Dagens "OJ DÅ"

I går på simningen hade vi med oss en tjej som körde med kort våtdräkt och gjorde inte så mycket väsen av sig till en början. Senare var det hon som höll ihop gruppen, som navigerade, som visade vart vi skulle och var ledaren helt enkelt. I dag inser jag att tjejen i grön badmössa inte är någon mindre än Ulrica Cavallin, en duktig multisportare som förra året vann vår egen Hofors Adventure Race i långa damklassen och i år vann damklassen i Åre Extreme Challenge Classic. Hoppsan Kerstin. Bilden ovan från hennes Facebook-sida.

Långpass Open Water

I går kväll hade ett gäng från Gävle Triathlon stämt träff för att simma i havet utanför Gävle. Jag var smånervös hela dagen och spanade på YR som vanligt, vindarna såg inte ut att vara trevliga. Dessutom kom rapporter och algblomning både här och var så det var med hjärtat i halsgropen jag och Mannen åkte mot Gävle efter jobbet.

Vi var hela 15 triathleter som dök upp på träffen, alla med olika förutsättningar och olika bakgrund. Jag och Camilla hade bestämt sedan innan att vi skulle hänga ihop, hon är en superbra simmare men har aldrig simmat så långt tidigare. Mannen skulle också haka på oss så det kändes tryggt. Planen var att följa kustlinjen och därmed avverka 3,8 km. Ett gäng valde att ta den första viken också vilket ökade på deras distans något. Vi startade alltså vid gröna flaggan och avslutade längst inne i viken med svart/vita flaggan.

När vi kom fram till Lotsstationen vid Bönan ser jag vågorna smälla på rejält, det går vita gäss på havet. Hualigen! Blir sjösjuk av att stå på startplatsen (vid lotsbåten) och funderar på att kasta in handduken. Bilderna nedan är tagna efter simmet då havet lugnat ner sig betydligt.

Första målet är att ta sig till andra sidan viken, en brygga som knappt syns till höger i bild.

Vi börjar simma och jag får panik direkt. Vågorna är så stora att jag har svårt att se de andra simmarna, antingen är jag i en vågdal eller de andra i vågdalar så jag känner mig helt ensam långa stunder. Vi väntar in varandra efter några hundra meter och vi delar upp oss i två grupper - en grupp som "genar" och en som simmar längre. Jag tar den kortare gruppen förstås. Camilla leder oss framåt.

När vi nått andra sidan första viken ska vi runda en udde, vi simmar mot vågorna och där ser jag om möjligt ännu mindre. Tänker att det blir nog bättre när vi kommer runt udden (udden som syns nedan).

Pyttsan! Det var då det brakade loss rejält! Vågorna var så stora så det gick inte ens att stå still och trampa vatten. Vattnet sköljde över oss och jag frågar om vi verkligen ska fortsätta, är det vettigt. Killen som dragit ihop gänget försäkrar mig om att vi bara ska till den gröna fyren, sen kommer det att vara betydligt snällare vatten. Jag biter ihop men fäller nog en tår. Mannen gör sitt bästa för att peppa och finns i närheten hela tiden. Jag följer Camillas fötter men det känns som att fyren är väldigt, väldigt långt borta. På kartan befinner vi oss nu mellan 1 km markeringen och ön som vi ska ha på vänster sida. Det är verkligen en kamp, känns som att jag inte kommer någon vart. Bestämmer mig för att bara mata, mata, mata och inte tänka så mycket. Helt plötsligt ser jag fyren och vattnet blir lugnare, pust.

Någonstans här tittar jag på klockan och det har gått 49 minuter. Förra gången simmade gänget ungefär 1:45 så jag får hybris av att tänka på att jag ska kämpa en timme till i vågorna.

Som tur är blir faktiskt vattnet lättare att tas med efter första fyren, vi simmar på och det känns helt OK. Jag har fortfarande svårt att navigera, ser inget nu när solljuset bländar, mina glasögon är helt immiga och flottiga. Måste byta glasögon!

Till slut säger en i gruppen att nu ska vi bara runda den sista udden och så är vi framme sen. Härligt! Vi simmar på lite snabbare, inga pauser utan bara matar på. Det känns bra, har dock lite känning i vänster axel men försöker tänka bort det.

Till slut når vi campingen och det har gått 90 minuter sedan start (inklusive några pauser här och var för att vänta in kompisar). Och jag är så nöjd, så nöjd, så nöjd. Vilken upplevelse! Jag gjorde det! Det blir ungefär 3,8 km simning (min klocka visade snarare 4,8 km men den lägger på distans, någon annan hade 4,1 km på sin klocka). Nu är jag redo för Kalmar!

Och så filmen om Ovansjö Triathlon

Ovansjö Triathlon 2014 - The Story

Coachen fick mig att lova att INTE ställa upp. Sonen gav mig onda ögat när jag ens nämnde tävlingen. Men hur det än var så anmälde jag mig, Mannen och Sonen en sen måndagkväll efter alldeles för många glas rosé. I lördags var det dags. Förra året gick ju inte så bra....

Innan loppet
Under hela veckan har jag känt mig omotiverad, trött, inte träningssugen alls. Hela kroppen har skrikit "MEN SLUTA NURÅ". Även fredag var dryg då jag och Mannen genomförde ett hitte-på-triathlon med 30 minuters simning, dryga 2 timmar cykel och 45 min löpning (kortade ner både cykel och löp då mina ben var helt omöjliga).

Vaknade på lördagen och visste ärligt talat inte ens om jag skulle starta. Hopplös känsla. Trött kropp, inget sug. Väl på plats kändes det dock bättre så jag och Sonen peppade inför hans start (han kom trea, bra Sonen!). Sonen i gul badmössa nedan.

Sonen växlar till löpning. Nu har han kastat bort stumporna så långt han kan då han blev sur över att de inte gick att sätta på sig....

Loppet

Simningen på 700 meter gick som en dans! Jag startade längst fram så det var något stökigt men när jag väl fått in snitsen så kan jag mata på och simma om väldigt många. Jag kom upp som andra dam och bland de första killarna också. Sen strular jag som vanligt i T1, det tar en evighet och Camilla från min tri-klubb som är förste dam manar på mig när hon drar ut.

Det är MTB-cykel som gäller i det här loppet, första delen är asfalt och jag matar på. Dock har jag svårt att hitta någon jämnhet, jag mesar och slötrampar emellanåt. Kommer in på en traktorväg med stora stenar vilket är jobbigt. Lite lera är det också (hualigen!). När det återstår ett par kilometer kör en tjej om mig (hon som vinner damklassen) och jag kör om Camilla så jag ligger tvåa vid T2.

T2 går lite snabbare men jag byter skor och det gör inte de andra tjejerna. Camilla smiter om mig och jag är trea ut. Camilla mår dåligt och funderar på att bryta då hon mår dåligt av värmen så jag springer om henne. Eller trippar rättare sagt. Jag är livrädd att stuka foten igen och tar det väldigt varsamt. Trippar fram i 6:30 tempo när det är stig. Det är fruktansvärt varmt och ute på en grusväg går det uppför, finns ingen skugga och någon bris finns inte. Tror jag ska dö där ute i skogen.

En underbar människa står i en kurva och skriker - nu är det bara en kilometer kvar och det är utför hela vägen! Jag får nya krafter och ökar taken, tyvärr är det ännu en tjej som springer om mig här men jag orkar inte riktigt bry mig. Kommer in mot pubilken och ska bara varva dammen igen. Gör det med en spurt, springer om någon ytterligare kille och studsar in in mål. Så nöjd! Jag kom trea!

Klubben var väl representerad på tävlingen, så kul att känna flera som tävlar och ha en gemenskap i klubben!

I väntan på Big Day

I morgon är det triathlon för hela slanten. Och på lördag också för den delen. Det här är sista mängdveckan innan Ironman. Om exakt en vecka ligger jag på ett hotellrum i Kalmar (ett väldigt dyrt sådant) och inväntar provsimning av banan, den som sker på fredag morgon. Hualigen.

Under veckan har det blivit en hel del träning - först en timmes simning på måndag, 13 mils cykel på tisdag och en halvmara på onsdag. Allt i extrem hetta. I dag har jag vilat och det har behövts. Verkligen. Kroppen är sliten, huvudet vill inte träna mer, semesterångesten börjar krypa inpå, sista semesterdagen i morgon. Och den tillbringar jag med ett hitte-på-triathlon (Big Day) - 30 min simning, 3 timmar cykel och en timme löpning. Ser faktiskt fram emot det.

Det har hänt en del i veckan, jag fick för första gången sitta i baksätet när Dottern övningskörde. Läskigt men coolt. Hon var superduktig! Som sin mamma.....

Sonen testar sin våtdräkt någonstans i denna magiska sommarkväll, hur duktig som helst! Han ska tävla på lördag och ville känna sig för hur det känns med våtdräkt.

Samma kväll, samma kille. Magiskt.

På 13-milsrundan hamnade vi vid en vacker sjö mitt ute i ingenstans. Det blev en kort stretchpaus i solskenet. Passade på att posera i tävlingsdräkten bara för att.

 Och Mannen var väldigt fikasugen tydligen. Högbo - vilket fikaställe!

 Ungefär så här varm var jag efter cykel och löp i 30 graders värme.

 I går kväll smög vi in i biomörkret och tittade på Apornas Planet.

Honey I'm home!

Har landat hemma efter 3 veckor ute på äventyr. Första veckan i Finland, andra på västkusten och en tredje på Åland. Vilken semester! Vilket väder! Vilka vänner! Jag är full-laddad med energi för att göra en sista hård träningsvecka innan det är dags att börja trappa ner. Om tre veckor har jag förhoppningsvis avklarat min andra Ironman. Tanken svindlar. Några bilder från senaste veckan.

Fantastiska Tylösand, dit återvänder jag mer än gärna, speciellt nu när jag hittat alla braiga cykelvägar.

Den här dagen ska jag sent glömma. Började med 10 mil cykel på Vättern-vägar och hängde resten av dagen vid en underbar brygga vid Vättern. Hela familjen.

Åland, vet inte hur många solnedgångsbilder som finns i min mobil och ändå är det omöjligt att förmedla den rätta känslan.

Sista dagen på Åland blev det sightseeing för mig och Mannen - en tur från Eckerö till Kastelholms slott, vidare till Mariehamn och tillbaka till Eckerö. Fantastiska 10 mil men ack så varmt.

 Cykelben.

Mina "små" äsklingar på väg till campingen. Vad hände? Hur blev de så stora?

Det krävs många personer för att slå ihjäl en abborre på 10 cm.

 Mästerkocken, typisk campingmat på Muurikka.

Dags att packa upp, städa, handla, planera ett B-fit pass och så KÖÖÖÖÖÖÖRA sk*ten ur mig och deltagarna. Som jag längtar!

Marre goes semester

What! En vecka utan inlägg! Vad gör hon den där Marre? Tja, hon semestrar. Just nu i Tylösand, denna vackra plats. Vi har också varit till Ullared och jag överlevde. Vi hade lyckats välja "bra" dagar. Men jag hade mer puls där än under de träningspass jag kört här.... Mannen hittade trihandskar.

En tidig morgon tog jag och Mannen cykeln till Falkenberg på Ginstleden (?), helt underbar, platt cykling med magiska vyer. Vi har också sprungit på Prins Bertils stig, lika magiskt varje gång.

Var också och visade barnen det verkliga livet i Köpenhamn, läskig upplevelse.

I morse simmade vi i en utomhusbassäng, en 50 meters sådan med saltvatten. Spännande. 

I morgon drar cirkusen vidare mot Gränna. Tänkte uppleva den staden även i dagsljus (till skillnad från alla Vätternrundor då jag passerat i mörker).

Ännu mera TI

Några dagar till har förflutit i semesterns tecken. Nu har vi dock återvänt till Sverige igen och har packat husvagnen alldeles för full. Mannen kommer att få gråa hår när han ska dra runt på den ca 140 mil inom de kommande veckorna.... Fast å andra sidan kommer vi andra också att få gråa hår när vi ska leva tight inpå varandra i 14 dagar. Men, men, det blir mysigt också. Lovar en rapport om några dagar.

I går anlände vi Stockholm och passade då på att simma med Jeanette igen. Den här gången fick Mannen också följa med. Han blev filmad och fick en massa tips på förändringar, sedan drillades vi i Total Immersion igen. Upp med armbåge, ner med handen innan huvudet, gliiiiiiiiid, skate, trestegsraket, widetrack, nodding och så fick vi simma synkroniserat. Coolt! Det fina med den kråksången är att Mannen behöver lugna ner sina simtag medan jag behöver ta i mer, win-win! Se nedan vad vackert (håll bara med, säg inget).

Innan vi drog iväg från Finland, hittade jag en staty på Paavo Nurmi, han är född i Åbo och en riktig löparikon. Funderar bara över varför de avbildat honom naken, kanske handlar det om barfotalöpning fast all in.

#butfirstletmetakeaselfie

I går kväll tillbringade kvällen med goda vänner, benen var därför något trötta när vi drog iväg på en sjumilarunda. Tur jag fick Ica-fika i alla fall. Som vanligt hann jag inte fota innan jag högg in på bullen.

Dagens

Dagens kontor - inte helt ergonomiskt (ni ser inte riktigt kontorsstolen som är en hederlig plaststol som hör till plastbordet, kan tillägga att jag inte kan knappa för hårt på tangenterna för då hotar bordet att vicka) men utsikten (det finns annan utsikt än tvättlinan) är bedårande.

Dagens arbetskollega - en riktig sötnos som håller sig i närheten så länge jag ser till att matskålen (eller nja, alla tre) är full. Det är en katt som tillfälligt flyttat in till mina föräldrar, gissar att maten här är bättre än hemma hos honom.

Dagens simpass - en monsterpass OW som kändes monstrigt bra (800 m, 600 m, 400 m, 200 m med lite lall emellan). Som vanligt var vi ett exotiskt inslag med våra gummidräkter.

Dagens förmiddagspass - löpning i dryga 4 km, sedan ett styrkepass bestående av en AMRAP på 10 minuter - 5 hand release push-ups, 10 crossfit situps, 15 airsquats och ca 100 meter löpning (inklusive en sandbacke). Avslutade med en tabata där vi varvade dips och planka. Sen höll de monstriga bromsen på att äta upp alla våra muskler så vi gick och duschade.

Dagens fika - en enorm glass som svalkade skönt efter simpasset.

Semesterfeeling

Första semesterdagen, axlarna har sjunkit ner från öronen några millimeter och mer blir det. Vi har landat i mökki i Finland. Stället där jag tillbringat vareviga sommar sedan jag föddes - det vill säga 25 år (ha, ha, gick ni på den?). Det är här det blir sommar på riktigt, långt in i själen. Dagarna består av sovmorgon, lång frukost, träning, kaffe, mat, utflykt någonstans, badminton/fotbollsmatch, bastu, korv, kortspel. Ungefär så. Nedan stretch efter 3 mil på MTB med vackra ängar, skog och grusväg.

 På båten unnade vi oss en tapas-middag. Tradition varje år.

Brolle junior fick hänga med oss i år, Dottern är hemma och arbetar stackarn.

Innan vi drog iväg hann vi också med en MTB-tur där hemma, tvillingarna MTB-räven och Sonen, lika tröjor, lika strumpor. När MTB-räven konstaterade att de var väldigt mycket likisar, nästan som tvillingar, tittade Sonen skeptiskt på hennes löpartights med rosa revärer och skakade försiktigt på huvudet. Enough said.

Nämen dags för lite kaffe igen då. Kanske ladda för simning i havet på eftermiddagen, kanske. Gårdagens simning gick oväntat bra men det var i en sjö utan hajar och döda människor. I havet vet man inte aldrig.

Marre testar - Total Immersion

En tidig morgon förra veckan bokade jag in mig för ett pass Total Immersion (TI) mellan Arlanda och ett nytt möte i Storstaden. Jag har länge velat prova men alla TI-coacher finns så långt borta. Av en ren tillfällighet såg jag att Jeanette, som jag lite känner sedan tidigare, nu utbildat sig och coachar klienter. Här kommer mina tankar.

Vad är TI?
Jag läser på Simcoachens sida att i TI är målet att uppleva simningen viktlös, avslappnad och energieffektiv. Vi ska bli ett med vattnet och ta oss igenom det "hål" vi gör med främre handen. Det handlar om balans, streamline och framåtdrivning. Nedan en video när Jeanette simmar TI i en mörk sjö någonstans.


Vem är min coach?
Min coach är alltså Jeanette, hon driver ett eget företag med personlig träning, Family Fitness mm. Hon är också triathlet och tävlar främst i halv IM distansen (vi sågs i Vansbro förstås). Och så får hon plus för att hon skriver om mig i sin blogg, jag har markerat det viktigaste..... :)

Min lektion (60 minuter)
Vår tanke var att träffas vid en sjö men då temperaturen dagen innan var under 15 grader så var Jeanette snäll och ändrade platsen till en utomhusbassäng (50 m). Skönt! Jag ville nämligen ha en lektion i OW-simning, inte "bara" bassängsimning.

På med våtdräkt och Aqua Talk (en grej jag fick ha under simmössan vilket gör det möjligt för Jeanette att ge "order" medan jag simmar, inte behöva vänta tills jag simmat till kanten) och sedan fick jag simma några längder. Jeanette räknade mina armtag (54) och tog tid (54 sek) på 50 meter. Efter det filmade hon mig från olika vinklar. Jag fick kliva upp och titta på videon direkt för att se vad jag gjorde (skräckis).

De saker vi konstaterade direkt är att jag korsar mittlinjen med vänster (vilket jag visste men inte jobbat på sista tiden), att jag måste ner med huvudet mer (lasern ska peka framåt), bredda armtagen mer (tänk att du ligger på en surfbräda när du simmar) och SLUTA ÖVERROTERA*.

I TI delas simningen upp i flera delar och man jobbar med en sak i taget. Nu skulle jag bara simma i en timme och då är det svårt att hinna få djup i alla delar men jag fick testa allt i alla fall. Först och främst fick jag träna på bredd mellan armarna och ner med huvudet i en övning kallad supermanglid. Efter det gjorde jag skate fast på ett sätt jag aldrig gjort tidigare. Och plötsligt FATTADE jag varför skate är så bra och varför man gör det! Heureka! Jag kommer inte att redovisa exakt allt jag gjorde under passet för det blir nog tråkig läsning och så minns jag kanske inte allt heller.....

Nu var det dags att dela upp simtaget och tänka en sak i taget.

Steg 1 - en arm fram, jobba med hur du drar upp armbågen i bakre armen. Låter enkelt men när jag ska lägga till det här med att SLUTA överrotera så blev det himla krångligt i min hjärna.

Steg 2 - bakre armen jobbar sig framåt med avslappnad underarm.

Steg 3 - hur handen ska ner i vattnet (skapa det där lilla hålet som kroppen ska glida igenom), höftens "snatch".

Steg 4 - "dragfasen".

Upp till bevis - lägg ihop allt och testa hela vägen. Efter några längder började Jeanette räkna armtagen igen och jag kom ner till 38 drag. Någonstans mellan 54 och 38 drag ligger alltså mitt mål då jag simmar avslappnat men ändå har farten med mig. Sista "testet" simmade jag på samma tid men med 50 armtag, största skillnaden var att jag inte ens var trött när jag "gick i mål".

Fick avsluta med några andningsövningar dvs hur jag kan andas utan att få upp huvudet så långt ovanför vattenytan. Nedan en film som Jeanette filmat någon gång utan att jag märkt något. Ser dock att mitt steg 2 och 3 inte på något sätt är optimalt, handen får aldrig gå framför huvudet i isättningen. Min hand går ner i vattnet alldeles för långt fram. Men ändå, coolt!

 

Testresultat lektionen/pedagogik
Det här med att få feedback direkt när du simmar är så bra! Du får direkt feedback på vad du gör och kan korrigera direkt. Det är lättare att fatta när du är inne i övningen vad du behöver ändra på. Jeanette är otroligt duktig på att se detaljer, att peppa, att också lyfta fram bra saker mitt i bedrövelsen. Ja, världens peppigaste coach helt enkelt! Jag blev glad, upprymd och ville aldrig sluta simma. Timmen kändes som en kvart! Jeanette är också triathlet och ger tips som handlar om att spara på benen vilket är bra. Och att filma, jag säger det igen, det finns inget bättre sätt att bli bättre. Amen.

Testresultat TI
Efter en timme är det svårt att dra några slutsatser. Jag fick en härlig känsla i vattnet när jag simmade TI, kanske inte skulle kalla det viktlös, avslappnad och effektiv men mot det hållet i alla fall. Det är en cool känsla att flyyyyyta fram utan något större motstånd och jag förstår att det här är ett väldigt effektivt sätt att simma, du sparar väldigt mycket energi och du sparar väldigt mycket ben. En del tirathleter (läs Colting & CO) är mot TI och tycker att man mer ska veva runt som en väderkvarn i vattnet då du ändå inte kan styra din egen takt då du är i tvättmaskinen tillsammans med flera hundra andra men för mig som försöker simma utanför stimmet tror jag ändå att det här kan vara något. Om inte annat så för att spara energi. Kanske kan ta det gottaste ur allt? Jag vill absolut lära mig mer!

* Det här med rotation kräver en roman. Det finns så många skolor kring detta att jag blir gaaaaaalen. Vissa tycker att rotationen ska vara riktigt stor (navel mot sidan av bassängen) medan andra säger att du tappar balans och momentum framåt om du roterar för mycket. De sistnämnda menar att det viktiga ändå är drivkraften från höften, inte hur långt du roterat. De sistnämnda är framför allt Jeanette, tri-coachen i Falun och "Human Ambition Micke Rosén typ världsmästare i OW-simning".

Återhämtning

Äntligen börjar jag känna igen min kropp! Den har varit seg, olustig, jag har mått illa av och till men i går när jag snörade på mig löparskorna för första gången sen den där lördagseftermiddagen i spöregn, kunde jag känna glädje igen. Benen var något trötta men jag log när jag kunde springa i solen.

Jag har hunnit läsa en massa bloggar från Vansbro och det är nog inte förrän nu som jag riktigt förstår vilka förhållanden vi fick göra en halv IM i. Av 800 amälda startade 570 varav 56 bröt. Vilken dag!

Fyndigaste iakttagelsen står Daniel för:
"Den senaste trenden från Vansbro verkar vara att DISKhjulen ersätts av högprofilhjul, men att man använder DISKhandskar istället."

Under dagen kommer ett inlägg om när Marre testade Total Immersion (det betyder simma med så lite energiåtgång som möjligt). En skräckis.

Tills dess - gårdagens höjdpunkt. Efter lite löpning, ett kettlebellspass och därefter ett extra Functional Moves pass så väntade en grej på trappen. Någon hade lämnat en fantastisk present med alla de saker jag gillar bäst i hela världen (ja materiella ting alltså); kaffe, rosévin, Brago OCH presentkort på mjukglass med noisette-topping. Denna någon måste känna mig väldigt väl, jag letade efter en hälsning eller något men så slog det mig - det är ju snabb-Carola som varit framme! Jag gjorde inget annat än tjatade om kaffe och mjukglass med noisette-topping hela Vätternrundan! Tack vännen! Puss!