På väg hem

Nu är även den underbara Ålandssemestern över, faktiskt ganska skönt att vara på väg hem till katten och en riktig säng.

I fredags var vi på äventyr i Geta. En helt underbar naturstig över stock, klippor, forsar, genom grottor och klippskrevor. Gissa om det var gott med glass efter 2,5 timmes traskande i 25 graders värme.....

Mellanlandning

Nu har vi lämnat Öland för den här gången. Avslutade veckan med en konsert - Micke Syd och Tommy Ekman körde gamla godingar från Freestyle och Gyllene Tider-eran. Underbart! Sommarkvällen var sådär ljuvlig som bara sommaren i Sverige på en ö kan vara.

Tidigare på dagen hade jag och Mannen hunnit med både strandchill och löpningschill. Vår nya sport är att hitta nya stigar, nya vägar och upptäcka saker. Mycket roligare än att följa utstakade slingor (som i och för sig är väldigt vackra vid Böda). Jag kan lura benen att springa precis hur långt som helst. Just den här dagen blev det dock ett kort pass.

Har glömt att rapportera om min 100 PushUps-utmaning. Det går riktigt bra. I förrgår gjorde jag för första gången 100 st. Så nöjd! Det är uppdelat på fem set så det är inte rakt av 100 stycken. Men ändå! I dag fick jag göra 120 st, det börjar bli lite too much, även för super-Marre. Funderar på att börja om på programmet och verkligen bara fokusera på teknik, teknik, teknik. Armhävningar kan vara riktigt roliga. Hon som inspirerade mig till att börja, Johanna, en combat-kollega, hon har GRYM teknik. Mitt mål är att göra lika snygga armhävningar som hon inom kort. I'll be back.

Har mellanlandat hos svärmor, fick middag, automatisk barnvakt så då drog vi iväg på kvällsjogg. Som sig bör i Mannens hemstad, fick jag veta allt om gamla förälskelser, hångelbuskar och annat. Jadajada. Stängde av öronen och njöt av att vara ute i den fina sommarkvällen, kändes speciellt bra med tanke på att vi kört en 40 mil bil sisådär (eller vi och vi, Mannen har kört medan jag och barnen slumrat/löst korsord/ätit glass).

Nu väntar Åland, löpning på sommarvarma klippor, jihaa!

Det går bra nu

Sitter i ett förtält på Öland en helt vanlig semesterdag i vårt husvagnsliv. Följ med på en dag vet ja'!

Börjar dagen med frukost. Sonen eller dottern springer morgonjogg på 200 meter till bageriet och köper färskt bröd och kanske en sån här rackare också som slinker ner. Plus en tre, fyra koppar kaffe förstås.
Efter det chillar vi, på stranden, vid poolen, går en sväng kanske. Eller som den här dagen, åker iväg på äventyr. Börjar äventyret med att hämta fina, lena stenar som vi kan måla en regning dag.Åker sedan till en fyr som är 32 meter lång och innehåller typ 136 trappsteg. Funktionell träning!Kanske drar vi sedan vidare till en av de otaliga shoppingtälten som finns på Öland (förstår inte hur folk vill shoppa så mycket på sin semester?). Där hittar sonen ett par prima shorts att växa in i. Storlek 64. Just nu drar han barnstorlek 140. Bra investering tycker Mannen.När vi kommer hem drar hela familjen ut på utforskning. Mannen och jag springandes och barnen på cykel. Vi hittar nya stigar, nya vägar, ibland får vi bära cyklarna, ibland är det en bred, fin stig genom tallskog. Det är vackert. Det kan bli en sådär 7,6 km.

Tillbaka till husvagnen kanske barnen drar till skateparken och Mannen och jag kör 100 PushUps och lite mage. Efter en skön dusch börjar vi förbereda middag på vår nyinköpta Muurikka. Kanske slinker ett glas vin ner. Det här är livet enligt Marre det. Ge mig en vecka till och jag kräks på det.

Öland

Öland är helt fantastiskt. Vi anlände i söndags till ljumma vindar och sol. Har hunnit med ett par löprundor men mest är det njuta och familjeliv. Sonen däremot körde ett grymt pass i "hamsterhjulet", hela bollen immade igen innan vi fiskade ut en dyblöt son. Nu after beach med liveband och öl. Semester.

Jubileumsmarathon

Hoppsan, var det inte jag som sa att jag gjort det här med marathon nu. Inget för mig. För långt, för jobbigt, för många timmars enträget löpande. Har jag drabbats av tillfälligt solsting eller vad tog det åt mig? Satt som klistrad vid datorn 13:48 när startplatserna till Jubileumsmarathon släpptes. Hade inga tankar på att verkligen få någon plats, än mindre delta om jag verkligen fick en plats. Det är 8 000 platser varav 1 000 är reserverade för utländska besökare, 1 000 reserverade till löpare som också springer Stockholm Marathon så det var bara 6 000 platser kvar. Tokhögt tryck. Servern kraschade, jag fick prova flera gånger för att ta mig in. Svor. På finska förstås. Läste efteråt att det var 2 500 som anmälde sig under den första timmen. Jeeezus. För att få plåga sig 42 195 meter. Eller kanske inte ens det för den "riktiga" maran är ju 40 200 meter men tydligen får man lägga till några varv innan målgång för att få till den långa distansen. Om man vill. Eller inte.Rätt som det är hade jag klickat in både mig och Mannen på loppet. Tänkte att det nog inte går ändå, så många som klickar samtidigt och så falerar det i betalningen och godkännandet. Hoppsan, det gjorde visst inte det. Oj då. Så nu ska Mannen och jag springa en mara igen, närmare bestämt 14:e juli 2012. Vi ska få varsin näsduk och anvisningar om hur man knyter den runt huvudet á la 1912, vi får mousserande vin vid målgång och så blir vi inbjudna till marathonbrunch nästa dag med prisutdelning (tänk om jag går och vinner?) och underhållning. Fokuserar på näsduk, vin och brunch så ska nog det här gå bra.

Inspirerad av detta faktum, drog jag iväg på ett solskenspass igen. Lätta steg som avverkade 6,6 km i ett ganska OK tempo (fick i alla fall inte sura miner från sonen denna gång). Avslutade med 100 PushUps och magstyrka. Fick ordentlig återhämtningsmat för löpare. Plättar, grädde, sylt och jordgubbar. Mumma!Nu är det bara att berätta den "glada" nyheten för Mannen. Eller du kanske läser det här? I så fall, ses vid starten 14:e juli 2012! Eller kanske lite innan också. Puss!

Utmaningar

I dag har vi haft utmaningar på hög nivå. Första var att försöka somna om efter att sonen smög (NOT) upp innan sju för att göra en tårta med sin mormor. Gick förstås inte så redan vid sju satt jag och åt frukost. Det regnade ute och termometern visade på 12 grader. Brrrr. Morgonjoggen kändes inte lockande. Myste därför ner i soffan för att kika på Allsång på Skansen på SVT play. Mys!

Efter en snabb tur till staden (en annan denna gång) för besök vid min farmor och farfars grav, hann vi med en liten, liten tupplur innan dagens träningspass. Det var kort distans och jag lovade sonen att han inte skulle behöva stanna och vänta på mig stup i minuten. Jobbade på bra, kändes lättare i dag än i går. Totalt 4,2 km på 26 minuter. Ganska OK faktiskt. Kom ihåg att någon var tvungen att äta tårta hela dagen också.

Efter löppasset var det sonens tur att välja utmaning. Det skulle bli en massa utfall, först tvingade han mig att köra enbensutfall med ena benet på plaststol. Jobbigt! När jag var lagom mör, skulle vi göra FM-utfall (ett ben kvar hela tiden, det andra går framåt och bakåt i utfall) i en oändlighet. Han kämpade på och jag också. Till sist hans paradgren - plankan. Vi satte igång klockan och fajtades. Försökte psyka honom men nix, det gick inte. När det gått en minut var jag helt slut, det gick bara inte längre. Han däremot stod 30 sekunder till och kunde säkert stått hur länge till som helst om inte ett grässtrå hade börjat killa hans näsa. OK, 2 - 1 till sonen. I morgon tar jag honom. Men nu ska han få basta ur mig ur bastun igen, som vanligt.

Recept på en underbar semesterdag

I går kväll blev det en tidig kväll, strax efter åtta var vi i säng jag och sonen. Helt slut efter en tidig morgon och lång resdag. Men desto piggare var vi då vid halv nio när vi steg upp till en god frukost.

Efter frukost begav vi oss till storstaden för att inhandla viktiga saker - en flaska vin till semester-Marre, en vattenpistol modell XXL till sonen och en Muurikka till Mannen. Muurikka-recept emottages tacksamt. Förutsatt att Finnair tillåter mig ta med den stora pannan som handbagage. Kan ju ses som ett mordvapen.

Efter shopping, mat igen (vi gör inget annat än äter hela tiden), lite vila och läsning av nyaste Runners World och sedan iväg. Jag springandes och sonen på cykel. Det gick långsamt, riktigt plågsamt långsamt. Nämnde för sonen vid ett tillfälle att det var jobbigt, jag måste nog sänka farten lite. Hör honom muttra "som om det gick att sänka farten ytterligare....". Hmmm. Han har nog curlats för mycket tror jag. Nästa gång är det hans tur att springa och jag ska hetsa honom på cykeln.

Nästa del i vår träningsdag var utmaningen 100 PushUps, börjar bli riktigt kul.
Sist, men inte minst, ett dopp i legendariska Korpela Beach (låter flottare än sandgrop). Aaaaah. Ska jag vara riktigt ärlig så tuppade jag en timme eller två i solen efter det.Nu är jag laddad för ett glas rött, grillat (visst är det mat igen!), bastu och poker. Jisses vad jag ska utklassa de andra i poker! I bastun har jag ingen chans, den lilla parveln till son bastar med lätthet ut sin helfinska mamma. Bra där.

På väg mot semester!

Vansbrosimningen - the story

På lördagen gjorde jag något jag inte brukar, jag var supporter åt tre underbara tjejer på tjejSimmet. Bra uppvärmning. Tidigt i säng för att ladda för mitt eget lopp - 3 km simning. Det lilla kruxet är bara att jag är superrädd för vatten, speciellt öppet sådant. Med hajar. Ingen sömn alls på hela natten, tankarna snurrade runt. Höll på att ställa in allt, ni ser ju vilken skada jag dragit på mig!

7.30 kom Klassikervännen med bihang och hämtade mig. Nervös färd 15 mil in i djupaste Dalarna. Regnet smattrade mot bilrutan, noterade 14 grader ute. Brrr.

Kom lagom till starten för eliten. Häftigt! Som ni ser ovan, helt kolugn inför starten. Och ja, bilden till vänster är tagen i en bajamaja. Kunde inte låta bli.
Började förlika mig med känslan att simma. Bytte om, smorde in mig med illaluktande ullfett. Urk. struntade som vanligt i uppvärmningen, kände på vattnet som kändes extremt kallt. Doppade mig och höll på att dö av kyla.

Starten gick, ganska trångt. Kom ändå iväg bra. Taktiken var att hålla sig lite mer i mitten av älven för att få flyta mer med älven. Såg att jag i år kunde simma om folk, förra året var jag nästan ensam efter ett tag med min mössfärg. Superfort var jag vid 500 m, hur gick det till? Följdes åt med en kille som simmade lika snabbt som jag.

Lite uttråkad vid 1 km, bestämde mig för att köra 10 simtag åt höger, 10 åt vänster, 10 i mitten. Taktiken fungerade bra, var plötsligt halvväggs och inte ens trött. Sen kom de tyngsta 500 metrarna, det gick så sakta. Vid 2 km återvände kraften, noterade att klockan var 12:15 vid knotiga eken, hurra! En sockerbit av gubbarna i båten, svängde in i Västerdalälven.

Vattnet blev kallare, mer strömt, fick några kallsupar. Hittade en bra rytm och hörde till min förvåning ett par tjejer som sa "Häng på henne, hon ser stark ut". Öh, jag? Fick krafter igen men det är jobbigt med trängseln och att simma om i strömmen tar så oändligt mycket kraft. Fick en smäll på vaden som började krampa vid 500 m kvar. Men fortsatte lite lugnare. 100 m kvar och jag lägger in värsta spurten, ser att jag kommer under 1.15, lycka!

Summering: lättare men kallare i år, vågade ta i mer, nästan roligt faktiskt! :-) Årets tid blev 1:14, förra året 1:21, inte illa pinkat för Marre med simfobi!

Nu ska jag ta semester på riktigt och njuta av denna seger!

PB!

Snart smäller det!

I mål! 22 minuter, respekt!

Melodikrysset live från Vansbro

SEMESTER

Och det är sista dagen innan semester! Firade rejält i går, först med en backträning som hette duga. Nästan 30 grader i skuggan när vi drog iväg på uppvärmning backe x 6 och sedan nedvarvning. Som grädde på moset körde jag och Mannen också 100 Pushups. Firade med några glas rött (i dag igen?) hos kompisar.

I morse tog jag på mig semesterkjolen som sig bör, ett par möten under dagen, sedan går jag HEM! Firar vidare med finlunch med barnen, sedan dopp i sjön för sista gången innan Vansbro (som i dag stoltserar med 18,9 grader i vattnet, däremot en massa regn på söndag).

Givetvis följer bloggen också med på välförtjänt semester, konstigt vore annars.

Två dagar till semester!

Helt otroligt, jag har bara två jobbdagar kvar till semestern! Visserligen ganska fullpackade dagar med både det ena och det andra som ska falla på plats men ändå! I går slutade jag lite tidigare då jag fick erbjudande om en solig racertur med en snygging. Inte tackar man väl nej till sånt? Första gången racer sedan Vätternrundan. Ärligt talat har jag faktiskt längtat enormt efter att få hoppa upp i sadeln igen, men det har varken funnits tid eller möjlighet till det. Allt var framplockat på hallmattan när jag susade hem från jobbet. Bara kliva i.

I går drog vi iväg i ganska rejäl motvind. Snyggingen fick välja väg och tog den jobbigaste rundan jag vet. Han slet i uppförsbackarna, men då fick han "dra" mig också mest hela tiden. Jag själv fick ordentligt med mjölksyra och puls i värsta luten men annars var det bara helt underbart. Faktiskt så underbart att jag fick en eller tre tårar i ögonen vid någon vacker äng i en nerförsbacke. Racer - jag gillart!Snabb energi- och vattenpåfyllnad och iväg till gymmet för att köra FM Outdoor. Även det en underbar historia med solsken, ljumma vindar och positiva kunder.

Hem, hyrde en film (Due Date, samma nissar som gjorde Baksmällan, inte speciellt bra), åt pasta, drack ett glas vin, kikade på filmen, åt chips och godis. En perfekt dag! Förutom en sak då, missade att det var dags för 100 Pushups i går. Nåväl, får ta den i dag i stället.

Dagens tävlingsnerver - 18,6 grader i älven, solig lördag, söndagens prognos svajar mellan sol/regn/varmt/kallt från dag till dag, funderingar om jag ska simma i dag eller inte. Ungefär så.

Myllylä - en hjälte

I går försvann en mästare från denna jord. Jag kommer ihåg när jag var liten och verkligen såg Myllylä som en riktig hjälte, någon att se upp till, någon att beundra. Han var enormt stor, en nationalhjälte. Men 2001 uppdagades att Myllylä kanske inte var den hjälte, den mästare som jag trott. Från att vara upplyft på piedestal, sänktes han ner i myrmarken, trampades på, blev till ett allmänt åtlöje. Finnarna är ett hårt folk där allt ska vara rätt och riktigt. Inget spel för gallerierna, inget fusk.

Katastrofen var ett faktum, Myllylä gjorde avbön för hela finska folket, skyllde givetvis på att han inte visste, att han inte gjort det med avsikt. Men det var för sent. Folket hade vänt honom ryggen.

Läser återigen i dag i Aftonbladet (där också bilden är lånad från) hans avbön, här är delar av den:

"För länge sedan, när jag som lite pojke sänkte mina fötter i Tervaneva, började ett stort äventyr i mitt liv som blev till en oändlig smärta. Jag sjönk ned och klev upp, igen och igen. Tusentals liter svett och tårar fick nu sorgens ton. Därifrån tar jag också med mig styrkan med vilken hjälp jag ska klara även denna motgång.

Ännu en gång når den tysta Tervanevas mystiska kall mina öron.

Ödmjuk, tacksam och ensam går jag nu i motvind tillbaka dit för sista gången, knäböjer mig och erkänner mitt nederlag och begär ro i min själ.”
Haapajärvi 6 mars 2001
Mika Myllylä

Mika kom aldrig ur eländet, han blev aldrig förlåten, fick aldrig ro i sin själ. Hans misär fortsatte i form av åtal för misshandel, rattfylla, skilsmässa, missbruk. I går avslutades hans liv, enligt utsago efter ett kraftigt missbruk av alkohol. Det är tragiskt. Men för mig, Mika, är du trots allt en hjälte, en mästare, en kämpe. Vila i frid.

Simpis funnen

Det heter tydligen inte Simmis, det heter SimPis (förstås SIM komPIS). Det upplyste min Simpis mig om på vägen till plurret. Han ser väldigt kavat ut men den lilla räkan vågade knappt hoppa i plurret. Kan bero på att det bara var 15 grader i luften. Jag hoppade i men blev stressad av att arrangörerna för kanot-SM stod på bryggorna och skulle ha i en massa saker i vattnet. Men 1,2 km fick jag ihop.

Frågade min kavata Simpis vad han skulle göra om något skulle hända mig i vattnet (det är ju därför man har en Simpis). Då skulle han:

a) Simma ut med sin läckra madrass till mig och fånga upp mig
b) Ringa efter någon

Valmetoden bestod i någon decibelmätning över hur desperat jag lät. Bra tänkt!

I går blev Mannen glad - hans Klassikerdiplom anlände. Med H K H Prinsessan Lillians signatur och allt. Det är till att vara uppe i smöret då (öh, jag och ordspråk...). Totaltid för de fyra grenarna Vansbrosimmet, Lidingöloppet, Vasaloppet och Vätternrundan blev 24 timmar, 2 minuter och 34 sekunder. Bra jobbat! Längtar efter mitt diplom också.

Simmis sökes!

Underbar lunch i dag med underbar vän och underbara samtal och livet och framför allt ledarskap. Notera brödet som är gjord i en lerkruka, häftigt!
Väl tillbaka till jobbet fick jag oväntat besök..... Plockade genast fram en kopp Gevalia. Och nu letar jag efter en Simmis! Vet du inte vad det är? Det är ju en SIM-kompIS, man får ju aldrig bada själv. Någon som är sugen på ett kallt dopp i eftermiddag?

100 Pushups

Nej, det betyder inte 100 push-up BH'ar utan min sommarutmaning förstås. Startade den i lördags efter löpturen. Mitt nollvärde var 10 st, dvs 10 st korrekta armhävningar på tå kunde jag klara av. Om det hade knipit/gällt livet så hade jag kunnat pressa några till men det är ju bra att ha något lågt att börja med.

Enligt denna fanstastiska app ska jag träna varannan dag. Drog första passet direkt vilket innebar ett antal set (6 st?) med varierande antal pushups (4 - 6 st) och med 60 sekunders vila mellan varje set (som appen så fint räknade ner åt mig). Upptäckte i går kväll att jag hade grym träningsvärk i mage, bröst och sidan. Det här blir nog bra! I kväll är det dags för träningspass nummer två.

Mer information om programmet finns här. Där man kan också följa det utan att ha en fancy app i iFånen eller iPaddan.

Tävlingsvecka igen

Tycker det är tävlingsvecka varje vecka nuförtiden. På söndag smäller det! Dags att simma i en älv eller två. 18,1 grader är det i Västerdalälven just nu. Snälla vädergud - visst kan vi få en eller två grader till?

Helgen är över och det har varit en mycket trevlig sådan! I fredags lade jag till en kort simtur också förutom morgonlöpning. Den simturen var inget att skylta med direkt. Den värsta hittills tror jag. Regnet öste ner, vattnet kändes som sirap, glasögonen immade igen hela tiden. Fick avbryta efter 900 meters flaxande i vatten utan vare sig rytm eller känsla. Bläää.
På lördagen var det desto roligare att träna. Jag och Mannen gav oss iväg på en terrängtur till punkt 222, 222 meter över havet alltså. En riktigt utmanade stig som följs av en rejäl lutning. Underbar löpning! Benen bara pinnade på, allt kändes bra (förutom att jag trampade snett mot slutet av löpningen och trodde jag stukat foten). Snabb dusch och sedan ut på nästa äventyr, partaj med multisportinslag. Bland annat en mörkerbana - följ en lina över stock och sten, under och över hinder. Hur kul som helst! Avslutade med partaj. Givetvis i en sportlokal med gamla minnen. Svettdroppen - vilket bra projektnamn.
Söndagen började segt men vi kom igång. Drog iväg till köpcentrat för att äntligen inhandla "gardiner" till altanen. Passade på att testa några skor också. Vill ha några att växa i så jag slipper köpa nya stup i minuten. Nedan ett par i storlek 50. Lite papper fram i tårna så borde det gå, jag slog till. Har ju storlek 41 nu i löpskor så det är inte så långt dit.

Sommarmål

I går avklarade jag det "tuffaste" mötet på jobbet innan semestern, jag jobbar en vecka till men då handlar det mest om att städa undan, administration, förbereda för hösten. Så det känns nästan som att det är semester redan nu. Jobbmötet hölls på en underbar herrgård utanför Stockholm, inspiration!
Eftersom jag var i storstaden, passade jag på att köpa den bästa müslin som finns, Renée Voltaires Granola. Underbart! Den började jag dagen med tillsammas med Verums hälsofil. Fast innan det hade jag tagit en kort morgonjogg för att fira att det är fredag. Men - till mitt mål för sommaren! Jag fortsätter givetvis med löpning, racer, styrka och annat roligt. Men mitt specifika mål blir att klara 100 armhävningar när jag är tillbaka från semestern. Jag jobbar alltså en vecka till och sedan har jag fyra veckors semester, exakt 5 veckor på mig från måndag. Det borde gå! Har installerat appen 100 pushups i mobilen så nu är det bara att köra! Ska köra mitt "noll-läge" senare i dag för att sakta börja bygga upp till 100 st under ett och samma tillfälle. Kort vila mellan olika set är OK. Någon som hakar på?

Heja Mia!

I går kväll startade Marathon-Mia tävlingen Fotrally. Av 44 startande ska hon vinna har hon sagt. Fotrally går ut på att man går 5 km/h så länge som möjligt, tills alla medtävlande har gett upp, brutit ihop. Förra året fick underbara Mia gå i 29 timmar och 58 minuter innan hennes sista motståndare gav upp. I går fick Mia vara med SVT's morgonsoffa för att berätta om den här galna tävlingen, det finns också en artikel i Aftonbladet. Hon är en megakändis nu, vår Marathon-Mia (sidan där också bilden är hämtad)!

Men ärligt, att börja gå på torsdag kväll och sedan bara fortsätta i kanske 30 timmar. Det är ju inte klokt det! Det finns en släpvagn med en baja-maja med där man får tillbringa visst antal minuter per timme. Du måste hela tiden hålla dig bakom en följebil och framför en annan. I exakt 5 km/h. Här snackar vi pannben! Jag hade nog låst in mig i den där bajamajan och aldrig mer kommit ut efter sisådär 20 timmar. Kanske.

Vid åtta i morse hade nio deltagare brutit. Efter 12 timmars gång. Uppvärmning säger Mia. Tävlingen går att följa LIVE här. Håll tummarna för Mia!