vad? Efter tips från bekanta fastnade vi för Funäsdalen och bokade boende i Tänndalen. Ser jättemysigt ut och perfekt träning inför Vasaloppet! God jul!

Och sist en hälsning från en trött Man i Abborrbacken. Nu dödar han mig.... ;-)

Anmäld och klar

Nu har jag skickat in anmälan på Vansbrosimning och Tjejsimmet, det förstnämnda för mig och det sistnämnda till dottern. Tjejhelg, tjejhelg, tjejhelg!

Tjejklassikern

Känns riktigt bra att ha klarat Tjejklassikern! Har bara känt besvikelse över att inte kunna springa och göra på "riktigt" men nu är jag så himla glad att jag inte hoppade över. Blev också glad i morse då jag fick den här från sonen, den hade han förberett och skulle ha gett mig efter loppet. På Mannens stod det SPRINGA i stället för GÅ. Gulligt värre.
Och så här snygg är jag i dag! Puddingpastej!

En annorlunda Lidingöhelg

Lidingöhelgen betyder mycket för mig. Det betyder att jag nu är klar med löpningen och brukar vila en månad, bara köra små korta härliga pass i höstluften. Inga längre och alltså bara vila. Däremot startar jag uppbyggnadsträningen då, massor med styrka och annan träning som jag prioriterat bort. Lidingöhelgen betyder också att en släkting nu fattats oss ytterligare ett år. Men mest betyder Lidingö GLÄDJE, världens roligaste lopp enligt mig (eller hur, Carina).

I år blev LL bara ett jasså. En förkylning en vecka innan loppet innebar att tankarna började vandra. Ett ryggskott på tisdagen innebar att planen helt ströks. Vi åkte ner på fredagen för att inkvartera oss på ett trevligt hotell i Hammarby Sjöstad, mysigt. På lördagen skulle vi varit tre i gänget som skulle starta, en kom till start. Jag, Tjejklassikerkompisen och barnen tog en runda på stan, shoppade lite och hade riktigt trevligt. Sedan drog vi ut till Lidingö för att heja på Mannen. Vilken stämning! Önskade så jag kunde vara med! Men jag stod och hejade på alla så barnen blev generade och tyckte jag skulle vara tyst. Aldrig i livet! Det var så härligt! Stod vid 2 mil ungefär och såg de trötta blickarna, tunga stegen. Stod sedan vid upploppet och upplevde viljan att spurta med ben som helt är tömda - det blir mest en styltgång men viljan, ja den fanns där.

Mannen gjorde ett bra lopp och fick ihop en tid på 2:42, missnöjd som vanligt. Är det typiskt manligt eller? Försökte förklara för honom att det är en bra tid med tanke på den knappa träning som han fått till. Samtidigt blir jag lite förbannad för han har hur mycket potential som helst men är lite lat, gillar inte att träna själv, kommer inte iväg. Nåväl, det kommer fler år.

Efter loppet åkte vi tillbaka till hotellet, Mannen spydde som vanligt så som han gör efter varje lopp (den här gången råkade han sitta i tunnelbanan vilket inte var så bra). Härlig middag väntade. Ser ni efterrätten? Mmmmmm.
På söndag morgon kände jag mig ganska OK. Tror det är bra med shopping när man har ryggskott! Bestämde mig för en start i alla fall. Jag och Tjejklassikerkompisen åkte ut till Lidingö, gick på sportmässa, anmälde oss till Engelbrektsloppet och träffade den tredje Tjejklassikerkompisen. Peppade varandra, jag var avundsjuk på dem som fick springa, funderade över var jag skulle stå så det inte skulle bli så pinsamt att GÅ från start när jag startar i grupp 2.... Starten gick och som tur var fanns det två till tjejer som hade skador och också gick. Jag och den ena tjejen tog sällskap hela vägen, en härlig mil med massor av härliga tjejer som sprang om hela tiden. Fick lite problem med benen efter några kilometrar, de domnade bort, fick dock tillbaka känseln sista kilometrarna efter stretch. Vid två kilometer (nedan) ringde jag till Mannen som fick springa och köpa en Tjejklassikertröja. Hade inte vågat innan eftersom vad som helst kan hände under en mil när man har ryggskott. Som vanligt, underbart att se målet!

Nu är jag färdig med Tjejklassikern, jihaaaaa! Tyvärr fick jag då avbryta stora Klassikern men vad tusan, jag startar om med skidorna. Ser verkligen fram emot det! Nu har jag köpt en Tjejklassikertröja (bildbevis kommer i morgon när jag ska använda den för första gången) och registrerat min Tjejklassiker så att diplomet dimper ner i brevlådan strax.

I dag känns inte ryggen sämre, snarare bättre faktiskt. Jag är snart på G igen!

I am a Tjejklassiker, yes I am!

Lidingö 2010....

..... handlade om att heja fram alla duktiga löpare. Konstigt att stå vid sidan men ibland blir det så. I morgon kanske jag GÅR 10 kilometrar om det funkar.

Grattis alla ni som genomförde i dag, starkt jobbat!

Fragglarna

När jag nu mest ligger här och kvider i soffan, så råkade jag se någonstans att i dag fyller Fragglarna 26 år. Minns ni? Världens bästa program enligt mig! För er som inte var födda då, läs här.

Livets vändningar

Förra onsdagen hade jag ångest över ett långpass som skulle göras. Ett långass som visade sig bli helt underbart. Solen sken, kroppen kändes pigg och glad. Sedan mosade jag sönder kroppen genom att köra ett par pass till....

Sedan fredag har jag vilat eftersom jag dragit på mig en hosta som är av det jobbigare slaget. Bra så. I går satte jag mig i bilen för att åka på tjänsteresa hela veckan. Perfekt uppladdning med god mat, vila från träning. Men, ödet ville annorlunda. På vägen började ryggen att göra lite ont. Väl framme blev urstigning efter dryga två timmars bilfärd en besvärlig historia. Dock inte alltför allvarligt, lite känningar bara. Köpte för säkerhets skull Voltaren innan mötena startade, proppade i mig några tillsammans med Alvedon. Efter första passet var det nästan omöjligt att komma ur stolen. Fick lägga mig på rummet en kort stund för att hämta kraft. Fler Alvedon. Det blev värre och värre. Middagen var en ren plåga, blev glad när den äntligen var över och jag kunde smita upp på rummet igen. Någonstans hade jag en förhoppning om att det nog bara var något övergående. Vaknade på natten och smärtan var så stark så jag kräktes. Hann som tur av till toaletten. Krypandes.

När morgonen äntligen kom blev jag riktigt rädd. Så här ont har jag aldrig haft (nåja, kanske när jag skulle föda barn då). Fick avbryta mitt deltagande i konferensen och börja planera för hemfärd. Superstor kappsäck, två trappor upp utan hiss, benen bar inte. Ringde till mannen och grät en skvätt. Bit ihop! Packa, klä på sig (tog ungefär 2 timmar att få på sig kläder), ner till bilen och påbörja resan hem. Dryga två timmar i bilen med en rygg på protesterade vid minsta bromsning. Sa jag attvarje hostattack tar kål på mig?

Fick snabbt en tid hos doktorn som konstaterade ryggskott. Ungefär två veckors rehabilitering. Diklofenak mot inflammation, två sorters smärtstillande, ordinerad lugn aktivitet, hånskratt när jag nämnde ett Lidingölopp i helgen. Jaha, det var det det.

Nä, nu ska jag sluta älta. Jag ska se positivt på detta! Tänk vad mycket roliga mediciner jag fått! Tänk vilken tur att det inte var diskbråck! Skönt att få komma hem och verkligen ägna mig åt barnen och läxläsning i dag, morsan låg ju helt förankrad till soffan och kunde inte annat än förhöra om sporväxter, pollinering och matte. Mysigt.... Dessutom damp det ner en massa inspiration i brevlådan, nu hinner jag ju verkligen läsa dessa och dessutom ladda med inspiration tills jag får köra igen!

Några tips på övningar för att avlasta ryggen vid ryggskott:
Ja, testar väl några övningar, läser några tidningar, knaprar några tabletter. En annorlunda onsdag helt enkelt!

Min vardag

Hosta och ryggskott. Jihaaaa....

Måndag igen

Vilken helg, så otroligt booooring ur träningssynvinkel. Körde BodyCombat med härliga Carina i fredags men kände i bröstet att det inte var riktigt OK. Tog det därför lite lugnare än vanligt. På lördagen fick jag rejäla hostattacker och tappade rösten några gånger. På söndag bestämde jag mig för att ställa in både BodyCombat och det älskade Functional Moves-passet. Vill verkligen inte riskera något inför Lidingöloppet nästa helg. Nu håller jag tummarna stenhårt för att kroppen orkar och vill återhämta sig och må bra.

Med facit i hand vet jag exakt vad som gick fel. Jag borde inte ha kört ett långpass på onsdag och dessutom två andra pass samma dag. Det blev för mycket trots att jag kände mig helt återhämtad efter en helg utan träning. Just nu är jag rädd för att jag får lunginflammation vilket jag brukar få när jag hostar på det här sättet. Usch. Hur det än blir så SKA jag ta mig runt Tjej-Lidingö på söndag, hur det än blir och på vilket sätt det än blir. Tre-milen får jag kanske hoppa över om det blir riktigt illa i veckan. Det är lite för långt för att våga chansa.

För övrigt har helgen varit en känslomässig berg-och-dalbana. Började fredag med glada skratt på BodyCombat, fortsatte med ännu fler glada skratt hos goda vänner på kvällen. Så himla mysigt! Lördagen innebar start för babysim vilket också är helt underbart. Små, små 6-veckors bäbisar får man mysa med och ge bort när de börjar skrika.... Däremot fortsatte lördagen med en riktigt jobbig aktivitet - att tömma vår stuga som vi sålt. Det var väldigt känslomässigt jobbigt för oss alla. Jag och barnen grät hela eftermiddagen, maken höll fasaden men den hade sprickor den också. Allra värst var det när våra älskade grannar kom över för att säga hej då. Jisses, jag trodde hjärtat skulle hoppa ur kroppen och spricka.

Vi åkte hem, lämnade släpvagn och allt skräp där det stod och drog på middag hos några andra goda vänner. Vi hamnade på en väldigt lokal valvaka där vi fick skapa oss ett var sitt parti och partiprogram, hålla tal och sedan hålla tummarna under röstningen. Ser ni hur nervös jag ser ut ovan? Mitt parti, Zovmorgonzpartiet, vann en knapp valseger. Oj vad det firades! Någon regering hann jag inte skapa men tror faktiskt det hade blivit med Shoppingpartiet som kämpade för ultramegastort shoppingcenter med favoritaffären Zara i vår byhåla. Vi hade också några seriösa partier såsom Motionspartiet och Köttpartiet....

Söndagen blev en slödag där jag bara tog mig ur soffan för att rösta. Resten av dagen deppade jag över lungorna som bråkar med mig.

Men, nu är det måndag och i stället för att köra BodyCombat som planerat ska jag heja på barnen när de kör simcup. Heja, heja, heja!

Hur förklarar jag det här?

Min lunch i dag, precis i dag när jag ska registrera min mat till PT'n..... Fast kanske syns chokladbiten inte så bra, den liksom smälter in i salladen på ett fint sätt. Eller? Och inte syns det väl att jag inte tar "riktig" lunch utan kör jobb + lunch samtidigt?

I går jobbade jag från 7 på morgonen till 8 på kvällen. Kände mig dessutom ganska sliten efter onsdagens långpass, BodyCombat och Functional Moves. Inte så konstigt. Det fick alltså bli en vilodag. Skönt att bara ligga kvar i soffan med barnen och prata.

I dag känner jag mig piggare men har fått en torrhosta som kommer och går. Vi får väl se vart den går under helgen. Planerat i dag är BodyCombat på eftermiddagen tillsammans med experten så jag får lära mig hela programmet någon gång (tack Carina att du ställer upp). Sedan familjemiddag hos goda vänner, mysigt!

I morgon startar jag mina grupper i babysim, hinner med en sväng till vår stuga (som vi nu sålt och ska tömma) innan det återigen är dags för familjemiddag med vänner. Den här gången ska Lidingöhelgen planeras. Förstår ni hur min kostdagbok kommer att se ut med dessa middagar? Hittills har jag fört in gårdagen och dagens so far, mest består den av rader där det står kaffe. Skrämmande. Anar vad den stackars PT'n kommer att ge mig för schema....

På tal om PT så startar jag min resa 1:a oktober, spännande och läskigt! Har precis fyllt i hennes frågeformulär om allt möjligt, redovisat för mål med träningen, varför jag tränar som jag gör, intensitet mm. En hel roman om mitt träningsliv alltså. Hon kommer att ha att läsa hela helgen tror jag.

Hoppas ni alla får en riktigt bra helg!

Sambandscentral på långpass

Tänk att jag alltid har sån ångest innan långpassen men när jag väl stänger dörren och drar ut med mitt vätskebälte fastsatt i midjan, då har jag ett stort leende på läpparna. Jag blir galen på mig själv!

Bestämde mig för att springa minst 15 km, helst upp emot 18 km. Valde att ta på pulsbältet också och försöka hålla mig under 160 hela vägen, mest för att skona mig då jag skulle köra fler pass under samma dag.

Första timmen var jag stressad, axlar uppdragna till öronen och jobbtankar vinandes i hjärnan. Svårt att koppla av, att njuta. När första timmen gått kunde jag äntligen slappna av och njuta. Dock började sambandscentralen få några samtal från jobbet och hemmet. Tänk att det bara är mamma som funkar när det ska ordnas med mellis, skjuts, träningskläder och annat....

Efter en och en halv timme kände jag glädje över att jag faktiskt inte lyckats snubbla en enda gång fast jag körde samma steniga stigar som förra veckan och jag då ramlade flera gånger. Skulle jag inte ha tänkt. Låg raklång IGEN på stigen. Den här gången slog jag mig också rejält. Blåslagna knän och lite blod också. Stackars Marre. På't igen bara och hem.
Det blev totalt 17,1 km och jag blir återigen förvånad över att kroppen orkar men också fundersam över att det går så himla sakta (2:12). En förklaring är själva slingan som går uppför i 6 km, sedan är det stenigt och fullt med rötter (se bilden ovan) även om det går nerför. Just ja, sen var det sambandscentralsjobbet mitt i också. Ja ja, får väl ta tältet med mig när jag kör Lidingö och campa på mitten. 500 meter kvar började regnet ösa ner, timing kallas det!
Efter långpasset hade jag läxläsning på schemat, mat och iväg på BodyCombat. Första gången jag körde nya releasen, så himla roligt! Hem igen, återigen skjutsning och matning av barn. Sedan var det dags för premiär av Functional Moves - salen full med folk och förväntan. Snacka om en energikick! Functional Moves är verkligen The SHIT! Jisses vad kul! Om du inte testat det, gör det!

Ångestladdad eftermiddag

Det är dags för det sista långpasset innan Lidingöloppet. Som vanligt, har jag gruvlig ångest innan och vet inte hur jag ska ta mig ur det här. I går kväll lovade jag mig själv att skjuta upp passet till fredag eftermiddag om det regnar. I morse var det mulet och regntungt men nu regnar det definitivt inte. Jag har inte att "skylla" på egentligen. Kroppen rockade loss fullständigt i går på BodyPump, det gick tokbra och jag var grymt stark. Så i dag är en perfekt dag att springa på. Jag ska bara.....

Smälter maten alltså och funderar på längden. Jag tror att det blir ett kortare långpass och sen håller jag tummarna för att kroppen håller på Lidingö. Vilket den givetvis gör bara jag tar det lite lugnt.

I kväll väntar också premiären för Functional Moves, härligt! Äntligen dags! Hoppas det kommer massor med folk som vill prova på och bli lika frälsta som jag.

En stilla kväll

En hetsig dag som innebar att den efterlängtade BodyCombaten inte hanns med, avslutades lungt och stilla på mitt favorithotell (dock utan träningskläder). En sallad och Biggest Loser. Måste dock erkänna att jag inte kände för BL alls, det var inte min grej eller så måste man kanske följa det en stund för att det ska bli bra. I stället stoppade jag i senaste releasen av BodyCombat och försökte plugga koreografi. På torsdag måste låtarna 1 -5 sitta och låt fyra innehåller en ganska svår kata. Hmmm, kräver tid.

I kväll hoppas jag hinna hem till BodyPump så jag får prova den nya releasen. Pluggar nog BodyCombat hela vägen hem i bilen....

Min helg

Jag har haft en helt underbar helg. Svärmor fyllde 60 år för några veckor sedan och i present fick hon en överraskningsresa. Vi fyllde i när hon skulle bli hämtad och när hon kom hem igen. Sedan fick hon lista med saker hon skulle ha med sig, vissa saker fanns bara där för att förvilla förstås....

Det blev en helg i Visby. Helt underbart. Staden är magisk och vi hade underbar tur med vädret dessutom, kring 20 grader varje dag. Fredagen avnjöt vi en härlig middag, hela lördagen ägnades åt strosande och shopping, söndagen blev det Lummelundagrottan och lunch i Tofta.

Inte ett löpsteg, inte ens kläder med, bara god mat och massor med vin. Nu är det dags att börja uppladdningen för Lidingö så bort med vin och chips och fram med backpass och kolhydrater. Nu kör vi!

Jag har bestämt mig

Under lång tid har det gnagt i mig. Jag är inte riktigt nöjd. Det har varit svårt att sätta fingret på vad det är som skaver där inne. Nu har jag bestämt mig. Ett oväntat mail från en Pompe fick bitarna att falla på plats.

För ganska många veckor sedan, när jag kom tillbaka från semestern, hittade jag Pompe. Hon verkar vara en aktiv tjej som sysslar med allt från fridykning till multisport. Och framför allt verkar hon GLAD, ha en glädje att inspirera. Jag slängde iväg ett mail till henne och berättade om mig själv, så där bara ändå. I helgen fick jag svar. Mitt mail hade kommit på villovägar men nu nått henne och hon kom med ett erbjudande jag inte kan motstå. Speciellt inte nu när överträning varit hängande över mig och kroppen inte riktigt vill vara med. Inte huvudet heller. Det är dags för förändring, dags för Pompetajm!

Jag ska anlita en PT online. Jag vill få ordning på min träning och min kost. Jag ska sätta tydliga mål för mig själv och våga lämna komfortzonen. Jag är nöjd. Och rädd. Fortsättning följer.

Rekreation

Snubbel och elände

Eller nej, inte så mycket elände när jag tänker efter, livet är ganska så härligt nu igen.

I går hade jag en hektisk dag, massor med möten, lätt träning på lunchen med mina BodyCombat kollegor inför ny release, massören, mer jobb och sedan löppass efter det innan möte på kvällen. Hualigen! Bara tanken på att hinna med allt ovan plus lite förberedelser inför dagens möten gjorde att jag gick i kok. En sak i taget....

Träningen på lunchen fick jag bokstavligen rusa till men det var kul att få testa den nya releasen på riktigt, watch out! Snabb lunch på väg till massören. Skönt att få lägga sig ner hos henne, småprata, mysa och AAAAJJJJJJJ! Smärtan var obeskrivlig. Precis överallt. Små, små spänningar och knutar som skulle masseras bort. Jisses. Har aldrig varit med om något liknande. Vid skuldrorna var det som pärlband med små knutar, dessa tog en evighet att få bort. Insida lår, precis ovanför knäna, jisses, har aldrig känt sådan smärta. Hela ryggslutet var som en klump. Hon fick jobba hårt. Och jag som sett fram emot en timmes härlig, avslappnande massage satt med hårt knutna händer och käkar och bara försökte överleva. Dialog innan jag dog på bänken:

Jag: "Men herregud, vad har jag gjort nu som fått så ont överallt?"

Massören: "Ja, inte vet jag, kanske kan det vara den där Multisporttävlingen på 8 timmar där du bland annat simmade och också krampaktigt försökte bromsa fast du inte hade någon broms på cykeln...."

Ja, se så lätt man glömmer...

Hem igen, jobba, jobba, jobba. Sedan ett svårt beslut - vilken typ av löpning är aktuellt när hela jag känns mörbultad? Ingen aning var svaret så jag helgraderade med att det kunde bli allt mellan 5 km och 15 km. Min ursprungliga plan var på 13 km i alla fall.

I väg i det vackra vädret, bestämde mig för att springa upp till slingan för att där göra mitt val. Bra också med den backiga terränglöpningen som slingan erbjuder. So far so good. Solen sken, livet kändes skönt. Tills KABOOOOM. Jag ligger raklång och fattar inte vad som hänt. Vattenflaskorna ligger utspridda över hela skogen och jag är mörbultad. Äsch. Efter det blev det sig inte riktigt likt. Benen snubblade överallt, det gick sakta, väldigt sakta. Fick vid ett tillfälle också sätta mig på en stubbe och ringa några jobbsamtal och skicka några mail. Rolig syn det där, kontorsMarre sittandes på en stubbe med löparMarres kläder på och försöker vara professionell....

Hur som helst blev det drygt 15 kilometrar som gick väldigt sakta men å andra sidan inte kändes väldigt jobbiga. Nu är jag på G med långpass igen! Nu återstår bara ETT långpass innan Lidingöloppet.

I dag är jag mör, både av massagen och av långpasset. Ingen löpning i dag men kanske BodyPump och/eller Yoga.

Satsningen har startat

Lidingö - here I come! 16 dagar kvar....

Nu är Multisporttävlingen över och det är dags att fokusera på nästa grej. Hemma igen efter en snabbresa till södra Finland. Jag jobbar med stål och det är alltid lika underbart att få se gamla masugnar och annat... Nedan ett från 1800-talet som man gjort om en del för att användas till jazz-scen på den årliga jazz-festivalen i byn. Bra tänkt!

Var också ut och sprang av mig resdammet sent i går kväll. Så himla varmt ute och så lätta ben. Trodde att helgens äventyr skulle hålla sig kvar en stund till men det gjorde det inte. Nu är jag laddad! I dag hoppas jag hinna med ett lite längre pass på eftermiddagen, lugnt och stilla. Först ska jag dock på en välbehövlig massage och kanske till och med hinna med några låtar från nya BodyCombat-releasen.

På Arlanda köpte jag Blossoms nya tidning som resesällskap. Hade stora förväntningar men tyvärr föll tidningen inte mig på läppen. Det var för lite GO på något sätt. Alla är vi olika, jag föredrar ändå Fitness Magazine och Runners World framför andra tidningar.

Några fler härliga minnen....

Tävlingsarrangörerna har börjat lägga ut bilder från tävlingen i lördags, blir så glad att se Team Koskenkorva gå i mål med leenden upp till öronen....
Även maken (i svart) och hans teamkompis ser ut att se nöjda ut att komma i mål. De lyckades dessutom spurta om ett lag på 400-metersbanan som avslutade tävlingen. Strongt!

Nu är vi kändisar

Trodde att jag skulle sova som en stock i natt. I går kväll började ögonlocken trilla ihop redan vid nio så när resten av familjen bänkade sig vid Superman, tackade mamman för sig och gick upp. Läste ut min (dåliga) bok (äntligen!) och somnade direkt. Men mitt i natten vaknade jag, ont i kroppen, hostig, krypande känsla i kroppen. Det pågick hela natten så någon sömn blev det inte direkt. Blev glad när maken också verkade känna likadant för han gick upp vid halv sju. En söndag. Jag drog mig till halv åtta men sen gick det inte mer. Förkylningen känns inte värre, det är nog bara kroppen som är riktigt, riktigt trött. Inte så konstigt.

Plockade, fixade lite med gårdagens packning, tog en kopp kaffe, macka och morgontidningen. Satte kaffet i halsen när jag ser att lokaltidningen "offrat" sig att skriva några rader om vår tävling. Helt otroligt! Trodde det var val för hela slanten som gällde.... Några fina bilder från paddlingen och kommentarer från vinnarna (som vann en plats i Åre Extreme Challenge 2011). Det var hård konkurrens i år med många "riktiga" Multisportlag och triatlether, ändå vann våra lokala hjältar som är nybörjare i Multisport. Bra gjort! Tydligen var det i paddlingen som de drog iväg och behöll sedan ledningen. Vinnartiden blev på 4:26.

Ja, vart kommer vårt lag in i bilden då? Jo, vi finns med som sista mening i artikeln:
"Strax efter klockan sex var dags för sista lag i mål, de hade då varit ute på banan i sju och en halv timme." De hann väl inte vänta in oss efter 7:52 eftersom tidningen skulle tryckas.... Nåväl, det är som vår coach Anna säger - det är VI som är de riktiga hjältarna!

Multisport - the story

Morgonen började vid 07.00, full fart från första stund. Det skulle fixas frukost, packas, nervositet, sonen iväg på simträning mm. Hur ska all packning få plats?
Det var fler nervösa vid parkeringen, alla såg ut som proffs.... Jag och Marie, min nya multisportkompis. Vi ser lätt hysteriska ut, eller?Så här såg kontrollerna ut. Vi började dock med att springa 500 meter runt tävlingscentrum. Inte så jobbig start men det märktes att många var sugna på att dra iväg och dra ifrån. Vi tog det lugnt från början. Tillbaka till cyklarna och nu väntade MTB-cykling. Enligt arrangörerna var det ungefär 10 km, det blev 20 km.... Men vi var väldigt nöjda över att vi cyklade på bra och gjorde inga missar alls. Allt enligt plan! Cyklingen var backig som bara tusan, mjölksyran brände i benen. Lite jobbigt också att möta tävlanden som redan var färdiga på den här etappen.En av kontrollerna på cykeletappen var högt upp. Riktigt högt upp. Vi fick verkligen köra team för att fixa det, jag lyfte upp Marie och hon fixade den. Jihaa!Efter cyklingen var vi tillbaka till tävlingscentrum. Då hade det gått två timmar och två mil. Vi drog iväg på löpning. Uppför givetvis.... Löpningen var över träskmark och småstigar. Ganska roligt ändå. Nedan två ganska trötta tjejer på myren. Ganska blöta på fötterna också.Efter myrlöpningen sprang vi till paddlingen. Lyckligt ovetande om vad som väntade. Vi började paddlingen i en kanal under flera broar. Broarna var så låga att vi fick ligga ner i kanoten och skjuta oss fram genom att hålla i taket. På ett ställe fastnade kanoten. Panik.... Men väl ute i sjön gick det ganska bra. Tävlingsarrangören hade skojat till det hela genom att lägga banan så att alla fick zick-zacka sig fram och tillbaka över sjön i flera varv. Vi valde också fel väg en gång och fick dra kanoten i sly.Här är Marie uppe och tar en kontroller från kanoten.Efter paddlingen var jag bra slut. Visste att det var en kort löpning tillbaka till tävlingscentrum men den kändes nästan omöjlig.Vi lyckades på något sätt springa hela vägen tillbaka. Då hade väldigt många lag kommit i mål redan och vi visste att vi hade en otroligt jobbig etapp kvar - cykling, löpning och cykling. Det gällde att inte fundera så mycket utan bara dra iväg från TC. Jag var trött, så fruktansvärt trött. Tur att min ordinarie multisportkompis var med oss hela dagen med peppning, sms och annat. Annars hade det nog inte gått.

Vi drog iväg, mötte en massa glada lag på väg mot mål. Cyklingen gick bra, vi konstaterade att vi nu kört nästan 5 mil och hållt på i drygt fem timmar. Nu väntade löpning på Fjällberget, ni hör ju hur de låter. Backe upp och ner hela tiden. Men vi ser ganska glada ut vid nummer 25 (Lillån) i alla fall!Löpningen avslutades med en uppfriskande simtur i ett tjärn för min del. Jag trodde att arrangörerna skojade när det stod att det var siming till en kontroll. Men nej då, inget skämt där inte. Av med tröjan och ut i det dyiga vattnet. Fy vad det var geggigt och kallt! Och att simma med skor är inte att rekommendera. Jag höll på att frysa till is. Men det var bara att genomföra. Inget backande här inte.

Nu återstod bara två kontroller, helt otroligt! Vi började verkligen få segervittning nu. Upp på cykeln och påbörja nedförsbackarna. Fast då kom jag på att jag inte hade några bromsar alls. En bom närmade sig med stormsteg, cykeln gick fortare och fortare. Fick slänga mig åt sidan till slut för att få stopp på ekipaget, läskigt. Men vi fortsatte, cykling på jobbig grusväg men nu var vi ju så nära. Kollade på klockan och insåg att vi hållt på i dryga sju timmar nu. SJU TIMMAR!

Sista två kontrollerna gick väldigt bra och fort, det var medvind, nerförsbacke och hemlängtan.

När vi svängde in på TC sista gången, då var känslan helt obeskrivlig. Det fanns nästan inga människor kvar (utom de underbara arrangörerna som stod och väntade på oss med kaffe, mackor och fina vinster). Så trött och så lycklig. Tiden slutade på 7 timmar, 52 minuter. Distansen blev 60,6 km. Herregud. Förra året blev tiden 5:45 och sträckan 4 mil. Inte undra på att det kändes långt.... Vinnartiden låg i år på dryga fyra timmar.

Nu är vi nöjda och VINNARE båda två, hurra Marie, vad vi är bra!Nu ligger jag i soffan, försöker bli varm igen efter badandet. Njuter av en bra dag och önskar jag hade kunnat ha en ledig dag utan träning i morgon..... Nåväl, det kostar att ligga på topp!

Här händer det grejer

Deppigheten på förmiddagen byttes ut mot totalt mörker när Multisportkompisen ringde och meddelade att hon blivit sjuk. Näääää, hur blev det här nu då! Fick diskutera med henne en stund, fundera om jag ändå vill ställa upp men med någon annan och i så fall vem. Klockan tickade. Hade två på lager som kanske skulle kunna tänkas upp och som jag kunde tänka mig att tillbringa 5 timmar i skogen med. Hade tur - en av dem lyckades jag övertala efter en timmes telefonpratande och en flaska vin (som hon får efter målgång givetvis). Så i kväll har jag smitt planer igen men med en annan kompis. Konstig känsla men bra ändå. Vi kommer att greja det här! Vi kanske inte är snabbast i morgon men vi är garanterat snyggast. Nu kör vi, Marie!

Har nu alltså gått från deppighet till mörker, övervägt och hittat en väg ut, planerat, ätit pasta och druckit vin (hmmm, inte kanske bästa uppladdningen men livet ska njutas), konstaterat att tvättmaskinen med mina tävlingskläder gått sönder och inte går att öppna, packat ryggsäcken med bars, gelé, extrakläder (om multisporttävlingen förvandlas till Vansbro-look-a-like), fixat med cykeln och nu strandat framför Kristallengalan och funderar över hur jag ska få ur kläderna ur tvättmaskinen. Nåväl, det rodnar sig säkert på ett eller annat sätt.

Höstdeppighet

Trots mina glättiga inlägg om Multisport och att jag äntligen får träna, måste jag erkänna att höstdeppigheten nått mig. Varje vår och höst är det likadant. Tappar sugen till precis allt, har ingen lust att ens kliva ur sängen. Och till råga på allt vägrar förkylningen släppa greppet helt. Går omkring och snorar, har ont i huvudet, trött, irriterad, osocial. Ja, härliga symptom det där! Helst av allt vill jag bara stänga av allt, lägga mig i sängen med en bra bok (ja, inte ens boken jag läser nu är bra när jag tänker efter) och skriva en lapp på dörren "Stör ej, väck mig vid jul". Fast det går ju inte.

Vadan detta nu då? Ja, först och främst är det väl förkylningen som gör att jag inte kan träna riktigt och att tröttheten inte släpper. Detta åtgärdar jag med att flexa i dag och åka hem och sova några timmar. Och vilar. Precis som jag vilade i går.

För att få adrelanin, kör jag givetvis Multisport-tävling i morgon. Det kommer att ge mig en kick och roliga skratt. Även om det känns jobbigt att ladda i dag så vet jag att det kommar att vara otroligt roligt när vi väl är ute på äventyret. Hur det än går.

Jag och maken har också ett svårt beslut framför oss som tär på krafterna. Vi velar hit och dit och vet inte riktigt hur vi ska bete oss. Å ena sidan om vi kör, kommer en börda lätta från våra axlar men vi kommer båda att sörja. Om vi inte kör, kommer bördan att finnas kvar och vi skjuter på beslutet. Och NEJ, det handlar inte om att kärleken är slut, mycket enklare saker än så.

Nä, lite sömn och kanske en fika på konditoriet i dag kan pigga upp?