Fredagskocken på en onsdag

I kväll är det tjejkväll, vi träffas var tredje vecka för att något kul ihop, äta, dricka och prata. I kväll ska vi dessutom laga maten tillsammans. Det blir en tre-rätters från Fredagskockens bok. Jag är väldigt imponerad av den kokboken måste jag säga. Jag är definitivt ingen matmänniska, jag är rent av sagt dålig på att laga mat men följer jag Fredagskockens recept ser till och med min mat vacker ut. Och den smakar dessutom ljuvligt. Som ett extra plus får man förslag på vin också. Och färdigkomponerade menyer. Det kan inte bli lättare än så! Dagens boktips: Fredagskocken!

Cykla

I går blev det en välförtjänt vilodag, i dag känns kroppen på topp igen! Har precis fixat en date med Mannen, det blir en timmes cykling medan barnen är på sina träningar. Har börjat surfa runt för att hitta en racer men vilken djungel det är! Och skillnad i priser....

Om någon har en begagnad racer till salu så hojta till! Jag är 165 cm lång, har lärt mig att det visst spelar roll. Tills dess kör jag runt på min lånade MTB - mmmm, kärlek vid första ögonkastet.....

Snackpåse

Sonens trumlärare tycker att han snackar lite för mycket, lik mamma med andra ord....

I går var det första måndagen med nytt upplägg - både BodyPump och BodyCombat på samma dag. Skönt tycker jag, då har man haft sina pass för veckan och kan gå på andra pass i stället. Det gick bra på BodyPump, på BodyCombat fick jag total black-out på låt 2 och hittade på lite kombinationer i stället.... Tur att ingen kan programmet än. Inte instruktören heller.

Nu är VILA som gäller, känner mig fortfarande en aningens tung i bröstet. Nu ska kroppen få en chans att återhämta sig på riktigt. I kväll blir det i stället HLR, det måste alla babysim-fröknar kunna.

Inspiration

I går softade jag som sagt i soffan hela kvällen. Mannen missar aldrig någon typ av sportnyheter, jag hatar det (det är ju bara fotboll hela tiden!). Men i går kväll på Sportspegeln hajade jag till, det var ett reportage om Kari Martens, en kille som gör 10 Ironman i rad. 10 st! Det tar typ 9 dygn. Först simma i en bassäng (hur många längder som helt), sedan cykla vansinnigt långt och avsluta det hela med 10 x marathon. Crazy! Men han såg inte crazy ut, tvärtom, en helt vanlig man i sina bästa år (50+ tror jag han var). Vad häftigt! Fram för fler sådana profiler i sportnyheterna tycker jag.

Måndag och tomhet

Jaha, då var fokuseringen på sista loppet släppt. Vad händer nu? Tänk att det blir lika varje gång, denna tomhet som infinner sig efter loppet. Som att luften gått ur. Jag ska tillåta kroppen att sörja lite, vila lite, hämta nya krafter men sen har jag ju världens roligaste tävling att se fram emot 10/10 - min allra första MultiSport-tävling! I och för sig en mini-variant för nybörjare men ändå! Det ser jag fram emot. Nu ska här cyklas och paddlas för brinnande livet! Fast först, en sak i taget, tillåta kroppen att vila en aning. Det har den gjort sig förtjänt av.

Super Sunday!

Vilken härlig dag! Vaknade på söndag morgon med lätt träningsvärk både här och där, värst var faktiskt höftböjarna. Men jag kände mig inte mörbultad på något sätt, det var bara lite jobbigare än vanligt att kliva ur sängen. Lördag kväll slocknade både jag och maken gott redan vid 22 och hade tänkt oss en låååååång sovmorgon men båda två slog upp ögonen redan vid 8, alldeles utvilade. Vi överraskade barnen och deras farmor med en frukost utöver det vanliga. Mycket uppskattat.

Klockan 10 var jag på gymmet för första gången för genrep av BodyCombat 41 tillsammans med vännerna, jag var väldigt seg, kunde inte sparka överhuvudtaget, tog det väldigt lugnt hela passet. Hem igen, mat i magen och slöande i soffan.

14 var jag på gymmet igen för att delta i releasen av BodyPump 71, tog det lugnt med vikterna men kände inte av några skador eller stelhet alls. Härlig känsla! Efter pumpen körde vi releasen av BodyCombat 41, då tog jag i rejält och det var helt underbart roligt! Salen var full med entusiaster som längtat efter denna release och vi körde så det rykte!

Hemma igen, en pizza senare däckade jag i soffan där jag blev kvar resten av kvällen. Vilken kanonhelg! Jag är nöjd!

Lidingöloppet 2009

Årets sista lopp är genomfört! Inte alls så som jag hade tänkt mig men jag är ändå nöjd.

Redan i lördags (för en vecka sedan) började jag känna att kroppen var onödigt seg och att den förkylning jag haft i kroppen inte skulle ge med sig utan det blev bara värre. Ordinerade mig själv vila från och med söndag morgon. När jag väl började vila blommade förkylningen ut och jag fick feber av och till.

På torsdag var jag äntligen feberfri och fredagen kände jag mig helt OK. Körde ett kort pass för att se hur det kändes i kroppen och framför allt med pulsen. Ganska bra känsla var summeringen. Ingen feber heller.

Lördag morgon - dagen med stort LL. Dags att bestämma sig - start eller inte. På vägen mot Stockholm bestämde jag mig för start men inte om jag skulle genomföra eller inte. Satt lugnt och stilla och väntade på min start, 13.20. Massor med folk och solen sken - härlig stämning!

Första kilometrarna gick sakta och lugnt. Jag bestämde mig för att lunka till första vätskekontrollen vid 5 km, utan stopp. Det gick vägen och bestämde också för att köra nästa 5 km likadant. Om jag fortfarande vid 10 km kände mig OK i kroppen skulle jag från och med då börja gå i uppförsbackarna.

Första milen avklarad och den var ganska tung måste jag erkänna. Fast så brukar jag alltid känna, vid alla lopp. Det är efter halva loppet som hoppet om att gå i mål återkommer, då går det alltid lättare.

Vid 13,5 km trippade jag fram på lätta ben tills PANG, jag låg ner på stigen och fattade inte vad som hänt. Måste ha snubblat på någon rot eller så. Upp, kolla skadorna (skrapsår under knäet och på handen, inget allvarligt) och iväg igen. Adrenalinet pumpade rejält så nästa kilometer blev väldigt lätt. ;-)

Andra milen var helt OK, jag gick i uppförsbackarna och försökte tänka på att ta det lugnt. Struntade helt i vad klockan sa.

Vid 2 mil, Grönsta, skulle jag bestämma mig för om det fick bli en tredje mil eller inte. Dröjde mig kvar, åt och drack, uppsökte bajamajan och funderade. Jo, det fick bli en tredje mil också men på kroppens villkor. Sakta men säkert stapplade jag den längsta milen i hela mitt liv. Det går så saaaaakta när man går långa perioder. Hittade en gammal jobbarkompis som jag tog följe med, han var också riktigt trött. Tillsammans kämpade vi på. När det återstod 2 km bestämde jag mig för att springa i mål. Det gick! Tiden struntar jag i, jag hade hoppats på att göra en tid på kring 3.45 om jag varit frisk, nu hamnade den på 4.01 men jag är glad över att löparsäsongen fick ett bra avslut, utan DNS eller DNF! Nedan Mannen (som sprang på 2:40), vår kompis och jag - tre illaluktande hjältar!

Distans: 30 km tävling
Tid: 4:01:29
Känsla: Seg, ingen ladd i form av mat på hela veckan

Där satt den!

Trött men på väg!

Åker iväg till LL i alla fall, mår bra i dag! Nu får vi se om det blir start eller inte. Håll tummarna!

Allt enligt plan

Jag är en perfekt projektledare som gör upp snygga projektplaner, budgetar, milestones osv. Jag gjorde en för mig själv som jag skulle följa slaviskt. Den gick ut på en start i LL på lördag. Än så länge håller jag den.

Plan:

Frisk klockan 19.00 på onsdag kväll CHECK

Vilodag utan feber på torsdag CHECK (so far)
Kort formcheck på fredag (=kort löpning)

Start på LL lördag efter klockan 13.00

Målgång på LL efter ett lugnt och skönt lopp strax efter 17.00

Nöjd

Tills jag kan gå vidare med nästa steg i planen, tittar jag på cykel och låtsas att jag är med och kör. Jösses vad det går undan!

Ännu en dag i soffan

Ja, här händer inte mycket. Fast i dag har jag ingen feber i alla fall, alltid något. I går kväll var jag riktigt dålig med hög feber och hade en riktig formsvacka. Tur att Mannen fanns där och tröstade mig med Polly-godisar.

I dag äter jag näringsriktig lunch...

... och läser intellektuella tidsskrifter...

... i väntan på att bli frisk. Vilket bör, enligt mina beräkningar, inträffa i kväll klockan 19. Då kan jag vila i morgon, dra en kort löprunda på fredag morgon och sedan springa LL på lördag. Så får det bli!

Räddare i nöden

En kompis tjej har mig, av någon outgrundlig anledning, som sin stora idol här i världen. Hon tycker jag är cooooooool. När hon hörde att jag blivit sjuk, agerade hon genast. Hon är en handlingens kvinna. Snabbt på med arbetskläderna och tänkarhatten, ut kom denna ljuvliga teckning som ska få mig att må bättre igen. Underbart. Notera att hon nästan bara har sett mig i träningsutstyrsel, dvs med mina tofsar. De är röda och fina på teckningen. Att resten av håret är grönt, vad betyder det? Att jag håller på att mögla eller? Hmmm, jag ser ganska sammanbiten ut också, men det är nog för att jag är så himla cooooooool.

Fortfarande sjuk

Måndag morgon, en ny härlig vecka framför oss! Och det bästa av allt - Lidingöloppet, världens roligaste lopp väntar på lördag, jihhaaaa! Fast då måste jag förstås bli frisk innan dess. Jobbar hårt på det genom att ligga still, jobba hemifrån, äter apelsiner och diverse vitamindrycker. Det ska gå! Har ingen feber som tur är utan retas bara av en envis förkylning som ger en rejäl snuva och lite hosta. Men snart är jag fit for fight igen!

Tills dess, försöker jag lära mig två nya koreografier - BodyCombat 41 och BodyPump 71. Det är ju nästan som träning.

Medicin?

Har äntligen upptäckt denna dryck, kanske är den magisk och gör mig frisk i ett nafs?

Icke träningsdag = en dålig dag

Kom på mig själv att verkligen, för första gången på länge, tycka riktigt synd om mig själv. På schemat stod garderobsrensning och allmänt plockande här hemma. Efter det skulle vi belöna oss med en cykeltur (=MultiSport-träning). Men redan i morse kände jag mig hängig, har känt mig hängig av och till hela veckan men det har varken blivit bättre eller sämre. I natt har jag sovit riktigt dåligt och huvudet har bultat av och till. Så ja, i morse kände jag mig till slut besegrad och tvingades snällt lägga mig i soffan i stället för att ladda för rolig cykling. Det var då som jag insåg att mina värderingar nu har blivit: icke träningsdag = dålig dag. Fast inte när det är vilodag för då är det vilodag (precis som det var i fredags och det var helt underbart). Nä, det är de dagar då jag inte KAN träna fast jag vill, för att jag är sjuk, skadad eller kroppen inte orkar. Är det här sunt?

Efter att ha låtit huvudet bearbeta detta en stund så har den värsta känslan försvunnit, jag tycker inte längre att det är så hemskt som det var i morse. Jag kan tycka att det är lite skönt att bli ompysslad av Maken och barnen. Mysigt att läsa en bok under filten. Mindre kul kanske att snörvla och ha ont i huvudet. Men, jag kan ju inte göra något åt det! Nu är det som det är och det är ingen katastrof! Jag har en fantastisk kropp som presterar otroligt mycket (förra helgen tränade jag drygt 10 timmar från fredag eftermiddag till söndag kväll) men just nu är det bästa jag kan göra att vila. Och då ska jag njuta av det precis som jag hade njutit av att dra en repa på cykeln.

Nu laddar vi för en bra kommande vecka - med eller utan träning! Dock har jag en förhoppning om att få springa Lidingöloppet på lördag, det vore väldigt trist om förkylningen inte ger med sig tills dess.....