The Vasaloppsvecka!

Herregud! Det är dags! Konstigt nog har jag inga fjärilar i magen alls. Kan bero på att fokus den senaste veckan har flyttats från skidåkning till husvagnar. Ja, vi ska bli med husvagn. En riktig Svenssonfamilj alltså. Jag ser framför mig likadana overaller, spektakel när eländet ska in på campingen, grillning, mellanöl, barn som skriker, mamman som blir hysterisk, pappan som tar en till öl. Starköl. Eller så ser jag framför mig camping vid Lidingöloppet, Göteborgsvarvet, en vecka på Åland med vänner, i Rullsand med vänner, på Öland vid den långa sandstranden, i fjällen över vintern. Ja, kanske inte så dumt. Hela dagen tillbringade vi alltså på Kista-mässan i går och tittade på husvagnar så ögonen stod i kors. Hur många husvagnar kan få plats på en mässa egentligen? Oändligt många tydligen. Därför blev det inga skidor i går som planerat, därför finns det inte skidor just nu i huvudet utan bara husvagnar. Kanske bra så.

Däremot följer jag Marathon-Mia i Öppets spår, spännande! Hon har tagit sig förbi Smågan för en stund sedan. Heja, heja!

Min uppladdning går så där, förra veckan skulle jag åkt lite extra skidor men det blev inte så. Två pass fick jag till i alla fall, det tredje ströks till förmån för husvagnar. I dag ska jag och maken ut på ett kortare pass, hinner kanske med ytterligare ett kort pass framåt torsdag. Annars blir det vila, äta och annan träning. I går smällde jag till med både Functional Moves och BodyCombat. Det kändes kan jag säga! Framåt slutet på BodyCombat var även jag helt slut, inte bara passet. Märks att jag lagt all annan träning åt sidan. Längtar efter att Vasaloppet är över så jag kan lägga upp min träning på ett annorlunda sätt. Och så börjar jag få vårkänslor, maken hade köpt en underbar bukett i lördags. Mmmmmm. Och ja, det är husvagnsbroschyer i bakgrunden, inte träningstidningar som sig bör....

Uppladdning pågår

Nästa helg är det dags. Kroppen börjar fatta det sakta men säkert. Den bli jobbig. Hjärnan går i högvarv och funderar över eventuella baciller och virus som kan ha tänkts hoppat på mig under senaste tiden. Kroppen känner efter och känner sig så svag, så svag. Magen åker karusell mest hela tiden. Tankarna flyter iväg. Ja, det är uppladdning när det är som bäst (eller?). Tur att jag lunchade med peppande kompis häromdagen också, de e bare å åk!

Gjorde ett kort uppehåll på brottsplatsen i går. Samma plats där jag erövrade 52 nya kilometrar i söndags. I går skulle jag erövra 15 + 2,5. Planen var den i alla fall. Redan efter 5 km var kroppen helt slut, det gick bara inte. Det var inte roligt överhuvudtaget. Kämpade mig igenom 15 km slingan (som visade sig vara 13,66 km) och åkte hem med hängande huvud. Nä, nu är det dags att börja vila och rusta sig. Klart jag fixar det här om jag bara vill!

I dag är det vila igen, ingen fredagsspinning alltså. Hur ska jag då få helgkänsla tro? Får väl försöka på något sätt. I morgon är det kvartalsutbildning i BodyCombat, jihaaa!!!! Eftersom jag redan kört programmet på Nike så vet jag att det är grymt!

Outside

Minus 17 grader...

... men sonen skulle träna inför sitt Vasalopp så jag kunde inte vara sämre. Jag körde 7,2 km själv och sen böt jag av mannen för att köra 1,5 km till med den lilla kämpen. Han körde och körde, helt svettig. Hela 4,5 km kämpade han med sina små skidor. Nästa Hellner tror jag. På torsdag smäller det för honom, håll tummarna!

Har också förbeställt världens bästa tidning, Outside. Inspiration!

Mätningar

Innan jag anmälde mig till Bessemerloppet hade jag tagit kontakt med en ny PT. Min gamla PT håller till i Afrika en stund så därför bestämde vi att avbryta då hon inte kan/har tid att stötta mig. Råkade av "misstag" hitta en annan som faktiskt finns så nära så jag skulle kunna ha henne som riktig PT. Men eftersom jag alltid är så snabb med sådana här beslut, bestämde vi att först träffas för att se om vi "klickar", samtidigt passa på att göra tester och hon får föreslå träningsprogram. Efter det får vi se hur vi går vidare. Så idag, sämsta tänkbara av dagar då jag körde 52 km skidor i går, infann jag mig på gymmet.

Började med att väga mig på en våg som kan urskilja skelett, muskler och fett i min kropp. Hon gjorde också en underhudsfettmätning med kalipermätare (kanske det inte heter, en sorts tång i alla fall). Mätning av midja och höft, min längd och in med ålder också (25 forever).

Nu var det dags att få upp pulsen! Fick på mig ett pulsbälte och hon klickade i gång en "beepare" som pep typ varje sekund. Vid varje pip skulle jag kliva upp och ner på en låda som var 30 cm hög. I tre minuter. Efter dessa tre minuter läste jag av min puls, satte mig ner snabbt och försökte fokusera på att få ner pulsen samtidigt som PT'n räknade antalet pulsslag under en minut. Hon såg nöjd ut efter den mätningen men jag förstod inte riktigt varför det gjordes. Något med syresättning av blodet?

Ut i gymmet (vi hade som tur var hållit till i tjejernas omklädningsrum än så länge, inte så kul att göra fettmätning mitt ute på gymmet), djupa benböj så många som jag orkade med 20 kg på stången, bänkpress så många som jag orkade efter pipmojängen igen och plankan så länge jag orkade (vilket inte alls var länge för låren tog slut).

Nu ska hon stoppa in alla mina värden i ett coolt PT-program och ut kommer sanningen om Marre. Typ. Hon ska också börja fnula på hur jag gör mitt bästa Göteborgsvarv och Vätternrunda. Det kan hon ju fundera på en stund. Jag själv tar det lugnt och fokuserar på Vasaloppet. Rättvis fördelning tycker jag.

345,36

Antalet skidkilometrar december, januari och februari. Bra jobbat med tanke på skador efter vägen! Nu återstår inte mycket innan det är dags att spänna på sig skidorna i Fädernes Spår. Hualigen! Men formbeskedet i går var verkligen posititvt, 52 km utan alltför stora problem och med 3 tuffa mil söndagen innan och 1,8 tuffa mil på fredagen i kroppen. Nu ska här vilas i form!

Update: Hmmmm, undrar varför jag tog 3 milsbanan på bilden? Önsketänkande?

Minnen

Helgen är över, det gick alldeles för snabbt i vanlig ordning. I går var det tävling igen, Bessemerloppet. Det bestämdes hastigt och lustigt i veckan att vi skulle delta och jag är så glad att vi gjorde det. Här kommer en tävlingsberättelse:

Morgonen började tidigt, kunde inte sova (tantvarning?). Satt i lugn och ro, åt frukost, läste tidningen och fick springa på toaletten hundra gånger. Min mage var helt trasig, trodde allvarligt att den helt gett upp. Men till slut gav den med sig och blev snäll. Blev hämtad av Carina, iväg till Högbo för att hämta nummerlappar. Lyxigt med en tävling bara en halvtimme bort. Nummerlapparna hämtade, en extra frukost i magen och iväg till start.

Det känns märkligt att vara med i ett loppet med så få deltagare, alla blir synliga, något jag hatar. Vi ställde oss längst bak och drog sakta igång. Första kilometrarna var otroligt jobbiga för mig, det gick tungt, hög puls, trött kropp. Men vid fem kilometer så började kroppen fatta vad det handlade om. Bessemerloppet går i tre varv, ca 17 km per varv (totalt 52 km). Första vätskan är vid dryga 5 km, dit är det bara flackt, stakning och stakning med frånskjut. Perfekt träning inför Vasaloppet! Efter det är det ytterligare 7 km till nästa vätska, det börjar bli lite backar vilket är ganska skön variation. Det är bara två spår att åka på men det var ingen större trängsel för vår del eftersom vi var sist hela tiden. :-)

Efter 12 km vätskekontrollen är det 5 väldigt backiga kilometrar in på stadion. Det gällde att hålla i sig i nerförsbackarna, som tur var var det inga riktigt skarpa svängar i nerförsluten och spåren var så pass bra att det bara var att hålla i sig. Vid 13 km blev vi varvade av eliten. Jisses. Då hade de alltså redan åkt 30 km...

Första varvningen var hemsk, de flesta i publiken trodde att vi bara skulle köra korta tävlingen, dvs ett varv, så de hejade och hejade. Det blev alldeles tyst när de insåg att vi, amatörerna, skulle ge oss ut på två varv till. Usch, pinsamt värre.

Vid andra varvet fick vi lite dåliga vibbar, vi var slitna och vid några vätskekontroller fick vi höra onödiga gliringar om pannlampor om vi skulle fortsätta i den här takten. De trodde nog inte på allvar att vi skulle kunna köra tre varv. Jag var helt knäckt 10 km in på andra varvet, tur att Carina peppade upp mig igen att strunta i de där gringubbarna. Finns det inget rep får de skylla sig själva! Och så många underbara killar som körde om oss på sitt tredje varv som hejade på oss, hur kul som helst! Dessutom fanns det en tjej som verkligen ska ha en guldmedalj för sitt hejande, hon stod längst upp på en jättebacke och hejade på oss för allt hon var värd. Flera varv. Lycka.

2 km kvar på andra varvet, vi är riktigt trötta, mest mentalt. Dags att börja fundera över fortsättningen. Vi bestämde oss för att inte åka in i mål utan in på varvning och sedan i vätskekontrollen bestämma oss. Där hörde vi oss för om det var OK att vi drog iväg på ett tredje varv och om vi eventuellt kunde bryta vid någon vätskekontroll vid behov. De peppade och peppade, sa att vi absolut skulle dra vidare och då bestämde vi oss. Sista varvet påbörjat.

Mitt sista varv var ganska bra, jag fick extra energi, kanske när vi visade gubbarna att vi visst kom en tredje gång! Och de andra vätskekontrollerna var också kvar bara för oss, vi blev så glada!

Vid ungefär fem kilometer kvar gjorde jag en rejäl vurpa. Skidan hamnade åt fel håll, tårna höll på att gå av och smalbenet ömmade rejält. I dag har jag ett blåmärke över hela smalbenet.... Även Carina gjorde en "Anna", rätt ner i en snöhög efter en brant backe. Gudskelov klarade hon sig också utan skador. Men det märks att benen börjar bli ostadiga efter en sisådär 47 km.

Allt som allt kände jag mig inte alls lika sliten som efter Engelbrekt, det var en bra bana då vi både fick träna stakning men det också fanns rejäla backar. Bra med vätska efter vägen, dock ingen blåbärssoppa bara halväckliga bullar. Gladare gubbar vid vätskan skulle jag önska (speciellt vätskebordet vid 5 km), INGEN MEDALJ (skandal). I dag har jag ett stort blåmärke och min nummerlapp kvar som minnen. Men kroppen är relativt pigg, inga skavanker och ingen träningsvärk än så länge. Bra genomkörare inför Vasaloppet, nu är det bara finliret kvar.

Kan också konstatera att SÅ långt efter var vi faktiskt inte som vi trodde. Vi hade en känsla av att när vi drog iväg på sista varvet var alla i mål men så var det inte. Vi fick en tid på 5:54, killen som var sist hade en tid på 5:32 och tjejen innan oss kom in på 5:35. En tjej hade de dessutom lyckats tappa bort.... Kanske hade vi kunnat putsa på tiden lite till om jag inte skulle göra blogginlägg mitt i tävlingen. :-)

Mannen gjorde också ett bra lopp, kom in på 3:48:52 (plats 36 av 94 i hans klass). Vann gjorde Jimmie Johnsson på tiden 2:22:10, samma kille som vann Engelbrektsloppet (bild från hans websida).

9 km kvar

Tävlingsdags!

Thank god it's friday!

Vilken dag! Upp i ottan, jobba, jobba. Snön vräker ner så där fint utanför fönstret. Men är det inte lite väl mycket snö som faller? Jobba, jobba. Tar en långlunch för att hinna ut på långpass med Klassikerkompisen. Spåren är fulla av nysnö, solen försöker klämma sig igenom molntäcket. Vi försöker oss på att glida, skidorna fastnar. Känns som att både glidet och fästet är borta på samma gång. Och spåren fulla med snö som sagt. Men vad tusan, det är sådana här dagar man plockar fram sitt tjocka pannben. De e bare å åk!

I går körde jag 11 km på ungefär 1 timme, i dag tog det typ 1:45. Men som vi fick kämpa och därigenom använda en massa bra benmuskler och annat. Ingen stakning här inte. Fick till och med diagonala i nedförsbackarna. Men humöret var ändå på topp! Och vädret växlade om lagom till vi hade några kilometer kvar. Underbar sol och gnistrande nysnö! Och då hade några farbröder också spårat lite åt oss, de såg väl att de här arma bruttorna inte hade någon ork kvar att ta sig hem annars.

Nu har jag kommit hem, snabbdusch, mat framför datorn, hunnit med några möten till, snart dags att summera veckan med - ett spinningpass. Där finns det inga dåliga spår, inget dåligt glid, bara att köra på. Hurra!

Trevlig helg! Och så håller vi tummarna för att Andreas bäbis känner för att komma ut i helgen. Hoppas, hoppas!

Trygg i min instruktörsroll

Aldrig är man väl så vacker när man tar i och kniiiiiiiiper i höftlyft..... Nästan inte alls röd i ansiktet och jag ser helt avslappnad och nöjd ut. Oh herregud vilken bild.

Nya Runners

Ser ni längst ner, artikel om "En Svensk Klassiker" i Runners, hur bra som helst! Efter yogan bäddade jag ner mig och började läsa. Intressanta artiklar som vanligt men just den jag var mest intresserad var ju helt värdelös. Det stod inget vettigt där överhuvudtaget. Besviken. Nåväl, de andra artiklarna var ju bra i alla fall....

Jag går i väntans tider. En kollega har precis fått magsjuka här på jobbet, helt plötsligt och utan förvarning så "rann det till" så att säga (fräsch blogg det här). Som vanligt när jag hör talas om magsjuka, börjar magen mullra, illamåendet kommer i vågor, jag känner efter lite extra. Fy tusan!

I dag ska jag gå på lunchträning - core är det. Otroligt härligt! Hoppas på en skidtur utan varulvar och kanske yoga i dag också. Yoga två dagar i rad, är det möjligt i Marres värld? Kanske.

Och i dag fyller min mamma år (inte för att hon läser min blogg men ändå), GRATTIS mamsen!

Fullmåne

Jag tror jag blir galen! Så fort jag ska åka skidor ensam och det är mörkt, ska det vara fullmåne. Som om jag inte vore rädd ändå! Tog inte med pannlampan för jag visste att jag inte skulle våga mig ut utanför elljusspåren. Mannen skulle ha följt med men envisades med att städa, spela hockey med sonen på gatan och handla. Jobbigt.... :-)

Ensam i spåret, inte en människa så långt ögat kan nå. Och varulvar bakom varje buske. Det blev inte många kilometrar. Beror också på att ungefär en kilometer av spåret var bra, resten var mjukt och det var nästan omöjligt att staka då staven sjönk ner en halvmeter i drivan på grund av all snö som fallit. Men det var ändå en härlig känsla på något sätt. Jag kom iväg och jag älskar att åka skidor! Lite tungt var det i axlarna då jag hann med mitt Functional Moves pass innan.

Hemma igen drog jag fram yoga-mattan och körde igång.

Först några solhälsningar (som jag tror gick alldeles för fort).

Sedan Krigaren.

Sen en annan övning som jag inte vet vad den heter. Man börjar som i en höjftböjsstrecht, handflatorna mot varandra, armbågen på knät och vrid upp. Sen kan man ställa sig på tå med det bakre benet om man vill (och det gjorde jag för första gången i dag!).

Sist övningen som jag är världsmästare på, ingen kan göra den lika bra som jag.

Enda funderingen jag har - jag blev otorligt yr i dag av yogan. Var det för att jag druckit för dåligt under dagen? Gjorde jag övningarna fel? Stod jag för mycket i hunden? Hyperventilerade när jag andades? Skön avslutning på dagen var det i alla fall. Nöjd. Bilder från sajten Din Träning - test den, makalöst bra!

Snö igen?

Jag trodde för en vecka sedan att snön höll på att ta slut. Ingen mer snö = ingen skidåkning. Våren var på antågande. Nu inser jag ett jag hade fel. Big time. I slutet av förra veckan kom det drygt en halvmeter snö, både i går och i dag har snöflingorna envist fallit. Temperaturen håller sig envist kvar vid minus tio grader. Men det gör inget! Jag vill ju åka skidor!

I måndag skulle jag vila, det gjorde jag inte. Jag drog iväg på ett helt underbart pass BodyCombat. Det var ett leende från början till slut. Dock slutade leendet tvärt när jag kom hem för jag fick faktiskt lite ont under foten. Inte i hälsenan men någonstans där någon sena fäster under foten. Hade ont hela natten och förbannade min egen dumhet. Jag skulle ju vila och inte skutta fram som en krigare.

Som straff vilade jag i går i stället. Skönt med tanke på att klockan hunnit blir åtta innan jag kom hem från tjänsteresan, termometern visade på minus femton och soffan lockade (eller barnen däri rättare sagt). Myskväll.

I dag ska jag göra Functional Moves och kanske hinner jag också kolla om skidorna är snabba. Kanske. Med Mannen och pannlampan i sällskap. Och vargarna som står bakom varje buske och vill äta upp mig. Gulp!

Nytt lopp hux flux

Hej vad det går här. Blev precis bestämt att vi klämmer in ett ytterligare lopp när vi ändå är i farten. Jag var ju tidigare anmäld till Gävleloppet men hälen stoppade effektfull det. Nu kör vi på Bessermerloppet i stället, jag, Carina och Mannen. Finns inget bättre sätt att tillbringa söndagen på än 52 km på skidor. Skidnörd....

Träningsplaneringen klar

Jaha, då har jag lagt upp en planering som heter duga. Kötta på med en massa mil den här veckan och sedan dra ner skidåkandet. Lägga så mycket som möjligt av den andra träningen på hyllan. Så får det bli! Av min ursprungliga plan blev det inte så mycket av. Jag hade ju någonstans en förhoppning om att komma upp i ungefär 50 mil innan Vasaloppsstart men det blir som bekant inte alltid som man tänkt sig. Men jag vet att jag måste få upp fler mil nu för ärligt talat var det ingen nöjesresa i går. Då snackar vi 3 mil, om tre veckor 9 mil....

Hittills har jag knaprat ihop 258 km på skidor, ganska bra jobbat med tanke på att jag varit skadad ganska länge. Om min planering håller, blir det kring 140 till. Nästan 40 mil, det får gå. Bara jag inte går ut för hårt och förstör foten igen. Men å andra sidan, pallar den inte för träningen ska jag inte köra Vasaloppet heller.

Med tanke på träningsvärken i tricpes i dag, skulle jag behöva bygga armar och axlar. Vilken kurs gick Noomi?

Saker jag funderar på idag

1. Varför hade jag FunBeat-buffen ut och in hela dagen i går?

2. Kommer min man ihåg Alla Hjärtans Dag i dag eller säger han som vanligt att alla dagar med hans underbara fru är som Alla Hjärtans Dag (fjäsk för att han glömmer)?

3. Hur lägger jag upp träningen den här veckan? Törs jag "kötta på" med en massa skidmil eller är det dumt?

4. Dubbelbokad på fredag kväll, hur löser jag det (två roliga saker)?

5. Massor med jobb och jag vill bara åka skidor. :-)

I går somnade jag ovaggat. Försökte vara trevlig mot familjen och titta på film tillsammans men ögonen bara ville ramla ihop. Trött, ont i huvudet och allmänt illamående gick jag till sängs efter Solsidan (ha, ha, min man tycker jag är precis som Johan, hypokondriker alltså) och somnade omedelbart. I dag mår jag som en prinsessa.

Njuuuuter

Kommit hem, hämtat underbara barnen, ätit en pizza, livet börjar återvända. Njuter av en härlig skiddag och att Finland leder i hockeyn. Jihaaaa!

Sitter och funderar på hur jag i allsin dar kan ta mig igenom 9 mil när de här 3 kändes dryga emellanåt. Det gick bra fram till 8 km, sedan kommer stigningarna som inte är att leka med. I dag var dessutom spåren helt sönderåkta och sträva. Varje millimeter fick vi kämpa för. Dessutom otroligt mycket folk i spåren, det är mycket lugnare att åka Kristinaloppet. Glad att jag valde att avstå från 6 mil och "bara" köra 3 mil (på 3:33). Det räckte gott och väl för mig i dag med tanke på min träning senaste veckorna. Mannen däremot körde på 4:41 (6 mil), otroligt bra jobbat! Puts med kring en timme och tjugo minuter från förra året.

Nu laddar jag om (snart) och fokuserar på Vasaloppet (förutsatt att hälen inte börjar krångla nu när jag tagit ut den på långtur).

Tack Carina för ett underbart glatt sällskap hela dagen! Och tack alla gulliga vänner för sms och kommentarer på bloggen, jag blir så glad!

I mååååååål!

15 km klara, 15 kvar

Redo för start!

Lyckoönskningar från dottern

Laddar...

... slalom, Mello, godis. Perfekt för tre mil i morgon!

Äntligen fredag!

Dagen började med snöstorm - sonen undrade förvånat i morse om han blivit svag över natten då han inte fick upp dörren... Riktig storm, körde fast med bilen tre gånger innan jag parkerade på jobbet. Ställde in jobbresan och håller mig på kontoret. Men nu skiner solen och det är alldeles underbart ute! Hämtar strax upp sonen för en fika på lokala fiket. Semla är väl bra uppladdning inför tre mil?

Var på yoga i går, märktes att instruktören varit på kurs. Hon förmedlade positioner på ett annat sätt, vi gjorde övningarna lite annorlunda, en annan känsla helt enkelt. Positiv sådan! Jag var, som vanligt, som en ny människa efteråt.

Inga krämpor, känningar i hälen men det kan lika gärna vara "träningsvärk"/ovana som något annat. Jag kör spinning i dag och kanske ett kort skidpass i morgon om spåren verkar oemotståndliga.

Ha en bra helg, vänner! Lycka till alla Engelbrektare och Kristinor!

Testet avslutat

Nu är första testet gjort, dryga 8 km på skidor. Om jag kände efter riktigt mycket skulle jag kanske kunna ana lite stelhet kring hälsenan. När jag kom hem kunde jag se en liten svullnad men den kanske var där innan också.

Nu har det gått fyra timmar skidåkningen och jag kan nog inte säga att det känns konstigt. Förutom under foten där det känns lite märkligt just nu men som jag hoppas bara är inbillning. Är den snygg, min hälsena?

På väg till lunchmötet hann jag in en sväng på Intersport också. Det blev tre saker inhandlade, kassören nickade nöjt och konstaterade att här tränas allsidigt. Jajjamensan.

1. Yogamatta ÄNTLIGEN

2. Kettlebell

3. Toko Base valla (bäst i test enligt Mannen)
I kväll väntar en timme yoga, som jag ser fram emot det. Har också börjar leta på nätet efter nybörjarprogram som jag kan göra hemma. Någon som har tips? I den bästa av världar ser jag mig själv ägna mig åt yoga en halvtimme på morgonen innan jag harmoniskt väcker barnen till en näringsrik och god frukost och sedan... vaknar jag. Drömma kan man ju alltid.

Fick ett pappmail från Svenska Dagbladet med bra tips inför Vasaloppet, läs här! Janne Ottosson himself, the king.

Ser ni?

Det är dags att kolla formen! Jihaaaa! Rapport kommer senare.

I morgon smäller det

I morgon testar jag om hälsenan har läkt. Då blir det första skidrundan på en halv evighet. Håll tummarna!

Har också varit på sjukhuset i dag och röntgat ryggen. Skönt att ha det gjort. Tyckte synd om alla människor med benbrott som satt och väntade. Usch. Håll er på benen, vänner! Hann också med ett svinjobbigt Functional Moves pass med darrande ben och armar. Avslutade med spinning. Nästan inget motstånd på, trött ändå. Men glad!

Vilodag

Konstigt med vilodagar, det är då kroppen vill som mest träna, både det ena och det andra. Klassikerkompisen snörar precis på sig pjäxorna för en skidtur i ett underbart snölandskap. Vi fick en hel del snö i natt och i dag är det kring noll grader och solsken. Kan inte bli så mycket bättre! Men jag, jag får sitta här och längta ut.

I stället ser jag fram emot massage i kväll. Jag försöker gå hos Maja var tredje vecka, speciellt nu när jag haft problem med ryggen. Hon mjukar upp och tänjer vilket är perfekt. Det märks direkt om jag hoppat över någon gång. Nu ligger också en remiss till rygg-röntgen på mitt bord, något jag borde ta och fixa så fort som möjligt. Ska bara.... Hade en filosofisk överläggning med mig själv i natt, jag har inte haft ont i ryggen på väldigt länge. Hänger det ihop med att jag inte sprungit på väldigt länge? Ska bli spännande att se vad som händer när jag snörar på löparskorna inom kort.

I dag har jag träningsvärk i triceps, biceps och axlar. Rumpan ger sig till känna så det kommer nog något där framåt eftermiddagen också. BodyPump var det i går, första gången på superlänge. Heltaggad instruktör som fick oss med också, försökte låta bli att lägga på för mycket vikter utan fokusera på teknik. Dagens glada insikt - får inte ont i ryggen av benböj längre! Avslutade träningsmåndagen med spinning. Precis som på gamla goda tiden då jag alltid körde pump och spinning på måndagar. Adrenalin och energi!

Min helg

Det börjar bli hopp om livet. Snart i alla fall. Helgen kickstartades med Functional Moves och spinning. Jisses vad svetten rann! Tur att sonen förberett Kreolsk gryta när vi kom hem. Han är en sann kock han, blott 9 år gammal. Lördagen tog jag en vilodag för foten, för säkerhets skull. En promenad med dottern där vi diskuterade livet blev det i alla fall. Mycket tankar som far omkring i en 13-årings hjärna. I går var det sonens tur att luftas, han tog med sparken och vilket sparkföre det var sen! Att åka spark är ju barnsligt roligt! På kvällen kostade jag på mig ett pass Functional Moves men hoppade över BodyCombat då jag fortfarande har hopp-förbud. Men kände mig som en riktigt cool Nike-brutta ändå, trots tantvarning med alla skador. :-)

Det känns som att skadan sakta men säkert börjar ge sig. Jag har inte ont längre, inte ens när jag tränar eller går. Kände lite efter sparkturen i går och var något svullen då men inte alls så som det var för en vecka sedan när jag linkade fram och knapp fick av mig skon. Min nya plan nu är att träna hopp-fritt hela veckan, försöka mig på skidåkning i slutet av veckan och sedan köra halva Engelbrekt på söndag om allt fortfarande är OK.

För övrigt ska jag försöka hinna med mycket annan träning i veckan nu när jag ändå inte ska springa eller åka skidor. Det blir dubbelpass i kväll med BodyPump och spinning, vila på tisdag, Functional Moves och spinning på onsdag och sen kanske skidor på torsdag.

Puddingpastej

När vi ändå är inne på ämnet kärlek (egentligen älskar jag ju Mannen, det förstår ni väl? :-) ), hittade jag ett par nya kärlekar på Nike Blast, förutom Cecilia. Den första var Kimmo Jukkuri som dansade sig in i mitt hjärta, helt underbar Ragga-klass och alla tjejer (och killar) bara ville ha mer. Hans kommentar i en övning vi skulle göra har etsat sig fast i min hjärna. "Think that you're so hot you can't handle it". Wow. Du, Kimmo, är så het att jag inte kan hantera det....

Nästa man ut är den helt fantastiska Mårten Nylen som var med på Petters föreläsning. Första gången jag såg honom på riktigt. En mer ödmjuk och stillsam människa går nog inte att hitta. Och vilken kropp. Han är helt perfekt. Han coachar thaiboxar till mästare, soffpotatisar till hunkar. Han går upp varje morgon 3.40 för att hinna träna sig själv innan han tar itu med morgonpassen med sina kunder. Dedicated. Bilder från hans sida nedan, njut.Men som sagt, Mannen i mitt liv vinner ju med hästlängder:

Vem är jag kär i?

Slängde ut en fråga från Nike Blast, tjejen som är så grym så man smälter. Någon som såg vem det var?

Det är Cecilia Gustafsson, en kämpe som varit med i träningsvärlden så länge så det nästan inte går att räkna. Hon har varit presentatör på alla Nike convent (17 år) utom ett då hon var konferencier. Från tuff dans/aerobic till det hon sysslar med nu - yoga, AfroPower, FreePower, Organic BodyWork, Organic Moves och nu också Zenior Rytm (Afro för 50+). Hon är bara så coool! Jag gick på hennes Organic BodyWork på Nike Blast och bara smälte ihop till en klump var kärlek. Så här beskriver hon konceptet på sin hemsida (hennes företag):

Organic BodyWork är det som folk vill ha. Träning på ett behagligt men kännbart sätt av smidighet, styrka och balans. Klassen har utvalda fundamentala rörelser i serier med effektiv, spännande träning av core, balans, flexibilitet och toning av kropp och hållning. Sträckta benlyft, djuba benböj, lunges, öppna bröst och långa nackar, koncentrerade blickar och mjuka ansikten, ångande hjärtan och tillfredsställda minds. Rytmiska serier, i takt med vackra ord och tankar. Mer än bara situps och en holistisk ingång till en stark och snygg kropp.

I Blossom Magazine finns en härlig intervju med henne, se här, läs och förundras!

Jag har nog inget liv jag

Känns som att dagarna är fyllda med onödig tid när jag inte tränar. Oceaner av tid då jag dras till både TV-soffan och godispåsen. Som jag inte gör i lika stor utsträckning när jag tränar. Jag kikar ut på snön som sakta försvinner och önskar jag kunde befinna mig i skidspåren. Tänker ut vilka pass jag skulle köra i kväll om jag kunde. Tänker lång, skön jogg med dubbar på. Men nej. I dag är det vila. Punkt slut. I morgon, om jag är snäll och duktig i kväll, kanske jag kan få gå på ett hopp-fritt pass. Kanske. Tills dess får jag försöka hitta ett liv eller två. Börjar med att gå till frissan i eftermiddag. Kanske det kan pigga upp lite. Till råga på allt kittlas det på ett obehagligt sätt i halsen i dag. En och annan hostning också om jag ska vara ärlig. Ni ser - så fort jag vilar blir jag sjuk så det är ingen idé att vila för mig. :-)

I går bestod min träning av bowling. Jag SUUUUUGER på bowling, dels ramlar klotet ner på banan så det finns risk för sprickor i parketten, sen dras klotet ut mot kanterna och rännan hela tiden. Måste ju vara något fel på banan? Dessutom berättar en vän att hon ska flytta till andra sidan jordklotet. Nää, vad är det här för vecka egentligen? Buuuuuu.

Träning då?

Jo, drog iväg med Mannen och sonen i går till lokala golfbanan för lite härlig skidåkning (trots ond hälsena). Slutade med gråt och panik. Sonen och Mannen stannade kvar på en liten runda, jag skulle iväg på en längre. Spåren var katastrofala, mjuka och nästan obefintliga. Det gick bitvis inte att ens se var spåren gick. Dessutom var det korsande spår här och var så det där med att man inte kan åka vilse när man åker skidor är bara en skröna.

Jag åkte och åkte, gick dåligt. Ont i hälen, inga spår, allmänt jobbigt. Helt plötsligt börjar min pannlampa att blinka. Slut på batterierna! Där var jag, mitt ute på en golfbana och det var bäcksvart. Spår kors och tvärs. Ingen aning om var jag var. Spåren går dessutom hit och dit hela tiden så det är svårt att hålla huvudet skärpt (speciellt om man är lite småförbannad som jag var). Helt plötsligt står jag mitt ute på sjön! Ringer mannen som får komma och hämta mig. Räddad!

Följde med Mannen och sonen på ett varv till på deras trygga bana. Kasst. Avslutade träningskvällen med 30 minuter core och en stor chipspåse. OLW Blast? NU har jag hoppförbud. Amen.

Trendspaning á la Marre

1. Det är vårkänslor ute och jag är blekare än blekast, ser nästan genomskinlig ut när jag springer/haltar iväg på lunch här i storstaden.

2. Allt fler unga röker, de står i varje hörna och drar i sig gifter. Fler i storstaden är hemma i byn. Varför? Coolt, trendigt?

3. Tidningarna översvämmas av "Bli smal på xx dagar med vår metod" - måste betyda att det är vår i luften?

4. På ICA där jag brukar köpa sallad, har avdelningen med "färska" hämtluncher mer och mer övergått till "riktig" mat i stället för sallder. Gärna ekologiskt och gärna mormorsmat som oxjärpar och sånt. Jag tog en sallad. Så bakåtsträvande är jag.

5. Jag har hoppförbud. Från och med nu och till dess att hälen är helt OK. Hoppförbud innebär inga pass med hopp, verkligen ingen skidåkning, ingen löpning, inget som gör ont. Jag ska knapra Diklofenak så hela jag blir orange som pillrena och jag ska ha tätare umgänge med en kylklamp än jag har med min man (vilket inte är så svårt att åstadkomma :-) ). Är det en trend? Min trend åtminstone - träna så du nästa ramlar av pinn eller skadar dig rejält. Då har du varit extra duktig. Not.

After Nike Blast

Konstig känsla, efter en hel helg med härliga tjejgänget och en massa träning, känns det lite tomt nu. Ingen lust till någonting alls egentligen. Kan också bero på den där förbenade hälsenan (som iofs börjar bli bättre nu).

Ingen träningsplanering alls just nu, kroppen får bestämma. I dag har kroppen bestämt sig för att vara kissnödig ideligen. Om jag tränar hårt så verkar kroppen vilja behålla varje droppe vatten den får, som i reserv för jobbiga tider. När vilan sedan kommer så bestämmer den sig för att släppa ut allt på en gång. Springer på toa minst en gång i timmen. Intressant för er att veta va? :-)

Ha en bra dag!