fredag 30 april 2010
Laddar
I dag 36 dagar kvar...
.... läser jag på Stockholm Marathons hemsida och ryser (bild hämtad från samma sida).En ny bana, vad ska man tycka om det? Jag har varje år tyckt att rundan runt Djurgården är omänskligt jobbig, även om det är fint där finns nästan inget publikstöd, benen är trötta, mentalt är det riktigt tröttsamt. Den här gången är sträckan där borta ännu längre i och med Gärdet-loopen. Men det är ändå kul att de ändrar lite då och då så att tristessen kanske försvinner till viss del.
Just nu känner jag mig allt annat än förberedd för årets mara. Dock kan jag läsa mig till på Funbeat att jag alltid känner så här innan maj så jag antar att jag inte ska bli alltför stressad. Jag har nu dagens långpass + två till + Göteborgsvarvet kvar. Räknar bara långpass för jag tycker ändå att det är de passen som ger pannben till maran. De andra passen är också bra fast på ett annat sätt.
Mitt upplägg de sista veckorna blir fokus på löpning och cykling. Den andra träningen ska jag bara köra när jag hinner och har lust. Simningen ska jag försöka ta en gång i veckan men då bara som återhämtning och lugn träning. Men som vanligt är jag tok nervös inför maran, usch! Vad ger jag mig in på varje år?
Valborg
I dag är det party. Igen. Min marauppladdning verkar bestå av enbart partyn just nu. Bra eller dåligt? Nåväl, för att kompensera upp det springer jag långpass först. Då borde man kunna ta sig ett glas vin eller sju efter det, väl?tisdag 27 april 2010
April är snart slut!
Hejsan hoppsan, snart är april slut! Som vanligt börjar då snegla på statistik på Funbeat.... Jag har haft ångest över att året inte blivit riktigt som jag ville, att löpningen gått lite tungt och att det både blivit för få kvalitetspass och långpass mot plan. Bestämde mig dock för en tid sedan att inte stirra på statistiken men nu har jag alltså trillat dit igen. Jag har 2009 som mitt modell-år eftersom jag löpmässigt hade ett riktigt bra år. Så här kommer då jämförelser igen (fast jag inte borde):måndag 26 april 2010
Vår - men springet i benen saknas

fredag 23 april 2010
Hottade upp racern....


Rekord på löpband - tokfel beslut
I går kväll konstaterade jag att om jag skulle få ihop mitt långpass under helgen, fick det infalla fredag morgon. Inga andra alternativ fanns tillhands. Efter en snabb titt på väderprognosen (regn, blåst, hagel) bestämde jag mig för det tråkiga löpbandet på gymmet.torsdag 22 april 2010
Bland mässtenar och likkällare
Jag har varit på tjänsteresa till Smedjebacken. Där bodde jag på ett fantastiskt ställe som heter Wanbo Herrgård, mysigt och med helt otroligt god mat! Jag gick upp några hekto under vistelsen. Men innan jag drog iväg i går morse hann jag med morgon-pump så egentligen hade jag inte tänkt springa något under dagen. Helt plötsligt uppenbarade sig dock en möjlighet att mellan sista mötet och middagen hinna springa lite. Jag tog chansen och stack ut fort som tusan medan de andra parkerade sig vid baren. Det var sex lätta kilometrar som avverkades på en nästan platt väg som gick längs med sjön Barken. Vacker så det förslog! Dock lite blåsigt. Gjorde också sightseeing, stannade vid den sk mässtenen och funderade över de pilgrimer och dödsdömda som för några hundra år sedan fick gå där och fundera över livet och döden. Själv funderade jag inte så mycket eftersom jag hade spring i benen utan sprang i stället hem för en snabbdusch. Tänk vad gott maten och vinet smakade efter det! Vi fick också veta att det finns en likkällare på stället - där förvarades alla lik över vintern då det var för kallt att gräva ner dem. Hualigen! Tur att jag är snabb och kan springa ifrån eventuella vålnader som hemsöker stället!
I dag vilar jag för att ladda för långpass i morgon förmiddag. Jag hann spendera pengar också, köpte en sadelväska, slang och pump till racern också. Snart är jag cyklist på riktigt....onsdag 21 april 2010
Inspriation!
Känner mig otroligt träningsinspirerad nu! Är det våren tro? För att öka på denna inspiration, dök en av mina favorittidningar upp i brevlådan i går. Har inte ens hunnit dra av plasten men bara att veta att den ligger där och väntar gör att hela jag spritter av glädje! Så mycket spritter jag att jag gick upp supertidigt för att packa inför tjänsteresan OCH ett tidigt träningspass på gymmet. Vi kör Beach 2010 som innebär extra morgonpass 6.45 - 7.30, BodyPump. Gissa om det är skönt!tisdag 20 april 2010
En helt vanlig tisdag
När jag inte surfar runt, startar jag ett löppass på eftermiddagen i härligt solsken och kvittrande fåglar. När jag avslutar den blåser det storm och haglar. Aprilväder? Nåväl, dagens löppass var planerad att vara tusingar. Efter uppvärmningen på 2 km skulle jag ösa på i fyra tusingar. Fyra hundra meter in på första tusingen föll det upplägget pladask. Benen var darriga och andningen jobbig. Bestämde mig för att strunta i kraven och bara ta en lugn runda i stället.
Distans: 8,8 km
Tid: 57 minuter inkl diverse stopp för telefonsamtal
Känsla: Tungt till en början, i mitten skönt och härligt, på slutet en spurt för att undkomma hagelstormen
Efter löpningen jobbade jag lite till, lagade samtidigt middag till familjen (multitasking) och packade simväskan. Drog iväg för lugn och skön simning tillsammans med en Klassikerkompis och det blev hela 2 km! Mycket nöjd åkte jag hem och satte mig i soffan....
En härlig upptäckt var att dottern också precis kommit innanför dörren, efter att ha varit ute och sprungit en sväng. Kul! Det kanske blir ett gemensamt intresse så småningom.
Strax Sverige Springer, sedan sömn och morgonpass på gymmet med BodyPump, tjohooo!
Jag - en cyklist också?
Jag är så mångsidig, nu har jag helt plötsligt börjat gilla spinning också. Jag säger då det.... ;-)måndag 19 april 2010
Måndag igen
BodyPump: 2 pass
Söndagen började lite segt, några glas vin för mycket hade det nog blivit. Men maken och jag hade bestämt oss för att lufta racern och så fick det bli. Härligt solsken och samma runda som förra veckan, den här gången gick det betydligt lättare. Vet inte om det berodde på vädret eller på att vi faktiskt börjar anpassa oss till att vara cykelmänniskor. 22,5 km på 54 minuter blev det. Firade genom kulglass - sittandes i bilen för det var för kallt på uteserveringen. Mysigt i alla fall.lördag 17 april 2010
Jag - en löpare igen
I dag klockan 11.12 uppgraderade jag mig till att vara löpare igen. Det har varit lite svajigt på den fronten en längre tid. Låt mig ta det från början.När älsklingarna fått i sig frukost och jag tryckt i mig en ordentlig frukost också, förberedde jag mig för ett två mils pass utomhus. På med kläder och ut. Barnen hjälpte mig de två psykiskt jobbiga första kilometrarna genom att hålla mig sällskap på cykeln. När de svängt av till simhallen, fortsatte jag själv och förvånades över att benen kändes väldigt lätta. Klockan var innan nio. Kanske hade min uppladdning med mycket mat, godis, ett glas vin och 10 timmars sömn gjort susen?
Bestämde mig för att försöka springa första halvtimmen utan stopp. Förvånade mig själv genom att inte ens titta på klockan utan bara tänka på en massa andra saker medan benen sakta pinnade på av sig själv. Magiskt. Trots att det bara var några få plusgrader och regnet efter ett par kilometrar började strila ner. Kallt regn. Jag var klädd för vackrare och varmare kläder så rumpan förfrös totalt. Lika bra, då slapp jag känna efter om det gjorde ont eller inte.
Hade som nytt mål att ta mig till korsningen där beslutet om längden av passet skulle tas - det är sex kilometer dit och då hade jag valet att svänga vänster för att knapra kilometrar eller höger för att bara ha halva sträckan kvar. Det blev vänster och fortfarande hade jag inte stannat. Första stoppet kom faktiskt inte förrän efter M-som-i-Marreskylten, då hade mina gulliga, starka ben sprungit 10 km på 1 timme och 5 minuter. Utan att klaga, utan att kännas jobbigt. Helt otroligt!
Jag vände hemåt igen, sprang till 15 km utan stopp. Liter mer vätska och en sol som började leta sig fram bland de tunga molnen.fredag 16 april 2010
Fredagsmys
Äntligen fredag igen! Firar genom dubbelpass, kroppen spritter av energi efter gårdagens vilodag. Tur att jag lyssnade på kroppen och stannade hemma i soffan. I dag var jag både ut på en kort löprunda och dessutom blev det en timmes spinning. Nu sitter jag däremot i soffan och njuter av den kommande helgen.torsdag 15 april 2010
Det spirar
Efter mitt tråkinlägg häromdagen har jag tänkt om. Allt handlar om inställning och jag tycker ju att löpning är KUL, det är bara tungt just nu. Fortsätt kämpa, hitta glädjen, släpp kraven. I går kväll kom jag hem seeeent från tjänstresa, ändå snörade jag på mig mina NYA Asics Nimbus och luftade dem lite. Gissa om jag blev förvånad över att det gick BRA, sjukt bra! Inga stopp, inga jobbighetskänslor, bara pinna på. Skillnaden var att jag inte tänkte så mycket, inte pressade, bara sprang. Och vilken skillnad! Jag är trött, grinig, slut och behöver vila. Det är mycket på jobbet och jag har tränat hårt under en period. Gulliga Andréa påminde mig om det.Distans: 6,3 km
Tid: 40 minuter
Känsla: Härligt!
I dag sitter jag därför i soffan i stället för att springa 8 km. Ser duggregnet sippra ner men känner ingen lust att sticka ut. Bara återhämta mig och sitta under filten med barnen och titta på barnprogram.
I morgon är det en ny dag, då kanske det blir löpning eller så blir det inte det. Kanske blir det spinning i stället? Men just nu behöver jag inte bestämma mig, jag ska bara njuta av att vila och inte ha några måsten i dag. Det var länge sedan.
tisdag 13 april 2010
I nöd och lust
Paraplydrink på Norrländskt vis
Jomen visst. Jag ska älska dig i nöd och lust. Har lovat och står fast vid det. Men ibland är det bra motigt. Ibland är varje steg tillsammans så tungt, alla vindar är motvindar, det skaver och gör ont. Just nu är det så. Men jag har ju lovat att inte ge upp. Nu är det inte mitt äktenskap med min man som jag beskriver utan mitt förhållande med löpningen. Det är inget som känns kul, allt är bara plågsamt och jobbigt. Benen känns tunga och omöjliga att röra på. Andningen tung och okontrollerad. Lusten leker titt-ut, fram och tillbaka.
I går strök jag löpningen från schemat eftersom kroppen kändes något sliten efter helgens bravader. I dag skulle det bli lunchlöpning, så det så. Ingen motivation infann sig hur jag än försökte tvinga fram den. Snörade ändå på mig skorna och gav mig ut. Tungt, tungt, tungt. Trots att solen sken från en klarblå himmel och fåglarna kvittrade. Har precis pratat med Klassikerkompisen om att hon har liknande känslor. Det är tungt. Vi konstaterar att det nog beror på att vi hittills kört mycket på löpband och nu ska köra på "riktigt", på riktigt underlag och med motvind. Det är väl klart att det känns annorlunda då! Det gäller bara att fortsätta streta på, att vinna över pannbenet och ändå ge sig ut. Kanske korta ner passen, kanske göra roliga saker på löprundan och inte bara traggla vidare i gamla hjulspår. Känner också att jag fylls av motivation när jag läser diverse berättelser från TEC i helgen. Ja, snart vänder det!
Distans: 6,25 km lätt
Tid: 41:45
Känsla: Ja, behöver nog inte tillägga något
måndag 12 april 2010
Drömmar om 160 kilometer
I dag förundras jag över de hjältar som sprang TEC i helgen, speciellt de som sprang drygt 16 mil. Har läst Marathon-Mias strategi i loppet, hur de på 10-kilometers varvbanan alltid hade samma ritualer för sig som upprepades, varv efter varv. 16 varv. Mitt i natten också. Och hon fixade det på 23,5 timmar. Helt sjukt. Vinnaren, denna omänskliga Jonas Buud, sprang på 12:32. Det är snabbare kilometertid än jag kan springa EN kilometer på. Respekt. Dessutom FEM TIMMAR under gällande svenskt rekord. Jag häpnar.
söndag 11 april 2010
Utbildning hela dagen
09.00 - 10.00 functional moves. En söndag morgon. På väg till gymmet såg jag en kille som vinglade hem efter efterfesten. Perspektiv.lördag 10 april 2010
Kärlek vid första trampet
Nu är racern testad! Vi trotsade vädret jag och maken, enbart två grader varmt, snålblåst, lätt regn. Men eftersom båda barnen var iväg på annat och vi liksom bara satt och drack kaffe, fanns inget annat att göra.
Vi skulle som sagt testa cyklarna lite. Mina växlar krånglade en hel del i början, växlade av sig själv på något magiskt sätt. Det upphörde dock efter ett par kilometer, kanske hade cykeln legat konstigt på vägen hem. Sedan var det ren glädje! Vi trampade och trampade, cykeln bara flöt fram, runt 30 km/h flög vi fram, supersnabbt! Efter en mil slutade cykeln gå så där snabbt. Den började trilskas och ville inte längre flyta. Låren började bränna, orken tog slut och motvinden tog tag i oss så vi blev alldeles trötta och slöa. Men vi tog oss hem, båda helt blåa av köld men ack så lyckliga. Vi har ett konstigt förhållande, jag och min man, vi älskar varandra men också att göra galna saker tillsammans. Som att på sin premiärrunda cykla 22,5 km (tog 1 timme och 3 minuter). Och båda var ruskigt nöjda.
I morgon ska jag gå på utbildning hela dagen, på gymmet. Det handlar om att utveckla sig som instruktör - både kommunikation och muskellära. Det ska bli spännande! Fast vi börjar dagen 09.00 med en timmes Functional Moves....fredag 9 april 2010
Veckan som varit
Nåväl, började veckan med att åka direkt från svärmor på tjänsteresan till oststaden. När jag kom hem, packade jag simväskan och åkte iväg till badhuset där jag fick till 1,5 km (60 längder). Alldeles lugnt och stilla i bassängen, i stort sett bara jag där. Härlig känsla att få glida längd efter längd och inte tycka det var för jobbigt. Fick en kommentar från Klassikerkompisen om att jag kom för långt upp med kroppen ur vattnet när jag andas (bröstsim) så jag försökte korrigera detta. Hon får väl kolla nästa gång om det har lyckats.
På väg hem från oststaden körde jag förbi Norberg, ahhhh, vilka minnen! Härliga sådana och en känsla att jag längtar tillbaka till de där 3 milen på skidor.Senare på kvällen följde jag med mannen på BodyPump också. Fortfarande krånglar min skada i rumpan, vette tusan vad det är. Inga utfall för mig alla fall.
Onsdag, jobb på hemmaplan men väldigt mycket jobb. Direkt till BodyCombat-pass och tillbaka till jobbet. Pust. Skönt att få avreagera sig en stund med kickar och slag.
Torsdag morgon, återigen tjänsteresa. Fast denna var mycket angenäm ur träningssynpunkt, i bakluckan på vägen hem fanns nämligen detta.Nu har jag alltså köpt mig en alldeles egen racer. Jag är mäkta stolt. Fast jag har förstås inte testat den än, är faktiskt ganska rädd för den. Den ser så proffsig ut och jag är så oproffsig. Dessutom har jag skräck för att sätta fast skorna i pedalerna. Hualigen! Kommer en bättre bild av min Merida 901 när jag testar den för första gången (ja, om jag inte blir helt gipsad och full med skrapsår då).
Torsdag kväll hann jag med ett kort löppass innan jag hade möten igen.
Distans: 4,9 km lätt (backe var planerad men det fanns ingen ork för det)
Tid: 30 minuter
Känsla: Ganska tungt, fick gå flera gånger
Fredag - tjänsteresa långt bort. Gick runt hela dagen och längtade hem. När jag väl kom hem, hade regnet börjat sippra men det gjorde inget! Veckan var äntligen slut, ungarna var iväg hos kompisar och mannen på köpresa (han skulle givetvis också köpa en racer så det blir rättvist). Fort som tusan drog jag på mig kläderna och drog ut, regnet avtog så småningom och jag njöt av tystnaden och känslan av att tömma bort allt som hänt i veckan. Så småningom blev det ärligt talat ganska tungt att springa, stegen kändes tunga, inget flyt överhuvudtaget. Fick kämpa för varenda steg jag tog. Hade bestämt att det skulle bli minst 16 km och max 18 km. Kom till en bra vändpunkt efter 8,7 km så då begav jag mig hemåt.
Distans: 17,32 km långpassTid: 2:04
Känsla: Tungt igen, kanske mest psykiskt eftersom det var första långpasset ute. Hade för lite kläder på nederdelen så rumpan förfrös. Inga känningar i skadan i rumpan.
tisdag 6 april 2010
Påsken är äntligen över
Hade lite svårt att kliva upp i morse när klockan ringde halv sex men, no mercy, upp och hoppa. Tog med mig en hel balja kaffe från svärmor för att hålla mig vaken på vägen. Nu är jag framme och ska strax köra igång dagen.
I går var jag och spanade in cyklar också men hittade inget roligt. Det var främst av märket Scott. Nu inser jag hur smala racer-däck egentligen är. Hur ska jag hålla mig upprätt på sådana?
Åkte sedan hem, lunch, och sov middag i två timmar. Helt slut fast jag inte gjort något alls. Men så underbart det var. Pigg och glad (nåväl, ganska sur om jag ska vara ärlig) vaknade jag och drog av favoritrundan igen, fast åt andra hållet. Wow, jag vet, wild and crazy. Inte så mycket fågelkvitter denna gång, ganska grått och tråkigt men jag fick närkontakt med ett rådjur som skuttade över vägen precis när jag kom flåsandes som ett ånglok. Värsta "Ett med naturen".
Distans: 6,9 km lätt (fast med rejäl fartökning sista 1,5 km)
Tid: 43 minuter (samma tid som rundan innan fast jag tyckte jag ökade)
Känsla: Ganska tunga ben, de ville inte rulla fram som vanligt, kanske beror på att de försökte hindra mig från att rulla fram efter påskmaten
I dag hoppas jag hinna med simning på kvällen och eventuellt BodyPump också. Eller så startar jag morgondagen med BodyPump, vi får se hur det känns i kväll! Klassikerkompisen har utmanat mig på en cykeltur i veckan också, det ser jag fram emot!
söndag 4 april 2010
Påsken fortsätter
Börjar känna mig som en värpsjuk höna. Vaggar fram och tillbaka, satte på mig jeansen, tog av mig dem då jag var helt säker på att det var dotterns jeans men konstaterade att det var mina egna fast de krympt på något magiskt sätt över påsken. Är det påskrisen som gör det? Eller pås-krisen kanske.... Till och med ringarna sitter tajt så jag antar det är vätska och godis som byggt denna kropp just nu. Nåväl, det är bara påsk en gång om året som tur är.lördag 3 april 2010
Vilodag och party
Efter sex i går drog vi på middag hos goda vänner. Det känns i dag... Efter en heldag med rust, dåligt med mat och dryck, var det inte så smart att på stående fot dra i sig några fördrinkar. Nåväl, det ger sig väl. Det finns en svag plan om 10 km löpning i dag. Jag är rädd för att det inte blir av.... En liten sväng hoppas jag ändå på och gärna utomhus för SOLEN skiner!
Ha en bra påsk!
torsdag 1 april 2010
Aprilskämt
Varvet däremot har hittat på ett riktigt roligt, se här!
Påsklöpning
Startade påsken så här på skärtorsdagen genom ett rejält långpass. Målet var 14 km, kom jag 15 km så var det riktigt bra. Hade sällskap hela första timmen av en dam som ofta tränar och som är väldigt pratglad. Skönt att kunna fördriva tiden på bandet. Var rädd för att tristessen skulle äta upp mig under andra timmen men det dök upp lite annat folk som mer än gärna höll mig sällskap när jag tuggade band. Första timmen var faktiskt helt OK (8,5 km), i början på andra fick jag fruktansvärd håll och fick ta det lugnt första 10 minutrarna. Bestämde mig för att springa till 30 minuter och sedan bestämma om jag skulle fortsätta eller inte. Då hade jag kommit 12,5 km. Lite för lite så det var bara att köra på. Nästa delmål var vid 1.45, tog några klunkar vatten och hade kommit ett par kilometrar till. Äsch, vad tusan, jag kör väl 2 timmar då! Och så blev det! Totalt 16,3 km fick jag ihop utan att kroppen fick slita så hårt. Avslutade med en skön stretch och lät kroppen sakta komma tillbaka till normalläge innan jag åkte till jobbet. När klockan var 8.30 hade jag hunnit med allt detta och satt vid mitt skrivbord igen. Effektiv träning!


