Biodags!

Gud vad spännande det ska bli att se filmen Män som hatar kvinnor! Boken var helt suveän, jag sträckläste förresten alla tre. Lite orolig är jag för att filmen i vanlig ordning inte är lika bra som boken... Speciellt med tanke på att vi ska äta middag INNAN filmen och att filmen också är 2,5 timmar lång. Det är en lång film det.

Känner mig ganska trött just nu, tidig morgon, hektisk dag, långpass. Måste försöka skärpa till mig så att jag åtminstone inte snarkar på bion. Så högt i alla fall. Och dregla är inte heller OK. Det är inte höga krav man har på sig själv en fredag kväll.

Morgonpass

Det blev ett långpass på morgonen som planerat, trots alldeles för mycket vin i går kväll. Hade faktiskt snudd på baksmälla i morse när klockan ringde vid sju. Fast jag hade vridit och vänt på mig sedan klockan fyra pga ångest.... ;-) Men när jag väl fått i mig lite fil och en kopp kaffe, tänkte jag gå ner och prova i alla fall. Det fick bli så långt det blev. Men som vanligt är det lättare att besegra latmasken när man väl kört igång. Det blev 13 härliga kilometrar medan vädret utanför skiftade från grått med inlsag av snö till strålande solsken och klarblå himmel. Vilket bra sätt att starta sin lediga dag! I kväll väntar middag och bio med mannen, premiär av Män som hatar kvinnor.

Svett

Inte mitt eget utan Brynäskillarnas. Var på visning i Läkerol Arena i går innan matchen och fick då tillträde till detta hemliga rum. Inte ett dugg glassigt. Bara svettigt. Fast killarna gjorde en bra match mot Timrå , 4 - 3.

Daniel och kaffe

Vilken härlig start på dagen - kaffe, macka och Daniel Westling.... Jobbar hemma en stund på förmiddagen i dag så dår blir det en extra lång frukost. Barnen sover fortfarande, jag får vara alldeles för mig själv. Härligt!

I kväll väntar middag och hockey så träningen består i att TITTA i stället för att UTFÖRA i dag. Bra nog!

Träningsmasken vann

Jag lade latmasken åt sidan, laddade mentalt och gick ner utan att tänka så mycket. Jag vet ju att motivationen finns där och lurar där men ibland måste lockas fram. Det gick väl så där, var tvungen att ta en kortare paus mitt i för att orka med resten. Men jag tänker också på första passen på bandet då 4 km nästan var en oövervinnerlig kamp och nu är 6 km en baggis.... På fredag väntar veckans långpass vilken jag har lite ångest för eftersom jag känner att tiden är knapp.

I dag frågade en kollega mig hur jag laddar mentalt hela tiden för nästa pass, eller egentligen hur jag laddar om hela tiden pass efter pass. Vad är hemligheten? Egentligen är det enkelt, det gäller att fokusera på målet och sedan bryta ner det i små delmål. För min del handlar det om att hitta en planering för veckan som passar in båda med jobb och familj, att träning ska kännas som en naturlig del av livet, inget måste. Det gör att jag orkar mentalt ladda. Sen är ju inte varje pass en njutning för mig heller men jag vet att varje kilometer som jag kan bocka av på vägen mot maran kommer att betala sig när jag väl är där.

År 2008 lyckades jag skrapa ihop 989 km totalt (löpning alltså), i år har jag som mål att öka med 10 %, dvs kommer över 1000 km och lite till. Tror ni att det går? Jag tror det, det gäller bara att låta maskarna kämpa och hoppas på att träningsmasken vinner över latmasken de flesta gångerna.

Motivation, vart tog du vägen?

Hela dagen har jag gått och trallat och känt vårkänslor där nere i södern. Åter hemma i mörkret och efter en rejäl middag känns löpbandet plötsligt LÅNGT borta. Hur ska jag orka ta tag i mig själv och pallra mig ner när soffan ser helt oemotståndlig ut? Vi får se vem som vinner, latmasken eller träningsmasken.

Vårkänslor!

Ååååh vad härligt väder! Är på tjänsteresa 20 mil söderut i dag och det är en sån skillnad på väder! Hos mig var det flera minusgrader i morse och här skiner solen, det är takdropp och vårkänslorna börjar vakna till liv. Nu är det inte långt kvar innan man kan sticka ut och springa på bar mark i solsken och höra fågelkvitter i öronen i stället för SATC. Jag längtar! Innan det får jag köra ett lätt distanspass på 6 km i källaren....

Backe upp och backe ner

Det här med backträning är inte alls lika roligt på löpband som i verkligheten. Fast det är mer praktiskt. Behöver inte tokleta efter en backe och det är mycket lättare att vara disciplinerad på bandet. Började med 2 km uppvärmning som stördes oavbrutet av ett gräl som jag hade med mannen samtidigt som jag sprang... Blev extra tändvätska men samtidigt frustration. Sedan blev det 4 % och 5 % lutning i 1 minut som varvades med 1 minuts lätt löpning på slätten. Ett par gåvilor också. Det blev totalt 8 backar (2 km). Avslutade med 2 km nedvarvning. Totalt 6 klart godkända kilometrar. Ja, jag gick upp och blev sams med mannen sen. Fast det tog emot... ;-)

Semla

Givetvis blev det en semla i går men jag måste erkänna att de inte är så himla goda. Egentligen. Hellre äter jag lite smågodis eller annat. Försöker hålla igen på skräpmat just nu för att komma i favvis-jeansen igen och det går faktiskt ganka bra. På helgerna "får" jag dock äta vad jag vill vilket är trevligt....

Licensierad!

Nu ligger det här, beviset för hård träning sedan slutet av november. Beviset för att jag är en av de stolta licensierade BodyCombat-instruktörerna. Jag är så lycklig! Barnsligt lycklig faktiskt. En liten pappersbit som får en tjej i mogen ålder att nästan lipa. Men när jag tänker på hur mycket svett och tårar, axlar som ömmar, ben som vrids i omöjliga vinklar, nötande av musik och kritiskt granskande av video efter video som jag spelat in så är det inte så konstigt. Årets första mål avklarat! Här ska firas. Med semla.

Disktrasa

Gårdagens träning kan bäst beskrivas i ordet disktrasa. En sån där trött, noppig, illaluktande sak. Det började bra med en timmes BodyPump där jag faktiskt vågade öka på både bröst och rygg men tvingades minska rejält på biceps. Kändes ganska OK!

Halvleksvila i form av frukt och snack med kompisarna - härligt!

BodyCombat startar, det är VARMT i salen. Hela jag svettas redan innan passet dragit igång på allvar. C kör låtarna 1 - 3, jag teamar brevid. Herregud, jag tror jag svimmar! Dags för min entré på låt 4 - 6 som jag dessutom inte helt kan utantill. Innebär att jag måste TÄNKA i den här värmen. Nu känner jag mig riktigt dålig, börjar svettas ännu mer, benen darrar, kommer på att jag inte ätit någon middag. Smart jobbat bruden! Det är bara att försöka ta sig igenom. I hoppar in och kör låt 7 och 8. Skönt att få stå längst bak i klassen för en stund. Har lovat köra styrkan i låt 9 och förstår inte riktigt hur det ska gå till med en kropp som en disktrasa. Men det måste gå! Skärper till mig och lyckas faktiskt komma ihåg koreografin OCH orkar göra alla tricpes- och vanliga armhävningarna samt plankan på slutet. Med benlyft. Jihhhaaa!

Hem. Fort som attan. I med mat. MMMMMMMMMM. Livet är härligt igen. Sjunker ner med mackor och te i soffan, Sofies Mode som kompis. Mmmmmmmm.

Vinter!

Äntligen är det vinter på riktigt! Tio grader minus i morse när jag skulle bege mig till jobbet. Jag önskar jag också hade sportlov, precis som barnen. I dag ska de iväg och åka skridskor, ta med matsäck och bara leka. Tänk om man fick vara liten igen....

Förebild

Jag har funderat på det här med förebilder. Vem beundrar jag egentligen? Jag tycker ju att Pauline här brevid är supersnygg men skulle jag verkligen vilja se ut som hon? Framför allt - är jag beredd att satsa så mycket som hon gjort för att kunna se ut så? Nej, jag är beredd att svara nej på båda frågorna. Men vem är då min förebild? Malin E-K? Som klarar av att sadla om från elit till nästan-motionär och slå alla med häpnad på marathon trots att hon nyligen fött barn och löpningen består av intervaller runt kvareter där barnet ligger och sover i vagnen? Eller kanske någon som helt och hållet kan leva på sin idrott? Magda Gad som är otroligt hängiven i det hon gör? Eller vill jag kanske jobba som PT, gymägare, cool instruktör som är med på coola convent? Det är inte så självklart för mig. Jag måste nog fundera lite till på det. Eller man kanske inte behöver ha EN förebild, det kanske finns en ultimat kombination av Magdas vinnarskalle, Paulinas magmuskler, Malins löpteknik, BodyPump-Fredriks charm osv. Det kanske är det som blir Marre i slutändan. Hmmm. Ska fundera på det medan jag äter en semla till fikat.

Egokväll

Ser verkligen fram emot kvällens träning! Det är min egen privata ego-kväll på måndagar då jag hänger på hallen hela kvällen. Börjar med BodyPump 17.00 i en klass med en superduktig instruktör och roliga deltagare, sedan lite återhämtning och fniss innan BodyCombat drar igång 19.15 där jag själv instruerar.

Jag har funderat över det här med vikten av "roliga" deltagare på passen. Givetvis är det mycket instruktören som sätter sin prägel på klassen och med sitt sätt att vara inspirerar eller drar ner klassen. Men det beror ju också mycket på hur man som deltagare uppträder. Om jag bjuder på mig själv, tar i, tjoar, snackar lite mellan låtarna eller om jag bara surmulet lassar på vikter, stirrar in i spegeln och mest suckar mellan låtarna. Med roliga deltagare och en bra instruktör kan man själv prestera mycket mer än man någonsin trodde var möjligt! Våga bjud till lite på nästa pass, låt inte instruktören dra hela passet! Jag lovar Maria, att vara en duktig deltagare i kväll! Fast å andra sidan brukar instruktörer som går på varandras pass vara rena mardrömmen att ha med - de gör ju alltid som de själva tycker i alla falll.... ;-)

Det är ju sportlov!

Måste ju unna mig en kopp choklad för att starta sportlovet! Det var absolut inte lika gott som det man dricker hemma, sött och sliskigt från automaten, men ändå. Bara känslan! Tänk att sitta i slalombacken, äta limpmacka och dricka varm choklad med lite grädde. Mmmmmmm. Inte helt lätt att få till den känslan bakom ett överhopat skrivbord och en lång att-göra-lista inför veckan som väntar. Men jag försöker!